Flickan i floden

I augusti förra året, då jag var på sjukhuset i västra grannstaden gjorde jag inte annat än läste. Dottern, den stackaren, fick en begäran om att hämta några deckare åt mej, så att jag skulle ha nånting att fördriva tiden med. Hon läser inte deckare så det var inte lätt för henne att veta vilka böcker hon skulle hämta åt mej.

En av böckerna hon kom med var Flickan i floden av Stephen Booth.

Handling:

Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. I en flod hittas en liten flicka drunknad. Föräldrarna hävdar att det är en olycka, men kriminalinspektör Ben Cooper är inte övertygad. En polisutredning inleds och snart gör man ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband...

Medan Ben går vidare med utredningen blir hans kollega, Diane Fry, ålagd ett helt annat uppdrag. Då hon ett par år tidigare arbetade i Birmingham utsattes hon för en gruppvåldtäkt. Gärningsmännen kunde aldrig gripas, men nu har man kopplat DNA-spår till två personer. Utredningen för Diane i helt oväntad riktning – rakt mot hennes eget smärtsamma förflutna.

I den tionde romanen om parhästarna Fry och Cooper drivs två olika polisutredningar parallellt men de har vissa gemensamma nämnare. Spänningen stegras då intrigen tätnar och mord, svek och skamfyllda familjehemligheter nystas sakta upp.
________ 

En för mej helt okänd författare och dessvärre ingen bok, som direkt gav mej mersmak. Omgivningarna och naturen skildras så ingående att det ibland är svårt att alls hänga med i kriminalfallen. I den här boken åtminstone två till antalet. Jag blir aldrig riktigt vän med poliserna. De beskrivs helt enkelt inte så att jag skulle börja gilla dem eller oroa mej för dem. För mej blir det heller aldrig så spännande att jag skulle ha svårt att lägga boken ifrån mej.
_________ 

Kan ni tänka er, i morse sov jag ända till klockan tio! Helt otroligt och så jätte, jätteskönt. Vanligtvis brukar jag vakna vid halvåtta, åttatiden efter sju timmars sömn. Men i morse slog jag rekord. Men schh, säg inget åt bisin min, som hade stuckit iväg till grannbyn för lite snöröjning. Jag hann till all tur få frukosten undanstökad innan han dök upp här hemma igen.

Min internetkontakt krånglar fortfarande, så jag sitter nu här vid bordet med min bärbara dator och skriver. Saknar min stora skärm och mitt "stora" tangentbord. Äldsta sonen körde nyss iväg till stora varuhuset i stan för att se om de har en adapter. Om inte, så får vi försöka fixa det hela med en "förstärkningsbox". Suck, stön och stånk! 
Tekniken är underbar då den fungerar, inte sant?

Nu ska jag packa ihop min dator och försöka sticka lite.

Önskar er alla en skön onsdagskväll.

Deprimerande

Just nu verkar det nog som om det är bäst att jag slutar sticka helt och hållet, för ingenting går så som jag har tänkt. Suck!
Till råga på allt så sa min internetkontakt upp kontraktet igår kväll, så ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg. Äldsta sonen tillkallades och han muttrade om alarm i boxen och jag vet inte allt vad. Idag har han fixat mitt internet behjälpligt efter hemkomsten från sin faster. Nätet är långsamt, men hoppas att det fungerar. Nu borde jag då skaffa en ny box till väggen, som skulle vara snabbare, men... tja, det kostar förstås. Och så borde jag hitta min adapter så jag kan koppla internetkabeln direkt till min bärbara dator. Dessvärre finns den adaptern nånstans på ett säkert ställe, för jag tänkte att jag inte skulle behöva den längre efter min pensionering. Så var kan jag ha lagt den? Jag har kollat lite hastigt i lådor här i datarummet utan att hitta den lilla mojängen. Suck!

I förrgår dök en knut upp i min stickning, så det blev till att klippa och skarva garnet.

Igår kväll dök knut nummer två upp! Inte roligt alls, ny klippning och nytt skarvande.

Och så det mest deprimerande. Björkgarnet tog slut...

... och det innan den andra snibben är färdig!
– Du kan ju ta nån annan färgs garn, ska jag hämta opp en garnlåda från källarn, tröstade bisin min igår kväll då jag klagade min nöd.
– Nää, det går int, för det är just den här färgen jag vill ha. Dessutom har jag inte den där mjuka sköna garnkvaliteten 50% bomull och 50% bambu.
Till det skakade bisin min bara på huvudet, utan att riktigt begripa min prekära situation. Här skulle jag snabbt och lustigt sticka en liten sjal för att värma min frusna nacke. Rätstickning med först ökning av maskorna och sedan minskning. Sånt kan ju inte vara jättesvårt, eller hur?
Men jag lyckades ju trassla till det hela och rev redan upp nästan allting en gång, så nu vill jag inte riva upp igen. Nä, jag vill ha den här lilla sjalen färdig nu genast, med det mjuka bomullsgarnet i den här färgen och därmed basta! Och nej, jag vill inte heller ha en mindre sjal än den här!

Idag beklagade jag mej för min virkande svärdotter. Hon tyckte att jag skulle reklamera det där Allegra gör-det-själv-garnpaketet till Lankamaailma, eftersom inte ett nystan Björk räckte till. En kort sekund funderade jag faktiskt på den möjligheten. Men sen kom jag fram till att det inte låter sig göras, eftersom jag inte stickade nån provlapp först. 🙈 Suck!

Vad har jag för alternativ nu? Åka in till Åggelby i den här kölden för att köpa ett nystan Björk på 50 gram? Beställa på nätet och köpa garn för 75 €, för att få det fraktfritt? Skicka yngsta sonen till Lankamaailmas garnlager i Vanda? Gömma undan projektet i nån väska och kanske nån gång i något skede besöka Lankamaailma? Eller varför inte beställa garnet från Adlibris? Jag får förstås inte samma färgbadsnummer, men kanske det inte är så farligt? Jag kan förstås köpa en och annan bok också, men jag vet inte riktigt när jag ska hinna läsa.
Bäst att sova på saken och inte göra några förhastade beslut.

Deprimerande nog så är också världen just nu helt galen, så jag gör mitt bästa för att undvika alla sorters nyheter. Enda överlevnadsstrategin för min del.

Dags för mej att ta itu med en annan stickning. Kanske jag får nånting färdigt nån gång.

Hoppas att ni får en skön trettondagskväll och fin onsdag!

Två virkade pannlappar

I bottnen på en kasse full med bomullsgarn i olika färger hittade jag före nyår två färdiga åttkanter, alltså polygoner, och en nästan färdigvirkad. Vad jag riktigt ursprungligen hade tänkt i augusti 2024 med de här åttahörningarna vet jag inte, men på nyårsdagen fixade jag till dem och plötsligt hade jag två pannlappar eller grytlappar. Vad jag ska göra med den tredje påbörjade lappen, vet jag inte ännu, för om det ska bli två grytlappar till, måste den andra bli i en annan färg. Få se vad jag hittar på. Bra är det förstås att få bort gamla UFO:n från kassbottnen.

 

Virkade pannlappar

Start: 12.08.2024

Färdig: 01.01.2026

Garn: Rainbow Cotton 8/8 från Hobbii

Åtgång: 70 g
Virknål: 3½

Mönster: Åttahörning, modell nr 55 i Kauneimmat käsityöt nr 7 2022
Det röda hjärtat: From the Heart

Designer: Jonna Kirjavainen, åttahörningen, hjärtat är ett Drops mönster

Hålen i åttahörningarna får fungera som öglor för upphängning av pannlapparna. Hjärtat syns inte så tydligt, men det kanske är mindre viktigt? Huvudsaken är ju att man inte bränner fingrarna.

I morse då jag hastigt och lustigt skulle kolla hur ett ord stavas för mitt pågående korsord, så dök det plötsligt upp nakna damer på min telefonskärm. Förskräckt hickade jag till och försökte envist googla en gång till. Men resultatet var detsamma, aggressiv marknadsföring av sexvideor. Nej, tack, inte i min telefon. Hastigt tömde jag webbläsarens minne, laddade ner Firefox och gjorde om sökningen. Dessvärre med samma resultat. Dags att igen tömma historiken och ladda ner följande webbläsare, DuckDuckGo. Tyvärr, tyvärr, nakna kvinnor igen. Vid det här laget började jag bli smått svettigt desperat. Tänk om jag inte längre kan använda min telefon, för snabba sökningar?
Jag kollade om jag hade en annonsblockerare installerad på telefonen. Javisst fanns det en, men den verkade inte fungera, så jag gnuggade geniknölarna och installerade ytterligare en webbläsare på min telefon, Brave. Och nu, nu slapp jag de nakna damerna. Tjohooo! Brave blockerade dessutom alla annonserna! Så lättad och glad att jag nu kan fortsätta söka med telefonen. Varför har jag inte laddat ner den här appen för längesedan?
Hastigt avinstallerade jag de andra två, Firefox och DuckDuckGo, för jag vill inte ha onödiga appar i min telefon. Helst inga alls. Butiksapparna är till exempel en plåga, för det blir alltid kö när kupongerna i telefonen ska lösas in i kassan. Borde det inte räcka om man har bonuskortet?

Nu ska jag ta itu med min trassliga stickning. Håll tummarna att jag klarar det, så det inte blir en ny UFO!

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen. Jag var redan ute ett varv i friska luften i morse, men vet inte om jag kan rekommendera det. Skönast var nog att komma in igen.

Bluesbrödernas fel

För tillfället känner jag mej som den mest misslyckade stickerskan i världen. Jag har nämligen ägnat förmiddagen åt rivningsarbete och det är Bluesbrödernas fel!

Se nu, jag klarar inte ens av vanlig rätstickning! Inga raka kanter här inte! Jag såg på filmen Blues Brothers och tappade räkningen på ökningarna. De skulle ske vart 4:e varv, men... ja, ni ser själva. Det gick inte riktigt som på Strömsö. Filmen är rolig och jag gillar musiken i den. Men, men, klarar tydligen inte av att sticka samtidigt!

Nånting har jag ändå lärt mej, nämligen att använda en livlina när jag river upp stickningar.

Mitt liv som stickerska är verkligen trassligt just nu.

Tack vare livlinan gick det bra att plocka upp maskorna. Betydligt knepigare blir det att försöka räkna ut när jag är på fjärde varvet. Lite snopet känns det också att börja sticka om allting på nytt. Suck!

Bäst att börja med att ta hand om disken.

Önskar er alla en fin lördagskväll.

Rena rama lyxen

Igår fick jag ett Whatsappmeddelande från nästyngsta sonen med förfrågan om vi ville ha semlor (frallor) och en liten bondost. Svaret var förstås ett rungande JA! Bisin min var redan i grannbyn, så han kom hem med skatterna.

En liten ugnsplåt med semlor, som åkte in i den varma ugnen här hos oss...

... och en läcker liten bondost!

Rena rama lyxen att få nygräddade semlor. Mums och ett stort TACK till sonen, som är en baddare i köket.

Igår fick jag färdigt ett litet virkprojekt.

Och så började jag på ett nytt stickprojekt. Men efter att ha funderat och mediterat i natt kom jag till att det här inte blir bra, så det får bli årets första rivning.
Nu har jag grävt lite bland mina garn och faktiskt hittat två som färgmässigt skulle passa. Men kan jag blanda sånt som ska tvättas för hand med sånt som går att tvätta i maskin på ylleprogrammet? Hmmm. Jag har ett vagt minne av att min forna kollega i tiderna inte rekommenderade sådan blandning. Så vad ska jag nu göra? In i hobbyrummet och botanisera? Eller ve och fasa, köpa nytt garn? Fast nej, jag vill inte åka iväg in till stan och jag vill helst börja sticka på det nya projektet nu medan jag ännu är inspirerad.

Och vet ni vad? Jo, jag hittade Lillemans gömda julklapp idag! Tjohoo! Bisin min blev så ivrig att han genast ville åka iväg till grannbyn och överräcka den. Men, men... då blir nog storasyster lessen. Hon vill inte bli utan gåva om brorsan får en. Det är ju orättvist.

Nu gäller det ännu för mej att hitta bisin mins gömda julklapp! 🙈 Det blir snudd på katastrof om klappen inte hittas!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på fredagen.

Garnlagret i december 2025

Så här på det nya årets första dag är det dags att summera förra året, därför kommer här lite statistik. Vi börjar med mitt svällande garnlager.

Kvar från november 2025: 22 809 gram

• Köpt garn:   500 gram 

• Fem nystan 7 bröder till ett väntande projekt

•  Erhållit garn: 0 gram
  
  
•  Donerat garn: 200 gram
  
  
•  Använt garn: 546 gram
  
  
•  Rosaglittrande benvärmare  156 g
  
  
• Restgarnsnisse  28 g
  
  
•  Lilaglittrande pannband, modell större  34 g
  
  
•  Julgubbssockor  130 g
   
• Fårsockor  82 g
   
• Loksockor  58 g
  
  
• Virkad ugglesnuttetrasa  58 g
  
  
•  Kvar i december: 22 563 gram

Tjohoo! Äntligen minskning i garnlagret! Jo, jo, jag vet att det är fråga om en liten minskning, men det går ju åt rätt håll och det är huvudsaken, eller hur?

Tror inte att jag vågar räkna ihop det hela på årsnivå. Jag har donerat 2 594 gram garn och jag har använt 2 630 gram. Jag har fått 300 gram garn. Hur mycket jag har köpt orkar jag inte räkna ihop just nu, men jag kan vara riktigt stolt över fyra månaders noll inköp!

Om man får tro på min hulda moder, frid över hennes minne, så allting som man gör idag, kommer man att göra också resten av året! Jag vet inte varifrån hon tog det skrocket, men jag avhåller mig gärna från att laga mat och diska!
Jag vågar inte heller börja riva upp mitt senaste stickprojekt just idag, för jag vill inte sprätta en massa stickningar under det kommande året. Så det blir väl att börja på ett nytt projekt. Ja, och försöka hitta nånting lätt och litet, som jag skulle hinna få färdigt ännu idag. Hmmm...

Nu ligger 365 härliga tomma nya dagar framför oss, eller nåja, närmare bestämt 364 och en halv om man är petnoga. Låt oss fylla året med glädje, kärlek och förstås massor av garn och handarbete. Ta väl hand om er och njut av livet! 💕

Det eländiga garnlagret i november 2025

Så här på årets sista dag ska jag passa på att berätta hur galet mitt garnlager utvecklade sig under november månad. Hur det riktigt gick till är svårt att förstå, för jag är förstås alldeles oskyldig, eller hur?

Kvar från oktober 2025: 16 721 gram 

• Köpt garn:  6 978 gram
  
  
•   200 g 7 bröder 
  
  
• 
  2 495 g från Lankamaailma
  
  
• 4 083 g av E
  
  
•   100 g ljuvligt merinogarn
  
  
•    100 g 7 bröder 
  
  
• Erhållit garn: 0 gram
   
• Donerat garn: 500 gram
  
  
• Använt garn: 390 gram
   
•  Såpbubblesockor 128 g
   
•  Hjärtebenvärmare 164 g
  
  
• Glittrande lila benvärmare 98 g
   
• Kvar i november: 22 809 gram

Ve och fasa! Förskräckelsens förskräckelse. Inget mera garn här! Nu får jag allt lov att anpassa mönstren efter de nystan som redan finns i lager. Hoppas att det lyckas.
Nej, det är inget nyårslöfte, för såna låter jag allt bli att ge inför 2026. Jag kan ändå inte hålla dem sedan när vi kommer till mars månad. Det är inte fråga om lättja eller brist på karaktär, utan det är hjärnan som spelar mej ett spratt. Vår hjärna vill göra så som den alltid gjort, vilket betyder att det är knepigt att få in den på nya banor. En så enkel sak som att klä på sig strumpor eller byxor blir svårt om man tar "fel ben" före. Å andra sidan mår ju nog vår hjärna bra av utmaningar, men i mitt fall får det räcka med korsord och handarbete samt bisin mins alla musikfrågor då jag ska gissa vem eller vilka som sjunger vad.

Igår på eftermiddagen var vi iväg till grannbyn. Där träffade vi H och K och förstås Lillan och hennes familj. Det var härligt att träffas. Det har blivit lite långt mellan träffarna med H och K, för det har varit så mycket annat. Jag börjar smått inse att jag har varit verkligt dålig under hösten och inte orkat röra på mej så mycket. Till all tur blir det bättre dag för dag. Det gäller bara att ha en stor portion tålamod.

Ni skulle ha sett vilken fart det var på gullungarna igår. Knappt så föräldrarna hann med, för att nu inte tala om oss andra. Lilleman ska prompt iväg och klättra överallt. Fafa fick riktigt kasta sig från soffhörnet och grabba tag i Lillemans ben, så han inte skulle falla med huvudet före från armstödet. Huhu! Han lever minsann farligt. Lyckligast var Lilleman då han fick paja (klappa/smeka) katten. Lillan lekte bland annat polishund och fafa fick vara polispappan.

Förresten, den här julklappen som äldsta sonen fick var inne i en sån här väska. Den blir perfekt för mina projekt, eller hur?

 

Fram med champagneglasen! I natt ska vi skåla i granskottsbubbel. Lugn bara lugn, det är alkoholfritt. Stort tack till H och K för den fina julklappen, som innehöll både godis och bubbel.

Nu ska jag sätta mej i gungstolen under två filtar och försöka hinna sticka färdigt årets sista projekt. I kylskåpet finns rester av fina skinkpajen till lunch och ikväll får det bli hot dogs och kanske ishavsröra på skärgårdsbröd. Men jag tror att karlarna här i huset föredrar chips istället för räkor.

Önskar er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2026!