lördag, februari 21, 2026

Nytt på stickorna

Lördagseftermiddag och ute virvlar snöflingorna omkring i yster dans. Förmiddagen har gått åt till tråkigt, men livsnödvändigt hushållsarbete, disk, tvätt...
Till all tur gjorde jag en ordentlig sats med lasagne igår, så ingen matlagning för mej idag. Tjohoo!

På eftermiddagen när det var tyst och lugnt i huset fick jag för mej att sätta upp en ny liten stickning. Jag hoppas att det här nystanet räcker till för en mössa.

Förstås stövlade bisin min in så fort jag lagt upp de 30 första maskorna. Och förstås babblade han på trots att jag med hög och irriterad röst räknade: 31, 32, 33...
– Aj, du räknar, sa han förvånat då han fick syn på mej.
Suck och dubbelsuck! Nå, jag kom till all tur bra igång och kan nu välja mellan tre olika stickningar!
Vilken är min favoritfärg, månntro?

Äldsta sonen var och handlade åt oss idag. Jag vägrade envist att följa med till mataffären, för jag hade redan förlorat så mycket sticktid. Om jag verkligen ska delta i Jyjy-26, så ska jag lägga upp maskor för ytterligare tio projekt senast 28 februari. Det blir nog lite stress, för just nu är jag utan idéer. Det får inte bli för stora och omfattande projekt, för de ska vara färdiga till midsommaren. Nå, inte behöver man ta det så jätteallvarligt. Stickning ska vara kul.

Äldsta sonen hämtade goda fastlagsbullar från Hardom Bröd. Mums!
Snällt av honom.

Det här vantprojektet gick i stå. Måste sticka bakåt ett varv och sedan dela upp maskorna, så att det blir rätt antal/sticka, annars får jag aldrig minskningarna att fungera. Har redan stickat bakåt minst tre gånger utan att det stämmer och blir rätt. Men här krävs goda nerver och koncentration, så få se nu.

Igår räknade jag: "Vanlig våffel, vanlig våffel" i två varv. Sedan blev det "våffel, vanlig, våffel vanlig" i två varv. Enda sättet för mej att klara mönstret utan missöden. Och nu ska jag fortsätta med våffelstickningen.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

fredag, februari 20, 2026

Jyjy-26 – 8

 Viime viikolla valmistui myssyn alias beanie, jyjy-26 – 8

8 Halaus Beanie
Aloitus: 06.02.2026
Valmis: 11.02.2026
Langan menekki: 104 g
Lanka: Halaus, Novita
Puikot: 3½
Ohje: Novitan tekemispaketti
Suunnittelija: Henna Ketonen
 

8 Halaus Beanie
Start: 06.02.2026
Färdig: 11.02.2026
Garn: Halaus från Novita
Åtgång: 104 g
Stickor: 3½
Mönster: Novitas stickpaket
Designer: Henna Ketonen

Tänk, ibland lyckas jag faktiskt sticka nånting färdigt också! Så var fallet i förra veckans onsdag. Tjohooo! Mössan har kommit väl till pass nu i kylan. Den fick vara med i lördags och det var riktigt skönt att ha nånting värmande på huvudet.

Just nu känner jag mej som en dålig stickare, för igår stickade jag fel. Suck! Som jag anade går det inte att sticka våffelstickning och se på TV. Eller kanske det går, men jag klarar tydligen inte av det. På ena strumpstickan hade jag inte mycket till våffelmönster. Jag fick lov att skippa stickandet och koncentrera mej på Dartstävlingen i TV istället.

I morse rev jag upp våffelstickningen och började från resåren på nytt. Jag hade svårt att sticka bakåt, så det fick bli helrivning i det här fallet. Använde en strumpsticka som livlina. Nu hoppas jag att jag klarar resten utan stora missöden, men det finns inga garantier.

Önskar er alla en skön fortsättning på fredagen!

torsdag, februari 19, 2026

Medaljkaffe

Åh, vad jag har sovit gott i natt. Tydligen tar det på att vara en hel dag med Lillan. ❤️ 
Jag somnade så fort jag fått huvudet på kudden igår kväll. Sen sov jag som en stock ända till halvsju i morse. Jag såg på klockan och tyckte att det var på tok för tidigt för en pensionär att stiga upp. Jag tänkte bara ligga en liten stund och liksom vakna till mej helt lugnt. Jag vaknade halvnio! Och då var jag så borta att jag inte ens visste vilken veckodag jag vaknade upp till. Jag trodde att det var måndag! Så jag har verkligen sovit gott och det är skönt.

Idag har vi kunnat dricka medaljkaffe, för det blev silvermedalj i kombinerat i OS. Bisin min är superglad, medan jag inte riktigt vet vad jag ska tycka annat än att det är bäst att jag håller mej till te!

Nu tror jag att jag fattat det här med våffelstickning. Jag testade det hela idag. Igår kväll vågade jag inte ge mej in på den tekniken. Och det var nog bra det, för idag trodde jag att ett av varven blivit fel och att jag skulle ha behövt riva upp. Huuu! Till all tur tog jag mej en extra noggrann titt och kunde se att allting var okej. Osäkert om jag kan se på TV och sticka det här samtidigt, hmmm. Antagligen skulle det vara bäst att igen ha en sockstickning som tv-stickning.

Äldsta sonen var iväg och handlade åt oss igår. Se, vad han kom med! Alldeles tydligt vet han hur han ska göra sin mamma glad.

Dags för mera våffelstickning. Håll tummarna för att jag klarar av mönstret och inte tappar bort mej på mönstrets fyra varv.

Önskar er alla en skön fredag!

onsdag, februari 18, 2026

Heldag med Lillan

Idag har jag haft glädjen och förmånen att få umgås en hel dag med Lillan. Alltså inget stickcafé och stickande för min del utan både utevistelse och lek istället.

Här målades i färgböcker, ritades, pusslades och så spelade vi memory på Lillans vis. Det vill säga, att om det blev par, så skulle hon ha ett kort och jag det andra. Det är snällt att dela med sig eller hur?

Ju längre det gick mot eftermiddagen och ju flera gånger jag sade nej, fick jag hotelsen att Lillan aldrig mer kommer till famos. 😀Tyvärr bet det inte riktigt på famo, för det finns regler för Lillans egen säkerhets skull. Och dessvärre fanns det ingen möjlighet att bada bastu med famo mitt på dagen när vi två var ensamma här hemma.

Jag är verkligen imponerad av energin Lillan har och hennes förmåga att hitta på, likaså hennes förmåga att hitta allt det som vi borde ha gömt undan! Lite snöpligt kändes det också att det var minsann fafa hon väntade på efter att ha umgåtts hela dagen med mej! 😊
Tyvärr hade fafa bråttom med bilreparationer och besiktning, så det blev inte mycket tid över för barnbarnet. Men nu kan jag skurra med bilen ytterligare ett år. Tjohoo!

En härlig och intensiv dag har jag alltså. 💕

Önskar er alla en skön torsdag!

tisdag, februari 17, 2026

Födelsedagskalas

Igår kväll, efter att ha stickat ytterligare en provlapp...

... den här gången betydligt mindre efter att ha gått upp i stickornas grovlek med en halv, lade jag upp nya maskor. Ivrigt stickade jag 17 varv resår medan jag såg på TV tillsammans med bisin min. Så granskade jag stickningen och kära nån så eländigt det såg ut. Stora "diken" vid stickbytena, för jag hade glömt bort att skifta maskorna från ena stickan till den andra. Så brukar jag göra för att få det snyggt, men som sagt, igår glömde jag bort det, tyvärr. Det blev till att riva upp alltihopa. I kväll får jag börja på nytt. Suck!

Idag har jag varit på födelsedagskalas till grannbyn.

Lillan hjälpte mamma att dekorera pappas kaka.
– Det är inget farligt monster, sa hon.
– Munnen skrattar och är glad, fortsatte hon.

Riktigt trevligt att träffa barn och barnbarn. Eftermiddagen gick alldeles för fort. I morgon kommer Lillan hit på förmiddagen. Få se vad vi ska hitta på. Och framförallt, hoppas att jag hinner gömma undan allt som är farligt och lockande. Lillan har nämligen falkögon då det gäller. Hon ser en hel del saker som jag inte har lagt märke till.

Önskar er alla en trevlig onsdag.

måndag, februari 16, 2026

Jyjy-26 – 9

Eilen valmistui saappassukat lapsenlapselle. 

9 Pienet saappassukat
Aloitus: 10.02.2026
Valmis: 15.02.2026
Langan menekki: 50 g
Lanka: 7 veljestä, Novita
Puikot: 3½
Ohje: Kumpparisukat, s 73 Käsityön ABC 22 Sukat
Suunnittelija: Maija Paavilainen
 
9 Stövelsockor för barn
Start: 10.02.2026
Färdig: 15.02.2026
Garn: 7 bröder från Novita
Åtgång: 50 g
Stickor: 3½
Mönster: Kumpparisukat, s. 73 Käsityön ABC 22 Sukat
Designer: Maija Paavilainen
  
Igår fäste jag garnändarna på de här alldeles vanliga barnsockorna. Skönt att få ännu ett projekt ur världen. Jag hoppas att de passar på Lillans fötter. Om inte så får Lilleman dem. De ser så smala ut, så håll tummarna. 
 
Ivrigt startade jag med en provlapp i morse, för jag vill börja sticka med det där babygarnet jag fick förra veckan. Men, men... treans stickor gav vare sig rätt bredd eller längd. Nu blir det till att sticka en ny provlapp med grövre stickor om jag har förstått saken rätt. Tänk att det alltid blir så. Stickar jag för hårt?

Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!

söndag, februari 15, 2026

Snabb tripp österut

Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!

I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!

Sen gjorde jag en avstickare till garnhyllorna! Farligt, farligt, men jag köpte inte garn heller! Vad ska jag med garn till när jag står i köket?
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.

Jag passade på att förse mej med två förpackningar strumpstickor. Jag behöver verkligen de här om jag ska lägga upp över tio stickningar ännu före månaden är slut! 🙈🫣

På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.

Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.

Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.

– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.

Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.

Efterrätten, berlinermunkar, som äldsta sonen också hämtat från stan, brydde hon sig inte om. Härligt att ha sällskap av en förskoleflicka!

Nu kallar sockstickningen på mej.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀

lördag, februari 14, 2026

Glad vändag!

Idag tänker vi på nära och kära. Jag är glad för att vi i Finland kallar den här dagen för vändag istället för något annat. Här i huset är det inte aktuellt med vare sig presenter eller blommor. Bisin min tycker att den här dagen är ett kommersiellt påfund från det numera galna landet i väst. Vändag är det varje dag och kärleken handlar mest om att inte ta varandra för givna samt alla de där små sakerna man gör för varandra i vardagen. Det behövs liksom inga stora gester och presenter på en viss dag i året. Själv är jag tacksam för att bisin min står ut med min (garn)galenskap, över min familj och över mina vänner. 💕

Lite hjärtan har vi i alla fall haft, för det här var vår efterrätt igår. En runebergstårta med hjärtdekoration.

Ända sen min sjukhusvistelse i augusti förra året har min matlust varit minimal. Detsamma gäller också för min lust att överhuvudtaget laga mat. Här i veckan kom jag fram till att jag behöver skärpa mej och gjorde alltså en veckomatsedel. Riktigt slaviskt kommer jag inte att följa den, men försöka få in fisk en gång per vecka, likaså soppa.

Igår började jag helt lätt med en skinkomelett! Jag skulle gärna ha haft i lök, plommontomater, riven ost och paprika. Men det är sånt som bisin min inte äter, så jag klippte en kruka bladpersilja över omeletten istället. Och serverade den tillsammans med strimlad vitkål, skivad paprika och tomatklyftor samt rågbröd. Gott och lagom matigt om ni frågar mej. Förr i världen gjorde jag bondomelett med överbliven skinka och kokta potatisar, men så blev det inte igår.

Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att plåga er med en massa middagsbilder framöver. Nä, det är nog stickning och virkning, som gäller. Nu skulle jag faktiskt vilja lära mej våffelstickning. Tror ni att det är för svårt för mej?

Önskar er alla en riktigt fin och glad vändag!

fredag, februari 13, 2026

Från Året Runt

– Du har fått Året Runt, hojtade äldsta sonen igår då han hämtade in posten.
– Va, det måste vara fel. Postiljonen har råddat, vad står det för adress, svarade jag från datarummet.
– Nä, det står ditt namn och din adress.
Nu såg jag ut som en fågelholk i nyllet. En Året Runt-tidning? Hur har den hamnat i vår postlåda? Jag har inte beställt nån tidning och det har nog ingen annan gjort i mitt namn heller. Är det här nån sorts skämt? Eller något lurendrejeri?

När jag var färdig med mitt gick jag iväg och kollade posthögen på matbordet. Diverse reklamblad, tidningen och två brev, men ingen Året Runt. Smått konfunderad bläddrade jag igenom posthögen en gång till. Nääe, ingen Året Runt, men nog ett...

... brev från Året Runt. Men vad sjutton, skickar de faktura på en prenumeration jag inte har gjort? Lite smått förargad öppnade jag brevet och funderade redan på hur jag skulle få stopp på eländet.

ÅHÅ! Det här hade jag inte väntat mej. Nån gång i slutet på förra året har jag faktiskt skickat in korsordsbilagan från Året Runt, som jag köpte ett lösnummer av. Och tänka sig, jag har vunnit! Tjohooo!
Så jätteglad av två orsaker: Den ena, för att det betyder ju att jag löst något kryss rätt. Och den andra, man kan vinna trots att man bor i Finland! Superduper! Tänk om jag får blodad tand och börjar sända in en massa korsordslösningar nu? Nä, kanske inte ändå, frimärken är inte precis billiga här i landet. Det här var nog ett undantag med trevligt resultat.

Och hur gick det med mina lotter? Jo, på den ena skrapade jag i morse fram 50 kronor. Åt det skrattade bisin min gott och undrade om jag alls visste vad det är i euro. Jo, klart att jag vet, men det gör inte så mycket. Det är ändå roligt att vinna!
Och nej, jag tänker inte kvista över västerut med färjan för att lösa ut lotten. Jag tänker inte heller skapa svenskt spelkonto, så det så! För mej räcker det att jag vet att jag lyckades lösa ett kryss. Hurraaa!

Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen den trettonde. Var försiktiga, ta det lugnt och lös ett korsord! Själv håller jag mej till sockstickning, för det känns tryggt och bra. Ja, och så värmer det ju fötterna.

torsdag, februari 12, 2026

Julklapp i februari

I torsdags för en vecka sedan hämtade yngsta sonen hem min julklapp från paketautomaten i stan.  

Förra årets julklapp från Adlibris! Härligt att få julklapp ännu i februari.

Spännande, vad månne paketet innehåller? 😊

Rätt gissat, garn! Det här ska mitt evighetsprojekt, en spetsstickad sjal. Och lugn bara lugn, de här mjuka nystanen är endast 25 gram, så här finns inte så mycket garn, som det ser ut, endast 175 gram. Vis av skadan har jag för säkerhets skull beställt ett extra nystan. Jag vill inte att det här garnet tar slut mitt i allt efter att ha stickat ett invecklat spetsmönster.

Jag beställde också en härligt lyxig bok. Utan presentkortet till Adlibris skulle jag nog inte ha köpt den här dyrbarheten.

Särskilt många mönster med just muminfigurer finns här inte, men det här är ett riktigt fint undantag. Jag vet inte om det handlar om upphovsrätten till Mumin eller om att det finns redan så många Muminmönster designade för Novita och deras garner.
Den här boken, utgiven av Laine Publishing, finns nu också på finska.
Stort tack för den fina julklappen!


För egna pengar beställde jag de här ljuvligt mjuka nystanen, mohair och silke. De här är också 25 grams nystan och jag vet precis vad jag ska sticka av dem. 250 gram mjuk ljuvlighet, som det ska bli riktigt spännande att sticka av.

Idag på eftermiddagen har jag varit i grannbyn och tagit hand om Lilleman. Jösses vilken fart han har! Vi lekte med bollar och bilar. Till all tur lyckades jag locka ner honom från soffan innan han fick för sig att börja hoppa. Mellan springandet ville han upp i min famn för någon minut innan det var fullt ös igen. ❤️

När jag kom hem hann jag knappt byta till vinterkängor innan det var dags att bege sig till stan. Nu blev det fjärde dagen på raken som jag var iväg till stan. Den här gången körde äldsta sonen och han hjälpte mej också att veckohandla. Idag fyllde vi verkligen på förråden, för jag har planerat maten för en vecka framåt. Så ska man ju göra, men jag misstänker att vi hamnar att komplettera, för jag glömde en del ingredienser, bland annat sopprötter. Men i princip ska vi inte behöva åka nånstans alls på veckoslutet. Det är skönt att få vara hemma.

Nu blir det lite sockstickning före sängen kallar.

Önskar er alla en skön fredag!

onsdag, februari 11, 2026

Farligt värre på stickcafé

Idag har jag igen varit iväg till stan, för tredje dagen i följd. Jag körde iväg till stickcaféet, som idag var hos H. Det var riktigt trevligt att träffas. Och riktigt bra att jag beger mej ut och kör i vinterväder. Tänk om jag inte skulle göra det, utan endast sitta hem och uggla! Eller bli en så ovan vinterföreschaufför att jag skulle ligga i diket hela tiden! Huuu!

Innan jag körde iväg hann jag i morse lägga upp för en ny liten sockstickning. Den här gången blir det alldeles vanliga sockor utan krusiduller.

Värdinnan hade letat fram garn, som hon ville bli av med. Farligt värre, för jag kom hem med riktigt mjukt babygarn:

Oj, oj, oj, vad månne jag ska sticka av det här Untuvagarnet? Har ni några förslag?

Det här fanns också i påsen med babygarn. Längst till höger ett nystan med bomullsgarn. Är det för tidigt att börja med något juligt?
Det är alltså farligt värre på stickcafé, för nu kom jag hem med 346 gram garn! 🙈
Och som jag tidigare konstaterat, stickerskor är snälla och givmilda. Stort tack för de här nystanen.

Jag stickade färdigt hoptagningarna på mössan och fortsatte sedan på det nya sockprojektet.

Så här långt hann jag på sockskaftet. Skönt med ett projekt, som inte kräver så mycket.

Igår när äldsta sonen kom så frågade han:
– Nå, vad har du fått gjort idag?
Eh, vaddå gjort? Jag behöver väl inte räkna upp allting jag hållit på med? Jag var på god väg att börja berätta om både det ena och det andra, men sen kom jag på andra tankar:
– Jag har diskat en citronskiva!
Ni skulle ha sett sonens min. Han trodde att nu har mamma verkligen spårat ur. Och ja, det kanske jag har, men det var så att jag fyllde diskmaskinen och lade i min stora temugg. Jag hade dessvärre totalt glömt bort att jag nu igen har haft en citronskiva i min temugg. Ett engelskt sätt att dricka te, som dessutom lär vara hälsosamt om teet är grönt. Nå, glatt vände jag min mugg upp och ner, såg inte skymten av nån citronskiva förrän jag tog bort muggen och skivan redan var diskad. Antagligen ingen större fara skedd, för man ska ju städa med citroner, inte sant?

Nu ska jag fästa trådarna i mössan, så blir den färdig. Tjohooo!

Önskar er alla en skön torsdag!

tisdag, februari 10, 2026

Ett litet nystan

I morse gick det på tok. Jag stickade några varv på mössan och vips när jag skulle börja med minskningarna, så var garnet slut! Totalt slut!

Hjälp! Panik! Vad göra? Det hjälper inte att jag redan visste att det skulle gå så här. Jag vill ju sticka! Jag vill inte att garnet ska ta slut mitt i själva arbetet.

Till all tur för mej, så skulle bisin min iväg till stan till stora varuhuset efter fågelmat, kattsand och kattmat. Han ville faktiskt inte ha mej med, för han tycker att jag går och drar benen efter mej i butiken. Haaa, har ni hört någonting så fånigt?
Nå, innan han hade bytt om från fritidsbyxor till jeans var jag redan färdigklädd och utanför dörren. Jag hade en viktig sak jag skulle ha, nämligen ett litet nystan!

Modigt gick jag till garnhyllan, spanade med örnblick efter rätt färgs garn. Öh, få se nu, blått, grönt, rosa, men inte den där "smutsvita" färgen som heter Ilma på finska, alltså luft. Ve och fasa!
Men vänta nu, vad skymtar där under de där rosa nystanen...

Jippiii! Precis den färg jag behöver för att kunna avsluta mitt mössprojekt!

Bisin min stressade på mej, så jag hann inte alls se på nånting åt barnbarnen till vändagen i lördag. Suck! Nå, min kundvagn var redan full, för jag hade en stor förpackning med hushållspapper och en med toapapper, tre ärtsoppsburkar och en stor förpackning med surskorpor. De sistnämnda är verkligt farliga, för när man börjar knapra på dem är det svårt att sluta!

Hela vägen hem gnällde bisin min över mitt garninköp, ett ynka nystan på 50 gram! Jag försökte förgäves förklara att jag behöver garnet för att få mössan färdigstickad. Det brydde han sig inte om, för han tycker att jag har redan riktigt tillräckligt med garn. Jo, men inget som går ihop med det här Halausgarnet.

Bisin min var stressad, för han skulle hem och se på herrarnas skidskytte i OS. Bläää, säger jag. TV:n ska väl inte få styra ens liv? Det är väl lika illa som att vara skärmberoende?

Den stora frågan är om jag vågar riskera att sticka en mössa med flätor, då jag endast har ett nystan på 100 gram för det projektet? Det garnet går inte att få tag på längre, så kanske jag inte ens ska riskera. Men vad sjutton ska jag då sticka istället? Just nu står det alldeles stilla i huvudet och jag behöver ju en stickning med mej till morgondagens stickcafé. Hmmm...
Kanske bäst att lägga upp maskor för ett par nya sockor. Väljer jag 7-bröder behöver jag inte ens sticka provlapp!

Eller borde jag sticka vantar istället? För vet ni vad? Jo, Lillans mamma berättade igår, att Lillan var så förtjust i vantarna hon fick förra veckan, att hon sov med dem på händerna hela natten. Det är minsann att uppskatta hantverket! ❤️

Men nu, nu ska jag först leta reda på maskmarkörer, som ska placeras ut så jag får minskningarna jämnt utspridda och på samma ställe. Och sedan ska jag sticka färdigt min mössa.

Önskar er alla en skön onsdag!

måndag, februari 09, 2026

Årets första café besök

Idag har jag krupit ut ur min vinterbubbla och kört iväg till stan. Bäst att passa på då kvicksilvret visade -5 istället för -15. Jag träffade en väninna på Café Favorit.

Absolut stans bästa ställe vad gäller te och bakverk. Idag valde jag grönt te med citron och ingefära. Tekannan serveras tillsammans med timglas. Den gröna är för just grönt te. Till lunch fick det bli skink-paprika paj med sallad och efterrätten blev en fastlagsbulle med lemon curd. Mumsfilibabba!

Med hem köpte jag en örfil, alltså kanelbulle och ostscones. 😋

Medan jag smaskade på bullen ringde min telefon: Lillan har en present till famo, får hon komma med den? Självklart är hon jättevälkommen. 💕

Ett så här fint vändagskort fick famo.

Och så fick vi Kiss-Kiss karameller av Lillans snälla mamma. Mina favoriter, och tänk, två påsar med endast de här karamellerna! Mumselimums! Jag tror bestämt att jag ska gömma åtminstone ena påsen, så bisin min inte far iväg med alla karameller.

Lillan åt köttbullar och grynost medan hon var här med sin mamma. Lillan hann också med att både leka och rita innan hon for hem.
Det var riktigt trevligt att träffa Lillans mamma och diskutera virkning och få tips om babystickmönster. Nu funderar jag lite smått om vi borde göra en liten utfärd till Lankamaailma i slutet av månaden... Vad tror ni? Vågar vi?

Nu ser det ut att bli sticknöd eller egentligen garnnöd igen här hos mej. Garnet kommer att ta slut innan mössan är färdig! Suck och dubbelsuck! Färdiga stickpaket tycks inte passa mej, för det är alltid för lite garn. Halausgarn har jag mej veterligt inte i lager, så ska jag iväg på uppköp nu igen?
Kanske bäst att sova på saken och sticka något annat istället ikväll?

Önskar er alla en skön tisdag!

söndag, februari 08, 2026

Jyjy-26 – 7

 Tänään sain pieni virkkausprojekti valmis.

7 Ruudulliset patalaput
Aloitus: 03.02.2026
Valmis: 08.02.2026
Langan menekki: 110 g
Lanka: Rainbow 8/8 puuvillalanka, Hobbii
Virkkuukoukku: 3½
Ohje: Mustaruudullinen patalappu, malli 29 Kauneimmat käsityöt nro 4 2013


7 Rutiga grytlappar
Start: 03.02.2026
Färdig: 08.02.2026
Garn: Rainbow 8/8 bomullsgarn från Hobbii
Åtgång: 110 g
Virknål: 3½
Mönster: Mustaruudullinen patalappu, modell 29 i Kauneimmat käsityöt nr 4 2013 
  

Puuh! Det här räknar jag som en arbetsvinst, för att virka kanten på grytlappen till höger tog lång tid då jag rev upp hela fyra gånger. Och ändå blev det inte riktigt snyggt. Suck! Men huvudsaken är ju att grytlapparna går att använda utan att man bränner händerna, eller hur?
Till sist struntade jag i mönsterbeskrivningen och virkade först ett varv med smygmaskor, sedan fasta maskor och sist ännu ett varv med smygmaskor. Där tog det mörklila garnet slut liksom också mitt tålamod!

Jag skulle gärna ha virkat två likadana grytlappar, men jag hade tyvärr inte tillräckligt med samma färgs garn. Det blir så när man försöker göra av med restgarner. Så här mycket blev det kvar då jag var färdig.
Det blev stadiga och tillräckligt tjocka grytlappar då det andra garnet hela tiden följde med i virkningen. Trevligt med virkning som omväxling, men nu ska jag nog återgå till mina stickningar.

Igår hade bisin min och undertecknad en riktig mästerkock i köket i form av äldsta sonen. Han bjöd på söndagsmiddag redan på lördagen! Han stekte varsin grisschnitzel åt oss, som han serverade tillsammans med klyftpotatis och morotsriv. Rena rama lyxen!
Själv hade sonen ätit lax hos äldsta fastern och sedan ännu varit ute på pizza tillsammans med sin kusin. Han skulle alltså själv inget ha, utan lagade mat endast åt oss! Omtanken värmer!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen.

lördag, februari 07, 2026

En rar liten överraskningsgäst

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror inte på att vi skulle ha firat Runebergsdagen, så häftigt att jag skulle ha vilat hela dagen igår.  Inte ens fastän vi på kvällen fick de här av yngsta sonen:

Runebergstårtor från tyska butiken. Med stort vemod och värme minns jag de goda runebergstårtorna, som serverades i datakurspausen i Hindersby. Goda och saftiga, hembakade.

Det att ni blev utan mina skriverier igår beror på att vi fick en rar liten överraskningsgäst igår på eftermiddagen. Lillan ville till famos och äta sin fredagspizza och hon ville vara ensam hos famo. Nån pizza åt hon inte, för den skickade hon hem med mamma. De facto åt hon just ingenting alls utom lite grynost och några pommes frites. Hon skulle säkert ha ätit mera grynost, men det fanns inte så mycket här hos oss.

Lillan provade vantarna och de passade precis på hennes hand. Och det bästa av allt, hon gillade dem och ville ha dem! Så inte en alldeles onödig stickning jag höll på med då jag lärde mej bikupemönstret.
Vi hade en riktigt trevlig kväll med både lekar och en pysselbok. Strax innan hon skulle hem, ville hon baka pepparkakor, men jag hade ingen deg hemma, så det måste vi planera till en annan gång. Och vet ni vad? Jo, att umgås med barnbarn gynnar hjärnan! Så Lillan gjorde oss en stor tjänst då hon kom på besök! Tack!💕
Sen får man ju också oroa sig för barnbarnen, men det är en helt annan sak.

Senare på kvällen blev jag smått desperat. Det skulle ju vara OS-invigning och då kunde jag inte precis avsluta mitt virkprojekt. Nej, jag behövde nånting för händerna, som jag kunde göra samtidigt som jag tittade på TV. Men vad? Jag hade ju inte tid med provlappar och inte tid att leta efter något specifikt garn och lämpliga stickor. Nej, här skulle det gå fort och snabbt att hitta det jag behöver.

Till all tur har jag bra minne, så jag kom ihåg mitt stickpaket, som jag köpte på rea förra året. I paketet fanns både garn, stickor och mönster. Tjolahopp.

Så här långt kom jag på min Halaus Beanie igår under OS-invigningen. Och nej, jag såg inte riktigt hela, för dels gnällde bisin min att "det där är ingen sport, det är spektakel" och "nu ska vi släcka och gå i säng". Jag satt envist kvar ännu en liten stund, fastän jag var rejält trött. Till sist måste jag ju ge mej och krypa ner mellan lakanen. Det var verkligen skönt att sticka så här kravlöst, 2 räta och 2 aviga. Halausgarnet är nytt för mej, lite luddigt och så är det ojämnt, men hoppas att det inte gör nånting i den här mössan. Ja, alltså det ska bli en mössa, så varför har Novita valt att kalla det här mönstret för beanie?

Den här mössan blir nog för liten för mitt huvud, så nu ska jag kolla om jag hittar ett rosa garnnystan av något slag och sätta igång med en större mössa, kanske med flätor för att få lite utmaning i mitt stickliv. Men först borde jag nog virka kanter runt pannlapparna, för det är alltid skönt när något projekt blir färdigt. Och det är inte bra att lämna det sista ogjort.

Hoppas att ni alla får en skön lördag med eller utan sport!

torsdag, februari 05, 2026

Runebergsdagen

Solen skiner och gnistrar i snökristallerna här utanför fönstret. Hur kallt det är ute har jag ingen som helst aning om. Jag är inte som bisin min, han går och kollar graderna direkt när han har stigit upp. Eftersom jag inte behöver jobba utomhus har graderna inte stor betydelse för mej. Hur det än är så ska man ju klä sig i lager på lager när man går ut nu på vintern. Fryser jag här inne klär jag på mej och har jag varmt skalar jag av mej ett extra lager. Svårare än så är det inte.

Igår kväll då jag satt sida vid sida med bisin min medan han såg på OS-curling och jag på min virkning, spände han plötsligt ögonen i mej och frågade:
– Vad håller du riktigt på med?
– Jag virkar en pannlapp, svarade jag glatt och visade stolt upp min rutiga virkning.
– Ja, det är bra, för det där är på din nivå.
Har ni hört något värre? Han tycker att jag är så dålig på handarbete att jag ska hålla mej till grytlappar! Hrmpf! Nog för att han senare försökte släta över och säga att lappen är fin och att han behöver den i köket. Men då var det för sent, alldeles för sent. Han lever faktiskt lite farligt nu, för i lördag om en vecka är det vändagen. Nu kan det faktiskt hända att bisin min blir utan choklad i år. Det skulle väl vara rätt åt honom, eller hur? Om han inte sköter sig kan det hända att jag till och med drar in hans födelsedagspresent. Tänk, två missade chokladmöjligheter! Å andra sidan, så borde bisin min ha fått sin chokladkvot fylld, då han förra veckan smaskade i sig det sista av vår julklappschoklad.

Idag är det Runebergsdagen, brukar ni fira den? Det gör vi tyvärr inte här i huset, vi har inte ens runebergstårtor att njuta av idag. Kanske jag ska leta efter Fänrik Ståls sägner i vår råddiga bokhylla och sen deklamera en och annan vers därifrån ikväll? Eller så inte, kanske bäst att jag håller mej till virkning och stickning. I synnerhet virkning är bra nu då bisin min kommer att glo på sport på tv, för när jag virkar måste jag se på arbetet hela tiden, annars kan virknålen hamna fel.

Igår var bisin min snäll och skjutsade mej till stickcaféet. Sen hämtade äldsta sonen mej när han kom från jobbet. Han ville prompt att vi skulle handla på hemvägen. Jag var inte så jätteintresserad i synnerhet som vi inte åkte söderut för att hämta ut mitt julpaket beställt från Adlibris. Men jag travade snällt in i mataffären och plockade lite håglöst i det vanliga i kundvagnen, gurka, sallad, frukt, mörkt bröd, yoghurt, mjölk osv. Vissa grejer såsom kattmat, toapapper med mera, tog äldsta sonen hand om. Hur det nu var så hamnade jag i den gången där tidningarna finns och så kom jag hem med den här onödigheten:

En tidning med mönster för restgarner! Optimistiskt står det på pärmen att man ska sticka sin garnkorg tom. Hmmm, vilken av alla garnkorgar? Sen är det inte precis enkelt heller, för rätt många mönster är skrivna för lite finare och dyrare garner. Och vad hittar jag i min restgarnslåda? Jo, mest 7 bröder, lite Nallegarn och några små, pyttesmå rester av specialgarn. Men jo, här finns en hel del inspirerande sockmönster och det ska väl på något sätt gå att räkna om till de garner jag har.

När jag stod i kassakön mindes jag en grej som flimrat förbi i KAJ-fancluben på Facebook, en bild från ett korsord. Den tidningen måste jag ju ha! Så jag spurtade iväg till andra änden av kassorna, där de svenska tidningarna nuförtiden styvmoderligt är placerade. Och jepp, jag hitta den:

Kuriren nummer ett! Äldsta sonen skakade på huvudet och tyckte jag var tokig. Kan så vara, men visst ska jag stöda finlandssvenskt så länge den här tidningen finns, eller hur?

Och här är de, KAJ målade på en busskur i Vörå. Få se om jag lyckas lösa det här korsordet.

Extra bonus i det här numret av Kuriren är det här mönstret. Om jag inte skulle ha så mycket annat på min Att-sticka-lista skulle jag genast sätta upp den här sjalen på mina stickor. Men den får vänta lite. I tidningen finns också intressanta personporträtt och recept.

När jag kom hem igår väntade den här tidningen på mej! Den hade bisin min tagit från vår postlåda. Jösses, nu blev det igen många tidningar! 🙈
– Ska du börja sy nu, frågade bisin min med tvivel i rösten i morse då han fick syn på den här tidningen där den låg på matbordet.
Jag iddes inte svara, för jag har inte bläddrat i tidningen än och misstänker att där finns alldeles för svåra symönster för mej.

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på Runebergsdagen!