I morse vaknade jag vid halvfyratiden och hade jättesvårt att somna om. Mitt bättre jag och mitt sämre jag käbblade störande. Vad det hela handlade om var om jag skulle be att få följa med yngsta sonen till västra grannstaden.
– Men han frågade ju inte igår om du ville följa med, sa mitt bättre jag.
– Han kanske väntade att du skulle fråga, försökte mitt sämre jag övertyga.
– Jag vill inte ut i snöyra och halka, sa mitt bättre jag bestämt.
– Men tänk nu, du kunde ju besöka teetee shop.
– Jag ska inte ha mera garn, sa mitt bättre jag bestämt igen.
– Och så kunde du köpa kompletterande julklappar, för nu är det inte säkert att du har tillräckligt.
– Det ska inte vara mera julklappar nu, stönade mitt bättre jag och fortsatte: Vi har inte rum för dem.
– Äsch, du kan lägga ut några garnlådor på terrassen.
– Nä, jag tror inte att garnet ska vara ute i det här ombytliga vädret.
– Tänk, så skulle du kunna besöka Brunbergs.
– Nä, jag ska inte ha mera godis nu, för karlarna tömmer karamellskålen innan jag ens hinner blinka.
Så där pågick kampen, så jag fick nästan huvudvärk. Mitt bättre jag vann till all tur, så jag läste slut boken Egenmäktigt förfarande - en bok om kärlek av Lena Andersson. Den vann Augustpriset 2013 och rekommenderades i Babels bokklubb på Facebook, som kärleksbok. Jag hittade den för 50 cent på loppiset i stan, så jag tänkte ge den en chans.
Handling:
Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet. Det är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.
_________________
Haaa, säger jag och undrar lite smått hur läsare tycker att det här är en bok om kärlek? Ju längre jag läste desto mer irriterad blev jag på Ester. Jag tycker att hon betedde sig som ett våp, ett efterhängset sådant. Hon tolkade alla signaler, som positiva och ändå fick hon enbart smulor av den närhet hon så hett åtrådde. Man måste vara både skärpt och beläst för att klara av de högtflygande, men intressanta diskussionerna. Jag har då ingen koll på till exempel utilitarismen och då kan det vara lite svårt att hänga med i de där knivskarpa analyserna. Jag gillar för övrigt språket i boken, för det är så exakt. Men jag önskar intensivt att Ester med all sin intelligens skulle ha varit en stark kvinna och skulle ha genomskådat Hugos falskhet och feghet, inte en kvinna som "blir extatisk bara av att läsa hans namn".
Till all tur hade jag inte mycket kvar av boken att läsa, så jag kunde snabbt släcka lampan och invänta John Blund. Sen sov jag till halvnio innan jag släpade mej från sängen med sjuk hals och snuva. Tur alltså att mitt bättre jag vann bataljen på morgonnatten och att det inte blev en resa västerut för mej idag.
Jaa, och förresten så gillar jag nog en annan Lena Andersson mycket bättre!
Jag har inte gjort så mycket annat idag än hushållsarbete. Bisin min, som igen har varit ute i snösvängen hela dagen, gnällde åter på mej om att städa här i datarummet. Men tyvärr, tyvärr, sådan energi har jag inte. Jag har skrivit julklappsrim och letat reda på julklapparna, som är gömda lite här och där. Och nu blev det förstås lite bekymmersamt, för jag har flera julklappar till Lillan än vad jag hittills har till M och A. Åh, kära nån, tänk om det inte går jämnt ut? Mitt rättvisepatos är starkare än någonsin. Knappast skulle flickorna märka nånting, för farföräldrarna ger ju också julklappar. Dessutom måste jag komma ihåg att det inte ska vara julklappar i år heller! 😊
Lite naturvänlig har jag i varje fall varit då jag har återanvänt packningspapper! Ja, och det här är största paketet hittills, så det är någon som har varit extra snäll i år.
Igår försökte jag övertyga bisin min om att det är julafton på onsdag nästa vecka. Vi är båda lika borta vad kalendern gäller, för inte mindes han heller att julaftonen redan är på tisdag. Bäst att försöka få alla klappar klara i morgon, annars vet jag inte hur det går.
Önskar er alla en fin tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar