I en veckas tid har jag nu funderat från och till. Ska jag vara ärlig och verkligen berätta hur galen jag är? Eller ska jag vara riktigt tyst och inte säga ett knyst om min galenskap? Avgörandet har inte varit lätt, men redan som sjuåring i söndagsskolan fick jag lära mej att ärlighet varar längst, så här kommer nu den oförskönade sanningen.
Men först en liten varning, det här är ingenting för såna med svaga nerver! Det är heller ingenting för såna som tänker skvallra för bisin min! Det är bäst att han får sväva i ovisshet om mina garntillkortakommanden, annars kommer han bara att börja gnälla om att han ska ha en 70 tums TV. Suck!
I tisdags för en vecka sedan träffade jag en dam i garnnöd. Innan vi träffades hade hon skickat bilder på nystan och härvor via WhatsApp och frågat om jag var intresserad att rädda henne från en katastrof. Efter ett kort övervägande svarade jag jakande på frågan. Hur skulle jag kunna annat? Hon behövde få mera plats i sin garderob, för hon skulle iväg till Tammerfors på hantverksmässan. Allt garn som hon erbjöd ville jag förstås inte ta emot. Och det som jag direkt visste att jag aldrig kommer att använda tackade jag genast nej till.
Hem kom jag den här gången med tre kassar fulla med garn, istället för två, som förra gången! Och vad hittade jag i kassarna?Ljuvligt mjukt mohairgarn blandat med lin i 25 grams nystan. 425 gram
Färgerna är kanske inte riktigt de jag skulle välja, men vem vet. Ofta när jag börjar sticka med nån för mej främmande färg brukar jag börja gilla den mer och mer när jag liksom ser hur det blir på riktigt.
Mjukt skönt garn utan banderoll, så här gäller det att pröva sig fram. Färdigt nystat är en lättnad. 290 gram
Det här skulle med fördel kunna bli en tröja åt bisin min om jag bara hade tillräckligt med fantasi och framförallt energi. 1 000 gramHär är ett färdigt mösspaket, så det är enkelt att veta vad de här garnen ska användas till. Trasslet i förgrunden kan jag kanske ta med till stickcaféet och få det upprett? Min hulda moder, skulle ha varit bra på att reda ut sånt här... 150 gram
Lite allt möjligt sorts garn, som blivit över från diverse projekt. Har inte en ljusblå aning om till vad jag ska använda de här, kanske vantar eller nånting liknande? 334 gramGråa härvor i mängd och massor, men till vad? En väst? En sjal? 400 gram
Tjockt terapigarn från Jalovilla. Är inte allt garn rena rama terapin? 300 gramTukuwool från Titityy. Färdigt nystat, så det är bara att sätta igång. 350 gram
– Finns det något garn du behöver, frågade damen.
– Jo, julrött sockgarn, svarade jag utan tvekan.
Och plötsligt ville hon bli av med alla sina Violanystan. Själv funderar jag lite smått att det här garnet kanske är för tunt för mej. Få se...
Det här garnet hette Venla förut. 634 gram
Här är alltså nu 4 083 gram allt som allt, om jag har räknat rätt. Och nu har jag totalt förstört mitt garnlager och det på endast några dagar! Det borde ju ha räckt med besöket i Vanda 8 november.
Till mitt försvar, får jag väl säga att nu har jag ju varit Ytterst hjälpsam, eller hur?
Ja, och tekniskt sett, så har jag ju inte egentligen köpt nytt garn. Det var ju E som köpte det och lät det mogna i sitt skåp. Jag har alltså gjort en god gärning, som har räddat det här garnet!
Men lugn bara lugn, en del av garnet ovan kommer jag att ge bort.
Med mej hem fick jag också några tunna rundstickor. Hoppas att jag får användning för dem.Och vet ni förresten vad det värsta är?
Jo, i slutet av veckan har Tokmanni ett sånt här lockande garnerbjudande. Och nu skulle jag ju ha fått julrött sockgarn för en verkligt billig peng! Bäst att hålla sig borta från den garnhyllan!
Önskar er alla en skön tisdagskväll.



































