Lilla jul

Före nio ringde min telefon i morse:
– Nå, sku du till den där lillajulsmarknaden, frågade yngsta sonen.
– Jo, gärna, tack.
– Jag är där om ungefär två timmar, fortsatte han.
Snabbt fixade jag frukost och sen i duschen.

Idag har jag alltså varit på lillajulsmarknad på Teiras. Och där träffade jag honom, han som hoppeligen snart kommer på besök:

Julgubben! Han delade ut karameller åt barnen. Tyvärr blev jag som pensionär utan! Och det fastän jag tycker att jag varit riktigt snäll, eller nåja då, nästan snäll.
Väldans mycket köpte vi inte därifrån marknaden. Några saker som kompletterar lite julklappspåsar. En burk av den varan fick redan mr J, som råkade vara här på kaffe då jag kom hem med påsar och kassar. Ja, och förstås kaffebröd.
Vi blev bjudna på glögg hos biodlarna och vi köpte hamburgare till lunch av husvärden. Tror att det här nu får vara årets julmarknad, för flera behöver jag inte besöka. Men vem vet vart jag hamnar när sonen ringer nästa gång!

Okej, och nu hör ni, nu ska jag ge er ett hett tips från köksregionen. Ja, ni läste helt rätt, från köket.
Jag kokade ägg till frukost i morse och så passade jag samtidigt på att testa ett Pirkkaknep. När ägget skulle skalas lade jag lite vatten (kallt eller varmt tror jag inte att är nån skillnad) i en glasburk, locket på och så skakade jag om ordentligt några gånger. Simsalabim, så var skalet borta! Superbra, i synnerhet om man ska skala många ägg på en gång! Tipset är från gruppen Niksi-Pirkot på Facebook.

Och nu ett varningens ord, vad ni än gör, så gör inte era balansövningar på det sätt som jag gjorde häromsistens:
För det första: Se till att ha stadigt på fötterna eller var barfota. Inte ha hala strumpor så som jag hade.
För det andra: Se till att ha någonting att ta stöd från och stå inte tufft mitt på golvet utan att ni har nån möjlighet att ta i er.
För det tredje: Var inte ensam hemma!
Jag stod alltså i hala strumpor på ett ben mitt på golvet och balanserade, när jag plötsligt vinglade till.  Jag famlade efter stöd i tomma luften och försökte få ner andra benet i golvet. Foten gled iväg och jag vinglade på som en skadskjuten kråka. Jag skulle just ropa på hjälp, då jag insåg att jag var ensam hemma med katterna! På något underligt sätt lyckades jag få styr på mitt flaxande och båda fötterna stadigt på golvet. Sen satte jag mej ner och andades lugnt en lång stund, för hjärtat skenade iväg i 320 kilometer i timmen som på Autobahn. Huh, ingen upplevelse som jag rekommenderar!
Och jo, jag ska ändra lite på mina balansövningar. Bisin min fnyser när jag bad om att få ett räck uppskruvat att öva vid.
Hoppas att ni är försiktiga!

Önskar er alla en trevlig lillajulskväll och fin första advent!

Mintgröna babysockor

Kära vänner, nu är det dags för ett avslöjande: Jag är ingen stickerska! Nä, nä, ingenting blir färdigt. Jag samlar både på garn och mönster. Men mitt stickande blir till absolut ingenting. När andra stickar ett par herrsockor på två kvällar, så tar det över en månad innan jag får ett par små babysockor färdiga. Vad kan jag annat säga än att jag inte är en stickerska!

Förra veckans onsdag blev jag i alla fall klar med de här små sockorna.

Modell: Mintgröna sockor, sidan 51 i tidningen Käsityön ABC 15: Sukat, myssyt, huivit & lapaset

Start: 2.10.2024

Färdig: 20.11.2024

Garn: Nalle från Novita

Åtgång: 41 g
Stickor: Nr 3

Designer: Sarita Kotkavalkama med min egen twist

 Ja, ni ser, det tog mej nästan två månader att få det här lilla sockparet färdigt! Och det är som sagt, på tok för länge. Jag har inte riktigt följt mönstret, för jag lade till några varv resårstickning före hälen. Jag vill ju att sockorna ska hållas på oberoende av hur mycket mottagaren sparkar!

Det är roligt med mönsterstickning, men det finns alltid en avig sida!

Önskar er alla en riktigt skön lördag och Glad lillajul!

På köpet

I natt vaknade jag strax efter klockan två av att någon pratade. Jag låg i bädden med spetsade öron, men det var knäpptyst i huset.
– Du pratade i sömnen, sa bisin min.
– Va? Nä, det gjord jag int.
Men han envisades med att det var jag som hade pratat. Tyvärr vet ingen av oss vad jag sade. Synd, jag kanske kläckte ur mej en eller annan visdom.

Att jag igår överhuvudtaget nappade en Allers när jag var i Tokmanni beror på att det med stora bokstäver stod Fin almanacka på köpet.

– Va ska du med den där, frågade bisin min med något upprört i rösten.
– Den är ju rikssvensk, fortsatte han.
– Nå, det är ju just därför jag behöver den.
– Nå, till vad då?
– Förstås när jag löser korsord. Nu behöver jag inte googla namnsdagarna längre.
– Du är inte klok, muttrade bisin min.
– Men jag fick ju den på köpet!

Förstås kan jag också njuta av de vackra bilderna gjorda av svenska konstnärer. Om ni tror att det här är Carl Larsson, så får ni tänka om. Målningen heter Namnsdag och är gjord 1902 av Fanny Brate. Det är fråga om olja på duk. Visst är den fin?

Önskar er alla en härlig fredag.

Oj, då!

Idag skulle jag ha kunnat fortsätta rubriksättningen från igår och skriva En lat novemberonsdag. Men det skulle ha varit en tråkig upprepning. Apropå igår ännu, så glömde jag alldeles bort att berömma damen i Prismas kassa i Kotka. Vet ni, hon kollade på mina två Nallenystan och frågade vänligt om jag visste att det var två olika nyanser vitt. Jo, tack, det visste jag för den ena var naturvit och den andra vit. Men tänk om jag inte hade koll på det där och först skulle ha märkt det här hemma? Verkligen bra med så uppmärksam och vänlig kassapersonal.

Och apropå kassapersonal ännu, så de värsta är de där surmulna, som slänger varorna på bandet och som låter både tidningar och chips skrynklas ihop till en liten hög. Brrr! Jag har full förståelse för att det är jobbigt och kanske tråkigt där i kassan. Men snälla, ta inte ut frustrationen på mina varor!

Jag har alltså inte gjort nånting betungande idag heller, packat och levererat två lillajulsklappar, fått skjuts till stan av yngsta sonen och sammanstrålat med min väninna utanför hennes arbetsplats. Vi körde iväg västerut och intog lunch på ABC i Gammelby. Där satt vi sedan och språkade, förfasade oss över världens gång, krigshoten och alla galenskaper. Mörkrädda är vi över unga mäns attityder angående våld mot kvinnor. Det är så fasansfullt att vi kanske måste bli militanta feminister.
Vi gladde oss åt det lilla, fina människor vi mött och att Ismo Leikola sålde ut operahuset i Sydney.

Jag åt spenatsoppa dit jag placerade två ägghalvor, mos och ugnskorv och till efterrätt en riktigt god lingonkvarg. Antagligen inte rätt kost enligt de nya rekommendationerna. Vad jag nu funderar på är om jag helt kan hoppa över lunch och middag och enbart hålla mej till 800 gram grönt och frukt per dag och 90 gram fullkorn? Det skulle ju vara lätt som en plätt och tänk så miljövänligt när ingen el går åt vid tillredningen av maten och det blir inte mycket disk heller. Bara fördelar alltså. Håhåjaa, jag väntar ivrigt på att vi skulle komma så långt att vi enbart behövde ett piller om dagen, ett enda litet piller, som skulle innehålla allt vad vi behöver i näringsväg.

Väninnan och undertecknad besökte också Tokmanni i Gammelby. Jag som inte skulle ha nånting gjorde ett rätt snabbt varv genom varuhuset. Sedan stannade jag vid fyndlådan med böcker medan jag väntade på min väninna. Oj, då! Nu gick det allt lite på tok.

Jag hittade den här, med helt, helt ljuvliga mönster.

Och de här två!

När jag bläddrade i virkboken här hemma blev jag riktigt, riktigt glad, för här hittade jag hjälp med färgsättningen.

Och det riktigt på garnnivå!

Och så tycker jag att de här blomrutorna är så vackra.

Redan när jag såg reklamen för den här tidningen, så visste jag att den ska jag absolut inte ha! Men nu köpte jag den ändå, för den kostade enbart 3 euro.

Till min glädje hittade jag sockor, som är helt möjliga att sticka!

Och sockor som jag nog inte klarar av.

Jag nappade också senaste numret av Allers åt mej. Ska bli kul att lösa A-korsordet igen.

Och så köpte jag detta ljus, som behövs nästa fredag. Det går nog inte an att bränna något annat ljus än blåvitt då.

Nu har jag då ökat mängden med litteratur, som jag inte alls behöver, om jag ska tro bisin min! Men reafynd är reafynd och då är det bäst att passa på! Och förresten, jag köpte inte ett endaste ett nystan garn, så det så!

Önskar er alla en fin torsdag.

En lat novembertisdag

Igår kväll när jag stängde av datorn var jag så nöjd med mej själv. Nu hade jag gjort allt jag hade åtagit mej, fått iväg reseräkningar och till och med hunnit betala räkningar i tid. Ni skulle ha sett mej, jag riktigt pöste av nöjdhet. Jag blev inte ens upprörd över ett fel som jag hittade i min nuvarande sockstickning. Jag bara kollade att sockan såg helt bra ut och struntade i det, som ingen annan än jag själv vet om. Ja, och så nu ni förstås, men ni kommer knappast att se sockan i verkligheten, så ingen fara därvidlag.

Hur som helst, den sköna friheten och lata dagar låg framför mej. Ljuvligt! Ända tills jag i natt kom på att jag har ännu tre grejer ogjorda. Åh, kära nån. Dit for den friheten. Jag bestämde mej ändå för att idag, idag, ska jag vara riktigt lat och endast sticka och kanske, kanske paketera lite julklappar. Men, så ringde yngsta sonen. Han skulle till Motonet och undrade om jag ville med. Jag svarade tveklöst ja och efter lite funderande hit och dit, beslöt vi att styra österut.

Jag var inte ens in i Motonet, utan satt snällt ute i bilen och väntade. När yngsta sonen var färdig bjöd han på lunch i det jättestora varuhuset. Höna och ris, riktigt gott! Till efterrätt glass med både choko- och tjinuskisås (kolasås). Tyvärr hittade jag varken det spel eller de muminmuggar jag ville köpa. Frågan är nu om jag ska kolla på nätet eller om jag ska strunta i det hela?

Jag var förstås iväg till garnhyllan. Den här gången för att jag behöver Nallegarn i vit nyans. Det är knepigt att randa sockor om man inte har nån neutral bottenfärg, som binder ihop allting. Där bland garnen hittade jag en annan stickerska. Hon letade efter 7-bröder i en viss nyans. Vi började prata mönsterstickning och sockstickning. Riktigt kul att träffa på stickare i affären.

Jag köpte en julblomma åt mej. Ska bli spännande att se vilken färg den har. Hoppas att den håller ända till julen.

Bisin min var också till Motonet, men i motsatt riktning. Han var tillsammans med mr J efter bildelar. Jag hoppas att jag skulle få tillgång till en bil rätt snart. Men förstås går det ju så här också, det vill säga att jag kommer ingen vart på dagen om jag inte får skjuts. 

Önskar er alla en fin onsdag.

Förtida julklapp

Idag på förmiddagen kom yngsta sonen hem från en liten tripp till västra grannlandet. Det hade gungat riktigt rejält i natt på båten, så rejält att han hade fullt sjå att hålla sig i kojen. Båten hade anlöpt hamnen en timme i förtid, men ingen fick gå ut före den rätta ankomsttiden. Måtte ha varit frustrerande när det enda passagerarna ville var att få komma hem och lägga sig och vila.

Yngsta sonen kurvade här via på hemvägen och nu har vi fått förtida julklappar.

Jag fick två påsar hallonbåtar och...

... 24 burkar tranbärslonkero! Mumsfilibabba! Och ni ser, precis min färg, eller hur? Sonen föreslog att jag skulle använda lådan som adventskalender! 🤣🤣🤣
Jag kan riktigt se framför mej hur jag dricker en burk/dag och inte hinner se en enda nykter dag före julen! I och för sig, så är jag ju billös, så det skulle ju inte vara helt omöjligt! Men ändå... nä, det får bli nån burk lite då och då, mest troligt efter bastun.

Idag har jag suttit halva dan framför datorn. Och nej, nej, jag har inte slösurfat eller gjort nånting annat lika roligt. Jag har jobbat med texter, skickat iväg dem och foton till redaktionen. Och faktiskt gormat lite när bisin min ville att jag skulle göra ett ägarbyte och en avställning på en bil på Traficom. Huhuh! Om ni frågar mej, så borde man nog kunna göra sidorna användarvänligare. Nu just är det sån djungel och sånt kaos innan man hittar till rätt ställe. Det man stöter på ideligen är "Klicka här för att komma till en instruktionsvideo på Youtube". När jag för femtioelfte gången såg det här med instruktionsvideo ropade jag:
– Nä, jag vill ju int ha nån instruktionsvideo. Jag vill bara ställa av ett fordon.
Bisin min blev så förskräckt att han kom rusande. Han undrade varför jag var så upprörd.
– Du borde ju kunna det här, var hans lakoniska konstaterande.
Nä, hur sjutton skulle jag kunna nånting med bilar och bilhandlande? Håhåjaa.

Nå, jag lyckades få iväg en reseräkning, ladda ner mitt skattekort och få det ivägskickat. Sen visade det sig att jag borde fylla i ytterligare en blankett, vilket jag snällt gjorde. Nu återstår endast att anmäla mej till en julmiddag och betala en faktura. Och då, vet ni, då borde jag ha alla datorjobbmåsten undangjorda redan nu på måndagen! Tjohoooo

Och nu, ett litet tips! Det är -30% på både garn, mönster och tillbehör i teetee shop! Det står att det är slutförsäljning och att dom tömmer nuvarande lokaler. Jag hoppas innerligt att de inte flyttar bort från västra grannstaden helt och hållet. Jag hoppas också att den nya platsen har lika fina parkeringsmöjligheter, som den nuvarande affären har!

Nu ska jag gå och dra på mej yllesockor och sedan sätta mej i gungstolen och sticka lite.

Hoppas att ni alla får en fin tisdag!

Loppisfynd

Då och då roar jag mej med att gå ut på diverse "skräppallar" (roskalavoja), loppisgrupper eller köp- säljgrupper i Facebook. Ibland dyker det upp nånting, som skulle vara bra att ha eller nånting, som vi har letat efter. Dessvärre är jag nästan alltid för sent ute eftersom jag inte är en regelbunden gäst i de där grupperna. Strängt taget ska jag ju inte ha nånting heller. Dessutom är det roligare och säkrare att gå på ett riktigt, alltså fysiskt, loppis. Där ser man ju varans skick och vet alltså vad man får för pengarna. Att få varor hemskickade efter att först ha betalt för dem är ju riskabelt, eller hur?

Men så, häromsistens dök info om en box upp. Just en sådan stickbox, som jag gärna ville ha, men aldrig hann få då det begav sig! Så jag kontaktade försäljaren efter att först ha kollat om hennes namn dykt upp i "skojargruppen" (huijarit netissä) på Facebook. Nej, hon fanns inte där, tack och lov.

Igår kunde vi hämta ut min box från Matkahuoltos automat i stan.

Tadaaa, nu har jag ett evighetsprojekt att sticka på lite då och då. Ett verkligt fint loppisfynd!

På köpet fick jag senaste numret av tidningen Kotiliesi Käsityö. Tack för det.

Förresten så gillar jag sådana här stickboxar. Jag vet att här finns rätt mängd av just precis det garn i den färg, som anges i beskrivningen och som jag sett på fotot.

Nu är det dags för mej att släcka ner här och värma mej i bastun. Ska bli riktigt skönt.

Hoppas att ni alla får en bra start på den nya veckan.

En vildsint krans

Idag har jag gjort någonting, som jag drömt om länge, jag har gjort en krans! Jag har alltså varit till stan på kranskurs och det i gott sällskap. Alla andra gjorde vackra kransar, men jag, jag gjorde en vildsint krans!

Ju mera, desto bättre tyckte jag och band stora kvistar istället för små nätta buketter. Jag är ju nu inte särskilt händig, som ni kanske vet från förut. Men, nu har jag i alla fall en egenhändigt bunden krans på ytterdörren. Det är duktigt, eller hur? Jag funderade lite om jag skulle lägga till lite tomtar och annat kul till kransen. Men jag kom till att då försvinner det där vildsinta Tänk, nu har jag också julpyntat. Eftersom jag har både enris och vassa lagerblad i min krans, så borde onda andar nu hållas på avstånd.

På kursen sa jag att det var första gången jag binder en krans. Men nu då jag funderar på saken, så har jag förstås bundit Luciakransar av lingonris då jag gick i folkskolan. Men det är så länge sedan att jag inte kommer ihåg just nånting alls av det bindandet. Det enda jag minns är att jag hade rejält med stearin i håret då jag var Lucia  på femte klassen i folkskolan.

I morse var det -10 grader kallt, då jag skulle iväg på kransbindningskurs. Bisin min skjutsade mej till stan efter lite muttrande. Han hade minsann annat att göra än att skjutsa på käringar! Mitt på dagen då jag behövde få skjuts hem tillbaka, kom äldsta sonen och hämtade mej. I min enfald trodde jag att far och son hade kommit överens om vem som skulle söka mej. Men se nej, det hade de förstås inte gjort. Så bisin min hade kört till stan mitt i snöjobbet. Jag fick be om ursäkt i alla tonarter, då jag ringde honom. Men jag undrar lite smått vem som har missat vad i kommunikationen. Saken förenklades ju inte precis av att då jag steg ur bilen vid Mi-huset på morgonen, talade bisin min i telefon med P. Jag kunde inte göra så mycket annat än vinka hejdå i det läget.

Nå, det var bra att äldsta sonen kom och hämtade mej, för vi åt lunch på en pizzeria, vi veckohandlade i stora mataffären, handlade kattmat i stora varuhuset och tankade ännu bilen. Så i morgon kan vi koncentrera oss på helt andra saker, kanske mindre världsliga sådana.

Naturen är så otroligt vacker med all snö, den där blåblå himlen och solen, som tittade fram lite blygt idag. I måndag lär det ska regna, så få se hur halt det blir. För min del skulle det gärna få vara minusgrader, alternativt plusgrader. Men absolut inte såga fram och tillbaka så man inte vågar sticka näsan utanför dörren.

Idag slog jag till och köpte en Crookie, Fazer bageriets nyhet, en chokladfylld croissant. Den var god, men mäktig. Jag skulle ha klarat mej riktigt bra med en halv Crookie.

En annan Fazer nyhet, som jag köpte är det här kexet, cookie, med vitchoklad. Om de här produkterna inte skulle ha varit nedsatta med 40 %, så skulle jag inte ha handlat dem. Kexet sparar jag till i morgon, för jag klarar inte av att äta hur mycket sött som helst på en dag. På kranskursen blev vi nämligen bjudna på en jättegod banankaka!

I morse hade jag verkligen tur. Bisin min letade efter sina varma fodrade vinterstövlar.
– Vad är det här för mockastövlar, frågade han då han grävde i skohyllan längst bak.
– Vadå mocka? Ingen har haft mockastövlar i det här huset.
– Kan det vara D:s (äldsta sonen)?
– Får jag se?
Nå, det fick jag förstås och passade på att prova vinterskodonen. Tjohooo! Dom passade. Kanske att dom är lite, lite för stora, men nu behöver jag i alla fall inte köpa nya vinterskor! Någonstans har det här paret kommit ifrån, för den som köpte dem har inte kunnat ha dem längre och då har dom hamnat här hos oss. Och vad är bättre än det, nu behöver jag inte investera i ett par nu. Visst är jag en riktig turgumma?
Och nej, nej, det är till all tur inte mockastövlar, utan endast detaljer i mocka på stövlarna.

Eller nåja, igår var det lite annat än tur, för jag hade just satt ner mej i gungstolen efter kvällsduschen, svept filten runt benen och tagit upp min sockstickning, när Lurvinge prompt skulle ut. Jag visste förstås att hon inte ville ut i den där snöyran, så jag tänkte helt kallt ignorera henne. Men då började hon klösa som besatt på terrassdörren. Jag fick lägga stickningen åt sidan, veckla ut mej ur filten, öppna dörren och stå och huttra i dörröppningen under de 20 sekunder det tog för katten att vandra runt ett varv på terrassen. Självklart kunde Lurvinge inte vara ute i gårdagens hundväder!

Jag satte mej ner i gungstolen igen, svepte filten runt benen, tog upp sockstickningen och vänta nu, hur långt hade jag kommit? Och var fanns mönstret?
Äsch, det låg ju uppe på matbordet. Bort med filten, upp ur gungstolen, hitta mönstret och så ner till gungstolen och filten igen.

Jag hann knappt sitta ner och få filten runt mej, så kommer bisin min hem från snöröjningen i grannbyn.
– Hii, siter du bara, sa han medan han skalade av sig ytterkläderna.
Till det sa jag inte så mycket utan fnyste frustrerat. Jag hann sticka två ynka varv på min socka innan det var dags för kvällste enligt bisin min.
Ikväll ska jag göra ett nytt tappert stickförsök. Håll tummarna att jag inte råkar ut för en massa avbrott igen!

Önskar er alla en riktigt skön söndag.

Två går inte utan tre

Här har vi nu snö så det räcker till och blir över. Bisin min har varit ute i snösvängen fyra timmar idag, så han är inte precis euforiskt glad. Slutar det inte snöa blir han tvungen att dra iväg med traktorn ännu en gång.

I morse vaknade jag av att bisin mins telefon ringde. Det var entreprenören, som blivit utan bränsle i sin traktor och nu stod stilla på landsvägen. Bisin min drog förstås iväg på direkten och hjälpte entreprenören ur knipan. Han lovade ersätta bisin min under veckoslutet, men få se hur det går. Jag är skeptisk och tror nog inte att bisin min ser röken av de pengarna.

Däremot fick en av karlarna i byn bråttom att ersätta bisin min för förra årets snöröjning. Och det gjorde den här karlen endast för att han nu råkade sitta fast i en snödriva. Bisin min log lite i mjugg, för inte hade han ens räknat med något annat än ett tack. Frivilligt såg han till att människor kunde köra in på sina gårdsplaner i grannbyn idag. Åtminstone tre damer var jätteglada och vinkade åt honom.

P ringde och sa att han kommer inte ner till hallen, för entreprenören hade inte skött om snöröjningen. Nej, det hade han ju inte, för han hade stuckit iväg på ett annat uppdrag och lämnat snön åt sitt öde. Sånt är farligt i längden. Bisin min for iväg med traktorn och tog upp vägen och gårdsplanen åt P. På landet behöver vi varandra och hjälps åt.

Igår på eftermiddagen när jag var iväg med bisin min, var det ju enbart bisabutiker, som gällde. Han gasade förbi både Veturi och Prisma med väldig fart, för att nu inte tala om ABC i Koria.
– Såg du att där stod Novita, frågade han smått triumferande.
– Jooo, suckade jag längtansfullt. Men dit for alltså alla intressanta affärer utan att jag kunde göra så mycket.

När vi susade förbi  Novitas fabriksbyggnad, suckade jag på nytt och sa:
– Tänk om jag hade jobbat här.
– Neeej, herre jösses, svarade bisin min helt förskräckt.
– Du skulle säkert ha släpat hem minst tusen kilo garn!

I natt började jag fundera på det där, hur många nystan är tusen kilo? Det beror förstås på hur mycket det är i varje nystan, men ändå, om det är 100 gram i varje nystan, så hur många nystan? Nån här som kan räkna? 10 000 nystan? Det skulle minsann vara bra väggisolering i dessa tider.

Igår blev den här adventskalendern färdig. Två går inte utan tre! Jag tänkte att jag inte kan vara en mormor som pysslar två adventskalendrar och sedan som farmor låter bli att göra en åt Lillan. Det skulle ju nog vara bra fräckt, eller hur? Inte för att jag tror att Lillan skulle ha märkt nånting och jag tror inte ens att hennes föräldrar skulle ha varit illtyckta. Nä, det är nog mera mitt eget rättvisepatos som slår till.
Lilleman, stackaren, får dock vara utan adventskalender, åtminstone i år.

Igår hittade jag äntligen en julkalender åt svärdottern. Idag har jag paketerat in både hennes och nästa yngsta sonens kalendrar, så får de också en lillajulsklapp. Och som ni ser, så har jag varit miljövänlig och återanvänt omslagspappret och använt restgarn till paketsnöre. Inte alls illa. Ja, och så är jag ute i rejält god tid, dessutom.

Jag fick ett Whatsapp-meddelande idag att Novitas vintertidning äntligen kommit. Så jag staplade iväg till postlådan i snöyran.

Och jovisst, där fanns tidningen och nu räddade jag den från att bli genomblöt. Tack till väninnan B, som höll mej uppdaterad. Jag hade redan gett upp hoppet om att någonsin få se det här numret i min postlåda!

Och apropå tidningar...

Igår köpte jag faktiskt en finlandssvensk veckotidning. Både min svärmor, min hulda moder och min svärfar, har i något skede i sina liv varit prenumeranter eller fått tidningen, som gåva. Lite nostalgi alltså.

Nu är det dags för mej att packa väskan inför morgondagens pyssel och uppdrag. Jag behöver handskar, tång, anteckningsmaterial och kameran. Min lust att köra till stan i morgon är obefintlig, för där det finns snö finns det inte parkeringsplatser. Ja, och så är det ju det här med vinterskodon, nånting, som jag för tillfället inte har. Hoppas att jag klarar mej med joggingskor...

Önskar er alla en fin lördag!

Flängt omkring

Idag vet ni, idag har jag flängt omkring tillsammans med bisin min. Jag var uppe redan vid halvåttatiden i morse. Bisin min vred lite på sig och muttrade någonting om att han behöver sin skönhetssömn och fortsatte snarka. Jag blev lite orolig, för han skulle ha motorolja från stora varuhuset i stan och den brukar ta slut genast. Vi borde ju ha varit på plats genast klockan åtta och dragit i dörren, enligt mej. Men han tog det riktigt lugnt.

Strax efter klockan tio kom vi så iväg.
– Du behöver sen inte rusa direkt till hyllan med motorolja utan du tar det du behöver först. Om oljan är slut, så är den slut, sa bisin min när jag steg ur bilen och vandrade iväg till ingången. Hur det nu var, så rusade jag ändå genom varuhuset. Grabbade tag i en förpackning med hushållspapper och en med wc-papper, tvål, två smågrejer till Lillans adventskalender. Nu speedade jag på rejält, bakre väggen med oljebyttorna hägrade. Men, gniiirg, tvärnitning med kundvagnen, för se där, där längst nere fanns ju en perfekt, ja tror jag åtminstone, julklapp för Lillan. Dags för böj och töj och innan jag visste ordet av hade den förpackningen hamnat i min kundvagn!

Nu spurtade jag fram till hyllan med motoroljekanistrar. Hmmm, inte den, inte den heller, för bisin min är mycket noggrann, endast en sort duger! Tjohooo, rätta sorten med den rätta viskositeten fanns. Nu kunde jag ta det lugnt och andas ut. Språngmarsch till kassan och vidare ut till bisin min, som väntade i bilen. Jag fick beröm för att ha hittat rätt, så nu kunde jag brösta mej lite.

Väl hemma fixade jag de sista sex adventskalenderpåsarna medan bisin min fixade en lätt lunch. Och sen drog vi iväg igen, den här gången körde han mot nordöst. Och jag hamnade i traktorbutiken!

Eftersom vi ska vara beredda, vilket en och annan fick känna på igår i snöstormen då elen plötsligt försvann, så funderade jag på om vi borde investera i en generator. Bisin min var inte alls tänd på idén utan muttrade lite och tittade på backningskameror till urgamla traktorer. Själv hittade jag en saftblandare, ni vet det där orangea ljuset, som snurrar runt, runt på taket på arbetsmaskiner.

Och förstås hittade vi en julklapp åt Lillan! Och hör och häpna, jag skulle ha hittat flera andra julklappar, men bisin min satte stopp för ytterligare inköp. Från traktorbutiken skulle vi iväg till, ja, gissa vart? Jo, just precis, till Motonet. Jag fick ta fram min telefon och navigera, för bisin min kom inte säkert ihåg var affären fanns. För en gångs skull var han imponerad av telefonens snabbhet och förmåga. Den här gången blev jag ute i bilen. Jag hade inte minsta lust att trava runt i ytterligare en "mansbutik".

Hem via Sale i norra grannkommunen. I den matbutiken var det full kaos på grund av renovering. Men jag fick både mjölk, bananer och bröd. Bra så, för mera behövde jag inte den här gången.Vi hann ännu med en liten leverans med en starkt försenad födelsedagspresent, som borde ha avlämnats för länge, länge sedan. Fy på mej, som varit så slarvig! Nu får jag skämmas rejält.

Dags för kvällste här i vårt hus.

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Lite hit och dit

Oj, här blinkar lamporna. Snart är vi väl utan el. Bäst att gräva fram nacklampan, så går det säkert att sticka i ett mörkt hus!

Och på tal om att sticka, igår kväll satt jag i gungstolen bredvid bisin min och stickade. Det var annars riktigt skönt, men jag blev tvungen att se på en massa tråkiga program, som han prompt ville glo på! Allt från guldgrävarna och wheeler dealers, eller vad nu det där bilprogrammet heter, till nyheterna och järnväg och tåg i Alaska. Håhåjaa.

Idag har vi en snöstorm på gång. Jag har inte riktigt koll på hur det ser ut just nu, kanske snön har övergått i vatten. Det blev inget stickcafé för mej idag och de andra planerna, som fanns förverkligades inte heller. Det har varit skönt att få vara hemma och inte behöva köra iväg nånstans alls. För inte vill jag ju vara som prästens lilla kråka! Och inte vill jag landa opp och ner heller!

Jag har inte gjort så värst mycket, testat lite virkning, men inte riktigt fått det att krulla sig, så som jag hade velat. Det överfulla diskbordet har jag bara tittat på. Det är bäst att inte starta diskmaskinen ifall det blir elavbrott.

Julkaktusen, som jag köpte åt bisin min, blommar för fullt. Den trivs bra när man kommer ihåg att vattna den en gång i veckan! Vanligtvis brukar bisin min vattna ihjäl de stackars växterna.

Nu måste jag stänga här.

Hoppas att ni alla får en riktigt fin torsdag!

En tredje kalender

Bisin min bara tjatar och tjatar. Han vill att jag ska städa.
– Du gör ju ändå ingenting på hela dan, säger han. Vet ni vad jag tror? Jo, jag tror att han är lite avundsjuk!

Förstås borde jag städa mina egna råddigheter, men det är hela tiden så mycket annat som lockar och drar. Ja, och så jobbade jag igår och halva dan idag på förmiddagen.

Och nu på eftermiddagen började jag fylla påsar till en tredje adventskalender. 17 stycken kom jag till innan min fantasi tog slut. Vad vill en 2½-åring ha i sin kalender? Har ni några tips för de sista sju påsarna? Borde jag sticka nånting? Men vad? Det är redan den 19:e så snart måste kalendern vara klappad och klar. Håhåjaa...

Bäst att ta itu med tvätt och disk, så kommer jag kanske på nånting.

Hoppas att ni alla får en bra onsdag, trots de orangea varningarna!

Glöggkulor

I natt sov jag oroligt och vet ni vad det beror på? Jo, jag gick och lade mej redan före klockan 23. Sen låg jag och vred och vände på mej, för jag hade faktiskt svårt att somna. Kanske mest för att jag var stressad? Jag skulle ju vara extra flitig idag och få iväg stora textsjok. Skulle jag ha skickat dem redan igår, så skulle natten ha varit betydligt lugnare. En artikel kvar att skriva ännu, men den får vänta till i morgon, tror jag bestämt. Känner mej lite inspirationslös just nu. Men få se, vem vet...

Kolla vad jag har fått hemlevererat idag på eftermiddagen:

Inget mindre än glöggkulor! Årets julnyhet från Fazers. Smakar riktigt gott, jo, men jag föredrar ändå dem jag är van med, de gröna kulorna!

Jag testade med en glöggkula i den här muggen, hällde på kokande vatten och väntade tills kulan jag halverat hade smultit. Lite svag glögg. Men jag ser nog ingen idé med att sätta två kulor i muggen. Det är nog bättre och förmånligare att köpa "riktig" glögg då. Bisin min föredrar ändå kaffe och te, så det är inte så många i vårt hushåll, som dricker glögg!

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Ett oväntat möte

En solig och blåsig novemberdag med ungefär fem plusgrader börjar lägga sig till ro. Och nu, nu öser regnet ner här på kvällen.
Det mesta av det jag borde ha klarat av idag är ogjort. I morgon får jag kanske skämmas? Alternativt får jag jobba hela eller halva natten, men se, det vill jag inte. Knappast vill jag stiga upp i ottan heller, så få se nu hur det hela slutar. Jag får kanske sparken? Men det kan man väl knappast få som pensionär? Sparken, alltså.

Igår lade bisin min vinterdäcken under min adam plåtlåda. Mr J bytte torkbladen, både till framrutan och bakrutan. Idag fyllde bisin min på spolarvätskan, så nu är det bara att tuta och köra, dock inte för mej. Jag kommer att vara utan bil hela arbetsveckan. Den här veckan torde det klara sig, men nästa vecka kan bli knepig. Bisin min har förstås vetat om den här situationen en längre tid. Men han har varit så stressad att han inte riktigt har hunnit med alla bilreparationer och däcksbyten. Mellan verserna har han fixat en massa andra saker och på något sätt verkar det som om hans fru kommer sist på listan. Vem var det som sa att det är bra att ha en karl, som kan greja och reparera både det ena och det andra?

Egentligen skulle jag inte alls ha haft tid idag att åka in till stan med äldsta sonen. Men i rättvisans namn, så kan jag ju inte alltid gynna yngsta sonen och åka iväg med honom. Idag åkte jag alltså med äldsta sonen söderut till pizzerian. Där var det full rulle. Framför oss i kön stod tre män. Den ena kände jag genast igen med sitt mörka lockiga hår under mössan, men jag ropade inte hej utan väntade snällt att han skulle få syn på mej.
– Det här var oväntat, ropade han glatt, min yngsta kusin, från mammas sida, T. Vi samtalade tills han fick in sin mat. Och jovisst borde vi ju träffas, men när är lite knepigare. Skulle vara kul med en kusinträff, men det låter sig väl knappast göras. Nån behöver energi att dra igång det hela. Nä, nä, titta inte på mej, jag har inte vare sig ork eller den förmågan att jag skulle ställa i ordning nånting.

Det som var lite roligt var att kusinen tyckte att det var oväntat att se mej där på pizzerian. Jag skulle nog själv säga att det var ännu mera oväntat att han, som bor i huvudstadsregionen, var där! Han berättade att han ofta är där när han åker till och från stugan. Nu var han på väg hem tillsammans med sina kompisar.

Den långa väntan är över och jag kunde äntligen tacka för korten från Tyskland:

Ett åt Lilleman och hans familj...

... och ett åt storasyster! 💕 Postens mekaniska avläsare, som det stod på den påklistrade lappen, gjorde att det dröjde innan försändelsen nådde vår postlåda i fredags.

Mästarkrysset nummer sex hade också dykt upp i postlådan i fredags. Det harmar verkligen att ingen av oss hade tittat i lådan förrän idag. Nu hade den här tidningen hunnit bli blöt uppe i kanten. Tur att korten ändå var i prima skick. Bisin min säger alltid att det inte kommer nån post på fredagar, men hej vad han bedrar sig. Själv var jag så koncentrerar på barnbarnen i fredags att jag glömde bort hela postlådan.

Ifall ni inte vet vem Joakim Thåström är, alltså han som finns där på Mästarkryssets pärm, så var han sångaren i Imperiet, ett rockband, som inte existerar längre. Bandet gjorde bland annat en helt fenomenal tolkning av Bellmans Fredmans epistel Märk hur vår skugga. Plötsligt känns Fred Åkerströms version rätt blek. Betydligt bättre klarar Cornelis det hela.

Dags för mej att sätta punkt här.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

I Pappersmolnet

Alla andra är eller har varit i Tammerfors idag och igår, kanske till och med i morgon. Men inte jag inte. Jag håller mej så lokal jag någonsin kan vara och åker inte längre bort än till västra grannstaden. Och det för att yngsta sonen inte fick det han behöver här från stan i torsdags. Så vi iväg västerut och shoppa loss lite nödvändigheter. Vi började med Mikrokulma, men se nej, de hade inte heller det sonen behöver.

Vidare till Paperipilvi efter annat, som sonen behöver, målning och penslar. Själv behövde jag enbart en tång, men...

... det här ljuvligt mjuka merinogarnet var -30% och det är mulesingfritt, så hur skulle jag ha kunnat låta bli det? Dessutom vet jag till vad jag ska ha det!

Men eftersom jag inte är säker på att det där rosa och blåa garnet räcker, så köpte jag ännu tre lindblomsgröna nystan som passar ihop med färgerna här ovanom.

Från Paperipilvi gick vi hit: 

Till Rosso. Yngsta sonen tyckte jag var lite tossig, då jag hade svårt att välja maträtt.
– Den här menyn är inte så lång, påpekade han. Men hjäälp, jag skulle ha velat ha en biff/schnitzel, men vet ju att jag inte orkar med en sådan portion.

Till sist fick det bli en Al Capone pizza. Riktigt god och lagom mycket då jag lämnade bort hälften av kanterna.

Mätta och belåtna, hamnade vi här:

I Lundi. Där har jag inte varit på många herrans år! Men nu, nu skulle yngsta sonen till Clas Ohlson och nu fick han det han behöver . Jag blev riktigt ivrig när jag såg att det var -30% på julbelysningen. Till all tur köpte jag inget sådant paket, för det var endast för klubbmedlemmar! Det skulle ha varit snopet i kassan. Det fanns mycket köp tre och betala för två, men jag hann inte börja undersöka de erbjudandena desto mera. Jag skulle ju inget ha, endast vara sällskapsdam.

Vi tog ännu ett snabbt varv i Sale, för jag behövde bröd. Sedan levererade vi flickornas adventskalendrar och en burk lingonsylt till dotterns familj. Ingen var hemma, så yngsta sonen lämnade kassarna på trappan. Hoppas att de kom till rätt adress och att ingen for iväg med dem!

Här hemma blev det full rulle, packa upp väskorna, sopa bort de mesta löven från tamburen, städa undan från bordet, gömma allting som måste gömmas, för nu är det sådana tider att det är tissel och tassel, prissel och prassel. Och sen var de här, nästyngsta sonen med barnen. Lillan hade bestämt att hon skulle till famos hus. Och det passade ju bra en sån här lördagseftermiddag då mörkret smög sig på i duggregnet. Lilleman han fick ligga på dubbla badlakan på bordet, vilket ju blev lite trist när stora syster lekte på golvet. Han ville förstås vara med och det fick han ju. Men dock inte på golvet utan i min famn.

Nu på kvällen borde jag ha gjort minst femtioelva saker, men det fick räcka med att få igång tvättmaskinen. Disken får vänta tills i morgon. Den stör ju ändå ingen nu på natten, hoppas jag.

Igen är en fullspäckad trevlig dag småningom till ända.

Önskar er alla en riktigt, riktigt skön söndag.

Famodag

Idag har det varit famodag i grannbyn. Och det är ett riktigt ljuvligt sätt att spendera sin dag på. Och vet ni vad? Jo idag skrattade faktiskt Lilleman åt mej riktigt ljudligt. Då höll farmorshjärtat på att spricka! Jag vet inte om han skrattade för att jag såg så rolig ut. Eller om han skrattade för att han tyckte att min version av Mössens julafton lät så tokrolig. Ja, jag tänkte alltså att man visst kan sjunga lite julsånger redan nu.

Till min stora förvåning började Lillemans läppar darra betänkligt när stora syster grät. Hon var så trött, men ville absolut inte sova dagssömn. Lilleman började sympatigråta, så småttingar har empati. Nå, han somnade lugnt efter ett tag och det gjorde stora syster också i övre våningen.

Nu vet jag inte om jag kan säga att jag har gjort nånting idag. Att sitta i gungstolen med världens gulligaste i famnen kanske inte räknas som att göra nånting? Nå, det struntar jag i, för det är ändå stort för mej. I morgon vill Lillan komma till famos hus och bygga. Här finns så många intressanta leksaker, som är nya för henne.

De här två lådorna hade jag med mej hem ifrån grannbyn:

Nu har jag lite kulor att sätta i garnlådorna.

Önskar er alla en riktigt fin lördag.

Finlands bästa loppis

Vid halvelvatiden i morse då jag just fått igång datorn, ringde min telefon:
– Hej, vad gör du, frågade yngsta sonen.
– Ingenting.
– Har du lust att följa med till stan.
– Jo, tack gärna.
– När steg du upp?
– Halvåtta.
– Är du hungrig?
– Ja, faktiskt.
– Okej, då tar vi lunch.
Och så fick jag gå igenom lunchalternativen på de olika matställena i stan. Yngsta sonen fastnade för laxen, som serverades på Bistro Kronan. Själv åt jag Monsieur-smörgåsen.
Har ni förresten märkt? Andra dagen lunch utan att ni fått se en endaste en matbild!

Från Kronan körde sonen till Suurkirppis, som i Ilta-Sanomat har blivit utsedd till Finlands bästa loppis. Kan ni tänka er! Jag har inte varit där på jättelänge, för det är ett farligt ställe, för sådana som verkligen inte behöver någonting. Se nu:

Det första jag stötte på var stickböcker. Den här måste jag bara ha, för här är riktigt trevliga modeller.

Till bisin mins stora fasa kom jag hem med den här kannan, en tupperware. Den är alldeles, alldeles perfekt när jag vill vispa nånting utan att innehållet sprättar omkring och utan att jag behöver dra fram hushållsassistenten. Och jo, jo, jag vet att man inte ska ha plastgrejer, men...

Varje gång jag hittar böcker på svenska, tar mitt hjärta ett glädje skutt. Inte för att jag nu läst jättemassor på sista tiden, men den där boken till vänster har länge stått på min vill-läsa-lista. De här båda böckerna är till all tur tunna och de kostade endast 50 cent/stycke.

Och jo, jo, jag ska börja städa, men först ska jag göra det och det och det. Ja, och till sorteringen behöver jag förstås de här två tidningsställena. I den ena kan jag samla mina socktidningar eller nåja, säkert i båda. Kanske jag till och med skulle behöva några till? Jag köpte ännu lite extra fina band till julklappspaketerandet, ett Nalle Puh-pussel, som tills vidare får stanna här i vår leksakshylla, en jättefin klänning med silverglittrande bollar på och ett par "finvinterstövlar" åt Lillan. Få se om de passar. Håll tummarna. Tur att yngsta sonen kom och räddade mej, så jag endast hann avverka en gång med loppisbås. Tänk om jag skulle ha gått igenom hela loppishallen!
Men vänta bara, en dag ska jag åka dit själv, gå där i lugn och ro och titta på varendaste en grej! 😁

Hem kom vi efter ett snabbt varv i matbutiken, bananer, sallad, bröd och mjölk.

Idag har jag talat med E i Tyskland. Där var det kallt och ruggigt. Här har solen strålat och värmt både själ och kropp.

Härligt att vara pensionär, fri och ledig och bara kunna åka iväg så där hux flux. Strunt nu i att jag har fått jobba desto intensivare nu ikväll. Har man lovat skriva så har man.

Önskar er alla en fin fredag!

Livets små glädjeämnen

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg, jag ber om ursäkt. Men jag var i ett flow tillstånd och satt i gungstolen och stickade ända till klockan 23.30. Jag märkte inte ens att tiden flög iväg. Det var så skönt att äntligen, äntligen ha fått fart på stickorna. För inspirationen får jag tacka väninnan B. Jag ringde henne igår och vi hade ett lååååångt samtal där vi hann avhandla både det ena och det andra. Jag tror att vi nästan kom överens om att börja gräva i våra projektkassar, som innehåller halvfärdiga stickningar och helt enkelt få dem färdiga. Så igår kväll tog jag fram en kasse innehållande två olika sockstickningar. Och kan ni tänka er, plötsligt var det riktigt roligt att sticka igen! Ett stort TACK till vännen B för att jag fick en puff i rätt riktning.

För övrigt känns det just nu som om jag aldrig blir färdig med någonting. Igår på förmiddagen jobbade jag intensivt med texter och bilder. När jag strax efter klockan 12 hade fått iväg allting till redaktionen och tänkte: "Skönt, nu kan jag ta det lugnt resten av dagen". Ja, då kommer äldsta sonen och påminner mej om att jag har ännu den stora artikeln oskriven och några intervjuer ogjorda och ja, så borde jag städa. Suck! Jag som hårt har försökt koncentrera mej på livets små glädjeämnen, för nyheterna gör mej alldeles mörkrädd. Det är så många människor, som far illa och just inget jag kan göra. Världen är helt galen!

Idag har jag varit iväg till stickcaféet. Härligt sorl och umgänge, nånting som också hör till livets små glädjeämnen. Och ni skulle bara se allt det fina alla andra stickar! Jag måste komma ihåg att ta foto nästa gång.

Från vår postlåda fiskade äldsta sonen idag upp den här tidningen:

Festligt värre med dubbelnummer. Men fastän där nu står att tidningen innehåller många gåvotips, så inte kommer jag att hinna med nånting före julen. Kanske till julen 2025?

Själv var jag iväg till R-kiosken och köpte den här:

Jag kan inte vara utan mitt morgonkryssande! Jag tjuvstartade nu ikväll och har nästan löst ett av kryssen redan. Har endast en blind tom ruta kvar! Att rutan är blind innebär att det inte finns korsande nycklar, som skulle förenkla lösandet. Måste sova på saken.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag. Tänk, snart är veckan slut igen!