Loppat lite

Den här veckan har jag gjort en lite småfarlig grej, jag har nämligen loppat! Och jag gjorde riktiga kanonfynd!

Förstås måste jag ha de här garnen! Jag har några nystan Loisto från förut, så de här blir ett bra komplement. Lucky Omen härvan är merino sockgarn och jag ser framför mej en tunn stickad spetsmönstrad socka. Dock inte vem som ska sticka den! 😊

Men alltså, jag har en plan för de här garnen och bra så. Det är bara det att nu just har jag massor av andra planer i huvudet också! Här är 250 gram garn, alltså precis lagom om ni frågar mej.

Och vilken tur, en splitterny mönstertidning till loppispris! Förnuftig människa, som lade ut den till salu. Tack för det! Hittade genast ett vantmönster här i tidningen. Vantar, som jag hoppas få färdiga ännu i kväll.

Idag bjöd äldsta sonen på ris och höna, till efterrätt Jaffakex. Jag tog hand om disken. Sonen har också tagit ut stora mattan från nedre våningen och gett den en snöbehandling. Nu får mattan torka på tvättrumsgolvet. Bra med huslig son.

Dags för mej att ha stickkväll.

Önskar er alla en fin söndag!

Jyjy-26 – 4

Tiistaina valmistui vihdoin sukkaprojektini. Harjoittelin silmukointia ja totesin että se ei oikein ole mun juttu. 🙈

4. Kolmen viljan sukat

Aloitus: 13.01.2026

Valmis: 27.01.2026

Langan menekki: 154 g

Lanka: 7 veljestä, Novita
Puikot: 3½

Ohje: Kolmen viljan sukat, s. 52 Käsityön ABC 21 Luonto sukat  asusteet

Suunnittelija: Maija Paavilainen

4 "Tre sädesax sockor"

Start: 13.01.2026

Färdig: 27.01.2026

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 154 g
Stickor: 3½
Mönster: Kolmen viljan sukat, s. 52 i Käsityön ABC 21 Luonto Sukat & asusteet

Designer: Maija Paavilainen

Skönt att få nånting färdigt mellan varven. Jag är ingen brodös precis, så mitt övande med maskstygn inskränker sig till ett sockskaft med tre vajande sädesax. Eller nåja, vajande och vajande, de står ju nog riktigt rakt upp. Varje gång jag tänkte "nu kan jag det här" så råddade jag och fick riva upp igen. Jag får väl konstatera att jag ännu inte riktigt fattar det hela. Men i nödfall kan det bli något stygn när det krävs. Nu får de här sockorna ligga till sig lite i väntan på leverans. Själv ska jag börja leta efter babygarner, för nu ska det bli lite andra sorters stickningar. 💕

Önskar er alla en finfin fortsättning på fredagen!

Vill bara sticka

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror dels på att jag var hela två gånger till stan igår. Och dels på att jag nu just bara vill sticka. Jag skulle liksom inte riktigt ha tid med nånting annat. Lite slarvigt och mycket snabbt stökar jag undan disk och tvätt. Varje morgon tänker jag att idag ska jag minsann röja upp i sovrummet, köket, datarummet... Sen fastnar jag vid frukosten i något korsord och så fort jag får syn på stickväska har jag glömt alla goda städningsföresatser. Kanske jag hinner ta itu med dem nästa månad?

Första gången jag var till stan igår körde jag raka vägen till G-M, som var värdinna för stickträffen. Hon bjöd på goda varma smörgåsar och en alldeles underbart mjuk och saftig toscakaka med ett tjockt mandeltäcke. Mums!

Jag stickar på en vante med bikupemönster. Och det är så rasande roligt att jag vill bara sticka! Det här är en enklare teknik än jag först trodde och den var lätt att lära sig. Garnet, 7-bröder, hittade jag i min restgarnslåda.

Vi blev lite nostalgiska igår på stickcaféet och mindes bokhandeln i det vackra gula huset på Alexandersgatan. Dit gick vi och köpte allt vårt skolmaterial, för så var det på den tiden i mellanskolan och gymnasiet. Det var ett helt underbart hus med affär i två våningar. Doften av alla böcker med spännande titlar på ryggarna, i övre våningen bland annat klippdockor, pussel mm. Vad ingen av oss kom ihåg var, varför huset revs, för att ersättas av en ful platt låda. Det går säkert att ta reda på, men det får nån annan göra och sedan berätta för mej.
En av stickerskorna hade faktiskt sommarjobbat och juljobbat där i bokhandeln. Hon blev allra mest nostalgisk.

När jag kom hem från stan stod äldsta sonen i dörröppningen.
– Nå, äntligen kom du. Nu ska vi fara till stan och handla, sa han.
– Öh, nä, jag vill inte, försökte jag slingra mej. Men så kom jag ihåg att jag lovat använda en förmånskupong i butiksappen, så det var bara att snöra vinterkängorna och ta på rocken på nytt.

När vi skulle åka iväg såg jag att lampan lyste inne i min bil. Eh, hur tottrig har jag riktigt varit då jag kom hem och parkerade på gården? Äldsta sonen återvände till huset efter bilnycklarna. Bekymrat upplyste han fadern om den lysande situationen. Bisin min visste direkt vad det var fråga om, så simsalabim, äldsta sonen låste upp bildörren och tryckte in belysningsknappen. Lampan i biltaket slocknade. Tjohoo! Ingen risk att bilbatteriet laddar ur på grund av lampan!
Det visade sig att jag ofrivilligt hade kommit åt knappen då jag hade mina tjocka fingerhandskar på händerna. Det är ju det jag alltid har sagt, jag behöver ha fria fingrar för att köra bil.

Jag löste in förmånskupongen i butiksappen till glädje för barnbarnen  i grannbyn. För vår egen del löste jag in kupongen för en påse med kex. -30% per kupong är inget att förakta i dessa kärva tider. MEN, det är inte roligt att stå och vifta med sin telefon i kassan medan kön växer och växer bakom en. Affären borde nog hitta på ett fiffigare sätt. Tänk också på all dem, som blir utan förmånen för att de har en gammaldags knapptelefon.

Jag unnade mej lite annat än bröd, yoghurt, kattmat och mjölk. Förstås behöver jag de här två tidningarna oberoende av vad bisin min säger. I Kotiliesitidningen finns trevliga vantmönster samt brödbakningsrecept och i Bra Korsord lagom svåra kryss, som jag gärna löser. Ett blev färdigt vid frukosten i morse. Jag alternerar gärna med Mästarkrysset. Bra med variation.

Vi har ungefär - 14 grader ute och rimfrost på fönstret mot norr. Det är inte riktigt bra, för det betyder att värmen smiter iväg ut. Det här fönstret borde förnyas, så vi skulle få tredubbla rutor. Varje år den här tiden talar vi om det och planerar till och med lite smått. När våren och sommaren kommer är rimfrosten bortglömd!

Idag har vi haft "strömgubbar" på vår gård. De jobbar med att byta ut stolpar. Riktigt varför vet jag inte, för elkablarna borde ju gå i jorden och inte i luften. Bisin min började fundera om han skulle fara ut och kolla lite. Jag kom osökt att tänka på Karar i arbeit! 😁

Nu ska jag sticka vidare!

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Löste in presentkort

I julklapp fick jag förra året två presentkort, ett till Suomalainen kirjakauppa och ett till Adlibris. När jag såg att Suomalainen hade fraktfritt passade jag på att köpa mina julklappar på nätet.

Igår kom paketet med mina julklappsböcker! Tjohooo! Nordic Knits är på engelska, så de mönstren kräver lite extra hjärnverksamhet. Boken magisk virkning är så inspirerande att jag funderar skarpt på att lämna stickandet för en tid.
Bisin min såg mäkta sur ut då han hämtade in paketet från postlådan. Han tyckte att jag hade ödslat med hushållskassan. Jag fick förklara om och om igen att det här var en fin gåva, given med omtanke och värme. Till sist fick bisin min ge sig muttrande nånting om att "du har ju redan så mycket mönstertidningar". Jo, i och för sig, men jag har ju inte de här böckerna! 😊

Jag gjorde också en beställning till Adlibris, men de meddelade att paketet kommer nån gång mellan 18 februari och 6 mars!!!! Höh! Vad är det för sätt? Tur att det inte är bråttom med den beställningen, så jag kan vänta i lugn och ro. Men lite konstigt om ni frågar mej.

Efter tre provlappar lade jag sent igår kväll upp maskor för ett nytt litet stickprojekt. Jag hoppas att det blir bra, men garnet och mitt handlag var inte riktigt överens. Sista provlappens bredd var okej, men inte höjden, tyvärr. Antar att det går och fixa med lite extra varv på höjden?
Kanske bäst att lägga upp ett nytt projekt ikväll. Den här gången med 7-bröder så jag vet hur garnet beter sig. Det är roligt att pröva på nya garner, men jag vet inte om det blir riktigt bra.

Idag har jag ägnat halva dagen åt maskstygnen på svarta sockan. Märk väl, sockan, för det blir maskstygn endast på ena sockskaftet! Mera kan man inte begära av mej just nu. Det tog tid att sy och sen fästa alla trådar. Jag försökte krångla mej ur sömmandet och tänkte till och med börja städa! Allt för att slippa maskstygnen. Till all tur tog jag mitt förnuft till fånga och sydde snällt. Jag hade ju bestämt för att öva och det har jag nu gjort. Dessvärre med tveksamt resultat. Sockorna ligger nu och drar sig, så småningom syns de här i bloggen. Hav tålamod.

Nu ska jag fundera vidare på nån rolig teknik, som jag ännu borde testa på. Den ska vara lagom svår, men ändå intressant och det ska gå att använda 7-bröder garn. Inga stora krav, eller hur?

Önskar er alla en fin onsdag!

Inte så roligt

Sent igår kväll när jag var var riktigt i farten med min sockstickning, sa bisin min att det var dags att lägga mörkt och uppsöka sängen. Jag hade ynka fem varv kvar till tåhoptagningen, så jag tyckte inte det var så roligt.

I morse var jag uppe strax efter klockan sju och stickade färdigt sockan. På den är det tänkt att jag ska öva lite maskstygn.

Tanken är i och för sig bra, men jag har fått sprätta vartannat stygn, så det här är inte så roligt som jag trodde. Men, men, övning ger förhoppningsvis färdighet.

Nu på eftermiddagen har jag stickat en liten provlapp inför nästa projekt. Men, men... den blev för liten. Så nu måste jag sticka en ny och det är inte så roligt när jag direkt vill börja på nånting nytt. Men bäst att vara ordentlig, eller hur? Utan provlapp kan stickningen helt gå överstyr.

Nu ska jag sticka vidare!

Önskar er alla en bra start på den nya veckan och en skön tisdag!

Bläddrar och bläddrar

Här har vi haft besök av dottern och äldsta barnbarnet. 💕M kvalade igår in i tävlingsgruppen i konståkning, så i lördag gäller det att hålla tummarna när tävlingen går av stapeln i västra grannstaden.
Jag blev av med två stickningar, den randiga halsvärmaren och den lilla rosa sjalen. Härligt när hemstickat duger. Nu har kanske ändå bisin min rätt i att jag inte behöver någon plastlåda för mina färdiga stickningar!

Hur mycket inspiration kan man hantera? I veckan har jag igen loppat!

Min favorittidning Kauneimmat Käsityöt var till salu för 1 €/styck.

Förstås behöver jag inte flera mönstertidningar, men... i de här äldre numren verkar det finnas mera virkmönster och mönster för baby och barn. Jag bläddrar och bläddrar och hittar så mycket som jag omedelbart skulle vilja börja sticka/virka på.

I tidningen överst till vänster, nr 2 2016, finns bland annat härliga sjalmönster.

Sjalen till höger är enligt uppgift lättstickad och jag tror bestämt att det kunde bli ett restgarnsprojekt, vad tror ni?

Sjalar verkar aldrig gå ur mode och de kan varieras hur mycket som helst.

En bra sak med de här äldre tidningarna är, att nu kan jag redan bläddra i sommarnummer. Kanske jag hinner få nånting färdigt i tid då. En hel del av garnen som har använts här, finns förstås inte längre, men de går att ersätta med modernare varianter. Alternativt kanske det finns något nystan längst borta och underst i garnlagret. Få se...

Så tacksam att människan som sålde de här tidningarna inte slängde dem i pappersinsamlingen utan lät dem gå vidare för en ytterst billig peng. Det fanns också tidningar från 2020-talet, men dem lämnade jag kvar.

Igår kväll såg vi på Häng med (Hengaillaan) på TV.  Det var riktigt intressant. En av musikfrågorna handlade om Nessum dorma från operan Turandot, Pavarottis bravur. Frågan gällde vem som hade komponerat Turandot och vilken populär grupp, som fått en viral hit med Nissan bromsa.
– Det är KAJ, ropade jag och hoppade nästan upp ur gungstolen.
– Ta det lugnt, du behöver inte bli så upphetsad, muttrade bisin min.
Kanske inte, men jag blev så glad över att de tog upp KAJ. Till saken hör att Jakob Norrgård sjunger den där arian mycket bättre än vad gårdagens solist i programmet gjorde. Om programledaren inte hade sagt vilket stycke som skulle framföras, så skulle jag inte ha fått fatt i det. Ingetdera av lagen visste att det är Puccini som står bakom operan Turandot och att KAJ har en egen version av arian! Men se det visste jag!
Inför sista resan skrattade vi ordentligt, för bisin min kläckte ur sig Kuopio innan ens tipsen ramlat in. Han tog stadens namn ur tomma luften och han hade rätt. Jösses så stolt han var, fastän det enbart var en vild gissning! 😊

Tyvärr skrev jag inte upp våra poäng, så nu kan vi inte skicka in kort till tv-studion i Tammerfors. Eller kanske vi kan skicka in kort ändå, för domaren och programledaren hade till och med fått en bröllopsinbjudan!

En av de mest idiotiska frågorna igår var vad lönnsirap görs på. Ha, det hörs ju redan i namnet, lönn förstås, närmare bestämt sav från lönnträdet. För mej verkar det lika dumt som att fråga vilken färg har Napoleons vita häst! Men säkert bra med superenkla frågor så båda lagen får lite poäng i alla fall.

Igår stod äldsta sonen för maten och bjöd på wienerschnitzel och pommes frites. Idag står makaronilåda på menyn, så nu ska jag gå och fixa äggstanningen.

Önskar er alla en skön söndagskväll.

Vilse bland hyllorna

Idag har jag varit iväg österut tillsammans med yngsta sonen. Vi var till Prisma. Inget fel på Kotka, men varför i hela fridens dar får inte VBO bygga vid östra infarten i Borgå? Det skulle liksom vara alldeles, alldeles perfekt för oss lanttisar här i öst. I och för sig har vi ungefär lika långt österut som västerut, men jag hoppas och tror att det skulle finnas mera svenskt material i VBO:s Prisma.

Tänk, idag klarade jag mej utan att köpa vare sig garn eller mönstertidningar! Duktigt, inte sant? Jag behövde egentligen inte annat än citroner, jäst, mjölk och förstås gott bröd från Galette. Jo, jo, jag vet att man ska stöda lokalt och det gör jag för det mesta, men ibland vill vi ha lite omväxling här i huset.

Så fort jag kom innanför varuhusets dörr vimsade jag iväg till "kosmetikhyllorna" till höger. Där hade jag egentligen inget att göra. Plötsligt stod jag med en rosa spännande schampoflaska i min hand. Den höll på att slinka ner i kundvagnen ända tills jag besinnade mej och tittade på priset. Jag hickade till förskräckt. Jösses, över 20 euro! Det överskrider min budget flera gånger om. På stående fot bestämde jag mej för att jag inte alls behöver nytt schampo!
Jag vimsade vidare, såg på hårbalsam, torrschampo, hårspray, gele och vänta nu, hårmousse!

Det borde jag kanske testa? Innan jag visste ordet av, hade tre olika burkar hoppat i kundvagnen. Undrar om de här får nån ordning på mitt "kråkbo". Den längst till höger tog jag enbart för den vackra färgens skull. 😊 Jo, jag vet, galet tänkt, men visst är det en häftig färg?
Ska bli jättespännande att testa.

Jag använder inte smink har egentligen aldrig gjort det, så jag hade egentligen inte något ärende bland de där hyllorna. Men hur det nu var, så fanns där mitt i allt en stor låda proppfull med rejält nedsatta produkter. Oj, oj, oj, diadem, hårspännen, donitsar, smycken osv. Jag radade grej efter grej i kundvagnen, för det här var perfekt till årets adventskalendrar. Ja, ja, jag vet att jag är ute i god tid. Men hej, idag är det endast elva månader kvar till julafton! Och skulle jag ha vetat att rabattprocenten var så stor att grejer som kostat 12 - 15 € nu gick för 2,50 - 3 €, så skulle jag nog ha köpt många fler. Men kanske ändå bäst så här.

Vi var så snabba där i varuhuset att bisin min höll på att falla från gungstolen när vi kom tillbaka. Vi var alltså effektiva och det beror ju på att jag ändå inte vimsade omkring bland alla spännande hyllor!

Önskar er alla en riktigt fin söndag!

Jyjy-26 – 2

Eilen valmistui vihdoin Jyjy-26 projekti nro 2. Lanka loppui kesken, niin oli pakko tilata lisää.

2. Pieni Allegrahuivi

Aloitus: 28.12.2025

Valmis: 22.01.2026

Langan menekki: 82 g

Lanka: Björk ja Kid-Silk, Viking Garn
Puikot: 4

Virkkuukoukku: 3½ 

Ohje: Ainaoikeinhuivi Allegra
Suunnittelija: Aimee Vognsen Danielsen / Viking Garn
Ohje: Virkattu sydän
Suunnittelija: Åsa Bautovic

 2 Liten Allegrasjal

Start: 28.12.2025

Färdig: 22.01.2026

Garn: Björk och Kid-Silk från Viking Garn

Åtgång: 82 g
Stickor: 4
Virknål: 3½

Mönster: Allegrasjal

Designer: Aimee Vognsen Danielsen / Viking Garn
Mönster: Virkat fem minuters hjärta

Designer: Åsa Bautovic

Skönt att äntligen få den här lilla sjalen färdig. Rätstickning borde ju vara lätt som en plätt, men jag hamnade ju att riva upp maskorna när jag började öka i varje sida. Att dessutom garnet tog slut gjorde ju inte precis saken bättre.

Och när jag tog det nya nystanet i bruk blev det igen trassel. Suck!
Hjärtat virkade jag och sydde dit, dels för att jag helt enkelt ville virka lite, men mest för att jag ska kunna skilja rätsidan från avigan.

Nu dags för lite mat och bläddra i mönstertidningar efter ett nytt litet virkprojekt!

Ha det bra och njut av fredagskvällen!

En busig liten nattgäst

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror helt enkelt på att vi hade en busig liten nattgäst hos oss. Men låt mej ta det hela från början.

Igår var det ju onsdag och det betyder stickträff  med alla trevliga stickcafédamer.

Jag hade minst sagt bråttom på förmiddagen, för jag ville ha tåhoptagningen färdig på den här svarta sockan innan jag körde iväg till stan. Det brukar inte gå så bra att sitta och prata och försöka räkna mellanvarv tillika. Ja, man blir vis av erfarenheten och jag har ingen lust att sticka bakåt bara för att jag har varit social!

Vi träffades hemma hos H, som hade lagat en god bondost med kummin som krydda och bakat en delikat sockerkaka med kardemumma. Den serverades tillsammans med körsbärssylt och vispad grädde. Mumsfilibabba!

Jag hade precis hunnit börja på femte varvet på socka nummer två, då min telefon ringde. Jag gick ut i köket, för jag ville inte störa mina medstickerskor. Det var Lillan, som hade ärende. Hon ville komma alldeles ensam till famo, inga föräldrar och ingen lillbrorsa. Jag sade att det gick bra och välkommen. Sen fick jag skynda mej hem och inget stickande för min del mera igår kväll, för Lillan ville stanna kvar över natten.

Mamman bäddade upp resesängen i sovrummet och fixade snabbt middagen och lämnade oss sedan. Hela kvällen växlade Lillan mellan att leka ensam och sedan att pyssla tillsammans med famo och "jobba" lite med veden tillsammans med fafa. Kvällsmålet åts i flygande fläng, för det fanns knappt tid att sitta ner.

Sen blev det nästan kalabalik när jag snubblade in i vessan för att hjälpa Lillan. Jag störtade nämligen pladask ner på golvet. Jag slintade, som Lillan konstaterade, idiotiskt nog på mina egna fötter. I min ålder ska man inte ha dåliga uttjänta crocs på fötterna kombinerat med springande. Lillan blev förskräckt och jag blev rädd. Tänk om mitt knä nu hade gått ur led? Ledbanden hoppat iväg? Tänk om jag brutit nånting? Kunde jag röra på fötterna? Svårt att veta, för de hade åkt in under lavoarskåpet i min instinkt att skydda Lillan, som satt på byttan. Vänstra knäet låg i en rätt brant vinkel, men inga benpipor stack ut vad jag kunde se. Bisin min kom störtande och började baxa ut mej från toan med baken före. Jag hasade i sittande ställning ut till korridoren och hade inte minsta lilla aning om hur jag skulle ta mej upp från golvet. Bisin min försökte med köksstegen och ville att jag skulle dra mej upp med hjälp av den. Jag bad om lite tid för andhämtning medan jag försökte lugna ner mitt skenande hjärta och mina darriga ben. De kändes mera som gelé än något att stå på. Bisin min ville att jag genast skulle stiga upp, men mina ben vägrade samarbeta med min hjärna. Med hjälp av äldsta sonen lyfte de sen upp mej. Jag vågade inte ens protestera, jag bara litade på deras armstyrka. Bisin min hade bråttom med mitt uppstigande, för han ville se att ingenting var brutet och att ingen ambulans skulle behövas. Äldsta sonen sa att han ska kontakta hemvården, så det blir nån ordning på mej.

Själv är jag oerhört tacksam över att jag inte bröt vare sig armar eller ben. Enda skavanken är en stor bula högt uppe på vänstra benet. Den märkte jag först av igår kväll i sängen då det gjorde ont att ligga på vänster sida. I morse kände bisin min försiktigt på bulan och sa att det inte är något farligt, för bulan är hård. Enligt hans lekmannakunskaper betyder det att det inte finns lösa benflisor där. Eftersom det inte värker, så väljer jag att tro på honom. Han sa att jag borde genast ha satt en ispåse på bulan. Lätt att säga, men svårt för mej eftersom jag ju inte visste av den förrän jag låg i min säng.

Och på tal om min säng, där ligger nu dockan, Nalle Puh, Nasse, Mumin, en tygko, Lillans borttappade strumpa och en massa små pappersbitar från ett hushållspapper. Det har varit en hård natt med andra ord! 😊 Så hård att jag faktiskt tog en två timmars tupplur efter att Lillan åkt iväg med sin mamma. Energinivån var så hög och intensiv att den sög musten ur famo. Ändå var det inga vilda lekar utan både pyssel, målarbok, pussel, bygga torn osv. Men det gäller att hänga med i svängarna då precis allting ska undersökas.
Ja, och ifall ni inte visste det, så är Lillan famos gull (och det är hon ju förstås!) och inte fafa! 💕 På den punkten var Lillan riktigt bestämd. Både famo och fafa är så tacksamma över Lillans besök, över att få och att kunna umgås med henne. Det öppnar helt nya världar och det är intressant att få ta del av hur en 3½-åring resonerar. Tur att vi är pensionärer och tur att vi bor så nära.

Och vad nu än Lillan säger, så visst är fafa också famos gull, för se så snäll han var igår! Han hämtade in senaste numret av Mästarkryss från postlådan. Och redan är ett av de där tvåsides kryssen nästan löst. Tjohoo!

Nu dags för mej att avsluta här och börja bläddra i virktidningar, för jag behöver lite omväxling till allt stickande, tror jag...

Önskar er en skön torsdagskväll. Håll ut, ljuset återvänder, liksom våren.

Det felande nystanet

Igår fick jag meddelande om att mitt garnpaket från Lankamaailma hade kommit till postboxen i stan.

Med tanke på att jag lämnade in beställningen i fredags på förmiddagen, så var det jättesnabb leverans. Svårt för stenfotsaffärer att konkurrera.

Nu har jag mitt felande nystan. Hoppas att jag hinner sticka färdigt min lilla sjal i kväll.

Sen gick det förstås inte med enbart ett nystan, utan det blev några till, 600 g🙈 Ska testa det här garnet i åtminstone ett par vantar, en mössa och en halskrage. Få se hur mycket garn som blir över, för nu tog jag inga risker.
Här är samma sammansättning, som i de nyare 7-bröder garnet, alltså 80% ylle och 20% nylon, stickor 3 - 3½.

Tack till stickväninnan V, som också beställde garn och gjorde att vi fick försändelsen fraktfritt. Bra med sambeställningar.
Tack också till yngsta sonen, som hämtade hem paketet åt mej idag. Det var snällt, för nu slapp jag köra iväg till stan.

Nu har jag alltså mycket, som jag kan börja på och ivern är stor. Men först måste jag sticka en provlapp och det är nog bäst att jag stickar mina två halvfärdiga projekt färdiga också. Vill inte att de blir och ligga, fastän jag är jätteivrig att sätta igång med nytt. Nån ordning måste här ju nog vara, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.

Ännu en projektväska

I fredags fick jag ännu en projektväska:

Precis vad jag behöver! Och se så snygg färg den har! Nu skulle jag endast behöva bestämma mej för vilka 16 Jyjy-26 projekt jag skall starta före sista februari. Fyra har jag redan hunnit starta och ungefär fyra till har jag både mönster och garn till. Men sen blir det knepigt. Jag borde väl börja kolla in nånting vårligt? Påskgult? Har ni några förslag?
Som sagt, knepigt, för varje gång jag hittar ett mönster, som jag vill göra, har jag inte just precis det garn som behövs. Och varje gång jag hittar ett garn jag vill testa på, så hittar jag inget mönster. Inte klokt, men så är det.

Nu är det dags för middag. Den behöver till all tur endast värmas, för äldsta sonen gjorde en stor sats risotto åt oss igår. I kväll blir det sedan sockstickning. Tjohoo!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Jyjy-26 – 3

Jyjy-26 nro 3 valmistui eilen:

3 Neulottu kauluri
Pienempi: 

Aloitus: 06.01.2026

Valmis: 11.01.2026

Langan menekki: 42 g

Lanka: Pörrö Neulelanka, House

Puikot: 3½ ja 4
Isompi:

Aloitus: 11.01.2026

Valmis: 17.01.2026

Langan menekki: 76 g

Lanka: Indulgence Mohair Collezione Aria, Laines du Nord

Puikot: 4

Ohje: Little Trekker, DROPS Design

 3 Stickade Halsvärmare
Den mindre:

Start: 06.01.2026

Färdig: 11.01.2026

Garn: Pörrö Neulelanka från House

Åtgång: 42 g
Virknål: 3½ och 4
Den större: 

Start: 11.01.2026

Färdig: 17.01.2026

Garn: Indulgence Mohair Collezione Aria från Laines du Nord

Åtgång: 76 g
Virknål:  4

Mönster: Little Trekker, DROPS Design

 

Den där större halskragen/halsskyddet/halsvärmaren blev riktigt häftig, eller hur? Skönt att få nånting färdigt. Få se nu om nån vill ha de här. Den mindre får kanske bli åt dockan, för det finns ingen garanti att den passar på nån av flickorna. Bisin min påstår i alla fall att inget huvud går genom det där lilla hålet. Men frågan är, kan man lita på hans ögonmått i det här fallet?
Enkelt mönster och trevligt att sticka. Roligt också att testa lite olika garnsorter, så som jag gjorde här. Det finns ju massor av andra garn än de man hittar i marketarna.

För övrigt, så har jag nu just en trevlig liten utmaning, hela två presentkort till Adlibris. Får jag köpa garn?

Önskar er alla en riktigt trevlig fortsättning på söndagen!

Godislön

Idag har jag tillbringat min förmiddag i grannbyn, i bästa sällskap. 💕 Fadern var ensam hemma med två busiga gullungar, så jag hoppade gärna in som en liten hjälp. Men, du milde, sån fart Lilleman har. Stilla satt han endast då han hittade en bok och bläddrade i den. Stilla stod han också då han tittade ut på famos bil, som till hans besvikelse stod alldeles stilla. Tyvärr syntes ingen traktor, hans favoritfordon. Vi turade om så att ibland var fadern med Lilleman medan jag lekte med storasyster och sen lekte fadern med storasyster och jag med Lilleman. Storasyster har små saker, som lillbrorsan inte ska få tag på, för det finns risk att han sväljer dem. Så syskonen lekte i var sitt rum.

Lillan räckte högtidligt över en brun liten papperskasse åt mej och sa:
– Famo, det är godis i påsen.
Jag tackade och blev jätteglad, för det är längesedan jag åt hallonbåtar senast. Tanklöst nog lade jag papperspåsen i soffan, så i ett obevakat ögonblick fick förstås Lilleman tag på påsen. Lyckligt tog han ut innehållet och skulle just börja bita i godispåsen när jag bytte ut den mot en leksaksbil. Det var inte populärt när jag placerade påsen högt uppe på ett skåp. Det är ju roliga ögon på den här röda påsen, så varför får man inte leka med den?
Tänk, jag fick godislön!

Av Lillan fick jag ett hemligt brev, som var riktigt ordentligt fasttejpat med flera tejpbitar. Om ni undrar vad de där bruna tecknen är, så står där Famo, men det kan också hända att där står Inge. Det kan vi inte veta för det är hemligt! 😊

Äldsta sonen var till stan medan jag var hos gullisarna. Han hade egna ärenden och frågade om vi behöver nånting. På listan hade jag skrivit mjölk och kryddgurkor. Han kom hem med allt möjligt, bland annat sådana här:

Fastlagsbullar! Så nu är säsongen inledd och förstås med jordgubbssylt och utan hetvägg. Och jo, det här är en bulle, inte en semla! Så det så! Förresten, var tror ni att det äts såna här bullar? Var firar man alltså fastlagstisdag med ärtsoppa och såna här bullar? Åker pulka, sparkstötting eller varför inte slängkälke?

Äldsta sonen, den raringen, hade också köpt godis åt mej, Fazers nya crunchy med hallonsmak. Den ska jag spara till kvällen.

Igår multitaskade jag så att jag blev nästan yr i huvudet! Jag avslutade uppdateringen av bisin mins bärbara dator, som han köpte då han blev pensionär. Äldsta sonen hade startat uppdateringen, men blev sedan tvungen att överge datorn och bad mej ta vid. Bisin min har inte använt sin dator sedan den uppgraderades till Windows 11. Äldsta sonen tycker självklart att datorn ska vara i skick redan av säkerhetsskäl fastän ingen nu just använder den bärbara. Kanske jag borde sitta ner med bisin min och lära honom? Han har dock inget intresse för det digitala, så det får bero tillsvidare.
Jämsides med uppdateringen satt jag och såg på snookertävlingen i The Masters 2026 och så stickade jag förstås. Och så gick det självklart så som det inte ska gå, jag tappade en maska! Det är inte bra att göra alltför många saker på en gång!

Men, nu är i alla fall datorn uppdaterad och maskan upplockad. Nu ska jag bara maska av, fästa garnändarna och sedan övergå till min senaste sockstickning.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Nytt igen

Idag har jag gjort det! Lämnat in en garnbeställning till Lankamaailma! 🙈 Det är till all tur en sambeställning och jag bantade ner mina projektplaner rejält. Till all tur var det garn som jag ville ha till lite mössor och vantar nedsatt med 30%. Det enda nystanet jag verkligen behövde var det som gör att jag äntligen, äntligen skulle få min lilla rosa rätstickade sjal färdig.

Igår uppdaterade jag min dator, idag är den inte så glad, tror jag. Det gick nämligen trögt med min beställning. Nu vet jag förstås inte om det var min dator, min nätkontakt eller Lankamaailmas webbplats som var trög. Chatbotten på deras webb var verkligen irriterande och hoppade upp varje gång jag sökte på nya garnsorter. Minst sagt jobbigt. Men alla garner fanns i lager och till min e-post fick jag bekräftelse, så nu gäller det bara att ge sig till tåls och vänta på garnpaketet.

I tisdags startade jag ett nytt sockprojekt. Jag hittade nämligen två svarta garnnystan i sockgarnslådan och ett gult nystan bland restgarnerna. Bäst att utnyttja dem. Ska försöka mej på gula maskstygn på sockskaftet. Kan vara bra att öva lite.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Svindleri

Visste ni att både Lankamaailma och Lankava har blivit utsatta för svindleri? Eller egentligen är det inte garnföretagen, som råkar illa ut, utan kunderna. Skurkar försöker locka dig att gå in på deras webbplats och köpa billigt garn.

Lankamaailma har gått ut och varnat sina kunder för detta fenomen. Den här bilden är en skärmdump från meddelandet jag fick. Lankava har också varnat sina kunder. Bägge företagen gör allt för att få bort de här skurkarna, men det är tyvärr inte så lätt. Bovarna är sluga för de inser ju att garngalningar direkt nappar på erbjudanden, som är för bra för att vara sanna. Alla vill ju ha garn förmånligt.

Hur kan du då känna igen skumma webbplatser och såna här svindlerier? Jo:

1. Alla produkter i webbaffären är nedsatta.
2. Rabatterna är stora.
3. Webbadressen är konstig, i vissa fall liknar adressen den äkta.
4. Språket på webbplatsen är konstigt (Det här kan vara lite svårt att avgöra om man själv är dålig på finska).
5. Företagets kontaktuppgifter och besöksadress är oklara och svåra att hitta om de överhuvudtaget finns utsatta.
6. Betalningssätten är konstiga eller endast förhandsbetalningar godkänns.

De där punkterna är bra att ha i bakhuvudet när man gör beställningar på nätet.

 

Så här ska webbadresserna se ut. Bäst att själv skriva in dem i webbläsarens adressfält. Exemplen ovan är från Firefox.

Vad ska du göra om du drabbats?
Om du har matat in bankkortets uppgifter på bluffsidan ska du omedelbart stänga kortet och kontakta din bank. Och så ska du självklart göra en polisanmälan. Det är ingenting att skämmas för. Det är inte ditt fel att skurkarna luras. 

Så där, där var dagens IT-lektion! Nu känns det nästan som om jag är tillbaka i mitt gamla jobb! 😊

Igår på stickcaféet hade vi ju reportern på plats, så det blev mycket prat om stickning och förstås om vår grupp. Stickväninnan V konstaterade att det vi stickerskor inte gillar är knut på garnet.

Och det är riktigt sant. Just nu tycks jag vara förföljd av knutar, för det här är redan min andra i det här fluffiga nystanet. V sa också att man alltid är tvungen att klippa och skarva, för det är omöjligt att veta om den där garnknuten håller i längden. Det är också riktigt sant.

Idag har jag försiktigt frågat om yngsta sonen kunde tänka sig att besöka Lankamaailma och hämta det felande nystanet åt mej. Han fnyste och gav mej kalla handen.
– Du kan beställa från nätet, konstaterade han lakoniskt utan att inse vilken fara han utsätter mej för!
Nåja, jag får väl göra som han vill och lämna in en beställning, men där pågår vinterrea som bäst... 🙈

Önskar er alla en bra fortsättning på torsdagen!

Intervjuade

Idag startade stickcaféet efter juluppehållet. Så härligt att igen få träffa alla stickglada damer. Vi var hemma hos G-M som bjöd på en jättegod broiler-svamppaj och en blåbärspaj med vaniljsås. Mums!
Och vet ni vad? Jo, vi blev intervjuade! Vi kommer att figurera i den finlandssvenska "veckotidningen" Kuriren, så håll ögonen öppna. Ni kanske får syn på vårt gäng! 😊 Två av oss kunde tyvärr inte närvara idag.
Och jag säger bara det, tur att jag har min blogg, för nu kunde jag lätt kolla när jag första gången deltog i stickcaféet. Det var den 18.8.2009. Inte alls dumt med den här bloggen alltså, för den fungerar som en dagbok jag kan bläddra i. Men det är farligt, för det finns en viss risk för att jag blir alldeles nostalgisk och nipprig!

Igår på eftermiddagen var jag iväg till grannbyn på en snabbvisit hos barnbarnen. Lillan blev glad över de kläder jag köpte åt henne på rea i lördags. Själv blev jag glad över att träffa henne och resten av familjen samt för att kläderna passade. Visserligen hade jag kollat med föräldrarna i lördags per telefon, men man vet ju aldrig ändå. Lilleman fick äntligen sin julklapp, som jag hade gömt så att jag inte hittade den!

Idag har vi firat Topelius med en runebergstårta! Jag har faktiskt som tonåring besökt både Kuddnäs och Juthbacka. Av Topelius' sagor minns jag bäst Bullerbasius, Sampo Lappelill och Hallonmasken. Åtminstone den sistnämnda har vi som bok i vår hylla. Självklart har vi förstås också Fältskärns berättelser. Jag misstänker att de gamla sagorna knappast skulle locka dagens småttingar. Vad tror ni?

Nu är det dags för mej att sticka vidare så jag nån gång får nånting färdigt också.

Ha det bra och njut av torsdagen!

Tjugondag Knut

Idag körs julen ut enligt gammal tradition.

Idag får våra härliga tomtar, som vi fick i julklapp förra året, gå i sommarvila. Om en sisådär elva månader får de komma fram igen, hoppeligen.

När jag var barn fattade jag aldrig riktigt hur tjugondag kunde vara den trettonde januari och trettondagen den sjätte januari. Det verkade lite skumt. Jag kom aldrig att fråga någon vuxen om svaret på den gåtan, men så småningom lärde jag mej att det handlade om hur många dagar det var efter julafton, som gav både trettondagen och tjugondagen. När våra barn var små var det julgransplundring på trettondagen och granen kördes ut. Sen fanns det granbarr i hela huset åtminstone fram till midsommar. Idag blir det nog ingen plundring här i vårt hus, fastän vi har både julgodis och glögg kvar att festa på.

Säg den glädje som varar! Jag var ju så förtjust i den här stickningen, som löpte så bra. Men se nu! Idag på förmiddagen hittade jag ett mystiskt hål i min stickning. Suck och dubbelsuck!
Det ser ut som om jag har plockat upp en totalt onödig maska. Nu blir det att sticka bakåt och få bort hålet. Tydligen trodde jag att jag hade tappat en maska. Som sagt, jag ska inte titta på TV och sticka tillika, för då blir det bra dumt och extra jobb för mej. Jag borde kanske syssla med nåt annat än stickning?

Önskar er alla en fin fortsättning på tjugondag Knut.

Roligare än jag trodde

Vet ni vad? Jo, mina förutfattade meningar om mohairgarnet kom på skam. Det verkar inte alls så besvärligt som jag befarade.

Men när jag igår kväll satt och stickade på mitt nya projekt så kom jag till den här knuten. Tänkte att det är bäst att avsluta här och skarva först idag när jag är pigg och utsövd.

Jag satt och såg på en vilda västern film, 7 vågade livet igår. En film, som bygger på Akira Kurosawas De sju samurajer. Det gick riktigt bra att sticka till västernfilmen utan att tappa bort sig. Äldre filmer är härligt långsamma och passar mej mycket bättre än moderna filmer med sekundsnabba klipp, som körs om och om igen. Och bra om filmen inte är alltför berörande, för då tappar jag lätt bort mej bland maskorna.

För övrigt så är mitt huvud mer eller mindre konstigt. Tankarna snurrar på med både stickfrågor som ska jag träna på maskstygn? Men vilket mönster skulle då vara bra? Är det tillräckligt ljust nu redan så jag skulle kunna sticka svarta sockor? Var finns det där sockmönstret med svart och gult garn? Det skulle kanske passa? Hur lång tid tar det för mej att sticka ett par herrsockor? För lång tid? Borde jag kanske sticka vantar istället? Ska jag verkligen anstränga mej med Jyjy-26 eller bara skippa det? Hinner jag faktiskt med 20 projekt fram till midsommarnatten? Har jag tillräckligt med strumpstickor för att starta alla projekt och sen lämna dem, för att sticka dem färdigt senare? Hur ska jag göra med den där rosa sjalen, som behöver mera garn? Vågar jag fråga yngsta sonen om han kan åka till Lankamaailmas lager efter ett ynka litet nystan? Kommer han att bli jättestressad eller nervös på mej då? Eller kommer han att be mej beställa på nätet? Borde jag kanske sticka ett par yllebyxor istället?
Och mitt i alla de här stickfunderingarna, tränger sig Dr. Hook & The Medicine Show in i mina hjärnvindlingar och sjunger Sylvia's Mother. Och de spelar så pass ljudligt att jag själv börjar sjunga på sången med den påföljd att bisin min börjar vissla låten. Han minns nämligen inte orden!

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Ibland så...

... ja, så blir jag så jätteglad över livets små saker, som igår då jag tog fram Allers A-korsord nummer 3 2026.

Helt otroligt, så kunde jag direkt ett av de gula orden! Tjohooo! Det sker ibland, men oftast behöver jag några hjälpbokstäver för att komma på svaret. Men den här gången var det ju lätt som en plätt. Ibland så...

I morse fäste jag garnändarna i mitt senaste projekt och började genast på ett nytt:

Jag är inte alls säker på att det här blir bra. Det känns som att jag nog inte borde sticka i mohair. Jag har totalt glömt bort hur trassligt det är med allt det där fluffet. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning!

Igår kväll roade vi oss här i huset med att titta på Hengaillaan (översatt till Häng med) i tv, alltså den finska versionen av På spåret. Jag trodde att vi inte skulle klara finskan, för att förstå alla klurigheter när det frågas: "Vart är vi på väg". Och jag hade rätt, men till saken hör att jag inte heller klarar de svenska ledtrådarna. Ofta är de så krystade och mystiska, antagligen för att jag vet för lite om vårt västra grannland.
Igår var en av frågorna vad Turkiets högsta berg heter. Det skulle jag inte ha vetat, men det jag däremot visste var att Noaks ark strandade på Ararat. Men vet ni, det kunde inte de tävlande! Domaren Matti Rönkä var verkligt förvånad över att ingen av de tävlande kunde sin bibel. Låt vara att det är lite fuskigt från min sida eftersom Ararat då och då förekommer i korsord, men ändå...
I Hengaillaan har de med sig en kock, som ställer en matfråga och de tävlande får smaka på matportionerna. I TV ser vi aldrig att de skulle bli uppätna, så jag funderar förstås om det blir matsvinn efter varje program. Tycker ni att vi borde kontakta Yle och fråga?

Småningom ska här bli söndagsmiddag, mos och fiskpinnar! Jag har längtat så efter fiskpinnar så alla andra kombinationer, så som till exempel köttbullar eller ugnskorv, med moset fick ge vika.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!