Jag började...

...inte sticka för att det var trendigt. Åh nej, jag började helt enklet för att jag längtade efter att skapa något med mina händer. I september 2005 startade jag helt sonika genom att gräva fram min gamla stickkorg. Hittade där en påbörjad mumintröja och dottern blev eld och lågor och ville ha en egen lilafärgad tröja. Vi åkte iväg till Garnhuset i Borgå och botaniserade. Det finns garner i de mest fantastiska nyanser och kvaliteter. Det är svårt att motstå nya ljuvliga garner och risken är stor att man förköper sig. Man måste ju hinna med att sticka också. Jag har redan ett ganska stort garnlager som jag hunnit samla på mig tidigare...

Jag har blivit trendig....

Bloggen har legat nere nästan ett år. *suck* Ändå utropade jag i april 2005, att nu, nu skulle det bli fart och fläkt, men sedan tog jobb och förpliktelser vid och datorn har fått stå rätt tyst och stilla i sitt hörn.

I höst blev jag trendig. Jag började nämligen sticka! En gammal passion som ebbade ut i början på 1990-talet, har jag nu återvänt till. Och det har blivit resultat:

Heidi fick en polotröja i mohairgarn (Mohair de luxe Gjestdal)





















Jonas fick en mumintröja i mohairgarn (Stockmanns eget + gula Daisy)

Emilia fick också en mumintröja, men i yllegarn (Smart Sandnes)
Med på ett bildhörn rymdes min fenomenala Nalle Puh-väckarklocka. Min mamma gav mig den som en överraskningspresent i höstas. Hon kunde inte motstå Nalle Puhs uppsyn. Väckarklockan hälsar glatt "Good Morning!" och Nalle Puh hoppar glatt upp och ned medan ett bi surrar ovanför honungsburken och blinkar till. Kan man vakna på ett bättre sätt?

Annat som jag åstadkommit och som nu just inte finns på bild är Heidis poncho, Idas julklappströja och Emilias spetsstickade mohairtröja. Men bilderna hinner väl komma i sinom tid.