Inte en endaste maska stickade jag igår, för vi har haft Lillan som nattgäst. Och då vet ni, då är det fullt program hela tiden, spel, pussel, fantasilekar, pyssel och jag vet inte allt vad. Intensivt så det förslår och förstås riktigt, riktigt härligt.
Det blev kanske lite mycket paket igen, men... ja, det är ju så roligt att ge. Och ibland råkar jag hitta ett och annat och då blir det så här. Jag tänker alltid att jag ska skärpa mej, men det är lättare sagt än gjort. Dessvärre blir det väl snart ändå så att barnbarnen är så stora att det enda som räknas är pengar.
Lillan sov med mej i dubbelsängen, så vi bytte lakan tillsammans igår kväll. Det var roligt tyckte hon och var riktigt hjälpsam. Men täcke ville hon inte ha. Själv blev jag tvungen att linda ett påslakan runt min dyna, för jag hittade inget dynvar. De jag fick tag på var antingen för små eller trasiga. Vad de då gör i vårt linneförråd övergår mitt förstånd. Är det lättjan som visar sig? Jag försökte gräva i den enorma osorterade högen med nytvättat, men hittade inga dynvar. Bisin min blev lite nervös och tyckte att jag skulle gå ner till källaren och gräva i den allra färskaste ren-tvätt-högen. Men nä, dit gick jag inte, så det fick bli en nödlösning med ett påslakan istället.
På natten vaknade jag av att det kändes knöligt under högra skulderbladet. Jag mumlade och muttrade lite smått medan jag funderade hur jag hade varit så slarvig med bäddandet att det blivit knöligt.
När jag undersökte saken på riktigt, hittade jag en mjukis ko i min säng!
Jag hade just hunnit somna om när jag kände en liten fot i ryggen. Lillan hade lagt sig tvärsöver sin sänghalva. Försiktigt vände jag på henne, så att ryggen min fick vara i fred.
Lillan sov riktigt gott hela natten och i ärlighetens namn var jag lite avundsjuk på henne, för själv vaknade jag med jämna mellanrum bara för att kolla att allt var okej. Galet, eller hur?
I morse hann Lillan pyssla två kort, ett åt var sin kusin. Riktigt bra att kunna sitta inne och pyssla då det ösregnar utomhus.
Vid niotiden hade Lillan fått nog av famo och fafa, nu ville hon hem. Alla leksaker och pussel var genomgångna, så det var dags.
Nu är det dags för dusch och sen iväg på kalas.
Önskar er alla en fin lördag. Hoppas att regnet inte sätter käppar i hjulet för er!
2 kommentarer:
Tack för tipset om chokladplattan där på slutet - tror den kan bli favorit här!
Och oj oj, hur mycket ork som behövs för att umgås med barnbarn!
Jag har ju inga barn och därmed inga barnbarn, blir trött av bara tanken på att leka och stoja 😂
Men visst är de alla en Guds gåva!
Håll till godo, bra med lite konsumentinfo ibland.
Jo, att umgås med barnbarnen kräver ork, men samtidigt är det som du säger en gåva. Barn i olika åldrar är härliga. Om man bara stannar upp har tid att lyssna och umgås med dem så lär man sig massor. Jag är så innerligt tacksam över barn och barnbarn och att de alla bor här i närheten.
Skicka en kommentar