- Det är sen garnköpsförbud hela den här månaden och nästa, sa far i huset när han snällt gav mig hela 25 € i kontanter då jag åkte iväg till hösttorget i Ringborg. Jag hickade förstås till, lite skamset, men gladde mig åt kontanterna och insåg att han nog inte har besökt de här lantliga tillställningarna. Här finns/fanns inget garn så långt ögat nådde. Men fisk och annat hemlagat gott. Så jag kom hem med ett stort fint hembakat jästbröd och en torrkaka med smak av vanilj. Båda är redan, idag på söndagen, uppätna.
Säger bara att det var minsann tur att jag lyckades smuggla in 1 400 g garn i tisdags då jag kom från stickcaféet i stan. Vår instruktör sålde de här fina Nallegarnen för 2,90 €/100g (= ett nystan). Hon hade fyndat dem i fabriksbutiken i Koria.
Det är tänkt att de här nystanen ska förvandlas till en värmande filt i mormorsrutor. Svärdottern sitter och virkar rutor i blå och vita nyanser och det ser så lockande ut.
Nu började jag ändå fundera om jag skulle virka mig en sjal av det där rosa garnet, men...
Det är alltså farligt värre att besöka stickcaféet nuförtiden. Inte nog med att det finns så mycket inspiration att jag blir alldeles yr i huvudet. Nu har jag börjat shoppa garn där också. Huuuu. Nå, en tröst i bedrövelsen är att jag sällan har kontanter på mig så kanske jag kan motstå den värsta frestelsen. Vem vet? Men sluta besöka stickcaféet, det kan jag bara inte.
... löken?
Nej, nej,
garnet förstås. Garnet blommar!
För två veckor sedan levde jag minst sagt farligt för vi hade Lankava i huset! Och nu ska jag då genast säga att detta INTE är ett sponsorerat inlägg i min blogg. Absolut inte.
Nej, det var så att vi på min arbetsplats, Lovisa Mi, bestämde oss redan i våras för att delta i Lovisa Historiska Hus. Vi verkar i ett gammalt hus byggt i slutet av 1800-talet för kommunalläkaren Ekelund. Sedan har huset hunnit fungera både som skattebyrå och klassrum för mellanskolan och gymnasiet som ligger ett stenkast från oss. Ett hus utan verksamhet är ju inte så mycket att visa upp så rätt hastigt beslöts det att vi har en arbetsdemonstration i övre våningens språkklass = knyppling av spetsar till folkdräkter. Östnyländska folkdräkter fanns utställda där.
Nere i konstklassen hade då Lankava dukat upp frestande garner.
Och Molla Mills höll virkkurser både på lördag och söndag.
Tyvärr kunde jag inte delta i nån av dem för jag var på jobb på lördagen på ett helt annat ställe och på söndagen var jag husvakt i Mi-huset.
Efter att mitt arbetspass tagit slut på söndagen måste jag ju bara gå och klappa lite garn.
Vem som helst kan ju bli galen av sånt här.
Och jag borde nog börja väva igen...
... tänk så fina plädar det kunde bli...
eller borde jag virka mattor istället...
... så många lockande färger... vill ha, vill ha, men ack så förnuftig jag var, finns ju redan här hemma två stora svarta plastsäckar fulla med mattväft...
... eller jag kanske ska virka någonting helt annat?
Oj, oj, oj... Ack alla dessa frestelser och val...
- Det är precis din färg, utropade mina kolleger då de fick se den här rosa stickade sjalen. Och visst är det min färg, precis min färg så förstås måste jag ju köpa några nystan av det där glittriga mohairgarnet. Enligt den trevliga försäljaren skulle sjalmönstret finnas på Lankavas hemsida. Men inte har jag hittat det än. Och tjaa inte har jag ju tid med vare sig virkning eller stickning nu just heller. Förra veckan inledde vi höstterminen och jag startade upp sex nya undervisningsgrupper. I morgon skall jag starta upp den sjunde och så får det rulla på i sex veckor framåt. Sen faller vissa grupper bort och nya kommer till. Spännande, utmanande och omväxlande minsann. Bäst att bara fortsätta med min stillsamma lilla krokning. Kanske halsduken hinner bli färdig innan vintern är förbi?
