En innehållsrik tisdag i juli

Oj, så det har regnat idag! Och lite kylslaget är det också, alltså inget uteväder precis. Då passar det ju bra att bege sig iväg på en liten utfärd. Det gjorde vi med bisin min och tog med E och K. Västerut styrde vi kylaren.

I Illby var det nånting spännande på gång!

Mycket riktigt, karar i arbeit.

När vi kom förbi det här arbetet med asfalteringen tog vi av till vänster och körde på en krokig och guppig väg ända tills vi kom till Hagaborg. Där tog den nyasfalterade vägen vid. 

Rätt snabbt var vi sedan framme vid vårt mål, Bosgård.

Där blev vi bjudna på en riktigt delikat lunch. Jag valde lövbiff och bad att få auraostsås till den. Salladen var i en klass för sig med både paprika, gurka, tomat, oliv, rödlök, späda ärter, persilja, jordgubb och cantaloupe melon. Mumsfilibabba säger jag bara! Vilket perfekt lunchval E och K gjorde. Stort TACK för det och för lunchen.

Och vet ni vad? Jo, håll i er nu, jag drack faktiskt öl till maten! Bosgård ale från Kråkö bryggeri. Bisin min drack förstås alkoholfri öl, för han var chaufför.

Utanför blommade de här vackra rosa rosorna. Tyvärr är bisin min inte alls intresserad av såna här blommor. Han nöjer sig med att odla potatis och gurkor samt förstås sallad, dill och persilja.

Från Bosgård körde vi vidare lite hit och dit och hamnade sen på stadens torg. Där steg K av och fortsatte vidare med buss till huvudstaden.

Vi fortsatte vidare västerut och levererade nyupptagna Annabellapotatisar åt dotterns familj. I det huset saknas ett syskrin. Ja, förresten, igår upptäckte vi att där saknas också knappnålar osv.

I sådana stunder är det bra att ha en mommo, som har allt möjligt i skåpen. Jag grävde fram det här smyckeskrinet...
 

...och förvandlade det till ett syskrin.

Jag började fylla lådorna med saker man kan tänkas behöva i ett syskrin, spetsar och knappar...

... knappnålar och säkerhetsnålar finns i strepsilsasken, måttband behövs förstås...

... mera spetsar och tryckknappar, lite brodyr, tygrosor.. överst synålar och en liten sax.

Jag hoppas att flickorna blev glada och låter fantasin och skaparglädjen flöda. Och så hoppas jag förstås att deras mamma inte är alltför arg på mej och att hon inte slänger bort de här skatterna. Det som saknas här ännu, är gummiband och vit sytråd, men det kan de kanske skaffa själva?

Och nu är jag inte alls som min egen mormor. Hon höll nämligen alltid hårt i alla sina handarbetsgrejer, så jag fick bara se på med stora ögon medan det kliade i mina fingrar att själv få använda nånting av det fina till kläder åt barbiedockan.

På hemvägen kurvade vi via bybutiken.

Och jag måste förstås ha den här tidningen. Kan ni gissa varför? Jag kan tipsa om att det inte handlar om vare sig recept, horoskop eller hovreportern.

Här hemma bjöd vi på kaffe och E på wienerbröd. Sen iväg igen med äldsta sonen, som nu fick vara chaufför. Vi skjutsade hem E och fortsatte till stan.

Från mataffären kom jag den här gången hem med Bra Korsord nummer nio. För en gångs skull vet jag vem som är på pärmbilden, Miss Li. Och jodå, jag har redan löst i kryssen Takt och ton samt 20 frågor, mina favoriter tillsammans med krysset Genialen.

Nu tror jag att det börjar bli dags för lilla kvällsbiten. Jag borde göra mej i ordning inför morgondagens stickträff, för jag har inte riktigt nånting att sticka på. Men jag hinner inte, för snart börjar dart i tv och det vill jag inte missa.

Önskar er alla en härlig onsdag. Vi får hoppas att regnet drar förbi.

En svart påse

Idag, vet ni, har den här hemmasittaren varit iväg och faktiskt borta hemifrån halva dan. Tillsammans med bisin min styrdes bilkylaren västerut med en liten avstickare till stan. Sen var det västra grannstaden som gällde. Ni gissar kanske vart bisin min skulle?

Jo, mycket riktigt, till Motonet. Jag steg inte ens ut ur bilen, för vad hade jag i den affären att göra? Nå, just precis ingenting. Visserligen var det fråga om delar till min bil, sånt där som en generator, tändstift, olika filter osv. Men ändå, de där klarar bisin min bra av utan min medverkan. Jag har liksom inte riktigt koll på delarna. Förstås skulle jag kunna lära mej dem bara för att ge lite utmaningar år hjärnan. Men någonstans i mitt bakhuvud säger förnuftet att det inte är nån större idé. Bäst att jag liksom håller mej till korsord, handarbete och lite datateknik. Det räcker väl?

Från Motonet körde bisin min till dotterns. Där tillbringade vi en riktigt trevlig förmiddag tillsammans med flickorna.
– Vad håller du på att sticka nu, frågade M intresserat.
Jag svarade att jag håller på att virka fiskgrytlappar och visade på telefonen. Hon tyckte pannlappen var fin och nu vill hon också ha fiskpannlappar. Passar ju bra, för hon tycker om att fiska. Så nu får jag virka och virka och virka...

Flickorna berättade om Islandsresan och vi fick se både snäckor och stenar, som de hade samlat. De hade fått rida på islandshästar, simmat i varma källor/bad och de hade upplevt plattgränsen på Island. Häftigt!

A hade med sig hem en stickad hästmössa, som en isländsk hantverkare hade gjort. Jag borde ha tagit emot erbjudandet om att få låna den och göra en likadan eller liknande åt M. Hon vill också gärna ha en, men i brun färg. Nu haglar beställningarna in här i aldrig tidigare skådad takt, så snart har jag ingen ordning på vad vem vill ha!

Plötsligt kom dottern ihåg att jag inte hade fått min födelsedagsgåva ännu. Så högtidligt överräckte A...

... en svart påse åt mej.

I den hittade jag en spännande ask och ett vackert litet kort.

Innehållet var alldeles, alldeles härligt, liljekonvaljörhängen. På order av A bytte jag genast örhängen. De här är så fina. Stort TACK för gåvan!

Med oss hem fick vi isländsk choklad. Vi har inte smakat på den ännu, utan tills vidare njuter vi av de vackra förpackningarna. Tack för chokon.

På hemvägen pratade vi om hur fina flickorna är och hur glada vi är att få vara en liten del i deras liv. Vi suckade smått över att tiden har gått så fort, att coronan tog bort så mycket samvaro och att snart är flickorna så stora att moffen och mommo inte alls är intressanta längre. Det finns liksom så mycket annat som lockar. Vi njuter alltså och glädjer oss åt den tid vi får tillsammans med dem. 💕

Slut filosoferat, för nu måste jag ta hand om disken, annars får jag nog inte virka vidare!

Önskar er alla en finfin tisdag.

Borde göra nåt nyttigt

Idag är det söndag och väl egentligen vilodag. Men när bisin min håller på med allt allt möjligt, så känner jag mej onyttig och lat. Jag borde alltså göra nånting nyttigt istället för att sitta och virka pannlappar. Men det är kanske tillräckligt nyttigt, eller vad tror ni?

Igår kväll övergav bisin mig igen. Den här gången för andra kvällen i rad. På tröskeln på väg ut kom han kanske på lite bättre tankar, för då sa han:
– Nu får du ju komma med om du vill.
Tja, det var så dags då, när han redan var i startgroparna. Jag funderade verkligen inte många sekunder innan jag tackade nej till erbjudandet. Jag gissade att han på hemvägen hittar på att sticka sig in nånstans och jag får sitta ute i bilen och vänta medan han pratar, pratar och pratar. Och mycket riktigt så gjorde han precis det då han kom hem från sina systrar.

Själv tränar jag hårt på att bli hemmasittare, men hur det än är, så har jag lyckats boka in både ett och annat den kommande veckan. Kan hända att det inte blir så mycket hemmavistelse ändå.

För närvarande finns det en hel del saker jag inte vill se. En av dem är nyheter och en annan den eländiga fotbollen och galningen som styr FIFA.

Det här är också en sak jag inte vill se när jag stickar eller virkar, för det blir lite extra jobb då.

Igår inleddes fruntimmersveckan med Fredrik. Och vädret är på något sätt typiskt för den här veckan, molnigt, blåsigt och någon regnskur. Bisin min påstod att det blåser upp till storm innan han igen försvann ut på äventyr. Få se när han hittar hem idag!

Nu borde jag ta en liten promenad, men jag tror att jag virkar färdigt pannlapp nummer två först. Kanske det hinner börja regna, så att jag inte alls kan gå ut? Och nej, nej, jag har inga lämpliga kläder för regnväder, tror jag... 😊Bäst att inte titta efter.

Önskar er alla en fin ny vecka!

En lycklig man

Igår var bisin min igen borta hela dagen. Jag såg av honom endast i snabba glimtar när han var hemma för att äta. När han kom hem nån gång mitt på dagen från Fredrikshamn tillsammans med mr J, hade han investerat i två tidningar:

– Jag får skämma bort mej själv, sa bisin min lyckligt.
Jo, varsågod bara, men jag tror inte att den där Traktoripörssitidningen är riktigt hälsosam för honom. Han kan bli hagalen och plötsligt köper han nån traktor! 🫣

Knappt hade bisin min varit hemma innan han försvann igen, den här gången till potatislandet lite längre bort. Sen var han iväg på en liten runda och kom hem sent omsider. Och då hade han bråttom, bråttom att koka de nyupptagna potatisarna för att få middagen i tid.

Länge räckte det inte efter middagen innan bisin min igen var iväg. Den här gången körde han traktor och kultiverade två åkerplättar i granngrannbyn. När han sedan kom hem efter klockan 22.30 var han en lycklig man. Att köra traktor är det bästa han vet.

Själv satt jag ute och virkade och njöt av sommarvädret. Sent igår kväll såg jag att mina knän är illröda. HUPS! Jag hade inte ens solat dem, så hur kom det sig? Jag satt ju i halvskugga med klänningen sedesamt över knäna. Men solen var så stark att den brände igenom tyget. Akta er alltså när ni är ute och använd solkräm!

Yngsta sonen tittade in på en snabbvisit igår och det var riktigt, riktigt trevligt att träffa honom. Han fick viktiga papper om sitt hus, papper som bisin min hittat i någon av sina många lådor.

I morse då jag äntligen kravlat mej ur sängen väntade det här kuvertet på bordet.
– Det är dina papper, sa bisin min, som varit uppe redan klockan fem och sorterat, sorterat, sorterat...
Sen försvann han till grannbyn för att byta olja på min bil. För en stund sedan anlände han tillsammans med mr J. De skulle ha kaffe, men, ack och ve, jag hade redan hunnit sätta kaffekannan i diskmaskinen och satt igång den. Tur att vi hade kvar den där gamla silverfärgade Melittagrejen, så kunde bisin min koka kaffe på gammalt sätt. Förr i världen fanns det ju inte kaffebryggare. Det kan alltså vara farligt att slänga alla "gamla" grejer.

Annat som inte heller finns längre är Eostidningen. Verkligen synd. En del kallar det för utveckling, men jag vet inte riktigt...

Så fort karlarna har försvunnit tror jag faktiskt att jag ska röja lite. Eller nja, kanske jag ändå ska virka fiskgrytlapp nummer två. Det är ju mycket roligare att virka!

Önskar er alla en fin fortsättning på lördagen.

Tjohoo! Hjärngymnastik!

Igår var det postdag här hos oss. Bisin min fiskade förutom tidningen också upp den här ur postlådan:

Mästarkryss nummer fyra. Tjohoo! Hjärngymnastik på hög nivå. Riktigt bra för mej, så jag inte blir helt försoffad. Om ni tror att jag kastade mej över den genast igår, så då tror ni helt rätt. I morse vid frukosten höll jag redan på med tredje korsordet. De andra två som jag löste igår kväll är inte riktigt färdiga än. Men de tomma rutorna orkade jag inte grubbla på i morse. Nu förstår ni kanske att ingenting blir gjort i det här huset. Jag borde kanske ta det lite lugnare med lösandet, för det räcker två månader innan nästa tidning kommer. Det blir lååååång väntan om jag är alltför snabb.

Just nu är jag ensam i huset tillsammans med katten Tufsen. Vi har det riktigt skönt, för vi har svalt inomhus tack vare svala nätter och något luftbytarsystem, som jag inte vet vad heter. Bisin min som flänger runt som ett jehu, har åkt iväg till Fredrikshamn tillsammans med mr J.

Igår var bisin min också borta hela dagen. Han var bara hemma och åt mellan verserna. Igår blev det också rätt klart varför det är Motonet som gäller. Karlarna, alltså bisin min och mr J, försökte gynna lokalt. Men det gick inte att få tag på en liten slang, som skulle hindra oljeläckage i bilmotorn. Den ursprungliga slangen hade brustit, så det hade redan hunnit rinna ut olja, som de putsade bort. Tänk om motorn hade börjat brinna! Sista stället som mr J besökte i stan hade en slang till en annan motor och i rena desperationen skaffade mr J den. Till all tur passade slangen och nu är det bara att tuta och köra igen. Inte för att jag såg mycket av den bilen igår. Som sagt så var bisin min på språng hela dagen och kvällen. Här på gården står visserligen en bil parkerad. Men bisin min har varnat mej för att köra iväg med den bilen eftersom generatorn ska bytas. Håhåjaaa, bra att karlarna har nånting att pyssla med, inte sant? Själv kan jag koncentrera mej på handarbete istället.

Och det ska jag göra nu, ta med virkningen ut och njuta så länge det är skugga på min bänk.

Önskar er alla en finfin fredag! Njut av sommaren.

Stickträffen

Igår fick jag lift med stickväninnan B till G-M, där stickträffen hölls. Det var härligt att äntligen ha tid att träffas efter en tre veckors paus. Tänk att pensionärslivet är så hetsigt att jag inte ens hinner med en liten livsbejakande stickträff en gång i veckan. Den här kravlösa samvaron är nånting jag verkligen behöver för att överleva som hemmasittare.

Igår stickade jag på en liten socka nummer två. 

Här hemma hade jag gjort ett litet virkprov, som jag hade med till stickcaféet. Jag kunde fråga om de här två alternativen, om färgval osv. Och som vanligt fick jag goda råd, så nu vet jag hur jag ska fortsätta. Tack för hjälpen.

Jag fick ett så här vackert födelsedagskort med alldeles för stort innehåll. Varmt TACK för det.

Jag fick också med mej hem av godsakerna G-M bjöd på: Blåbärsvaniljbullar, som barnbarnet hade bakat och en bit skinkpaj, som värdinnan själv hade bakat. Stort TACK för trakteringen.

Bullarna kom väl till pass då mr J var på besök igår kväll. Nu kunde vi bjuda på lite gott till kaffet. Han hjälpte mej att beställa reservdelar till min bil. Det är inte särskilt enkelt för mej och dessvärre fattar bisin min inte att jag har ingen aning om vilken del till bromsarna han ska ha, då det finns 29 sidor med olika alternativ, som alla lär ska passa till min bil. Tack vare mr J fick vi iväg beställningen och efter några dagar torde delarna vara här. Nu har jag då ett konto på den webbplatsen. Och det är nog inget som jag tycker att jag borde behöva, men... vad göra då bisin min vägrar befatta sig med internet?

Bisin min var borta hela dagen igår och fick faktiskt rätt mycket uträttat.

Bland annat hämtade han de här kontakterna åt mej från Motonet.
På kvällen var han så medtagen att han slocknade i gungstolen redan före klockan 22. Där sov han ända till klockan två innan han lade sig i vågrätt läge!

Bisin mins städande börjar ta nya varv och det blir ännu mer rådd.

Nu är matbordsändan upptagen av gamla papper allt från hans farmors och farfars tid och till och med tiden före det. Till hjälp för att tyda handskriften har han den här lampan med förstoringsglas i mitten.

Vi har kunnat fördjupa oss i bisin mins farfars kamp för gården. Den var utarrenderad i åtta års tid då han hade skadat tummen. Farfadern var aktiv som få. Han hade hand om "kolonisationen" då karelarna kom till bygden 1940. De behövde mat och en hel del annat. Noggrant har farfadern skrivit upp allt, som de olika gårdarna gav då han samlade in förnödenheterna.
Farfadern var ombud för HBL, försäkringsbolaget Sampo osv. Han satt också med i bland annat kommunens byggnadsnämnd och han var aktiv inom kulturen, spelade bland annat teater.
Han kämpade verkligen hårt, för i unga år fick han överta gården och ta hand om sina systrar då föräldrarna dog.

Vi hittade också bisin mins farmors bouppteckning, hans fars skolbetyg och militärbetyg samt breven hem från fronten. Värdefull historisk dokumentation, som konstigt nog finns bevarade. Hur går det i framtiden då allt är digitalt?

Nu måste jag antagligen göra lite nytta, eller vad tror ni? Jag tror att jag ska börja ta itu med en liten hög papper. Det är så där lagom mycket innan jag går ut och njuter av det soliga vädret.

Önskar er alla en skön fortsättning på torsdagen! 

Skinkpaj och lite annat

Åh, kära nån, i morse då jag steg upp lite över sju, var bisin min redan i full gång. Han hade hunnit med sin korta morgonrunda, äta frukost, plocka aroniabär och frysa in dem, släpa fram gamla dokument från sina förfäders tid och letat reda på bordslampan med förstoringsglas. Ni förstår att jag blev alldeles, alldeles matt av den där energin. Jag gnuggade sömngruset ur ögonen och försökte fokusera på brödlådan och fundera ut vad jag möjligtvis kunde få ner i frukostväg.

Nu har bisin min kört iväg till grannbyn för att lasta sina borrmaskiner i bilen, plocka upp vedklyvarkompisen J och sen styra mot västra grannstaden. Där ska bisin min besöka Hankkija, sjukhuset, Motonet (förstås!), sin bästa kompis E och självklart äldsta sonen. Verkligen, verkligen tur att jag inte behövde följa med.

Igår var det också full fart på bisin min. Om det nu börjar regna, så är det hans fel, för igår fick han och J igång bevattningen här på gården. Själv hade jag fullt sjå att hinna med i svängarna, men under över alla under, så lyckades jag få till en lätt middag vid 16-tiden.

Eftersom bisin min har tjatat och tjatat om skinkpaj, så fick det bli en sådan igår. Vad gör man inte för sin bisi? Jag fuskade lite och tog en färdig pajdeg från frysen. Den blev tyvärr inte lika bra som den pajdeg jag själv lagar. Från pajinnehållet lämnade jag bort både löken och osten, för annars skulle bisin min inte ha ätit den. Jag lade i paprika och majs istället. Hälsosamt och bra.

Medan vi satt och åt dök mr J upp. Han och bisin min stack sen iväg till huvudstaden och vad de hade för sig där är en helt annan historia, som jag inte tänker gå in på närmare här.

Igår svor jag två gånger så det osade om det. Jag borde ju kunna teknik och att sköta ärenden på nätet, men se nej. Vissa myndigheters webbplatser är så krångliga att jag tror att det inte ens är meningen att använda dem. I vissa fall kommer man inte vidare om man inte godkänner det ena eller det andra. Hur ska man våga godkänna nånting om man inte noggrant läser igenom allting först? Och då, då blir man översköljd av så mycket information att det dels är svårt att förstå och ta in alla fakta och dels kanske man missar det finstilta. Jo, det är fråga om myndigheter, så i princip borde man kunna lita på dem, inte sant? Men, med tanke på alla dataintrång, som görs, så är jag inte villig att utan vidare delge mina personuppgifter till höger och vänster. Ta nu till exempel Traficom. De lämnar ut uppgifter och säger att registren är offentliga. Jo, okej, förståeligt, men inte är det roligt då all världens skummisar ringer och vill köpa ens gamla bil, som är tagen ur bruk. Frågan är om skummisarna är ute efter skrotpremien eller katalysatorn? Bökigt när man först ska godkänna och sen gå och begränsa utlämnandet av ens uppgifter. Sånt höll jag på med igår framför datorn.

Igår fick jag överraskande telefonsamtal från Island. Där var underbart, naturen, varma bad, hästar som töltar osv. osv. Men dyrt och verkligt svårt att förstå språket. Alla pratar till all tur engelska.

Sent igår kväll beslöt bisin min och undertecknad att ta en liten stadsrunda för att kolla in kvällslivet i stan. Ööh, det var inte precis livligt. Torget var öde och inte var det många nere vid Skeppsbron heller. Alla är kanske ute i skärgården?

I morse innan bisin min körde iväg ville han hämta upp en låda från källaren, en låda som han ville att jag skulle gå igenom och sortera. Nej, nej, nej, protest. Ingenting är ju ännu färdigt i köket. Han har ju bara släpat fram grejer och lämnat dem. Snart finns det ingen bordsyta kvar nånstans alls. Dessutom hade han glömt att vi ju fixat så att jag kan delta i dagens stickträff. Och som pricken på i:et kommer mr J hit ikväll, så att vi med gemensamma krafter kan beställa reservdelar till min bil. Det betyder att jag igen måste registrera mej på ett nytt ställe! 🙈 Suck! Nu skulle nog ett besök i Motonet varit betydligt enklare för mej. Igår kväll försökte mr J förklara för bisin min att det nu inte är så där bara att beställa reservdelar. Han tror liksom att det dyker upp ett bromskloss alternativ på skärmen. Håhåjaaa, han skulle bara veta hur det ser ut med minst 20 olika att välja mellan. Och jag är INTE bilkunnig. Det behöver jag inte vara när jag har bisin min och mr J. Nånting ska väl karlarna också göra?
Det känns som att jag snart inte ens är internetkunnig!
Hur som helst, jag är verkligt tacksam att mr J har tid med oss och framförallt är villig att hjälpa mej i reservdelsdjungeln. Det kan hända att här i huset annars skulle uppstå en större eller mindre äktenskapskris.

Nu måste jag småningom bestämma mej för om jag ska ta med en sockstickning eller vågar ta med mej en alldeles ny virkning till stickträffen.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

Lillebaer solhatt modell större

I söndags för en vecka sedan fick jag färdigt en lite större modell av Lillebaer solhatt. Jag satt frenetiskt och fäste garnändar fastän bisin mins vedklyvarkompis J var här. Jag hade inte tid med karlarna, för jag ville ha åtminstone ett litet projekt färdigt. Min första solhattsstickning blev ju för liten, så det var bara att ta nya tag.

Lillebaer solhatt

Start:    29.06.2026

Färdig: 05.07.2026

Garn: Safran från DROPS

Åtgång: 28 g
Stickor: 3½
Mönster: Lillebaer solhatt

Nasse fick agera modell, men han har ju öron som är lite i vägen.

Förra veckans onsdag fick en liten sötis mössan och den passade precis. Tänk att jag nån gång lyckas! Den mindre mössan fick sötisen till sin blivande docka.
Nu kan jag småningom börja fundera på lite andra bärmössor. Men först ska jag ha ett litet par sockor färdigstickade och sen övergår jag nog till virkning. Omväxling förnöjer.

Och omväxling var det minsann för mej igår. Med tanke på att jag satsar på att bli en hemmasittare kan jag konstatera att gårdagen nog var en dag på språng. Tur att jag hann vara hemma en stund på eftermiddagen efter färden till västra grannstaden. På kvällen var jag iväg först till stan och sedan norrut till den bästa av stadsdelar, nämligen Liljendal. Senare på kvällen var jag så trött att jag lade mej redan klockan 22:30. Jag tänkte att jag skulle läsa lite. Men jag hann inte många sidor innan jag insåg att jag inte visste vad jag läste, så det var bara att släcka lampan och sluta ögonen.

Igår, sent på eftermiddagen, var mr J här. Han och bisin min kokade ihop nånting. Få se vart dom försvinner ikväll. Tror ni att de har hittat på nåt dumt?

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen!

Lappade hälar

Huh, äntligen hemma från dagens utflykt till västra grannstaden. Bisin min var till labbet och på kontroll till sjukhuset. Jag satt i bilen utanför hundparken och stickade på en liten socka nummer två medan jag väntade. Iakttog taxichaufförerna, som hade parkerat vid skogskanten. Alla fyra bilar var av märket Mercedes och de tre män som steg ur sina bilar var alla äldre och flintskalliga med kulmage. Tycks vara så som taxichaufförer ska se ut?

Från sjukhuset in till centrum där bisin min uträttade ett ärende och sedan ut till Kungsporten och gissa vart?

Nå, just precis till Motonet. Vart annars?! Till bilen kopplades en OBD-läsare och allting utom yttre temperaturmätaren visade noll fel. Tjohooo! Visserligen ska vissa delar ändå bytas, men annars är det bara att köra iväg till besiktningen.

Från Motonet körde vi iväg och hälsade på äldsta sonen. Han bjöd på dricka och bulle. Bisin min var bara hem och vända och åkte iväg igen. Skönt att få vara ensam i huset en stund. Här finns massor, som borde göras, men hushållsarbetet lockar inte riktigt just nu...

Det verkar dessutom som om det skulle bli massor av program till kvällen, få se nu hur det går. Bisin min ändrar planerna mitt i allt. Det som skulle göras i morgon blir plötsligt framflyttat till ikväll och allting går så snabbt att jag hinner inte med.

Under veckoslutet har jag inte gjort annat än stickat två hälar. Det här är alltså ett lappningsarbete. 

Jag klippte bort det gamla slitna och rev upp resten av hälen. Plockade upp maskorna och stickade en helt ny häl. Sedan virkade jag fast den i resten av sockan. Blev kanske inte världens bästa resultat, men torde fungera bra som nattsockor? Och nu har då både beställaren och undertecknad gjort en miljögärning när sockorna är lappade!

Nu ska jag se om jag ska syssla med teknik eller disken. Vad föreslår ni?

Önskar er alla en skön tisdag. 

Äntligen bulgogi!

Sent igår kväll ringde en vänlig dam och sa att det ligger något djur vid vägkanten mittemot vårt hus. Hon var inte riktigt säker på om det var en mårdhund eller vad det var. Mitt hjärta flög upp i halsgropen, för vår katt Lurvinge var försvunnen hela dagen igår. Bisin min vandrade iväg och tog hand om vår överkörda katt. Saknaden är stor. I 14 års tid har hon hållit bort möss, råttor och sorkar här hos oss och grannarna. Hon var en verkligt bra jägare, men ingen famnkatt. De enda som fick ta henne i famnen var äldsta och yngsta sonen. Frid över hennes minne.
Hoppas att vår katt Tufsen inte sörjer lika mycket som vi gör.
Stort TACK till den vänliga damen, som tog sig tid att meddela oss. ❤️

Jag som skulle bli en hemmasittare var på språng igen igår. Yngsta sonen hämtade mej mitt på dagen. Vår ursprungliga plan var att ta oss till stan. Men under färden till stan kom han plötsligt på att vad om vi skulle ta oss till västra grannstaden. Jag var förstås genast med på noterna. Under färden på motorvägen funderade vi hit och dit på olika lunchmöjligheter och om vi skulle göra nånting speciellt i grannstaden. Till sist bestämde vi oss för att äta på Kimchi.

De här faten kommer in på bordet medan man väntar på sin mat. Längst till vänster gurkor i chililag. Vad det är som finns i mitten har jag ingen aning om, men sen kommer alger. I fatet till höger ligger först nötter, sen igen nånting jag inte har en aning om och längst till höger kimchi.

Äntligen bulgogi! Mumsfilibabba. Jag studerade menyn väldigt noga och tänkte att jag kanske skulle våga mej på någon annan rätt, men... som jag har längtat efter bulgogi. Känns som om det är evigheter sen jag senast varit på Kimchi. Fördelen med bulgogi är att den kommer in rykande het i stekpannan så jag kan äta långsamt och njuta av varm mat ända till sista tuggan. På riset ser ni rostade sesamfrön, ifall ni alltså funderar vad de där svarta prickarna är.

Yngsta sonen var lite medtagen efter sina semesterresor, så vi beslöt att vi tar ett snabbt varv i stora gröna mataffären innan vi styr hemåt.

Dessvärre fastnade den här i mina nypor och det fastän jag inte alls behöver flera sockmönster. Jag har redan mera garn och mönster än jag någonsin kommer att hinna använda.

På kvällen när det var dags för kvällssmörgåsen lyckades bisin min få ett gurkhjärta!

Idag är bisin min igen ute på språng och jag är skönt nog utan bil, så idag får jag vara en riktig hemmasittare!

Önskar er alla en finfin ny vecka! 

Tacos på Fylla

Igår vid lunchtid var jag iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Vi inledde med att hämta ut ett pyttelitet paket från R-kiosken åt bisin min. Eftersom vi råkade stå så bra parkerade passade vi på att stiga in i Fylla, för att äta lunch. Inte kan man gå till mataffären vrålhungrig, eller hur?

Jag funderade febrilt på vad jag skulle våga välja från menyn. Nånting tillräckligt lätt och litet, men samtidigt mättande.

Valet föll på tacos, som visade sig vara en precis lagom stor portion för mej. Lite tveksam var jag till salsan som både innehöll vitlök och chili, men det gick till all tur riktigt bra.

Från mataffären kom jag dessvärre hem med en tidning! 🙈
Om ni tror att det var det där blåbärskakreceptet, som fick mej på fall, så tror ni helt rätt.

Bisin min flänger omkring som ett jehu. Igår försvann han på förmiddagen, kom hem nån gång vid tretiden på eftermiddagen.
– Fort jag ska ha mat, kommenderade han.
Och jag min tönt serverade lite rester åt honom; fullkornsris, lövbiffsstrimlor i sås, böngroddar, gurka och sallad. Allting dukade jag snällt upp åt honom.

Bisin min hade glömt en spännande kasse i bilen, så jag fick en fin födelsedagsgåva med lite fördröjning.

Innehållet i den här kassen var digert:

Burkar med gott innehåll och kex...

... mera kex och lite choko...

... ett vackert och spännande paket...

... som innehöll en laddningsbar handfläkt. Den kommer bra till pass nu när det blir varmt. Stort TACK för gåvan!

En knapp timme senare var bisin min på väg igen. Den här gången var han själv via R-kiosken, plockade sen upp sin storasyster och körde iväg till gravgården. Jag skulle nog ha fått följa med, men frågar ni mej finns det absolut roligare saker att göra en fredagskväll än att vandra bland gravar. Dessutom behöver ju nån ta hand om hushållet när den ena flänger omkring.

Och vilken tur att jag var en hemmasittare igår, för plötsligt knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Han kom hem från sin semestertripp och hade med sig...

... riktigt goda havresemlor.

Nu måste jag dra iväg till köket och fixa middag.

Och så ska jag försöka lista ut om jag kan fixa de här söndriga hälarna, som ska vara färdiga i morgon. Hmmm, få se nu...

Önskar er alla en skön söndag! 

Årets första

Så var det fredag igen. Hur kan en vecka försvinna så fort? Försvinner verkar också barn och barnbarn göra det här veckoslutet. Själv har jag inget inbokat och det fastän KAJ ikväll är i Billnäs Bruk och i morgon i Borgå. Så jag kan nog inte kanske räknas som ett stort KAJ-fan, eller hur?

Bisin min planerar också att försvinna i kväll. Den här gången söderut. Han sa nog vänligt att jag skulle få följa med, men jag tror att det är bäst att syskonen får vara ifred med sitt. Jag tror att jag ska bli en hemmasittare, jag har ju garn och det finns till och med lite vitt vin kvar i kylskåpet efter min matlagning i onsdags. Vad mera kan jag behöva?

Igår bakade jag årets första...

... rabarbersmulpaj. Det kanske blir årets sista, vem vet. Men i vår rabarberdjungel finns det till all tur ännu späda stjälkar som går att använda till pajer.

Mitt bakande höll dock på att sluta innan det ens börjat. Jag hade skurit rabarberstjälkarna i små bitar, smort pajformen, satt på ugnen, mätt upp socker och vetemjöl och....

... va, sjutton nu då? Inget blått Elovenapaket med havregryn fanns i skåpet. Dottern var ju här och rensade ut allt. I panik ringde jag nästyngsta sonen, som kunde avvara två deciliter havregryn. Tack och lov. På kvällen, när han var här en snabb runda och bytte bil, så att jag äntligen fick tillbaka min och han fick sin nyservad och nybesiktigad. Ja, då frågade han om jag hade glömt hur man bakar.
– Du tar först fram alla ingredienser, konstaterade sonen.
Jo, jo, förstås, men när inspirationen slår till så...
 

Tack vare nästyngsta sonens räddningsoperation kunde vi njuta av rabarbersmulpaj och glass till efterrätt igår. Mumsfilibabba!
Ser ni assietten? Det är Malta från Gefle, som vi fick i bröllopsgåva av två av mina farbröder med familj. Dem har vi använt mycket i 46 års tid och kvar finns ännu några assietter, djupa tallrikar och en skål. Inte illa, eller hur?

Nu ska jag snart iväg till stan och bunkra upp inför kommande vecka. Jag har en jättelång inköpslista, så det är bra om jag ens orkar med hälften av den.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut! 

När stjärnorna står rätt

Igår fick jag ett WhatsApp-meddelande: "Färdigt!"

Meddelandet var från Alice Bäckman, som hade sytt färdigt ett täcke av en tygbit eller egentligen två tyg, för det finns ett mjukt trikåtyg på baksidan. De här tygbitarna ingick i vårt tyglager och kom äntligen till nån nytta. Så här fint skulle varken undertecknad eller bisin min kunnat sy. Det här täcket är en gåva åt lilla T och stjärnorna stod tydligen rätt igår då täcket var färdigt precis när vi på kvällen skulle iväg och hälsa på lilla T. Ibland passar liksom allting perfekt in.
Nu har lilla T ett helt unikt täcke, stort tack till Alice för det.
Fotot är taget av Alice Bäckman.

Det var riktigt härligt att träffa lilla T och hennes föräldrar igår. Och vet ni vad? Jo, jordgubbsmössan nummer två passade precis på lilla T:s huvud. Skönt, nu kan jag småningom övergå till lite virkning, som omväxling till all stickning. Men nu just hinner jag inte riktigt med handarbete överhuvudtaget, för det är så mycket annat på gång. Mest bisin min, som härjar på med allting tillika. Han har drabbats av stora röjarhysterin och jag hinner inte alls med och jag får inget gjort när det grävs lite här och lite där. Frågar ni mej, så blir här bara råddigare och råddigare. Jag bävar för dagen då jag måste röja upp i hobbyrummet och ja, för en massa annat också. Bäst att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa.

Igår kom jag hem med en fin födelsedagsgåva i en verkligt passande presentpåse. Önskar att det skulle finnas en sån här röd muminmugg. I vårt hushåll finns en lila mugg med bokstaven L och där sitter Muminmamman och stickar.

Inne i påsen hittade jag den här lampan, en alldeles perfekt gåva. Bisin min har använt min förra, så det är riktigt bra att jag fick en egen.

Och så fick jag två påsar med hallonbåtar. Mumsfilibabba! Precis vad jag behöver, eller hur?

Och som socker på bottnen, ett gulligt kort precis i mina färger. Stort tack för den fina gåvan.

Igår stönade och stånkade bisin min. Jag hade lagat för god mat, strimlad lövbiff i senapssås, som jag serverade tillsammans med fullkornsris och sallad. Bisin min tyckte det var så gott att han föråt sig. Nu är det förbjudet för mej att laga så god mat. Hmmm! Nå, det var såsen som gjorde susen, ja och förstås kött av bra kvalitet. Från såsen lämnade jag bort vitlöken och förstås lämnade jag bort parmesanosten, annars skulle nog bisin min inte ha ätit nånting. Tänk att jag en gång lyckas i köket! Sånt händer inte alltför ofta. För det mesta är det ju samma vanliga rätter, som man mer eller mindre tröttnat på.

I morse satt Nasse vid matbordet och väntade på frukost. Han ville inte ha havregrynsgröt, så jag serverade knäckebröd, te och yoghurt istället. Det var han nöjd med.

Nu ska jag iväg till köket och baka lite, tror jag. Då slipper jag hoppeligen alltför mycket städande.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på torsdagen!