Stickcafé - Neulekahvila

Redan på långt håll hördes förväntsfullt sorl. Glada röster som talade finska och svenska blandades. Lite försiktigt trädde jag över tröskeln till det bakre rummet. Sade Hej och blev genast varmt välkomnad. Frågade var det fanns lediga platser, för jag hade ju inte varit med förra tisdagen då Stickcaféet körde igång sin årliga verksamhet. Och jag ville ju inte genast ta någon annans plats. Man vet ju aldrig om man sitter fel.
Men, nej, här var det varma stora famnen direkt och idel glada miner, hjälpsamma händer som visade att här och här och här är lediga stolar.
Jag avlämnade min stickbag och gick sedan efter blåbärspaj och te. Efter en stund dök min kollega upp och satte sig vid samma bord. Vi åt och drack och drog sedan fram våra alster. Jag höll mig till min lila sjal, som jag tänker göra lite större än vad jag först planerade. Rose Mohair-garnet från Novita är så drygt att jag av två nystan får en rejäl sjal.
Min kollega höll på med sockor stickade från tåspetsen uppåt. Mönstret finns i senaste numret av Moda-tidningen. Stickor nummer 2,25 och ljuvligt handfärgat garn från Villa Mokka i Tavastehus. Sådant garn skulle jag också vilja ha. Fast det är nog bäst att avhålla sig från garnköp ända till eftermiddagen idag då jag tänke ta mig lite fri tid i Helsingfors innan jag hastar hem från arbetsuppdraget.

Stickcaféet i Lovisa körde alltså igång förra tisdagen och fortsätter nu varje tisdagseftermiddag från kl. 14 - 17. Instruktören Desiré Kantola anländer vid 14.30-tiden. Igår bestämdes det att temat för vintern skulle vara att sticka med flera färger. Men självklart får man ju sticka annat.
Personalen på Café Vaherkylä är vänlig och hjälpsam. Flera gånger dök de upp och frågade om de skulle hämta något till dem som hade svårt att gå. Det är fantastiskt att det finns sådana platser och sådan vänlighet.

Många av kunderna gick ju in i det bakre rummet för att komma till wc:n. Då stannade de till och tyckte att det var så roligt att se att folk ännu stickar. De stannade och frågade, blev intresserade och tittade. En långväga gäst ända från Tyskland diskuterade vi med så länge att hon hann bli omsprungen i wc-kön flera gånger om.

Det som stickades allra, allra mest var sockor. En del hade inte garn och stickor med sig utan kom bara för sällskapets skull. De flesta är pensionärer, därav eftermiddagstiden. Själv kommer jag ju inte att kunna vara med sådär jätteaktivt för jag måste jobba. Men det är underbart att befinna sig bland andra likasinnade. Att kunna dela med sig av varandras alster och kunskap, att få ny inspiration och idéer när man ser vad andra håller på med, att få bläddra i mönsterböcker -tidningar och -blad. Att få sakkunnig hjälp om man behöver, att kunna fråga råd. Att få sitta och sticka i sällskap med människor i olika åldrar. Att få uppmuntrande tillrop och tips om var man hittar garn förmånligt. Visst låter det som stickarnas himmel?
Jag väntar redan ivrigt på nästa tisdag...

Eilen iltapäivälla kävin neulekahvilassa Loviisassa Café Vaherkylässä. Oli niin ihana istua muitten kanssa neulomassa. Neulekahvila aloitti jo viime tiistaina ja jatkuu nyt tistaisin klo 14 - 17. Valitettavasti minun on tehtävä työtäkin, siksi en ehdi käydä säännöllisesti. Mutta yritän. Pourukka on aivan ihana ja sama on ohjaajakin, Desiré Kantola.