I farten

I morse var jag full av energi då jag kravlade mej ur sängen före halvåtta. Det är sånt, alltså energi, man får då man får tillbringa tid med sina barnbarn.

Jag hade en fin eftermiddag igår tillsammans med Lilleman. Han var minsann i farten.

Vi lekte med bilar, som med väldig fart kom ner för den här banan. Tror att det här är någon sorts parkeringshus. Plötsligt hade de snabbaste bilarna försvunnit utan att jag riktigt visste hur det gick till. När jag frågade Lilleman såg han helt oförstående på mej. Vad då, bilar som var borta?
Vi hölls inomhus, för det var rätt blåsigt igår och jag visste inte riktigt vilka utekläder Lilleman borde ha på sig. Sen vet jag ju inte om jag skulle ha klarat av att vara över två timmar utomhus med honom. Det är nämligen inte sagt att jag skulle ha fått in honom.

Lilleman är härlig och han lydde riktigt bra när jag sa att han inte får hoppa från diverse höga ställen där han försökte klättra upp. När så mamma kom hem från jobbet och innanför dörren tog det inte länge innan han blev klängig och lite smågnällig. Mamma är liksom bäst och efterlängtad och då får hon ta emot saknaden. 💕

I morse har jag varit i farten.

– Vad ska du med den där kastrullen, frågade bisin min häpet i morse då han fick syn på tio liters kastrullen på spisen.
– Koka bataljonssoppa!
Men det blir trots allt mjöd i år också, i det här huset! Och jodå, den hinner nog bli färdig lagom till första maj. Om jag skulle ha börjat med mjödtillverkningen tidigare, så skulle drycken vara slut redan före valborg. Och det trots att bisin min säger att vi inte ska ha mjöd, att det inte är hälsosamt eller bra för oss.

Medan jag väntade på att mjöden skulle svalna så pass mycket att jag kunde lägga i den där knivsudden med jäst, paketerade jag lite presenter. Jag är inte alls bra på det här, men vad gör jag inte för mina barnbarn! ❤️
Lugn, bara lugn, här är nu paket till tre kalas! Vårt förråd med handdukar och lakan är nu fyllt med gåvokassar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så rätt kasse kommer med till rätt födelsedagskalas! Snart är barnbarnen så stora att det inte längre går att köpa presenter åt dem, så bäst att passa på och överraska så länge det varar!

Få se nu vad jag ska hitta på resten av dagen. Bisin min vill att jag bakar, men... ja, jag vet inte riktigt...

Önskar er alla en skön fortsättning på tisdagen!

Börja inte sent på kvällen!

Kära vänner, nu ska ni lyssna på mej: Ni ska inte göra som jag gör utan som jag säger! För vad ni än gör, börja inte sent på kvällen med ett nytt stickprojekt! Det gjorde jag igår och hamnade i ett sånt flowtillstånd att jag inte var i säng förrän halvtvå i natt! Inte klokt alltså!

Tidigt på kvällen stickade jag förståndigt nog en provlapp. Måste ju kolla att masktätheten stämmer åtminstone något så när. Använder 7-bröder garn och funderar lite smått om det är för stickigt. Men det är nu det här garnet som jag har hemma, så det får duga.

Jag kunde inte genast sätta upp de 192 maskorna på rundstickan, för bisin min och mr J stegade in här hos oss. Till all tur räckte middagsmaten, pripelsås (köttfärs) och potatis åt båda karlarna. Mr J var riktigt nöjd, för nu behövde han inte laga mat hemma. Till efterrätt delade männen på det sagolikt goda sagowienerbrödet från Wi-box. Och på tal om Wi-box, jag glömde totalt bort att köpa skorpor när jag var där! 🙈 Men kanske lika så bra, för jag har slutat dricka kvällste. Och det är bra, för nu behöver jag inte springa på toan på natten!

Förutom att karlarna babblade och frågade en del, såg jag på darts på tv och då blir det lite si och så med att lägga upp maskor för en ny stickning. Tyvärr förlorade min favorit Gian van Veen mot Johnny Clayton. Men de var ganska jämna, för det blev 6-5 till Clayton. Van Veen måste skärpa sig lite när de där sista pilarna ska kastas, så att han vinner. Bisin min gruffade lite om att jag bara ser på unga killar. Nä, det är inte det, men Gian påminner mej om en högt älskad person och Gian verkar vara riktigt sympatisk. Jag tyckte om när han och Clayton kramade om varandra både i början och slutet av matchen. Dart är faktiskt en trevlig sport utan våld och slagsmål. Fy sjutton för sporter där man pucklar på varandra.

När pilkastningen var slut, gubbarna försvunnit och jag hade fyllt diskmaskinen var det äntligen dags att sätta upp maskorna. Så här långt kom jag med min stickning igår kväll/natt. Att jag inte kom längre beror dels på att det efter klockan 22:30 äntligen visades snooker i tv. Ja, och så förstås att jag är en långsam stickare. 
Men hur som helst, börja inte sent på kvällen med ett nytt stickprojekt ifall ni inte är nattugglor! Det är inte jag, för i morse var jag uppe strax efter sju och känner mej nu lite seg. Måste skärpa till mej, för snart ska jag iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Men före det ska jag kolla lite vilka fyllningar, förutom skinka jag skulle kunna lägga i skinktårtan, som jag just fick en beställning på!

Önskar er alla en ny fin vecka!

På dop

Igår var vi iväg till Ekenäs på lilla T:s dop, bisin min och undertecknad. Vi plockade upp dottern i västra grannstaden och så susade vi iväg med vår gamle opel. Vi stannade till vid min farbrors grav och tände ett ljus. Vi har inte varit i västra Nyland sen slutet av september förra året och då var jag ännu konvalescent.
Till all tur hade vi dottern med så vågade inte bisin min göra annat än lyda och stanna vid Wi-box! När jag ber om ett stopp för att gå in där och köpa lite västnyländska bageriprodukter med hem, då vägrar han alltid att stanna!

 

Lilla T:s dop var en varm, hjärtlig och stor fest. Jag är innerligt tacksam och glad för att vi fick ta del av den och för att föräldrarna orkade ställa till med så stort kalas. Det är fint att kunna träffas i glädjens tecken och få fira den nyfödda.

Vi hade riktigt trevligt bordssällskap och vi var rätt många från östra Nyland på plats. Österbottningar var där också och kanske fler långväga gäster. Jag har inte riktigt koll på alla deltagare.

När dopfesten var över fick Nallen, som fanns vid det överfulla presentbordet vila sig!

Jag lade våra gåvor i den här gåvokassen (eller heter det presentkasse? Nu blev jag osäker).

Jag paketerade faktiskt in gåvorna. Dumt nog, för inte kan ju lilla T packa upp presenterna! Hoppas dock att föräldrarna tyckte det var spännande! 

Med presenten följde det här hemgjorda kortet. Och nej, det är inte min kreation, jag skulle säkert ha överarbetat det hela, tyvärr. Det här tycker jag att är jättefint och framförallt ett sånt som inte går att köpa i butik.

På hemvägen besökte bisin min ännu en grav medan jag och dottern satt i bilen. Jag ville inte grumla glädjekänslan med besök på kyrkogården.
Vi körde hemifrån igår före halvelva och återvände vid halvåttatiden.  På kvällen var jag rejält trött och tänkte att jag kommer att somna i gungstolen framför snookermatchen mellan Higgins och O'Sullivan. Men jag klarade det och orkade till och med sticka på mitt lilla svartvita sockprojekt. Något nytt orkade jag inte börja på.

Och det trots att dottern igår gav det här garnpaketet med tre nystan ljuvligt mohairgarn och mönster till en härlig tröja. Men först leta efter tians rundstickor, som jag kanske inte ens har och sen sticka provlapp. Nä, det skulle ha blivit på tok för mycket igår kväll.

I morse då jag vaknade trodde jag knappt mina ögon, snö!!! Takatalvi alltså rumpvinter! Brrr!

I morse var det annars lite lyxigt till den stora temuggen, för gårdagens utflyktsmackor fanns kvar i kylskåpet. Ni ser att det står ett I där på påsen. Det är för att det är min macka.

Ve och fasa, om bisin min i misstag skulle få en ostmacka!
Persiljan slokar lite, men mackan var god ändå. Gurkskivorna fick förbli i kylskåpet.

Idag kan vi välja efterrätt från Wi-box. Vill vi ha sagowiener...

... eller struvor?

Nu måste jag bestämma mig för om jag ska börja på ett nytt stickprojekt, som har svårighetsgraden två nystan. Eller ska jag sticka färdigt ankelsockorna? Det svartvita lilla sockprojektet? Något av mina rosa projekt? Eller ska jag virka?
Alla dessa dagliga beslut, som kan leda till total kaos i hjärnan.
Men först ska jag skriva e-post och sen spara gårdagens dopfoton på ett yttre USB-minne! De fotona, som bisin min just har kritiserat. Suck! Varför kan han inte själv fota då om han tycker att jag är en så dålig fotograf?

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen. Om ni tycker det är tråkigt med snön kan ni alltid göra som Lillan, bygga en snögubbe!

Fingermat

– Va, dom e ju int gröna, utropade bisin min igår då han grävde i lådan med rosékulor.

Jaa, vad skulle jag säga till det? Har ni nån gång sett grönt rosévin? Nä, inte jag heller. Självklart är rosékulorna då rosa, eller hur?
Trots icke-grön färg gick kulorna åt. En av dem som älskar gröna kulor, säger att de här nyheterna smakar socker, men har bara olika färg. Det kan jag inte ta ställning till, för jag hann endast provsmaka på två rosékulor innan de försvann i en annans mage! Säkert hälsosammast så för min del.

I natt sov jag jättedåligt. Jag snurrade runt som en liten virvelvind i sängen och hade obehagliga drömmar. Jag drömde att bisin min hade gjort av med våra pengar från kontot i nån galen investering. Vi hade inte längre pengar till mat. Jag försökte få honom att förstå att han inte kan tömma kontot så där bara och var gråtfärdig av ångest. Drömmen var så tydlig och hemsk att när jag vaknade trodde jag först att det var en sanndröm. Det var nära att jag skulle ha börjat skälla på bisin min. Han skulle nog inte ha förstått ett jota av vad jag yrade om.
Och varifrån kommer den här drömmen då? Jo, från överbelastning av eländet som regeringen nu bjuder ut i nästa års strama budget. Det blir liksom ännu mer nöd och ännu värre på alla fronter. Igår talade jag med en som jobbar inom psykvården och uppgivenheten var stor. Snyft!
Hoppas att det blir lugnare i natt så jag orkar i morgon. Ska bara tänka sköna tankar.

Idag har jag varit iväg till stan tillsammans med äldsta sonen. Ja, ni ser, igår var jag tillsammans med yngsta sonen och idag med äldsta. I morgon är det dotterns tur! 💕
Vi inledde stadsbesöket i lokala bageriet, fortsatte till macken, för vår gamla plåtlåda går på bensin. Och nu vet jag inte om man ska säga tyvärr eller tack och lov. Bisin min klarar av att serva våra gamla bilar, men allt elektroniskt är av ondo, för det går inte att fixa.

Från macken till stora röda varuhuset, för där kunde man köpa kaffe till nedsatt pris. Där trängdes vi glatt med andra pensionärer. Den här gången nöjde vi oss med endast två paket kaffe. Vi lämnade alltså kvar lite åt de andra också. Jag hade en rätt lång lista på vad jag skulle kolla där i affären. Men sonen var så otålig och stod och hängde bredvid mej och gnällde som en liten treåring. Jag kunde inte koncentrera mej, så nu är jag utan de där strumporna jag tänkte köpa för säkerhets skull ifall min nagellösa stortå börjar blöda. Brrr!
Men, men det ska ju bli kallt i morgon, så bäst skulle det nog vara med yllesockor! Fast de ryms förstås inte i skorna och då trycker det på tån. Ack, ack...

Från röda varuhuset körde vi söderut och intog en sen lunch.

Den här gången valde jag fingermat i form av Kentucky chicken. Jag kan ju inte alltid hålla på och äta pita kebab heller. Saknade dock sallad eller andra grönsaker. Ja, och så skulle man välja dipp till hönan. Alltid svårt det där, för jag känner mej så lättad då jag äntligen har klarat av att välja nånting från den kilometerlånga menyn. Och så kommer frågan: Hurudan dipp vill du ha?
Jag orkade med kycklingen, men inte med alla potatisar.

Ändå åt jag en blåbärsbulle till efterrätt här hemma och nu är jag alldeles, alldeles proppmätt!

Vi var ett hastigt varv i matbutiken innan vi återvände hem. Jag hade glömt både matlagningsgrädde och jäst igår. Dessutom köpte jag ingredienser till utfärdssmörgåsar i morgon. För tillfället funderar jag på om jag ska sätta gurkorna färdigt mellan brödskivorna eller om det är bättre att ha dem skilt? Brödet blir ganska slemmigt med gurkskivor färdigt emellan. Hmmm...
Jag måste fixa mackorna redan i kväll, för i morgon hinner jag inte.

I morgon blir det alltså inget blogginlägg, för vi ska iväg västerut på roligheter. Och nej, tjuvar göre sig icke besvär, för vårt hus blir inte tomt. Äldsta sonen huserar här tillsammans med våra katter. Dessutom finns här inte nånting av värde att stjäla heller, annat än mitt garn och mina stickor. Men det låter ni allt bli att röra och därmed basta!

Nu ska jag paketera lite, duscha och fixa mackor!

Önskar er alla en fin lördag! Ta hand om er och tänd en brasa om det blir för kyligt.

Bilstickning

Idag har jag varit långt borta hemifrån tillsammans med yngsta sonen. Ända till Myrbacka i Vanda körde han.

Medan han utförde sitt "stadsärende" satt jag i bilen och väntade.

Utanför det här gråtrista komplexet satt jag och stickade på mitt senaste sockprojekt. Och jodå, lugn bara lugn. Jag steg faktiskt ut ur bilen och sträckte på benen, för det är ju inte bra att sitta stilla alltför länge.

Vi besökte också köpcentret Myyrmanni. Jag är inte så där jätteförtjust i såna där anläggningar, men nu råkade jag ha ett viktigt hysch-pysch ärende till Suomalainen. Det värsta var att så fort jag såg mej omkring hittade jag en massa födelsedagspresenter åt flickorna! 🙈 Och det ska ju inte vara flera paket nu, eller hur?
Tyvärr fanns inte det presentpapper jag ville ha. Suck!

När jag kom ut från Suomalainen borde jag ju ha hastat iväg till hissen och parkeringsgrottan, men ett snabbt varv på Lindex kunde jag ju unna mej medan sonen gick i en annan butik. Kära nån så många söta babykläder det finns! Jag hade verkligen svårt att slita mej därifrån utan att köpa nånting.
I vuxen storlek hittade jag ett par underbara gråa långbyxor som var nedsatta från 59,99 € till 10 €. Frestelsen att köpa dem var stor, men jag vågade inte göra det utan att prova dem. Och att prova byxorna hade jag inte tid med, så de fick hänga kvar där på reastången. 

Tillbaka i bilen frågade sonen vad jag tyckte om det här för mej nya köpcentret. Jag svarade att jag saknade de små affärerna. Alla de där kedjebutikerna är ju samma överallt Prisma, Citymarket, Tokmanni, Jysk, Clas Ohlson osv.
– Du såg knappt en sjundedel av stället, sa sonen då.
Det kan förstås hända, men jag vet nog inte riktigt vad som skulle ha intresserat annat än knappar och garn!
Men det kan jag konstatera att toaletterna var snygga och rena. Extra plus för det.

Vi var inte ut och åt, för det var bråttom hem före eftermiddagsrusningen. Vi tog var sin pizzabit i bilen istället. På hemvägen var vi till mataffären här i stan och handlade.

Jag köpte lite godis. De här är nya för oss och förstås inte alls hälsosamma. Jag köpte också ingredienser för mjödtillverkning. Det trots att bisin min sa att jag inte ska göra nån mjöd alls, för det är inte heller hälsosamt. Få se nu, snart måste jag bestämma mej.

Igår kväll då jag satt i gungstolen i allsköns ro och stickade blev det plötsligt skumt. Den andra lampan i vår tre lampors armatur slocknade. Nu var det endast en lampa som lyste. Jag klagade min nöd för bisin min.
– Du får sticka med vitt garn, sa han och struntade blankt i den dåliga belysningen.
Äldsta sonen kom till all tur och bytte ut de söndriga lamporna mot hela och så gick det att sticka med svart garn och svarta stickor igen.

– Va, utropade bisin min efter en god stund.
– Du stickar ju med vitt garn nu, konstaterade han och spärrade förvånat upp ögonen.
Jo, det gjorde jag, stickade med vitt garn, för inte vill jag sticka en helsvart strumpa. Det skulle just se ut det!

Igår kväll såg vi igen på Kapes kökskapning där han hjälpte systrarna Margit och Marjut att komma bort från sin fildiet. Jag koncentrerade mej mer på att beundra de vackra stickade tröjorna än vad som hände i köket.

Nu ska jag försöka få igång både tvättmaskinen och diskmaskinen. Först efter det blir det stickdags igen. Det straffar sig att vara borta på äventyr hela dagen.

Önskar er alla en skön fredag!

Inte riktigt klok

Okej, vid det här laget vet ni ju redan att jag inte är riktigt klok. Det är liksom ingen hemlighet. Jag vet ju nu inte om jag ska skämmas för min dumhet eller om jag bara ska strunta i den. Jag lutar starkt åt det senare, för jag är gammal nog att inte bry mej. Jag tröstar mej med att jag inte är så totalt galen som den stora tokstollen i väst.

Jag tänkte använda det vita mjuka bambugarnet, som blev över från mitt lilla stickade sommarprojekt. Det som jag jagade knappar till igår. Jag virkade och rev upp redan en gång. Och så virkade jag på nytt, men garnet är för mjukt och "fintoffeln" ser inte riktigt klok ut, så igår rev jag upp alltihopa igen. Nu får det här virkandet vara ifall jag inte kan trolla fram lämpligt bomullsgarn.

Efter solnedgången igår kväll lade jag upp en ny liten sockstickning. Inte riktigt klokt med svarta stickor och svart garn i kvällsmörkret.
Inte riktigt klokt heller att börja på ett nytt projekt då jag har så många ofärdiga, som borde stickas färdigt. Det värsta är väl att jag längtar efter att börja på ett större projekt, vilket verkligen inte är riktigt klokt. Det som hittills har avhållit mej från stora projekt är min ovilja att sticka provlappar. Hur sockgarnen och sockstickorna fungerar för mitt handalag har jag nån sorts koll på, men för en tröja? Och med något annat garn? Det kan jag inte veta och då är ju en provlapp enda sättet att få reda på hur det ligger till. Hmmm...

Nu ska jag göra lite annat innan jag kör iväg till stickcaféet, som idag är hos H.

Önskar er alla en skön onsdag!

Den stora knappjakten

Egentligen hade jag idag tänkt skriva om böcker som jag läste förra sommaren, men mitt huvud är nu just fyllt av knappar! Ja, du läste rätt, knappar! Jag vill ha fyra stycken vita knappar i rätt storlek. Det kan väl inte vara så svårt? Här i vårt hus finns ju knappar i parti och minut.

Jakten inleddes igår. Jag drog ut en låda från min mormors arvegods. Vita knappar, jo, men...

... varför finns det endast tre när jag behöver fyra? Och de här är väl inte riktigt vita?

Igår gav jag sen helt enkelt upp.

I morse tog jag så ut den svarta lådan från min byrålåda, som finns i hobbyrummet. I den här svarta lådan har allt möjligt samlats under årens lopp och här finns mina egna knappar. Ja, och så mycket annat med förstås.

Jag tömde svarta lådan och började sortera. Banden hamnade i en plåtlåda och sytrådsrullar i en glaslåda.

Jag gjorde fina fynd, min samling med Nalle Puh klisterbilder! De hamnade nu i skrivbordslådan, så jag hittar dem när jag behöver dem.

Och de här! Visste ni att det finns såna här handdukshängargrejer? Tänk, nu slipper man sy i hängare. Tjohooo! Jag hittade faktiskt två såna här förpackningar.

Och vilken lycka! Äntligen, äntligen hittade jag min riktiga tygsax! Nu kan jag börja klippa. Vågar dock inte dra fram tyg och mönster, för bisin min kommer hit på kaffe med sin vedhuggarkompis. Och då ser det kanske inte så bra ut om matbordet är fullt med tyg, mönster och en symaskin.

Nu blev det bättre ordning i min svarta låda. Och det lönade sig att ordna upp, för nu vet jag vad som finns och jag gjorde ju verkligt fina fynd.

Men knappar hittade jag inte, så jag fortsatte leta bland knapparna jag ärvt av mormor.

Och jag blir nostalgisk. Den röda elefantknappen längst till vänster är från en kofta jag hade när jag var liten. Synd att de inte passar i mitt projekt. Inte säkert att det finns fyra stycken kvar av de knapparna heller. Suck!

Så synd att vi inte har handarbetsaffären kvar här i stan. Det är för dyrt att köra till Knapp-boden i västra grannstaden för att köpa fyra knappar. Och inte går det att beställa via nätet heller, för dels vet jag inte hur stora eller små knappar jag ska ha och dels hinner knapparna inte fram i tid. Jag vill ha mitt projekt färdigt nu och därmed basta!

Igår kväll satt jag och virkade ivrigt ända tills dagsljuset tog slut. I natt kom jag på att jag nog skippar de där virkade "tofflorna" och river upp allting igen. Bäst att sticka sockor istället.

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen!