Syjunta

Igår gick startskottet för en ny syjunta. Det är länge sedan byns syjunta här dog ut efter att den ena och den andra började jobba heltid och kvällar. Jag har saknat den, men inser ju att det inte finns någon väg tillbaka till det som varit.
Men nu hade då svägerskan blivit så inspirerad av mitt stickande att hon tyckte det var dags att slå till. Sagt och gjort, fyra vuxna damer och två unga lågstadieflickor flankerade av två småbröder, träffades för en kontemplativ stund med händerna fulla av stickningar, sömmande eller sprättande.

Eftersom barnantalet var större än de vuxna var det oväsen och liv som bakgrundsmusik, ända tills flickorna hittade på att sjunga karaoke. Då steg ljudnivån ytterligare några decibel och dansfoten vickade i takt med en salig blandning av "Klappa händerna när du är riktigt glad", "O-a hela natten", "Drömmen om Elin", "Satumaa", Britney Spears-låtar och jag vet inte allt vad. Flickorna sjöng riktigt bra.

Jag tyckte det var riktigt roligt att sticka i sällskap. Tiden ilade iväg, men jag kom en bra bit på bakstycket till mitt projekt som jag påbörjade före julen.
Hur det kom sig att en byxbunt hamnade i wc-stolen och blev blöt vet jag inte riktigt. Men den bunten gick ju inte att åtgärda förrän den torkat, så den andra svägerksan blev "arbetslös".

När vi skall träffas nästa gång är i skrivande stund ännu oklart. Att hitta gemensam ledig tid visar sig som vanligt vara det svåraste. Om vi är riktigt på hugget kanske vi träffas redan i söndag för nästa tisdag är det ett föräldramöte som sätter käppar i hjulet. Och tisdagkväll är min enda arbetsfria kväll i veckan om man undantar veckoslutskvällarna.

Tackar för tre timmar trevligt stickumgänge.

Det bruna luddet...

... blev en halsduk. En födelsedagsgåva till systersonen. Stickad i Novitas Foxi-garn. Det blir en skön "pälskänsla".