När det inte riktigt vill sig

Kära vänner, just nu känner jag mej faktiskt lite småstressad, tyvärr. Det är ju inte meningen att jag ska stressa och jag trodde att jag inte skulle behöva göra det heller. Men, nu ligger jag en dag efter i tidtabellen.

Det var meningen att jag skulle ha fått alla julklappar inslagna igår. Jag hann inte långt innan det blev tvärstopp. Jag kunde inte printa, för pappret hade tagit slut! Febrilt började jag leta i skåp och lådor, men nej, jag hittade inget papper. Jag bad äldsta sonen åka in till stan och köpa, men han skrattade bara åt mej. Bisin min tyckte inte att det var så viktigt med julklappsrimmen och sa att jag inte behöver papper. Hrmpf!

Idag ringde jag nästyngsta sonen och frågade om han har papper, som jag kan få låna. Jodå, det gick bra, han skickar sin fru då hon ska in till stan och storhandla. Jag tackade allra ödmjukast.

Tjohoo! Nu hade jag papper, men vad nu då, skrivaren vägrade fungera! Två gånger tittade äldsta sonen på den, ja, och i den. Sen sa han: "Nu kan du printa". Det gjorde jag och fick ut endast en sida istället för två! I det här läget blev jag nästan gråtfärdig och kallade än en gång på äldsta sonen.
Oj, vad han skrattade. Jag hade skrivit ut två sidor, jo, men endast ett blad. Så skrivaren fungerade, men jag hade glömt att den är inställd på tvåsidig utskrift. Suck! Ingenting vill sig riktigt.
Det gällde alltså att skriva ut en sida i taget.

Och ja, så fort jag satte i det lånade pappret, hittade jag vårt eget! 🙈
Åh, du milde, där låg det högst uppe på ett skåp. Inte klokt alltså! 

Bisin min flinar åt mej och tycker att jag sätter för mycket tid på rimmen. Men jag tycker att det är roligt att rimma då när det löper på. Och trots att rimmen är skrivna på datorn, så tar det ändå tid att hitta bilder, placera in dem på rätt ställe, klippa och klistra lapparna på paketet. Men det är ju just rimmen som är hela poängen, eller hur? Det är de som visar på omtanken. Jag är faktiskt bättre på att rimma än att paketera, så det så!
Att rimmen ska skrivas på datorn var ett direkt önskemål från julgubben, som annars inte lyckas läsa mina kråktassar. Och då vet man ju inte hur det går, paketen kan liksom gå i kors! Nu ska jag ännu paketera de sista paketen och rimma lite mera innan det är dags för lite stickning. Jag måste faktiskt få undan alla paket idag, för i morgon är det kökskommendering, som gäller.

Önskar er alla en lugn tisdag!

Fårsockor

Igår fick jag ännu ett par sockor färdiga. Det var som vanligt fästandet, som nästan tog längst tid. Det är så roligt att sticka, men sen kommer efterarbetet. Det är inte alls lika roligt om ni frågar mej.

Modell: Lapsen lammassukat, s. 68 i Käsityön ABC 34, Syksyn sukat & villapaidat

Start: 15.12.2025

Färdig: 20.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn 

Åtgång: 82 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Här är sockorna ännu i naturellt format. De ligger alltså först nu mellan handdukar. Det här var ett trevligt mönster med precis lagom figurer på skaftet. Som vanligt har jag stickat förstärkt häl och de sista 12 maskorna i tån stickade jag ihop så att tån blev lite bredare. Det kan vara bra med ordentligt med plats för tån. Och sockorna blev till och med bättre än vad jag trodde! Jag har dessutom julklappsrimmet till de här redan färdigt! Tjohoo! Nu gäller det bara att göra ett litet mjukt paket också. Men först ska jag klara av de lite enklare paketen, det vill säga kassarna! De ska iväg söderut och västerut och ja så till grannbyn. Lite tveksam är jag fortfarande till innehållet, men det klarnar väl så småningom. Måste kolla lite saker först.

Sent igår kväll lade jag upp maskor för ytterligare ett par sockor. Bara några varv kvar så borde första skaftet vara klart. Snart måste jag nog börja sticka annat än sockor.

Dags att ta itu med julklapparna medan jag ännu minns var jag har gömt dem!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen, den fjärde advent och årets kortaste dag. Imorgon går vi redan mot ljusare tider, så håll ut!

På födelsedagskalas

Idag på eftermiddagen körde jag iväg till stan, närmare bestämt till Folkets hus. Där var det födelsedagskalas, ett kalas som hette duga. Alla jubilarens, G-M:s släktingar, familj, vänner ja alla hennes viktiga människor var där.

Vid trappan stod en glad tomte och hälsade oss välkommen.

Inne i salen var långborden festligt dukade.

Det bjöds på god mat, sallader av olika slag, lax, stekar, potatis osv. Det fanns alltså nånting för alla och envar. Allting gjort hemma av barn och barnbarn samt jubilaren själv, förutom falafel.
Till efterrätt kaffe och konjak, men jag var ju med bil och dricker inte kaffe, så dessvärre ingen konjak för mej! Tårtorna hade dotterdottern gjort. Jag tog av morotskakan och den var riktigt, riktigt god.

Det var en varm och härlig stämning på kalaset. Svärsonen höll ett vackert tal till jubilaren. Så vackert att jag blev tårögd. Det andades kärlek och värme på långt håll. Och det är just det som världen behöver idag, mera kärlek och värme.

Innan jag körde till stan, hann jag fästa garnändarna på fårsockorna. Nu ska jag bara "vattna" dem lite och lägga dem mellan två handdukar så de blir fina och jämna!
Tur att jag var så envis igår att jag stickade på ända till midnatt!

Önskar er alla en riktigt skön söndag! 

Inte min stickdag!

I morse vaknade jag igen klockan sex. Insåg att det var alldeles onödigt att ligga och vrida sig i sängen, sedan somna sent omsider och så försvinner halva förmiddagen i en blink. Nä, upp och hoppa bara!

Jag försöker sticka, med betoning på försöker, för idag var det inte alls min stickdag. Det började med att jag efter de 21 hälmaskorna och 21 varven med förstärkt stickning hoppade direkt till att plocka upp maskor i sidorna. Det såg verkligen konstigt ut och blev liksom jättemånga maskor. 🙈
Aah, plötsligt förstod jag att jag hade glömt minskningarna på bägge sidor om hälens mitt.

Det var bara att dra ur stickorna och börja med minskningarna. Jag var på god väg med minskningsprojektet när jag plötsligt upptäckte en löst hängande maska. Ack och ve, den hade tappats någonstans på vägen. Jag säkrade den med en flätsticka och började sedan sticka bakåt för att få upp den.

Så småningom kom jag igång med kilminskningarna. På ett ställe såg det lite konstigt ut och när jag kontrollräknade insåg jag att jag hoppat över minskningar i högra sidan. Mera bakåtstickande! Suck!
Tror ni att jag nu vågar sticka de 37 varven som återstår att få färdiga innan det är dags för tåhoptagningen?

Till all tur avbröts mitt olycksaliga stickande av ett telefonsamtal från Lillemans mamma. Han behövde mej. Jag skyndade iväg till grannbyn och det var meningen att jag skulle finnas till hands när han vaknade ur sin dagssömn. Det gjorde Lilleman ganska snabbt efter att jag anlände, så vi satte oss i soffan och gosade medan han fick vakna upp ordentligt i lugn och ro. Vi var ensamma i hela huset lite på en timme innan mamma återvände med storasyster. Säga vad man vill, men det är allt tur att vi ändå bor så nära varandra. Och tur att jag är pensionär utan större åtaganden än stickning!

Bisin min tänker ställa till med julbastu redan ikväll. Den hoppar jag nog över för säkerhets skull. Jag glömde nämligen fråga hjärtläkaren om det är okej för mej att bada bastu. Med tanke på att hjärtat är normalt borde det ju vara okej, men jag tar inga risker, så här före jul. Bisin min får bada ensam.

Önskar er alla en finfin lördag! 

Full av energi

Nyss hemkommen från grannbyn. Där har jag tillbringat dagen i bästa sällskap, närmare bestämt med Lilleman. Trots att han steg upp klockan fem i morse var han full av energi. Faktiskt mycket mera energi än vad farmor har! Men vi klarade oss någorlunda fram till det var dags för lunchen.

Jag blev bjuden på två smörgåsar och gott svart te. Detta avnjöt jag medan Lilleman sov sin dagssömn, annars skulle det inte ha varit så värst mycket kvar av mina smörgåsar! Han tycker nämligen också om rostbröd med ost på. Ni ser kanske att vi har lekt lite med lastbilar, en lila bläckfisk osv. Strumpor är till för att dras av, enligt Lilleman. Sedan får de vuxna springa runt och söka dem och försöka få på dem igen. Skåp tycks vara nånting man klättrar i, för då jag anlände hittade jag Lilleman på andra hyllan i familjens nyaste skåp. Tur att det fortfarande är tomt i skåpet, så han ryms in där.

Igår tillbringade jag hela eftermiddagen i köket. Jag gjorde två såna här fyllda bröd. Fylld formfranska heter receptet, som jag utgick ifrån. Det tog tid att tärna ostbitar, tomater, medwurst och smör samt finfördela persiljan. Löken lämnade jag bort den här gången. Riktigt gott med grönsallad till. Nu tog jag hand om både ost och korv, som skulle ha farit illa. Bra med lite kylskåpsstädning emellanåt, i synnerhet om man kan förvandla resterna till nånting gott.

Nu ska jag värma lite middagsmat åt mej och sedan börja sticka.

Önskar er alla en skön torsdagskväll. 

Julgubbssockor

I måndags fick jag färdigt ett par julgubbssockor. Det var faktiskt ett UFO, som såg dagens ljus. Skönt att få nånting från kassen med ofärdiga projekt färdigt. För fem år sedan då jag började på de här sockorna tänkte jag faktiskt med kärlek och värme på samma människa, som nu ska få en liten heimlaga julklapp! Varför projektet blivit liggande i så många år vet jag egentligen inte, kanske mest för att jag inte hunnit tidigare. Ja, och så till en del det, att när jag hittat stickningen har jag inte haft mönstret. Och när jag hittat mönstertidningen, så har själva stickningen varit försvunnen. Men nu, nu kom jag äntligen igång och kunde avsluta min sockstickning.

Modell: Joulupukkisukat, s. 46 i Käsityön ABC 19, Lahjat 

Start: December 2020

Färdig: 15.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn 

Åtgång:130 g 

Stickor: Nr 3 och 3½

Riktigt roliga att sticka med lagom många mönstervarv i mjukt norskt garn. Hoppas att dom passar. Färgen är mörkt julröd, mera som den nyansen som syns i själva julgubben. Det är lite svårt att fota inomhus just nu när det är skymningsmörkt hela dagen. Ljusskenet från lampan förfalskar färgerna.

Nu ska jag skriva lite flera julklappsrim, se om jag kan åstadkomma något ätbart och sedan ta itu med följande sockprojekt.

Idag är det en vecka kvar till julafton, men ta det riktigt lugnt och njut av den här onsdagen!

Julvåffla

I morse vaknade jag redan halvfyra. Min hjärna ville bara hålla på med julklappsrim. Den ville inte alls sova. Nu har jag inte längre penna och papper på nattduksbordet, så jag kunde inte skriva upp allt fiffigt jag kom på. Kanske lika bra det, för i något skede somnade jag till all tur om. Men fortfarande söker de små grå i mina hjärnvindlingar efter lämpliga rim. Frågan är om rimmen ska vara övertydliga eller så finurliga att det är svårt att gissa paketets innehåll. Hmmm, mycket att fundera på alltså!

Idag har jag varit två gånger till stan. Första gången besökte jag Helgas.

Där träffade jag en vän och åt en delikat julvåffla. Här är glass, marmelad och pepparkaka och allt är veganskt och verkligen gott. Helgas är också jättemysigt, så har ni inte varit där än i år, skynda er dit. 23 december är sista möjligheten. Sedan blir det vinterstängt.
Enda nackdelen är trapporna! Steget från gatan upp till tamburen är jättehögt och förstås utan räcken.

Eftersom jag är snäll, en sak som kan diskuteras enligt bisin min, så köpte jag lite godsaker med hem. De här hornen är fyllda med choklad-plommongrädde!

Jag hann hem och vända ett varv innan det var dags att åka in till stan igen. Äldsta sonen har vintersemester och ville äta ute, så vi begav oss söderut till grillen invid hamnen.

Jag höll mej till mitt standardval, alltså pita kebab. Fick igen lämna en liten bit kvar.

Med magarna mätta tog vi oss till mataffären och handlandet gick snabbt. Inget onödigt fastnade i kundvagnen. Det har sina fördelar att vara mätt då man går och handlar.
 

De här tycker dock bisin min att är onödiga!
– Vi ska int ha någo julblommor, säger han.
Men det struntar jag i, för utan doften av hyacint blir det ingen jul. Så det så!

Nu är det dags att ta itu med hälen på den nya sockan.

Önskar er alla en skön onsdag!