Gynna inhemskt

Om man lyssnar på diverse ekonomiska experter, så är det vi stackars konsumenter, som ska sluta hålla så hårt i våra pengar. Förståsigpåarna säger att vi ska spendera och få hjulen att rulla och då är det bäst att gynna inhemskt, så vi inte förlorar våra finländska producenter och företag.

Jag försöker verkligen hålla mej till inhemska produkter och självklart bojkotta det stora landet i väst, det galna landet i öst och de företag, som är kvar där och bidrar till krigskassan. Och förstås bojkottar jag också barnmördarlandet i Mellanöstern. Därtill håller jag utkik efter hjärtmärkta produkter. Allt det här som man ska ha i bakhuvudet när man går i mataffären gör mej alldeles matt och gör att jag tycker att det är jobbigt att handla. Nu har vi ju inte längre tillgång till egna trädgårdsprodukter här hemma, så det blir ju att köpa det gröna vi vill äta. Jag är ändå inte så extrem ännu att jag skulle börja med egen gris och ko, för när skulle jag hinna och orka sköta dem? Dessutom sätter väl EU-regler stopp för självhushållning? Bisin min har lovat skaffa ägg direkt från en producent. Men hittills har jag endast sett att han samlat på sig tomma äggkartonger. Men snart, snart ska han väl köpa nyvärpta ägg?

Jag försöker som sagt hålla lite koll på vad jag handlar. Jo, jag, för bisin min går inte i stora mataffärer, endast i lilla butiken och då köper han för det mesta kattmat, cornflakes, bananer och öl! Det är ungefär det han tycker att vi behöver.
Så här långt i november är jag uppe i 80% inhemska produkter. Rätt bra, eller hur? Jag misstänker att det inte finns skuggan av en chans att komma upp till 100%, för då får vi nog skippa alla frukter och jag får glömma svenska tidningar. Faktiskt, så har jag inte kollat var kattmaten är tillverkad. Det är ingen idé att göra det heller, för nu just är det bäst att hålla sig till de förpackningar, som de överhuvudtaget äter. De är lite kinkiga, minst sagt.

Sen går det ju inte alltid som på Strömsö! 

I söndags när jag var och handlade, så nappade jag det här knäckebrödspaketet för att jag såg hjärtat där. Jag kollade inte desto mera förrän jag kom hem och såg att det är tillverkat i Storbritannien! 🙈
Nu är jag verkligen besviken på mej själv. Det värsta är att jag gillar det här knäckebrödet och så är det hälsosamt med hög fiberhalt och låg kolhydrathalt samt salthalt. Så hur ska en stackars medveten konsument nu prioritera?
Och då har jag inte alls beaktat prisnivåer. Suck och dubbelsuck.

Bäst att hålla sig till stickning och det restgarnsprojekt, som nu har slukat mej totalt.

Önskar er alla en finfin onsdag!

Såpbubblesockor

Igår fäste jag garnändarna och fick äntligen ett sockprojekt färdigt. Tjohoo! Alltid skönt att åtminstone åstadkomma någonting, fastän jag känner mej ganska lat.

Modell: Saippuakuplia, s. 48 i Suuri Käsityö Kauneimmat kesäsukat 

Start: 14.10.2025

Färdig: 09.11.2025

Garn: 7-bröder från Novita

Åtgång: 128 g 

Stickor: Nr 3½

Design: Sarianna Lehtonen 

Som ni ser, så tog det mej nästan en månad att få de här sockorna färdiga. Jag är en så långsam stickare. Men det gör väl inget, för huvudsaken är att jag njuter av stickandet, eller hur?
Och det roliga är ju att det alltid går att lära sig nya saker i stickvärlden. Här fick jag lära mej fransk häl, så nu vet jag hur den ska stickas.

Det blev 70 gram över av garnet och det eftersom jag blev tvungen att köpa två nystan. Jag saknar de där 150 grams nystanen, som gjorde att det inte blev så mycket restgarner. Det här känns på något sätt som slöseri. Men ingen fara, jag har planer på ett par randiga sockor, måste bara hitta andra färger att randa med. Helst förstås färger, som passar ihop.

Nu ska jag sticka vidare på ett projekt, där jag också randar med restgarner.

Önskar er alla en fin tisdag!

Juligt loppisfynd

Brrr! Jag fryser och det fastän bisin min har eldat nu på dagen, för han trodde att han skulle få farsdagsmiddag. Stackaren! Lite knepigt då han först säger att det inte ska firas och sedan ändå hoppas i hemlighet.

På Facebook är jag med i en loppisgrupp för hantverksgrejer och där hittade jag ett juligt loppisfynd:

Fastän jag inte ska pyssla julkort i år heller är här ändå massor av grejer, som kommer till nytta då jag ska börja paketera. Tjohooo!
Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att göra flera fynd i den där gruppen, för jag har kommit fram till att jag inget behöver. Visst är det lite sorgligt eller hur?

Det är som sagt lite synd om bisin min, för jag har idag varit ute på lunch med äldsta och yngsta sonen.

Vi var iväg söderut till grillen och jag åt som vanligt Pita kebab. Tyvärr hann jag inte säga:
– Ingen sås, tack.
Och tyvärr orkade jag inte äta upp allting. Tröstar mej med att jag i varje fall har ätit varm mat åtminstone en gång idag.
På hemvägen var vi iväg och handlade, så nu har vi fyllt kylskåpet igen!

Nu ska jag iväg och fästa...

... garnändar!

 Önskar er alla en skön söndagskväll.

Farligt, farligt, verkligen farligt

Vad kan man göra på Årets gråaste dag? Jo, man kan bege sig ut på farligheter! Det gjorde jag idag tillsammans med Lilleman och hans mamma. Vi startade på förmiddagen efter Lillemans dagsömn och lunch. Västerut for vi iväg och hamnade här:

Ja, ni ser ju redan på långt håll att det här inte ser bra ut för en garnoman. Lankamaailma (Garnvärlden) hade officiell invigning på sin lagerbutik i Vanda idag.

Här finns allt och lite till, färdigt stickade tröjor och böcker.

Ljuvliga mjuka och fluffiga garn.

Hur skulle det vara med en stickad klänning? En och annan karl, förutom de som ingick i personalen, hittades också mellan garnhyllorna.

Meter efter meter sträckte sig lagerhyllorna fulla med underbara garner.

Jag gick omkring och muttrade: "Jag ska inte ha garn, jag ska inte ha garn..."

Ändå blev min kundvagn konstigt nog full. Enda trösten är att allt det här garnet är inte mitt. Lillemans mamma fick en del av garnet färdigt i julklapp. Bra när hon fick välja själv och fick en julklapp hon vill ha.

Lilleman är minst sagt skeptisk till det här färgvalet och ja, kanske garnvalet överhuvudtaget. Han ville säkert ha mjukt babygarn, eller vad tror ni?
Bra gick det att navigera mellan hyllorna med kärran. Ibland uppstod lite hinder då stickdamer stod i grupper ivrigt samtalande med varandra.
Det bjöds på bulle, kaffe, saft och Mariannekarameller samt musik av en farbror, som spelade på elpiano.

Kön ringlade sig lång och jag tyckte verkligen synd om dem, som endast hade en bok eller några nystan och som fick vänta. Kassorna jobbade för högtryck och det gick ganska bra då en packade in allting och en annan slog in summorna i maskinen. Jag fick en tygkasse och ett stickmått, som gåva.

Jag blev alldeles, alldeles yr i bollen av allt det ljuvliga garnet. Det fanns för mycket att välja på och många nystan, som jag precis visste vad jag skulle kunna göra av. Men jag var ståndaktig och höll mej till min lista där jag skrivit upp vilka garner jag behöver till vilka sockor, vantar och mössor. Endast sju nystan var mer eller mindre impulsköp. Duktigt av mej, inte sant?
Jag insåg att jag är riktigt gammaldags, där jag gick med min lista. De flesta andra hade mönsterbeskrivningarna i sina telefoner.

Vi återvände österut och hade tänkt köpa lite gott till farsdagen från N'avetta. Men där var så fullt, så vi susade förbi och fortsatte västerut till Sibbostrand och Portside Trattoria för att inta en sen lunch.

Vi hade inte beställt bord i förväg, för vi visste ju inte alls att vi skulle komma hit. Nytt ställe för oss alla tre.

Jag beställde en Leif Eriksson pizza. Riktigt god med gorgonzola. Jag blev verkligt förvånad över att det på en italiensk pizza finns ananas! Men Lilleman var glad för de ananasbitar han fick, dock inte dem med gorgonzola på!

I vattenflaskan var citronbiten faststucken på en kvist. Nånting att ta efter?

Ifall ni undrar vad jag köpte för nystan, så får ni ge er till tåls. Jag kan inte dra fram dem på matbordet nu när bisin min är hemma! Sånt kan störa helgfriden! Inte för att han sa nånting då jag kom hem och han såg mina kassar. Han vet ju att jag har varit avhållsam!

Medan jag var borta har äldsta sonen städat kylskåpet. Skönt. Jag borde kanske vara borta oftare? Men inte i garnbutiker!
Nu ska jag ta hand om disken och sen sticka färdigt såpbubblesocka nummer två, för nu ska här börja stickas på allvar.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

Han e så go!

Idag har jag fått vara tillsammans med en riktig hjärtekrossare. ❤️ Han e så go, Lilleman. Men han är också farligt snabb och klättrar precis överallt där han kommer åt! Jag måste nog börja träna, för jag hinner inte riktigt med längre.

Till en del beror det förstås på alla leksaker han tycker om att sprida omkring. Att sen hitta nånting han vill leka med är inte alltför lätt. Storögt tittade han på mej då jag tog dockan i min famn. Men så fort han hörde maskinljud utanför skulle han till fönstret och se vad som var på gång. Där körde fafa med den gula skoplastaren. Länge stod Lilleman och väntade att maskinen skulle komma tillbaka.

Glad att jag fick tillbringa dagen tillsammans med Lilleman och hann till och med prata lite med hans far mellan varven. Vädret har varit genomtrist och grått hela dagen, så det behövs lite värme och solglittrande leenden.

Önskar er alla en fin lördag!

KAJ-fans

Nu är jag både skriftskolsgången och vaccinerad. Åtminstone förr var sånt viktigt. Viktigt var det enligt lungläkaren att jag tog både influensavaccin och covid-19 vaccin. Det har jag gjort nu och hoppas på att fortsättningsvis få vara frisk utan angrepp på lungorna.

Allting gick dessvärre på finska och det fastän det är svenska dagen idag. Synd, verkligen synd.
När jag hade blivit stucken i både vänster och höger arm, var det dags att sitta ner de obligatoriska 10 - 15 minuterna. Medan jag satt där i allsköns ro fick jag en fråga av en äldre dam:
– Jag hörde att dom ropade Ekholm. Är du uppifrån byarna?
Jag svarade försiktigt jakande på frågan.
– Är du släkt med E och M Ekholm?
– Jo, det var mina svärföräldrar.
Sedan gick samtalet in på släktspår, så som det nästan alltid blir i Svenskfinland. Lite osäker är jag nu om det var så att damen var kusin till min svärfar eller om hon är småkusin med bisin min. Det hann jag aldrig fråga, för det kom en karl med stora steg.
– Jag måst få visa vad jag fick till farsdan, sa han och öppnade rocken. Stolt och glad visade han sin t-skjorta med texten Kom ti byin. Likadan skjorta som KAJ har i sin byvideo.
– Ni vet kanske int va de här e, sa han.
Jodå, det visste vi allihop och damen jag talade med tidigare berättade att radio Vega hade spelat Bara bada bastu på morgonen.

På hemvägen då jag lyssnade på radion hörde jag dem säga att idag spelar de endast finlandssvensk musik, eller egentligen musik av finlandssvenska artister, för jag hann höra åtminstone två låtar på engelska. Den ena var Up All Night med Mia Hafrén.
Lite motvilligt måste jag väl medge att jag är avundsjuk på den där karlens t-skjorta. Det skulle inte alls vara fel att gå omkring i nånting KAJ-relaterat. Men kanske bäst att hålla mej till mina vanliga utslitna kläder.

I tisdags fick jag post från Hjärtförbundet, post som inte gjorde mej glad.

Den här adventskalendern kom som en gåva och det stod att man inte behöver betala för den. Men jag får dåligt samvete, för att jag inte betalar. Jag kan dock inte betala, för då kommer jag att få tiggeribrev också i fortsättningen och det vill jag helst slippa.

Och när jag nu var inne på det här med hjärta, se vad yngsta sonen kom med idag:

Hjärtmärkta semlor (frallor)! Jag visste inte ens att sådana finns. Men riktigt bra, nu kan jag variera brödmenyn och ibland njuta av vetesemlor.

För övrigt så gäller det ju att ha Hjärtat på rätta stället.  ❤️

Idag har jag försökt övertyga bisin min om att jag måste vila mina stuckna armar och omöjligt kan bära ved. Han är minst sagt skeptisk. Tror ni att jag vågar sticka utan att han börjar misstänka att jag är arbetsskygg?

Önskar er alla en trevlig svenskadagen kväll.

Ett par sockor och ett par vantar

Nu kan jag brösta mej och spatsera stolt som en tupp och säga:
– Vad var det jag sa?
För vet ni vad? Joo, Lilleman förstår att titta och sedan göra likadant och det var ju det jag visste hela tiden! Igår tog bisin min fram sin nya maskin, en stubbfräs. Han fräste bort en jättestor granstubbe på nästyngsta sonens gårdsplan i grannbyn. Lilleman hade hört intressanta maskinljud ute och tog en titt i fönstret och sen var det fort på med tossorna (ja, alltså dojor eller skor), halaren (det som svenskar kallar overall) mössa och handskar förstås, för nu skulle han minsann ut och hjälpa fafa. Lilleman var jätteintresserad av maskinen, så det var fullt sjå att se till att han inte kom i vägen för den eller brände sig på den. När maskinarbetet var färdigt, började bisin min ösa träfliset i ett ämbar (eller kalla det hink om ni vill). Lilleman var genast med på noterna, letade reda på ett ämbar och började ösa flis i hinken. Här behövs inga leksaker när det finns riktigt kara-arbeit!
Självklart ska Lilleman ha sin Pilttikalender. Han kommer att lära sig öppna luckorna på nolltid. Tror att fafa insåg det igår!

Idag har jag tillbringat en härlig eftermiddag hos G-M, där vi stickflickor möttes. Skönt att sitta inne, mysa, prata och sticka. Värdinnan bjöd på god grönsakspaj och smaskig kolapaj. Tack för den förplägnaden.
Och jag kom igen hem med fina gåvor...

... ett par sockor. Om de är för små för A, får Lillan dem. 

Och ett par vantar, som jag tror att blir riktigt bra åt Lillan. Nu slipper hon frysa om händerna. Är de för stora för henne får A prova dem.
Stort tack till U för fina handstickade gåvor. ❤️

Nu ska jag sticka vidare på såpbubblesocka nummer två.

Önskar er alla en fin torsdag.