lördag, augusti 20, 2011

Smuggelgods

Igår var jag i princip ledig. OBS! I princip, för hur det nu gick så fastnade jag både i arbete hemifrån och hushållsträsket. Nå, det gick ju som det gick och jag hann tyvärr inte med mina mormorsrutor, som jag längtade efter att virka hela dan.

Däremot lyckades jag smuggla ett 150 g garnnystan i kundvagnen när jag tillsammans med far i huset var på ett snabbt varv i Robin Hood på väg till grannstaden.
- Vi tar sedan bara kattmat och rosksäckar (= soppåsar)
- Ja, ja, men vi behöver tvättmedel också, svarade jag och plockade bröd och bulle i kundvagnen. Och vips hamnade det här nystanet där.

Och innan också ni börjar sucka, stånka och stöna ska jag kort konstatera att det behövs för att få enhetlighet i rutorna. Pläden vill bli blå och det kan jag ju inget göra åt. Nyanserna råkar också passa med de garnnystan och restgarner jag använder. Tur var det att jag hade kollat färgnumret innan vi åkte hemifrån. Jag skulle nog ha köpt nån annan färg annars, för inte kom jag riktigt ihåg hurdan blå nyans det egentligen var.

Vid kassan var jag ju lite spänd över hur det skulle gå med mitt smuggelgods. Men det löste sig automatiskt för jag fick rada på bandet och far i huset packade inköpen i papperskassar. När nystanet passerat var det ju för sent att orda nånting om det. Tilläggas bör att han fick en hel platta (chokladkaka i Sverige)  Fazers blå och jag betalade ändå hela kalaset.

Efter besöket hos dottern, som också fick en Fazers blå, bullarna och Ainoglass, hamnade vi hos min mor och lillasyster. Där lastade vi av brödet och tisdagens litterära loppisfynd. Vi satt en stund vid köksbordet och lät kvällen gå. Jag drog förstås fram min virkning och blev retad av mor och hennes svärson. De riktigt gaddade ihop sig mot en stackars försvarslös virkare. I något skede funderade jag faktiskt över om virknålen skulle duga som tillhygge, men nr fyra är ju nog inte tillräckligt vass.

Mycket oskyldigt började det med mors fråga:
- Varför virkar du så små rutor?
Tålmodigt förklarade jag att rutorna hoppeligen hinner bli till en pläd, som deltar i världsrekordförsöket på Domkyrkans trappa i Helsingfors den 1.10.
- När ska du ha rutorna färdiga?
- Till den 3.9, för då har vi plädtalko på jobbet.
- Hur många rutor ska du ha då?
- 48
- Men de blir en för liten filt, tyckte båda två samstämmigt.
- Men måtten är givna. Jag kan inte avvika från dem för rutorna och pläden ska ju passa ihop med många fler alster.
Sedan blev det till att rada ut mina ynka 12 rutor på köksbordet, både på bredden och längden.
Och fortfarande tyckte far i huset och hans svärmor att pläden blir för liten. De vill ha en mycket större. Sedan fortsatte de att beklaga sig över mitt överstora garnlager och plötsligt skakade mor min beklagande på huvudet:
- Du hinner inte bli färdig.
Suck!
Ny förklaring om att jag behöver inte nödvändigtvis bli färdig utan kan kombinera mina rutor med andra färdiga när vi på talkodagen virkar ihop alla och sänder iväg dem till Novita.

Idag har vi då haft besök av dottern med sambo. Också dottern var kritisk till mitt virkande.
- Du verkar så gammal när du håller på med de där rutorna...
Suck!
Tala om stöd och uppmuntran. Tur att att det finns bloggen, facebook och stickcafé.

7 kommentarer:

mary-ann sa...

äh...lyssna inte på dom du...dom är bara avundsjuka på dina rutor...och dottern har hon inte hängt med alls o modesvängen?? mormorsrutor är ju överallt nu :))

Inge sa...

Tack, nä jag tänker inte alls lyssna på sådant där prat. Ja och dottern är ju som hon är. I tiderna tyckte hon också att jag absolut inte fick ha med en korg till affären när jag handlar. :)
Nu har hon dock önskat en stickad halsduk till sin stora mjukisigelkott. Den ska Igge få till julklapp! :)

4U2! sa...

Ha,ha,ha ja nu när jag börjat sticka har jag också fått höra en del ... men JAG gillar det och så får det bli ;) Sedan kommer det önskemål om olika stickade och virkade saker från dottrarnas håll ... så är det ;)

Anna sa...

haha, "du verkar så gammal", ja det finns väl många yngre också som virkar både rutor och annat så vad eller att man virkar kan ju knappast visa ens ålder ;P

och lite roligt att filten "vill" bli blå ;)

Inge sa...

4U2! -> Är det inte konstigt att man får höra saker om en stillsam och trevlig sysselsättning, som ju inte borde störa nån?
Lyckliga dig när döttrarna frågar efter alster. Min stackars dotter brukar försiktigt föreslå att hennes bröder kunde ju få nåt emellanåt. Men inte är det roligt att alltid sticka sockor, halsdukar eller mössor.

Anna -> Nä, inte är man gammal för att man virkar. Det är nästan tvärtom, för många av pensionärerna, typ min mamma, som är i 70-årsåldern, fick aldrig lära sig virka när hon var liten. Ansågs väl inte nyttigt då?
Ja, det är konstigt med de där mormorsrutorna, som liksom suger iväg med en och det är faktiskt riktigt spännande att virka och se vilken färg det sedan blir. Den andra färgen jag hade hemma när jag började var vit och den passade då inte alls. Filten ville klart och tydligt bli blå! :)

Anonym sa...

Hei! Salainen neuleystäväsi tässä! Yritän näemmä syksyn verran paikkailla ruotsinkielentaitojani, kiitos jo etukäteen siitä! Palataan asiaan myöhemmin, tulin vain ilmoittelemaan olemassaolostani :)
Terveisin, SNY

PS. Älä päästä minua helpolla tämän kieliasian kanssa, aion haastaa itseni oppimaan myös käsityösanastoa.

Inge sa...

Spännande. Få se nu avig = nurin, maska = silmukka, osv.
Härligt att du vill lära dig svenska. Sedan kan du läsa vilken stick- eller virkbeskrivning som helst.