Två intensiva dagar

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var iväg både som barnvakt och sen på kvällen iväg på fest.

Jag var alltså med Lilleman på dagen medan hans mamma förberedde dagens fest och hans pappa hade händerna fulla med storasyster. Medan jag satt där i grannbyn i gungstolen med Lilleman i famnen, ringde yngsta sonen och undrade om jag hade lust att följa med till Bruket. Det hade jag förstås, tidpunkten blev lite oklar, för jag visste ju inte hur länge jag skulle behövas. Och så var det lite oklart vems bil vi skulle åka med.

Första snön föll nämligen igår. Den hade hunnit smälta mitt på dagen, men till kvällen utlovades köldgrader. Så efter att först ha funderat ut att vi tar min plåtlåda, blev det ändå så att vi tog yngsta sonens folkkare, för han har vinterdäck under sin bil. Min bil har fortfarande sommardäck...

Jag kom hem, bytte kläder och var färdig redan klockan 16 till yngsta sonens stora förvåning. Nu visade det sig att hans kompis också ville med, men först skulle på middag till föräldrarna. Det betydde att vi inte kunde starta genast, som vi hade tänkt. Festligheterna började ju klockan 16, så...

Yngsta sonen hade inte ätit något och det hade jag inte heller gjort sen frukost med undantag för en ostmacka. Vi skulle till Liljendal och hämta upp kompisen, så sonen körde via Forsby och så åt vi middag på Nova.
Jag valde osthamburgare och sonen valde ställets populäraste pizza.

Vi hittade kompisen och begav oss sedan iväg till Bruket. Där var det Kekrifest på gång. Trots att vi var rätt sena, så hann vi riktigt bra ändå. Och vi hittade en bra parkeringsplats, som låg nära till.

Yngsta sonen var intresserad av hantverk, så vi startade här i A'la Talli. Killarna gick sedan upp till kyrkan för att se på den fina altartavlan målad av Helene Schjerfbeck. Själv stannade jag kvar i boden och värmde mej med riktigt god rabarberglögg!

Vi hann se när häxor och andra skrämmande varelser tågade förbi och så han med bockansiktet, som skulle tända på bocken, som fanns ute på vattnet.

Han roddes ut från stranden och tände sedan på bocken som brann upp. Det var fullt av människor. Jag gick ännu in i två hantverksbodar. Det finns ju mycket, som man skulle vilja köpa, men hantverk kostar. Det förstår jag mycket väl och jag unnar hantverkarna sin lilla lön. Fastän den ersättning de får är liten, så är den ändå för värdefull för min klena plånbok.
Jag kom hem med två skärgårdsbröd, lite hyschpysch, som jag ska ha till en julklapp, ett vackert kort och en ny fin reflex. Jag köpte faktiskt tre reflexer, två gav jag bort genast, en åt yngsta sonen och den andra åt hans kompis.

Idag har det varit en glädjens dag. Det började med att H kom på besök och äntligen, äntligen kunde få sin födelsedagspresent. På eftermiddagen gick vi man ur huse och styrde bilarna mot ungdomsföreningslokalen, som ligger ett stenkast härifrån.

Idag har nämligen Lilleman blivit döpt. En fest full av kärlek med över trettio gäster på plats. Riktigt, riktigt härligt att få träffa så många släktingar från både moderns och faderns sida. Själv blev jag så rörd under själva akten att tårarna bara rann. Det var lite blandade känslor, mest lycka och kärlek, men också en oändlig saknad efter dem som inte mera finns bland oss.

Glad att dopklänningen passade och tacksam för alla kommentarer om hur vacker den är. Tänker fortfarande att föräldrarna valde en fin modell, som jag virkade till storasysters dop. Nu borde då nån brodera namnen i klänningen, både storasysters och Lillemans. Men titta inte på mej, jag kan inte brodera. Jag vill inte förstöra klänningen med konstiga kråksparkar.

Borden var vackert dekorerade med pumpor och rönnbär.

Lillemans mamma hade virkat en massa fina pumpor. Dem fick gästerna ta med sig hem.

Jag valde en liten en, som passar perfekt till vår bordduk.

Tårtan var en fantastisk skapelse och så fräsch och god.

Storasyster fick en alldeles egen liten tårta med sin favoritfigur på.

Äldsta sonen var så hygglig att han lagade mat när vi kom hem. Han fick improvisera lite, för fisken han hade tänkt tillreda, fanns helt enkelt inte längre i frysen! Undrar om den hade simmat iväg? Innehållet i vårt kylskåp är det lite si och så med just nu. Det gällde alltså att trolla av det lilla som fanns.

Idag har det kommit mera snö, till och med så mycket att bisin min kollade vägen i grannbyn då vi körde hem från dopet. 

Idag skulle förresten min svärmor, salig i åminnelse, ha fyllt 97 år om hon ännu hade levt.

Två intensiva dagar har jag bakom mej och nu känner jag inte för att göra någonting alls mera i kväll.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.