Så här på årets sista dag ska jag passa på att berätta hur galet mitt garnlager utvecklade sig under november månad. Hur det riktigt gick till är svårt att förstå, för jag är förstås alldeles oskyldig, eller hur?
Kvar från oktober 2025: 16 721 gram
- Köpt garn: 6 978 gram
- Erhållit garn: 0 gram
- Donerat garn: 500 gram
- Använt garn: 390 gram
- Kvar i november: 22 809 gram
Ve och fasa! Förskräckelsens förskräckelse. Inget mera garn här! Nu får jag allt lov att anpassa mönstren efter de nystan som redan finns i lager. Hoppas att det lyckas.
Nej, det är inget nyårslöfte, för såna låter jag allt bli att ge inför 2026. Jag kan ändå inte hålla dem sedan när vi kommer till mars månad. Det är inte fråga om lättja eller brist på karaktär, utan det är hjärnan som spelar mej ett spratt. Vår hjärna vill göra så som den alltid gjort, vilket betyder att det är knepigt att få in den på nya banor. En så enkel sak som att klä på sig strumpor eller byxor blir svårt om man tar "fel ben" före. Å andra sidan mår ju nog vår hjärna bra av utmaningar, men i mitt fall får det räcka med korsord och handarbete samt bisin mins alla musikfrågor då jag ska gissa vem eller vilka som sjunger vad.
Igår på eftermiddagen var vi iväg till grannbyn. Där träffade vi H och K och förstås Lillan och hennes familj. Det var härligt att träffas. Det har blivit lite långt mellan träffarna med H och K, för det har varit så mycket annat. Jag börjar smått inse att jag har varit verkligt dålig under hösten och inte orkat röra på mej så mycket. Till all tur blir det bättre dag för dag. Det gäller bara att ha en stor portion tålamod.
Ni skulle ha sett vilken fart det var på gullungarna igår. Knappt så föräldrarna hann med, för att nu inte tala om oss andra. Lilleman ska prompt iväg och klättra överallt. Fafa fick riktigt kasta sig från soffhörnet och grabba tag i Lillemans ben, så han inte skulle falla med huvudet före från armstödet. Huhu! Han lever minsann farligt. Lyckligast var Lilleman då han fick paja (klappa/smeka) katten. Lillan lekte bland annat polishund och fafa fick vara polispappan.
Nu ska jag sätta mej i gungstolen under två filtar och försöka hinna sticka färdigt årets sista projekt. I kylskåpet finns rester av fina skinkpajen till lunch och ikväll får det bli hot dogs och kanske ishavsröra på skärgårdsbröd. Men jag tror att karlarna här i huset föredrar chips istället för räkor.
Önskar er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2026!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar