Oj, oj, oj, idag på eftermiddagen har jag varit ute på farligheter tillsammans med Lilleman och hans mamma.
Vi har varit på julmarknad hos Novita!
När vi gick in kom en dam från Lovisa ut. Hon var inte så glad, för hon hade stått och kassakön i en halv timmes tid. Och helt rätt kön var lång just då.
Igår skulle vi ha fått se fabriken i full gång, men på fredagar har dom inget kvällsskift, så vi fick nöja oss med att se på spolarna med granna garn.
– Håller du på med industrispionage, frågade en vänlig Novitadam och jag blev riktigt förskräckt.
– Får man fota, frågade jag med skallrande tänder.
– Jo, förstås, skrattade hon och berättade att de brukar ta emot grupper på besök. Hallååå, Lindkoski marthorna, när ska vi åka hit till fabriken? Eller Sävträsk? Eller Michelspiltom?
Och så vet ni, garn, garn, garn i alla dess former och färger, det ena underbarare än det andra. Mantrat "jag ska inte ha mera garn" fungerar riktigt dåligt på ett sånt här ställe. Jag hade inte någon vettig plan alls annat än att jag borde köpa sockgarn i grått, svart och andra grundfärger. Det gick nu lite så där med det beslutet, för det fanns ju så många underbara färger.
Lilleman köpte också garn! Han gillade de där påsarna, som till en del var andra klassens, alltså sekunda. Men så fanns det också påsar, som var prima vara. Och ni ser att han har öga för färger, eller hur?
Han har redan hunnit bli fyra månader gammal. Tänk så fort tiden går! Men igår när jag skulle säga hur gammal han är, drog jag till med hela fem månader! 🫣
Lillemans mamma blev hellycklig över de här häckarna fulla med påsar. Jag tänkte först bara gå förbi dem, för jag ska ju inte ha mera garn. Men hur det nu var så råkade jag hitta en påse, som såg så intressant ut att den måste jag bara ha. Sen hittade Lillemans mamma en som jag också måste ha, för det var precis mina färger! Det fanns flera såna här häckar med olika sorters påsar, men jag var karaktärsfast och tittade inte ens åt de andra häckarna.
En euro för ett 100 grams nystan med 7 bröder Lapin taika är nog ett fynd, eller hur? Om jag bara skulle vetat till vad jag kunde använda det, så då... sockor förstås, men...
Stickor, virknålar och diverse tillbehör kostade också en euro. Och så fanns det massor av mönstertidningar som man fick ta gratis, ja och mönsterblad också. Men det ska jag ju inte heller ha, så de fick bli kvar där i Koria.
Vi hade sådan tur att när vi var på plats klockan 16.10, så var det inte mycket folk där just då. Vi behövde inte heller vänta länge i kassakön och hemma var vi nån gång vid 18-tiden. Lilleman betedde sig som en ängel så länge vi var inne i Novita. På hemvägen tröttnade han på oss och ville ha lite uppmärksamhet. Den stackaren grät så att vi var tvungna att ta in på en busshållplats och försöka få honom att ta nappen. När vi körde vidare somnade han och vaknade inte ens när jag steg ur bilen. Han var rätt trött, för på förmiddagen hade han redan hunnit vara ett varv till Vanda. En berest gosse!
När jag öppnade ytterdörren och steg in här hemma, möttes jag av ljuvliga matdofter. Bisin min höll på att laga sås på älgfärs, som han serverade med kokt spaghetti. Mums filibabba.
För övrigt är det riktigt konstigt, för han sa inte minsta lilla pip om kassarna, som jag släpade hem från Novita. Inget gnäll alls. Och ännu konstigare är att han nu ikväll har fyllt diskmaskinen och startat den. Tror ni att han har fått feber? Borde jag kolla? Det brukar ju vara så att den ena lagar mat och den andra tar hand om disken. Men jag är tacksam att jag slapp disken.
Nu måste jag krypa ner mellan lakanen, för det blir tidig väckning i morgon. Men om vädret är uselt kan vi inte göra det vi planerat, tyvärr.
Önskar er alla en fin lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar