I morse vaknade jag igen klockan sex. Insåg att det var alldeles onödigt att ligga och vrida sig i sängen, sedan somna sent omsider och så försvinner halva förmiddagen i en blink. Nä, upp och hoppa bara!
Jag försöker sticka, med betoning på försöker, för idag var det inte alls min stickdag. Det började med att jag efter de 21 hälmaskorna och 21 varven med förstärkt stickning hoppade direkt till att plocka upp maskor i sidorna. Det såg verkligen konstigt ut och blev liksom jättemånga maskor. 🙈
Aah, plötsligt förstod jag att jag hade glömt minskningarna på bägge sidor om hälens mitt.
Så småningom kom jag igång med kilminskningarna. På ett ställe såg det lite konstigt ut och när jag kontrollräknade insåg jag att jag hoppat över minskningar i högra sidan. Mera bakåtstickande! Suck!
Tror ni att jag nu vågar sticka de 37 varven som återstår att få färdiga innan det är dags för tåhoptagningen?
Till all tur avbröts mitt olycksaliga stickande av ett telefonsamtal från Lillemans mamma. Han behövde mej. Jag skyndade iväg till grannbyn och det var meningen att jag skulle finnas till hands när han vaknade ur sin dagssömn. Det gjorde Lilleman ganska snabbt efter att jag anlände, så vi satte oss i soffan och gosade medan han fick vakna upp ordentligt i lugn och ro. Vi var ensamma i hela huset lite på en timme innan mamma återvände med storasyster. Säga vad man vill, men det är allt tur att vi ändå bor så nära varandra. Och tur att jag är pensionär utan större åtaganden än stickning!
Bisin min tänker ställa till med julbastu redan ikväll. Den hoppar jag nog över för säkerhets skull. Jag glömde nämligen fråga hjärtläkaren om det är okej för mej att bada bastu. Med tanke på att hjärtat är normalt borde det ju vara okej, men jag tar inga risker, så här före jul. Bisin min får bada ensam.
Önskar er alla en finfin lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar