Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Lugn, bara lugn, det har inte hänt nånting värre här. Det var bara det att jag helt enkelt inte hade tid igår med annat än kärt adventsbesvär.
– Du är julgalen, morrade bisin min och skakade förtvivlat på huvudet när han såg min framfart på matbordet.
Men för att få ihop till 4 gånger 24 så behövs det rejält med julpåsar. Ja, det behövs förstås grejer också att sätta i påsarna, så alla gömda saker drog jag fram från förrådet. Jag var rädd att grejerna skulle ta slut innan alla påsar var fyllda, för inte hade jag ju alls räknat dem. 96 påsar skulle fyllas. Mamman i grannbyn hade bett om likadana grejer åt båda barnen, men det klarade jag inte av. Hur skulle jag ha hittat annat än julpynt åt både en tvååring och en fyraåring. Och inte kunde jag paketera 24 påsar med julpynt. Det skulle just ha sett ut det. Här fick jag verkligen gnugga geniknölarna och försöka använda min fantasi på bästa sätt.
Mitt i mitt skapande dök äldsta sonen upp och sa att han kommer med och veckohandlar. Suck, stön, stånk. Jag skulle verkligen inte ha haft tid, men vi var utan både mjölk, ägg, toapapper och bröd, så det var bara att snällt följa med till stan på eftermiddagen.
Sen jobbade jag intensivt på, tog endast paus för att vila en timme och se på Den stora keramiktävlingen. Ett TV-program, som jag gillar fastän det är tävling. Jag tycker om att se skaparkraften, den kreativa fantasin och hur de tävlande utvecklas. Lera är ett ömtåligt material, som det gäller att handskas försiktigt, men bestämt med. Värst är när det blir sprickor i bränningen och hela arbetet kan gå förlorat.
Jag lovade nästan åt bisin min att i år är nog sista gången jag gör adventskalendrar, men...
... jag har lagrat en massa nummerdekaler, så... ja, jag antar att om ett år sitter jag där igen.
Jag borde ännu ha gjort en femte kalender. När jag sa det åt bisin min försökte han tala förstånd med mej:
– T är ännu så liten. Hon förstår inte.
Hur kan han veta det? Hon kanske tycker om att prassla med julpåsar och kolla vad som hittas i dem? Det som effektivt avhöll mej är att det är svårt att hitta smågrejer åt en som inte riktigt hunnit fylla ett år ännu. Vad hittar man på i 24 påsar, som inte kan stoppas i mun och sväljas? Blöjor? Salva och olja? Men det är väl inte särskilt roligt?
En av mina vänner föreslog förresten att jag skulle ge en gemensam kalender per familj så att barnen skulle få en påse varannan dag. I ungefär tio sekunder funderade jag på det. Men sen mindes jag hur trist det var på julafton då vi alla fyra barn fick likadana paket. När man såg att lillbrorsan hade öppnat sitt och hittat ett par sockor i paketet, så visste jag att aha, nu ska jag skynda mej att ta ett annat. Det var liksom ingen överraskning annars. Jag förstår precis hur min mamma tänkte, det skulle vara rättvist. Alla barn skulle få lika. Riktigt bra, men paketen borde nog ha varit olika så skulle det ha blivit mer spännande. En annan av mina vänner tyckte att adventskalendern kunde bestå av lite större saker endast på söndagarna. Alla andra dagar kunde man liksom hoppa över. Hmmm, kanske för en vuxen, men som barn är det väl ändå roligare att få nånting spännande varje dag?
Själv lekte jag lite smått med tanken att till exempel paketera en strumpa i en påse och först nästa vecka skulle strumpa nummer två dyka upp. Men... ja, den idén skippade jag rätt fort. Det är inte roligt med endast en strumpa. Vete fåglarna om det överhuvudtaget är roligt med kläder?
Hoppas innerligt att påsarna bringar glädje. Dagens barn är inte alltid lätta att tillfredsställa.
Nu alltså lite röjning och hoppeligen hinner jag också sticka lite idag. Det hann jag inte alls med igår. Och ja, ja, jag vet, jag är galen, men...
Önskar er alla en riktigt fin onsdag!
