Ifall nu bisin min skulle fråga:
– Vad har du fått gjort idag?
Ja, då skulle jag kanske kunna säga att jag har flängt omkring! Antagligen är det inte att göra nånting, men med tanke på min arma nagellösa stortå är det nog alldeles tillräckligt.
På förmiddagen var jag iväg till stan tillsammans med yngsta och äldsta sonen. De gick till marknaden och jag gick på rea till Lsoy koti. Där var det -70% i nedre våningen, för butiken ska flytta. Jag tittade endast på leksaker, för kläder och inredning är liksom inte min grej. Leksaker är nog i princip också sånt som jag inte borde köpa, men...
Innan jag skulle iväg igen hann jag paketera alla födelsedagspresenter färdigt åt Lillan.
Nu gäller det att gömma dem i förrådet. Skönt att ha det här undanstökat, fastän det är några veckor kvar ännu till kalaset. Närmast i tur är nog kusinens kalas, så det blir att paketera igen. Hon fyller sju, så det är knepigare att hitta på gåvor åt henne.
På eftermiddagen körde jag iväg till grannbyn där jag tog hand om Lilleman medan pappa och storasyster var i västra grannstaden och mamma på sitt jobb. Tiden går jättefort när man har trevligt sällskap av sonsonen. 💕
Igår kväll när jag satt och stickade fick jag igen sticka bakåt två gånger. Båda gångerna hade jag stickat för långt. Först själva bakstycket och sen ena axeln. Så kan det gå när man är ivrig och sitter och ser på tv samtidigt som man stickar.
Vi avslutade tv-tittandet med vår favoritkanal, som spelar 1970-talets musik. När Dream On med Aerosmith spelades, sa bisin min plötsligt:
– Steve Tyler är född 1948.
Sen ville han prompt att jag skulle kolla på nätet med min telefon. Och mycket riktigt, Steve Tyler är född 1948.
– Hur kan nåt sånt onödigt ha fastnat i mitt huvud, undrade bisin min.
Ja, man kan ju fråga sig hur hjärnan lagrar vissa saker och glömmer annat. Knepigt det där, hjärnan är en så fantastisk konstruktion, inte sant?
När jag låg i min säng igår kväll, försökte jag tömma hjärnan på världseländet. Jag vill inte ha med det i sängen när jag ska sova. Jag började fundera på Cornelis och vilka kvinnor han har sjungit om. Den första som kom i mitt huvud var Felicia. Förstås mindes jag klassikern Cecilia Lind. Veronica, Deidre och Saskia har han åtminstone besjungit, men finns det flera? Ja, förstås Ulla, för han tolkade ju faktiskt Bellman.
Ungefär vid det här laget somnade jag riktigt gott och glömde Cornelis och hans kvinnor, likaså min arma tå.
Småningom ska min stortå få sig ett bad och den här gången tror jag faktiskt att jag duschar från topp till tå. I morgon ska jag iväg igen till grannbyn, så det gäller att vara ren och fin.
Önskar er alla en härlig onsdag!
2 kommentarer:
Att gå och titta i klädaffärer har aldrig intresserat mig, jag går dit bara när jag måste!
Som barn tyckte jag mycket om marknaderna, särskild om jag blivit lovad en ballong. Det fanns också hårda karameller som jag ville ha. Marknadskringlor är ett måste.
Det är alldeles förskräckligt så du råkat ut med din lossnade tånagel! Ena stortånageln lossnade för mig i fjol och det var inte märkligare än att jag kände något under trampdynorna när jag gick. Inte en droppe blod, utan där var en snygg bädd. Hoppas ditt tåbekymmer blir fort bra igen!
Verkar som om unga 30 år och uppåt inte längre går på torgmarknader. Här i stan är den så liten nuförtiden att inga gator är avstängda längre. Förr skulle det alltid vara ritpapper, karameller, kort och barnen fick en femma för att köpa leksaker. Och förstås skulle man ha marknadskringla med sig hem.
Jag har ett vagt minne från barndomen att vi en gång åkte tåg till marknaden och på hemvägen fick vi dricka jaffa ur en glasflaska och det med sugrör. Men hundra procent säker på att vi just hade besökt marknaden är jag inte.
Jag hoppas att tån fort får en ny nagel. I natt blödde det inte så mycket, men det pulserar rejält i den numera. Kanske ett ett tecken på att helandet är igång? Tån trivs inte riktigt i skor och med långa promenader, så jag försöker hålla mej lite lugnare.
Skicka en kommentar