Fredag igen

Och så var det fredag igen och det känns som om det går alldeles för fort. Men häromdagen när jag tog mej en ordentlig funderare så skulle jag nog ändå inte vilja ha det annorlunda. Det är roligt att vara i farten och ha jobb, som jag älskar. Och allt som jag skulle vilja göra hinner jag inte med ändå, så det så. Inget att göra åt alltså.

Förra lördagen så kombinerade jag nytta med nöje och passade samtidigt på att vara lite social då jag besökte Bokmässan i Helsingfors. Det var riktigt, riktigt givande och roligt. Alla författare som bjöd på sig själva, doften av böcker och alla spontana diskussioner som uppstod. Jag hann inte ens med hälften av allt det som jag hade velat se på. Och nej, jag köpte nästan inga böcker alls eller nåja, nästan alltså. Det var ju tungt att släpa på.

Den här kom jag i varje fall hem med. Innehållet är hemligt för en del skall bli till julklappar, trots att det inte ska vara julklappar i år heller. :)
Och till skillnad från far i huset så behövde jag inte köpa denna kasse. Den följde liksom med titlarna! Och visst är den fin?

En bok gav jag genast bort, tänkte att mottagaren kanske skulle uppskatta gåvan.

Och det gjorde han minsann. Och ser ni den går ton i ton med Mumin-kassen!

Det var en av de bekvämaste mässresor jag gjort på länge, för jag kunde stiga på och av hemma på gårdsplanen och behövde bara sitta bekvämt tillbakalutad i bilen.

Sen att svägerskan hoppade på skjutsen i stan och betedde sig precis lika hispigt som sin bror varje gång jag stannade till vid en handarbetsbok är en helt annan sak. Men det resulterade i varje fall i att alla trevliga stick- och virkböcker blev kvar på mässan. Jag orkade inte ens se på databöckerna och nu ångrar jag mej lite grann. Tänk om jag hade hittat något matnyttigt för typ 2 €.
 
Ja, och så blev den tunga tjocka volymen Krig och fred av Tolstoj också kvar på mässan trots att jag precis hade hört en föreläsning om hur viktigt det är med omläsning av klassikerna. Det är liksom ett sätt att lära känna sig själv. Men en bok på över 1 000 sidor. Vem skulle ha orkat bära den? Och vem skulle orka läsa den i sängen?
Nä, ikväll skall jag koncentrera mej på en bok i tunnare format, en bok med noveller av Mårten Westö. Det blir nog bra det ska ni se.

Ikväll är det för övrigt fest här i huset. Svärdottern bjuder på hjortgryta. Det ni. Nu väntar vi endast att hennes sambo ska dyka upp från jobbet.
Ha en riktigt skön helg!
 

En kasse

I början av veckan fick jag en kasse...

... av....

_ _ _ _ e! 

Ja, alltså av far i huset. Den är från hans favoritbutik, Motonet. Och kan ni tänka er, han säger att jag inte får lagra garn i den. Hrmpffff. Vad är nu det för ett sätt? En gåva är en gåva och då ges den inte villkorad, eller hur?

Nu ska jag packa ihop de grejer jag behöver inför morgondagens mässbesök. Och sedan blir det äntligen dags för lite sockstickning. Ha en riktigt skön helg!

Jullappar

Jaa, du läste helt rätt, det står jullappar i rubriken, inte julklappar, som du kanske trodde?

För att göra en kort historia lång: I lördags var vi bjudna på eftermiddagskaffe/te hos far i husets släkting, som var på besök från Tyskland. Där i köket såg jag två fina röda hemstickade grytlappar. På den ena var det broderat GOD och på den andra JUL. Jag blev så inspirerad att jag bara måste knåpa ihop något eget. Kreativitet och inspiration fungerar på det sättet och kan vara farligt ibland.

Den här gången hade jag tur, för jag bläddrade i en nyutkommen jultidning och där fanns stickade grytlappar, ja eller pannlappar om ni hellre vill kalla dem det. Och tack vare minstingen hade jag ju två nystan med julrött garn från sommarens gemensamma utfärd. Så nu var det bara att skrida till verket och det gjorde jag.

 

Modell: Utgick från modell nr 47 i ovannämnda tidning, men gjorde sedan egen design. Använde dubbelt garn så det blev två enkla grytlappar istället för en jättetjock. Detta enligt mammas råd (hur skulle jag klara mej utan henne?). Och hjärtat broderade jag inte utan stickade.

Garn: Superwash Safir från Marks&Kattens (det röda) och vit Nalle från Novita

Åtgång: 80 g
Verktyg: Stickor nr 4½ och virknål nr 3½

Få se hur många grytlappar det blir innan inspirationen tar slut...

Så vackert

Igår när vi steg upp upplevde vi än en gång en ljuvlig soluppgång.

Så här såg det ut igår innan molnen dök upp. Idag är det tillsvidare ännu mörkt. Men norrmännen lovar sol bland molnen. Ha en riktigt bra dag!

Stjärnglans

Nu mina vänner, nu ska vi delta i en tävling, som kan sprida lite stjärnglans i vårt hem.

Det är Snede, som lottar ut de här fina stjärnorna i sin blogg. Och nu må hon förlåta mej, men jag har lånat bilden av henne. Men det är ju för en god saks skull, inte sant? För vem skulle inte vilja vinna lite stjärnglans?

Önskar er alla en bra start på veckan. Det är ju konstigt nog måndag igen imorgon.

Höstglöd

Visst har ni märkt hur vackert det är ute i naturen just nu? Intensiva glödande färger bland nedvissnade blomster. Fast jag har fortfarande två sommarblommor som blommar för fullt. Vet som vanligt inte vad dom heter och vågar inte på nytt fråga av hortonomen. Hon kanske tröttnar på mej och mina frågor när jag aldrig kommer ihåg svaren.

Bland annat den här rosa blomman är fortfarande i full gång. Och det är en tacksam sort för jag har inte gjort någonting alls med den. Och ni ser, det är ju bara så min färg, inte sant?

Så vackert med höstglöd!

Hoppas att ni alla har haft en lika trevlig dag, som jag. Mer om det senare. Nu ska jag avsluta dagen med att titta på Mads Mikkelsen som skurk i Casino Royale, en av de bättre Bondrullarna.

Darling

Idag gjorde jag det, otroligt nog.
Jag satt i frissastolen och läste...
Svensk Damtidning!!!
Jösses, nu vet jag allt om vad klänningarna på dopet kostade, vem som hade skapat dem, vem som var höggravid och vem som var där utan sin fru... Vad ska jag göra med all denna viktiga information?

Till all tur blev jag, bortsett från läsningen eller nåja, läsning och läsning, snarare bläddrande, snygg i håret när det ostyriga riset fick falla för den vassa saxen, klipp, klipp. Och bra är det för vi är bortbjudna imorgon! Det ser jag framemot.

Igår rusade jag in i LYS, tio minuter före stängningsdags. Puuuh. Där hittade jag min Darling, som jag inte alls skulle ha!

Men vad kunde jag göra när nystanen stod radade på ett så oemotståndligt lockande sätt i en vacker korg på disken? Inget, hur skulle jag kunna motstå ett sådant här mjukt och skönt sockgarn, som nog skall bli något helt annat än sockor!

Det var dom här röda skönheterna, som jag egentligen skulle ha till ett projekt. Bara de här knapparna och inget annat. Men nu skulle jag behöva vita hjärtknappar också... vågar jag gå in i affären igen? Darling finns nämligen i många olika härliga färger...

På svenska

I tisdags var jag iväg till huvudstaden. Jag var chaufför och körde ända till Östra Centrum, där jag parkerade och sedan tog minstingen och undertecknad metron in till Kampen. Allt det där gick riktigt bra. I metron funderade jag på hur trist det är när alla böjer nacken som i bön och sedan sitter och fipplar på sina telefoner och surfplattor. Var är det spännande slumpmässiga mötet? Det att tala med en vilt främmande människa och få nya insikter? Nu vistas alla i cyberrymden.

Jag hade faktiskt tänkt gå till Snurre eller FiinaNeule medan jag väntade på att minstingen skulle bli färdig med sitt ärende. Men hur det nu var så tog förnuftet över, jag gick inte till de affärerna och jag köpte inget garn alls. Duktigt gjort, inte sant?
Men så kom jag ju då hem med ett armband istället. Vet nu inte om det är klokare? Hmmm... kanske?

När jag strosade där på Narinken så såg jag dem, tiggarna. Jag blev förstås beklämd och som vanligt hade jag svårt att förhålla mej till dem. Ska man ge en slant eller låta bli? Är det säkert att pengarna går till rätt adress, dvs till tiggerskan? Eller hamnar dom i nån annans ficka. För min del avgjordes det på ett lätt sätt då jag faktiskt inte hade kontanter på mej. Senare blev jag arg när de kom framför näsan på en och skramlade med sin pappersmugg. Hopp och jag tog ett sidosteg, vände ryggen till och gick åt ett annat håll. Jag vill inte...

Så började jag se mej lite mera uppmärksamt omkring och ser hur människor desperat letar i skräpkorgar. De letar efter matrester och tomflaskor. Nöden är stor. Vart är vi på väg?
Minst sagt deprimerande i storstan. Bäst att hålla sig på landet och dra sitt lilla strå till stacken härifrån.

Det blev riktigt många steg och fötterna var ömma på kvällen. Vad passade då bättre än att sätta sig och njuta av tidningen som damp ner i postlådan?

Och titta, den är på svenska och allt!

Armband

Nu har jag gått och blivit med armband. Det skedde igår och idag mitt på dagen tog jag det i bruk.

Tänk om jag blir hysterisk nu? River iväg på långa promenader? Den har satt 7 500 steg som mål, undrar om jag borde höja det till 10 000? Ska kolla imorgon hur många steg det blir med en halvdag på jobbet.
Och nej, jag tänker INTE ha på mej armbandet i natt. Jag vet redan på ett ungefär hur jag sover, så det så.

Fick ett sms ikväll från stickväninnan B. Vi åker inte till Tammerfors den 14.11. Buuuäääh, men nu kan den äktenskapliga friden fortgå i det här huset då jag kan delta i 60-års kalaset. Måste erkänna att en tyngd föll från mina axlar nu när jag tack vare väninnan kom till ett beslut. Tack, tack. Hon sköter snällt avbokandet också.
Nu kan jag istället träffa Jörn Donner livslevande i stan före kalaset. Men vill jag träffa honom? Det är nog klen tröst jämfört med mässan...

Nu ska jag sätta upp ett nytt julrött stickprojekt, med rätstickning och pyttelite mönsterstickning. Hoppas att armbandet skulle ge extra utslag för flitigt stickande, men misstänker att det nog inte räknas. Det är nog bara stegen som duger. Kan jag vandra fram och tillbaka i huset? Hur många tror ni att blir nervösa då?

Ecotube

Igår kväll lade jag ju mej med mr Snowden. Orkade inte läsa ens två sidor innan ögonen faktiskt for fast. Sånt brukar inte hända mej. Och nu är inte ens ämnet tråkigt.

För övrigt så ska det erkännas att det var inte enbart en virktidning som fastnade i mina nypor i lördags. Ack nej,

den här julröda trikårullen kom också hem med mej. Och nu skulle jag beröva mera för att kunna virka den korg jag tänkte. Oj, nej... vad ska jag göra nu då?

Hösttips

Nä, förstås kunde jag inte sova i natt. Vaknade flera gånger och försökte trassla mej ur diverse drömmar om allt möjligt mysko. Nu vet jag förstås inte om det var Tammerforsresan som spökade eller om det var den 600 sidor tjocka boken?
Ikväll tänker jag lägga mej med visselblåsaren Edgar Snowden. Tror inte att det heller är speciellt bra för skönhetssömnen.

I lördags när jag var iväg till mataffären hamnade jag där igen, det vill säga framför tidningshyllan. Och jag såg min hand sträcka fram fingrarna och ivrigt gripa om den här:

Och i all vänlighet så skall jag nu dela med mej av tidningens fem hösttips i slarvig översättning av undertecknad:

1) En vacker filt
Plocka upp ditt pågående filtprojekt och sticka det färdigt. Du kanske hinner bli klar till jul.

2) Lämna bomullen
Nu är det dags att gräva fram ylle och alpacka från ditt garnlager

3) Gosiga tofflor
Du klarar inte oktober utan ett par gosiga tofflor/tossor.

4) Torgvantar
Med torgvantar har du varmt om händerna och kan ändå fortsätta virka.

5) Tänk framåt
Bäst att påbörja julprojekten redan nu så du hinner få dem färdiga i tid.

Smarta tips, inte sant? Nu skulle det då gälla att följa dem också. Fast om det ska bli disktrasor i julklappssäcken så måste ju nog bomullsgarnen ännu få bli kvar, inte sant?

Att jag alls köpte tidningen beror på den här lilla sötnosen:

Den här förpackningen följde med tidningen som gåva.
Dags att gräva fram virknålen och för första gången i mitt liv, pröva på en amigurumi.

Full fart

I morse var det full fart hemma i vårt kök. Far i huset låg på knä, nej, nej, inte för att fria, utan för att torka upp de värsta fläckarna. Och jag yrde runt som en virvelvind. Nu gällde det att fort som sjutton åstadkomma någonting till kaffet. Dottern ringde nämligen och meddelade att hon och sambon var på ingång från grannstaden.

Det fick bli snabba äppelkakan, ett obeprövat recept. Ibland måste man bara ta risker. Det som tog längst tid var att skala och klyfta äpplena. Jag kan varmt rekommendera receptet. Det enda vi saknade var vaniljglass till den varma kakan. Tyvärr hann jag inte heller fixa en vaniljsås. Jag ville ju hinna umgås med gästerna också. Idag hade vi alltså alla barn utom de nygifta som nu just befinner sig på Hawaii på bröllopsresa samlade. Härligt.

Mindre härligt är att vi alldeles nyss fick en inbjudan till 60-års kalas. Eller jo, alltså det är nog härligt med kalas. Men måste det just vara lördagen den 14.11????? Jag skulle ju till Tammerfors då. Ack, ack, vad ska jag göra nu? Jag som hade glatt mig så... hur ska jag kunna sova i natt. Kanske åtra lördagens mässbesök och åka på söndagen istället? Varför skall allting alltid vara på samma gång så att jag måste välja?

Matglada herrar

Det kan inte hjälpas, men jag uppskattar verkligen matglada herrar i köket. Finns det nånting skönare än att få sätta sig vid dukat bord?
Far i huset har visat framfötterna i köket nu i höst. Det började med saftkokning och fortsatte med syltkokning...

... närmare bestämt lingonsylt. Den har han kokat i två omgångar och noga gömt i källaren. De här två burkarna ska han dock ge bort.

Och glad är jag att jag inte var hemma när det här hände. Nu hamnade han att själv ta hand om allt rådd. Den heta burken sprack när han skulle ösa het lingonsylt i den. Och stackarn, han brände sig förstås.

Igår bjöd äldsta sonen på middag, men det är en helt annan historia.

Lissy

Idag har jag varit flitig och fick äntligen, äntligen ett projekt färdigt. Tadaaa, kolla här:

Modell: Lissy, juni månads disktrasa

Garn: puuvilla-bambu (Bomull-bambu), från Novita

Åtgång: 26 g
Stickor: Nr 3½

Strategiska måtten: 20 * 20 cm

 

Disktrasan ser likadan ut på bägge sidor och det var det som tog mej så länge. På tillbakavarvet skulle man också sticka mönster, men då var de räta maskorna aviga och de aviga skulle stickas räta. Inte enkelt att hålla reda på när man sitter och pratar eller ser på TV. Eller nåja, snarare hör på TV.

Och så har jag idag också fått fason på tån i den flätade sockan, lagt upp för socka nummer två och redan stickat tre varv på den. Nu ska jag äta middag och sedan fortsätta sticka. Ha en riktigt skön fredagskväll.

Behöver faktiskt

Hjääälp, nu behöver jag faktiskt....
... en symaskin, mina byxor är sönder och behöver lappas. Och "min" symaskinsreparatör bara mumlar och muttrar och vill inte ta upp den gamla trotjänaren alls mera.
- Det är nog nån brytare, sa han när jag hotade med att köpa ny.
- Det går nog att laga, fortsatte han, men övergav ändå hela reparationsprojektet.
Vad jag inte riktigt vet nu är om:
a) ska jag lita på honom?
b) börja jaga en ny symaskin?
c) låna en symaskin?
d) eller helt enkelt strunta i alltihop och köpa nya byxor?

Hmmm, men nästa gång nånting går sönder då? Ska jag köpa nytt då igen?

Idag fanns den här tidningen i postlådan.

Många fina mönster, inspirerande, men samtidigt lite oroande. Jag har ju inte fått nånting ur händerna hittills, så...

De här vackra sockorna skulle jag vilja ha. Och nu behöver man faktiskt yllesockor, när vi har minusgrader här.

Och nu, nu måste jag ta mej i kragen och försöka få ordning på ens någon av mina många stickningar. Men först ska jag bara packa arbetsväskan så jag har rätt kurspapper med mej.

Bara ett nystan

Om ni nu tror att jag klarade av bokhandelsbesöket i fredags utan att köpa en endaste bok, så bedrar ni er allt. Klart att en bibliofil måste ha en bok också. Hur skulle det annars se ut?
Länge, länge stod jag och tittade, bläddrade och vägde för- och nackdelar.

Till slut blev det den här:

En liten behändig bok med 15 stickprojekt, som endast kräver ett nystan garn. Tjohooo! Bra att den är liten och passar in i min överfulla hylla för stick- och virkböcker. Och superbra att det handlar om ett nystan så blir jag av med alla dom där ensamma stackrarna, som jag inte riktigt vet vad jag skall göra med.
 

Oj nej, oj nej

Igår stod jag småtrött och jättehungrig i kassakön i mataffären. Jag handlade nödvändiga lunchattiraljer på hemvägen från jobbet. Trots knorrande mage lyckades jag undvika diverse godisfällor bortsett då från en burk naturell yoghurt, men den kan väl inte räknas? Den åt jag i varje fall som mellanmål idag på jobbet.

Där stod jag alltså i kön och plötsligt fick jag i ögonvrån syn på nånting.

Oj nej, oj nej och så gick det på tok. Gjorde ett galet tröstköp för jag såg ju att det stod Sticka på pärmen. Men kanske är det här ändå hälsosammare än tröstegodis?

På tidningens hemsida hittar du mönstret till de spetsstickade torgvantarna. Eller heter det muddar?
Om jag skulle varit förnuftig hade jag bett en prenumererande vän om att få en kopia av mönstret, inte sant? Men när har jag nu varit förnuftig? :)

Stagnation

Hjäääälp, hjääälp, här i huset är det stagnation.

I en veckas tid nu har min socka sett ut så här och inget har hänt med den!!! Hur skall detta sluta? Inte heller ikväll orkade jag ta itu med avslutandet av socka nummer ett och påbörjandet av socka nummer två.
Hjäääälp, jag behöver ta mej i kragen, men hur skall det gå till?

I dag fick jag för övrigt tips av en vänlig kursdeltagare om virkmönstret i HV. Tack för det. Sånt gör mej glad.
Hon hade redan börjat virka på filten och nu är jag allt lite avundsjuk. Jag vill ha något annat än stagnation...

Av restgarner...

... kan man göra allt möjligt roligt. Det behövs endast lite inspiration och tillräckligt mycket garn av samma sort. Hmmm... Ja, eller så blandar man friskt.

Min snälla mamma tänker på mej och så rev hon ut från sin senaste Hemmets Veckotidning det här mönstret åt mej:

Så nu är det bara att gräva fram garnen och en virknål och sätta igång!

Ja, och så har min snälla stickväninna B bokat plats åt oss på en buss till Tammerfors den 14.11. Jihaaaa! Vi ska iväg på mässa, Europas största enligt förhandsreklamen. Så glad att ha något att se fram emot. Nu gäller det bara att ligga i hårdträning så vi klarar allt travande till alla garnstånd. Och nej, jag ska INTE ha garn, men kanske nya tillbehör? :)

Stort TACK till både mamma och stickväninnan B som tänker på mej och fixar till det så bra. Såna människor är det gott att ha i sin närhet.

Hagalund och Gamlas

Igår fick jag min eftermiddagsmotion först i Hagalund i Esbo och senare i Gamlas. Och jadå, jag hade sjuka fötter på kvällen. Hade gått och stått alldeles för mycket igen.

Jag åkte iväg med minstingen från jobbet i grannstaden. Vi var verkligen inte ute efter att shoppa utan han skulle se på en lägenhet. Nu just söker han med ljus och lykta efter bostad i närheten av hans jobb i Esbo. Och det är inte lätt för det är så många andra som också vill ha tak över huvudet.
Jag var förstås INTE med och tittade på bostaden utan satt och stickade i bilen medan. Efteråt tog vi oss till Hagalund för att få en bit mat och så sade gossen generöst:
- Nu kan du få gå till Eurokangas.
Han ville kompensera förra gångens svåra val.

 







Själv var jag lite tveksam vad skulle jag göra i Eurokangas?

Enligt uppgift är min gamla utlånade symaskin sönder, så vad ska jag med tyg till?
Hmmm...
Nå, far i huset har idag hämtat hem maskinen och lovat se på den. Och allt bara för att jag hotade med att köpa mej en ny. :)
Men jag kanske i min tur borde låna en symaskin? Jag vet till och med varifrån det skulle kunna gå att låna.

Men oj då, det blev både tyg och garn från Eurokangas, ack, ack. Det fanns massor av härligt tyg till allt möjligt. Önskar bara att jag kunde sy.

Sen fick minstingen ett telefonsamtal och susade iväg och se på en annan lägenhet.
- Du kan ju gå till Stockmann, sa han innan han övergav mej.
Ja det kunde jag väl göra medan jag väntade. Så jag styrde mina steg mot varuhusets entré.
Men...
plötsligt tvekade jag. Ut från Stockmanns kom välklädda damer i högklackat och herremän i kostym och slips. Så vad hade jag där att göra? En lufsig rultig gumma med ostyrigt hår och en gumma som till råga på allt ändå inte skall ha någonting.

Jag vände på klacken och började gå mot parkeringen då någonting rött i ett skyltfönster fångade min uppmärksamhet. Jaså, se där en tidning av Debbie Bliss. Dit måste jag ju in och plötsligt står jag framför tidningshyllan i Akademen.

Katastrof!!! Det fanns ju så mycket att välja på så det var riktigt svårt att värja sig. En av de här tidningarna skall jag i varje fall ge bort. Så det så.

På hemvägen kurvade vi ännu via köpcentret Kaari i Gamlas. Detta för att vänta ut den värsta rusningstrafiken innan vi återvände hem. Vi tog en god smoothie och satt och tittade på människor och släntrade sedan lite halvslött i Prisma. Vi skulle ju inte ha någonting, så....

Snart är det...

... jul! 
Glöggen finns vet ni redan i affären och idag såg jag Legos adventskalendrar! Så nu gäller det att förbereda sig. 

Steg 1) Skaffa mönster.

Och det har jag gjort, för den här tidningen hoppade av någon konstig anledning i min kundvagn.

Steg 2) Köp garn
Nå, det steget kan i varje fall jag hoppa över. Minstingen hade ju mej att köpa två julröda garnnystan när vi var ute på äventyr i somras. Och de borde väl räcka till ett par tomtar i varje fall. Garn till diverse dekorationer får jag gräva efter i restburken.

Steg 3) Ta fram virknålen.

Steg 4) Sätt igång

och slutligen viktigast av allt

Steg 5) Se till att bli färdig i tid.

Få se nu, hur lång tid har vi på oss? Jo, idag är det 2 månader; 3 veckor; 1 dag kvar, alltså 83 dagar, som kommer att försvinna i en liten blinkning.
 

Mera garn

Nu har veckan rusat förbi igen med expressfart. Jag har igen startat upp två nya kurser och inte hunnit med mycket annat än undervisning. Bra så, men jag skulle ju vilja sticka, sticka och sticka igen. Inkommande veckoslut lär det inte heller bli mycket stickat dessvärre för det är så mycket annat som skall hinnas med.
Och jag som så vill sticka. På kvällen när jag lägger mej surrar det i huvudet av alla projekt som lockar mej. I lördags fick jag en socka färdig så långt att det nu återstår att dra ihop de sista maskorna med en nål och sedan fästa trådändarna. Tror ni att jag har fått det gjort? Åh, nej, där ligger den än och så länge maskorna inte är från stickorna så kan jag ju inte sätta upp för socka nummer två. Uj, uj, måste skärpa mej.
Fast ikväll kommer jag att koncentrera mej på en disktrasa istället. Vill ju ha nånting färdigt nån gång.

Igår när jag intet ont anande jobbade på som vanligt närmade sig en kursdeltagare lite försiktigt. Det prasslade i hennes fina marimekkokasse och jag undrade smått förvånad vad hon ytterligare skulle dra upp därifrån. Hon hade ju redan halat upp surfplattan.
- Är det inte så att du stickar, frågade hon.
- Jaadå.
- Vill du ha dom här.
- Oj, jo, men ska du verkligen ge bort de här nystanen?
- Jo, de är dina om du vill ha dem. Hos mej samlar dom bara damm.

Åååh, så glad jag blev och stammade fram min tacksamhet i alla tonarter. Tänk att nån är så snäll med mej! Tack, tack!

Gissa vad far i huset gjorde när jag visade min fina gåva?
Jo, han stönade förstås. Och minstingen konstaterade:
- Vad var det jag sa? Du är en garnmagnet.