Den röda bollen

I morse steg jag upp före jag vaknat. Jag sjöng och drillade, som den värsta vårlärka i majsolens sken för dubbelmorfar. Han var inte intresserad, så jag fick inta min frukost i ensamt majestät. Sedan när han äntligen steg upp, så var jag så trött och frusen att jag stöp i säng och sov två timmar till. Då blev dubbelmorfar riktigt orolig:
– Är du sjuk?
– Nej, jag är bara trött.

Och vem blir nu inte trött av det här vädret? Det är mörkt morgon, middag, kväll. Man hinner knappt ut och vända innan dagsljuset tar slut. Men lugn, bara, lugn, i måndag vänder det. Har ägnat mej åt maskinjobb idag mellan stickvarven. Jag har alltså fått igång både diskmaskin och tvättmaskin samt jobbat lite på datamaskin. Tvättmaskin är på något sätt krångligast, för man måste ännu sedan hänga kläderna, lakanen, handdukarna...

Och så erkänner jag: Jag köpte utländsk ost!!! Jag kunde inte låta bli.

Den röda bollen, alltså edamerosten, är så starkt förknippad med min barndomsjular, att jag kunde inte låta bli att köpa den här. Jag vet inte vart vår finländska edamerostboll har försvunnit. Det blev kanske för jobbigt med den runda formen? Allting ska vara kantigt nuförtiden.

Sen måste jag erkänna en annan sak också: Jag har redan smakat på den här osten. Kunde inte låta bli! Man ska inte ha röda frestande bollar i kylskåpet långt före julafton, så det så! Men man kan ju inte stormhandla heller precis sista dagen före julafton, åtminstone inte nu då alla andra också är i farten. Beställa hem matvarorna? Tja, jag vet inte, det är dels det där med hållbarheten på frukt och andra färskvaror, som får mej att tveka. Och dels det där med att vi ju faktiskt bor på landet, hur dyr blir frakten?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagskväll. Och så hoppas jag att ni tar efter marthorna och flyttar justädningen till våren!