Igår sent på eftermiddagen då jag satt och stickade och funderade på hur jag skulle anpassa mönstret, ville bisin min plötsligt att jag skulle söka en reservdel från Motonet. Han ville veta om delen fanns i västra grannstaden eller i den östra. Jag gruffade lite, för jag var mitt upp i stickningen och dessutom ville jag inte söka på telefonen, för det är mycket svårare än på datorn. Ja, och att starta datorn hade jag heller ingen lust med. Dessutom hade jag redan en gång varit tvungen att överge min stickning, då jag måste köra iväg till grannbyn och hämta hem bisin min.
Att söka bildelar på Motonet är inte precis min favoritsysselsättning, för det är svårt, alldeles för svårt för mej. Bisin mins logik går inte ihop med den som Motonet har. Igår gällde det att hitta en del inom gruppen Ohjaus (styrning), trodde alltså bisin min. Jag letade och letade, men den efterfrågade delen fanns inte där. Så jag slutade helt enkelt lyssna på bisin min och litade istället på mitt eget omdöme. Och se på sjutton, det fanns två exemplar på hyllan i västra grannstaden.
Så, nu skulle alltså bisin min iväg västerut och han ville gärna ha mej med. Jag var inte särdeles medgörlig, för det var så skönt att sitta i gungstolen och sticka. Bisin min lovade att han skulle bjuda på hamburgare och att vi skulle leverera kalendrarna. Det var det sistnämnda som fick mej att lämna gungstolen. Fort klä mig i stadskläderna och så iväg västerut.
Den här gången hade jag riktigt tur, för medan bisin min var till Motonet, fick jag strosa i Puuilo alldeles ensam utan hans sällskap. Visserligen hade jag stränga order om att inte köpa nånting annat än två fågelmatare i plast för under tio euro/styck och schampo åt bisin min. Han har tröttnat på att hackspettarna hackar sönder våra fågelmatare i trä, så nu får det bli plast, trots att jag är skeptisk. De är förstås enklare att hålla rena, när man kan spola av dem med vatten.
Lite olydig var jag allt, för jag kunde inte låta bli att gå och titta på julgrejerna.
När jag stod där och funderade kom jag i samspråk med en trevlig dam, som berättade att hon har så svårt att motstå de där julgrejerna. Ni vet klisterbilder, etiketter, kuvert, kort osv. Hon berättade också att hon redan hade varit i Tokmanni och köpt såna där julgrejer. När hon såg att jag köpte de där julkalendersiffrorna undrade hon vad jag skulle med dem och jag förklarade att jag brukar göra julkalendrar åt mina barnbarn. Då berättade hon att hennes barnbarn är sju månader gammalt och inte behöver nån kalender ännu.
Tänk vad ett litet köp kan leda till, ett möte och en intressant diskussion!
När jag hade fått varorna genom kassan och in i kassen, så dök bisin min upp som på beställning. Han tog hand om kassen medan jag förde bort kundvagnen. Vårt handlande gick verkligen geschwint!
Från Puuilo tog vi oss till dotterns. Henne såg vi då hon var på hemväg, så hon lyckades obemärkt smuggla adventskalendrarna in i familjens källare.
Flickorna fick syn på oss, klädde sig och kom ut och det gjorde svärsonen med, så vi hann prata en stund och fick höra hur det stod till med dem och vad de gjort.
Flickorna hade varit iväg och sälja julkalendrar tillsammans med mamma. De hade ännu några kvar, så jag köpte en för att understöda deras hobby. Kanske jag borde ha köpt flera? Men det här får räcka för i år.
Bisin min höll sitt löfte och köpte varsin hamburgare åt oss från mannen där vid torget. Bisin min köpte också två trip och sen körde han iväg till ett lugnare ställe där vi satt och åt i bilen och nästan kände oss som tonåringar på nytt. Jag har inte ätit hamburgare på jättelänge, så det här var riktigt gott med massor, massor av grönsallad.
När vi ätit färdigt var det dags att tanka bilen, för här var bensinen betydligt förmånligare än hemma i stan. Vi var hemma igen strax före klockan 20.30 och riktigt nöjda att vi kom iväg och att allting gick så snabbt och behändigt.
Idag kom bisin min hem från grannbyn mitt på dagen och sa:
– Nu ska vi fara.
Jag hummade lite för jag satt fortfarande i badrocken efter en varm skön dusch och jag hade precis kommit på hur jag skulle fortsätta med min stickning. Idag lovade bisin min lunch på Bensis i Fredrikshamn. Jag var minst sagt misstrogen, för klockan var redan så mycket att lunchserveringen garanterat skulle vara över då vi var framme.
Snällt följde jag ändå med österut och övergav min stickning. När vi var framme fick jag välja om jag ville till Nanso outlet eller Jysk. Jag valde det senare alternativet, för jag hade inte minsta lilla aning om vad jag skulle ha gjort i Nanso. Kläder är inte riktigt min grej, liksom.
Där i Jysk såg jag honom, Hermod. Det var kärlek vid första ögonkastet, trots att jag inte brukar falla så lätt. Men nu kunde jag inte motstå. ❤️
Nu är det i alla fall lite pyntat här inför lillajul.
När jag kom ut ur affären med en plastkorg full av en massa småsaker, som kommer att behövas både som julklappar och i framtida kalendrar, så körde bisin min precis in på parkeringen. Tänk så samstämmiga vi är när det riktigt gäller!
Från Jysk körde vi raka spåret hem, ingen lunch ute den här gången inte. Lunchserveringen var förbi, så det var enklast att åka hem och laborera i kylskåpet.
Nu ska jag verkligen njuta av stickningen och hoppas att jag får sticka i lugn och ro! Och framförallt att det blir rätt och fungerar.
Önskar er alla en skön onsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar