Kära vänner, idag bjuder jag er på lite gammal skåpmat vad gäller stickningen. För över en månad sedan blev jag färdig med en liten misslyckad tomte. Jag skämdes lite över hen, så den blev aldrig presenterad här i bloggen.
Ja, ni ser tomtenissen, eller är det en nissa?, har mycket tjockare ben på högra sidan! 🙈 Och det beror förstås på att jag inte kan sy! Ifall jag, mot förmodan, får för mej att i år också syssla med såna här små restgarnsprojekt, så då ska minsann tomtens ben vara stickade var för sig, så det inte blir så här tokigt. Det jag däremot i hemlighet är lite stolt över, är att jag överhuvudtaget kunde kombinera den där stickade restgarnsbiten på rätt sätt, så att resultatet blev en tomte!
Och kolla, jag hittade i mina gömmor en urgammal påse med bjällror. Då fanns T-market Pops i Märlax i stan. Jag undrar om affären nån gång hette Vips? Sista affären, som fanns där var Valintatalo. Sen stod komplexet tomt innan det revs för att ge plats åt Drottningsstrandens infrastruktur.
Tänk vilken tur jag hade, som gjorde det här fyndet hemma i min byrålåda. Tur att jag inte har slängt iväg påsen. Den som spar han har!
I morse gjorde jag ett strategiskt misstag, jag började sticka! Och det är förstås bisin mins fel. Han låg på soffan i natt, för han skulle förstås se på Junior VM i hockey, när Finland spelade mot USA.
Jag ville ju inte vara elak och väcka honom, så jag tog min projektväska och smög mej hit till datastolen. Sen var det ju förkylt med hushållsarbetet. Inte minsta lilla chans att jag skulle ta itu med något sådant, för här skulle det minsann stickas.
För en stund sedan kom bisin min hem från grannbyn. Han var frustrerad, trött efter nattens match och arg för att bilbatteriet strejkar i den plåtlådan han just nu håller på att färdigställa åt mej. Han kunde alltså inte ta den provtur med bilen, som han hade sett fram emot.
Han öppnade kylskåpsdörren, för att ta ut risotton från igår och värma en portion. Sedan stod han där och gnällde på precis allting, som fanns i kylskåpet. Det var för många ostpaket, för många vattenflaskor och...
Först gav jag svar på tal, men insåg ganska snabbt att det är bäst att jag förhåller mej vuxet till den där gnälliga mannen, som plötsligt har förvandlats till en tjurig femåring. Så jag hummade lite inkännande och flydde fältet. Bäst att helt enkelt inte bry sig om gnället, utan skriva blogg i stället. Vem vet hur det skulle ha gått annars. Tänk om det hela hade eskalerat till moloket tigande i flera veckor? Brrr!
På tal om helt andra saker, igår när jag lade mej och inte orkade läsa i boken jag just nu håller på med, så började jag fundera på olika maträtter och hur de har förändrats över tid. Vare sig hushållskotletter eller griskotletter ingår i vår matsedel längre. Kinakål serveras här inte heller. Risotto hörde inte i min barndom till de maträtter vi åt. Jag blev lite fundersam, har vi gått mot det bättre eller sämre? Största skillnaden mot förr är väl ändå att det numera är mera processad mat och förr lagade man allting själv från grunden.
Jag blev förstås hungrig av allt matfunderande och började längta efter pasta carbonara eller skulle det vara godare med en minestronesoppa? Men bisin min skulle ju nog inte äta någondera av de maträtterna. Suck!
Önskar er alla en fin tisdag!
3 kommentarer:
Ja, butiken hette i tiderna också Vips.
Det är roligt att hitta saker som man inte ens minns att man har! Hittade för ett par år sedan en av mina avlagda plånböcker. Den innehöll småsedlar för kanske en hundralapp. Jag hade samlat på dom för en utlandsresa för att inte bli lurad och få tillbaka för lite växel, vilket hänt min vän. Resan blev ogjord och plånboken stack jag undan och glömde helt enkelt bort att den fanns.
Precis, då kom jag ihåg alldeles rätt.
Jo, det är roligt att gå på upptäcktsfärd hemma, förstås lite beroende på vad som dyker upp i byrålådorna. Jag har faktiskt börjat fundera på att slänga gamla sparade dödsannonser, för vad ska jag med dem? Men samtidigt tar det lite emot, för vem ska då till exempel minnas vår kompis, som dog i 20-årsåldern? Att slänga några små urklipp är ju inte heller riktigt att döstäda, ett ämne som ofta är på tapeten, då i synnerhet dottern är på besök. Också i söndags tyckte hon att jag borde delta i en städkurs, som går på medborgarinstitutet nu på vårterminen. Men det får nog vara för min del just nu. Jag vill ha en tom kalender utan annat återkommande än den månatliga lunchen med T, den månatliga caféträffen med K och förstås det veckovisa stickcaféet. Mera än det hinner jag inte med.
Skicka en kommentar