Apropå tidningar ännu

I torsdags för en vecka sedan var jag iväg med äldsta sonen till mataffären. Just då var min korsordsnöd så stor att jag beslöt mej för att inhandla en svensk veckotidning. Den här gången föll valet på Året Runt, för omväxlingens skull.

Sen gick det lite på tok, för ni ser ju att det står Handarbetsextra där på Hemmets Journal. Förstås måste jag ju ha den tidningen också. När korsorden är lösta, de svårare alltså, och handarbetsbilagan utriven åker tidningarna vidare söderut. Kul att de ännu kommer till glädje och nytta hos svägerskan.

Jag drabbades av akut dåligt samvete över det svenska inköpet, så jag var tvungen att köpa två inhemska tidningar också. Rosettsockorna där i Kotiliesi är riktigt söta och mönstret verkar vara ett, som jag nog skulle klara av.
På Kurirens pärm hittar ni Ann-Britt, som bor här i stan.

När jag kom hem i torsdags för en vecka sedan, hade bisin min plockat in den här från postlådan.

Igår lyckades äldsta sonen, som hämtade mej från stickcaféet, övertala mej att igen besöka mataffären.

Den här gången nappade jag gratistidningen Samarbete med mej hem.

I den tidningen hittade jag det här fina sockmönstret. Ljuvligheters ljuvlighet. Men, men knappast någonting för mej att satsa på.

I morse hade vi snö på marken och snöade gjorde det då bisin min skjutsade mej till stan. Jag besökte labbet och den här gången tog de hela sju rör med blod från mej. Lite försiktigt frågade jag om det här provet nu skulle räcka för det som Borgå också vill ha. Men se nej, efter två veckor ska jag till labbet igen och på nytt vara oäten i 12 timmars tid. Suck! 
Men på riktigt är jag nog tacksam för att jag får vård, fastän laboratorieproverna alltid skrämmer mej lite grann. Vem vet vad som hittas i mitt blod.

– Du är galen, sa bisin min när han fick syn på flickornas julkalendrar med påsar i olika storlek och mönster.
Ja, kanske jag är galen, men det här har varit rena rama glädjeinjektionen för mej. Det har varit riktigt roligt att samla på alla grejer under året som gått och nu försökt göra ett så bra innehåll i påsarna som möjligt. Jag hoppas verkligen att de blir glatt överraskade och inte alltför besvikna. Det här är inte precis någon chokokalender! Snart växer de sig så stora att det antagligen blir omöjligt för mej att hitta på 24 små grejer för varje barnbarn. I år har jag packat 72 påsar och två lillajulsklappar, ni ser de där stora karamelllådorna överst i kalenderkassarna. Nu återstår för mej att ännu paketera en lillajulsklapp åt Lillan och en åt Lilleman. Vad Lillan ska få har jag redan färdigt, men med Lilleman är det lite knepigare för mej att hitta på. Hmm...

Nu tror jag att jag ska försöka tömma bordet från alla paketeringsgrejer eller vänta nu, kanske jag först värmer mej med lite eftermiddagste medan jag läser dagens tidning.

Ha det riktigt bra och njut av torsdagskvällen.