Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!
I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!
Lite chockerad över att Novitas garner har trängts ut av märket House, garner tillverkade i Turkiet. House är Prismas eget märke och det kanske inte är i farozonen när regeringen vill ta bort butikernas egna varumärken? Eller tja, få se hur det går, tyska butiken är verkligt illa ute om de inte får använda sitt eget varumärke längre. I blåsten blir också konsumenterna om alla förmånliga märken tas bort ur butikerna. Hmmm... bäst att inte fundera på det där utan se tiden an. Det är inte mycket annat vi stackars konsumenter kan göra.
På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.
Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.
Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.
– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.
Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du int, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.
Nu kallar sockstickningen på mej.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar