Oj, oj, oj, det tar på att vara en ledig pensionär! I morse var jag ur sängen redan klockan sju. Före halvnio var jag i grannbyn och tog han om Lilleman. Katten Pricken fick blodvittring från min skadade stortå, så jag hade fullt sjå att hålla undan foten. Jag har inget behov av vare sig klösmärken eller kattandmärken i den sjuka tån.
Igår kväll när jag satt och stickade intensivt på det vita sommarprojektet, började bisin min smågnälla:
– Vi behöver inte ha lamporna tända när vi ser på tv.
– Men jag ser ju inte på tv. Jag stickar.
– Det ska du sluta med, för nu blir det sommar och du ska vara ute.
– Jo, jag kan nog sitta ute och sticka bara det blir lite varmare.
– Men du ska nog sluta sticka när det är sommar. Du ska kratta och sköta trädgården.
– Nä, nu kan jag inte kratta för min tå är sjuk. Och nu stickar jag, för jag vill ha det här projektet färdigt.
Bisin min grumsade lite, lade sig på soffan och somnade. Jag fick bakstycket färdigt och hann börja med framstycket. Inte mycket kvar nu på mitt enkla lilla projekt, som på grund av allt mitt råddande har behövts ta om en och annan gång.
Igår när jag var i mataffären, så hände det igen!
Nu ska jag gräva lite i mina garngömmor och se om jag hittar något tilltalande, för visst får jag väl börja ett nytt litet projekt, som fort blir färdigt?
Ja, och sen ska jag iväg till stan igen. Den här gången är det C, som är värdinna för stickcaféet.
Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar