Ett väldigt brak

I natt vid tretiden hördes ett väldigt brak. Bisin min påstod att hela huset skakade till, men det har jag svårt att riktigt tro på. Själv sov jag som en stock och visste inte av någonting alls. Inte för att jag nu vet hur stockar sover egentligen.

Så här såg det ut utanför vår trappa när jag öppnade ytterdörren i morse! Huuu! Bäst att hålla sig inomhus tills all snö smält bort. Eller nåja, ut och skotta kanske.

Igår var jag iväg med min väninna till stan på en sen tre rätters lunch. Sen därför att vi skulle ha möjlighet att välja från menyn på Fylla.

Jag startade med nachos och auradipp. Till portionen hörde förstås salsa, men nuförtiden är jag försiktigare med chilin, så jag koncentrerade mej på auraostdippen. Den här portionen skulle ju gå lätt att fixa här hemma också, inte sant? En påse nachos, lite auraostsmulor och gräddfil.

Att välja varmrätt tyckte jag var knepigt. Det fanns ganska många alternativ, jo. Men många av dem var kryddiga och hamburgare ville jag inte ha. Jag lekte med tanken att beställa en barnportion eller fråga efter en halv portion, men till slut fick det bli fish and chips. I och för sig helt okej, men inte en endaste en liten grönsak! Förstås orkade jag inte äta upp alla potatisar.

Jag behövde ju spara lite utrymme för efterrätten, en blondie med glass. 
Helt okej maträtter, men jag tyckte nog att det smakade bättre förr och det fanns alltid något grönt på tallriken då. Jag misstänker att det är en annan kock nuförtiden? Å andra sidan kan det förstås också handla om min försvunna matlust.
När vi hade ätit färdigt började två unga män turvis komma och fråga om allt var bra. Lite irriterande då vi ville sitta och prata en stund till. Vi hade ju inte träffats sen december förra året. Till sist bröt vi helt enkelt upp. Tydligen får man inte sitta kvar och njuta utan att beställa nånting.

På hemvägen kurvade vi via mataffären. Jag skulle i princip inte ha nånting annat är tidningen Kuriren.

Till min stora sorg hittade jag den inte, så i rena rama frustrationen köpte jag den här istället. Och det på grund av de där sockorna på pärmen. De är stickade av restgarner. Dock ger jag mej inte tid till att nu hålla på att väga små nystan och plocka ihop olika färger. Det blir till inget med den saken. Dessutom har jag mest restgarner i grövre storlek, inte så här tunna.

Vi har som sagt inte hunnit träffas på det här årets sida, så jag kom hem med en vändagsgåva, en påse.

Innehållet i påsen var jättefint. Det där lilla häftet är så läckert. Det är just precis sånt som jag skulle falla för i affären! Det kommer att få följa med mej i stickväskan, för där kan jag skriva upp saker jag behöver minnas om mina stickningar. Muminmuggen är special, 80-års och lite mindre än de där vanliga muggarna. Bisin min går och suktar efter geishan. Jag har vänligt, men bestämt förklarat att det inte är fråga om en gemensam gåva, utan att det är min och bara min! Själviskt, eller hur?
I gåvan ingick också ett presentkort.
Stort tack för den här fina gåvan!

Idag har jag också varit iväg till stan. Äldsta sonen var så snäll att han skottade gången så att jag vågade mej ut ur huset.

Jag tog snällt vara på matsvinnet och räddade ett par bullar! Det fanns en hel del annat rödlappat också, men det är ingen vits att köpa sånt, som man ändå inte äter. Jag köpte alltså endast en annan rödlappad produkt, en påse med rispiroger/karelska piroger bakade på råg!

Och nu, nu hittade jag den, Kuriren nr 3 2026! Tjohoo! Äldsta sonen funderade varför jag plötsligt i kassakön övergav vår kundvagn och rusade iväg åt andra hållet. Det är inte mitt fel att de där i affären har placerat de svenska tidningarna nästan längst borta! Snyft!
– Nå, ska du int ha den där ChatGPT också, frågade sonen då jag triumferande återvände viftande med Kuriren.
– Öh, va, sa jag förvirrat och tittade mej omkring. Inte fanns det väl nån chat här i affären? Då pekade sonen på tidningshyllan invid kassan. Och mycket riktigt, det finns en tidning som heter Chat GPT. Jösses!
Och nej, den tänker jag INTE köpa. Och så länge det går tänker jag undvika att använda AI. Jag vill tänka själv och inte ta hjälp av konstgjord intelligens, inte ens då jag löser korsord.

Äldsta sonen löste ut paketet, som jag hade beställt från Fazer. Där bland påskgodiset fanns bland annat de här boxarna. 

Nu hoppas jag att bisin mins chokladhunger är stillad för ett tag framöver. Den han gillar bäst är den där blåa längst borta. Själv gillar jag den här gula här längst framme, den med hasselnöt. Mums!

Småningom dags för lite sockstickning. Om inte bisin min skulle ha insisterat igår på att det var läggdags när klockan började närma sig midnatt, ja, då skulle jag ha haft första sockan färdig redan.

Önskar er alla en finfin söndag! 

Vår i luften

Ännu en solig dag på kommande. Ute är marken frusen, för vi hade -6 grader i natt. Men det är väl det som gör att snön smälter fortare? Alprosorna borde täckas in, för att inte ta skada av solen. Själv funderar jag mest på om jag kan skippa vinterkängorna och vågar ta på mej lättare skodon. Jag ska nämligen iväg på trevligheter till stan nu på eftermiddagen. Kanske isen är borta från trottoarerna?

I onsdags kom bisin min in med posten. Han gormade och morrade lite smått. Jag anade att nu fanns där nånting i postlådan, som han irriterade sig på. Och mycket riktigt, jag fick den här:

Efter att snabbt ha bläddrat igenom den en gång, så vet jag inte riktigt. Å andra sidan, jag behöver nog ingen inspiration nu just.

Den här Alley-klänningen skulle kanske inte vara så tokig till sommaren? Men, men, ni ser att den har två prickar = lite utmanande, bäst att anlita en sömmerska och själv satsa på sockstickning. Det tror jag ibland att jag till och med kan, men igår blev jag lite tveksam där jag satt med min stickning. Är hälen rätt dimensionerad? Jag gjorde nämligen en egen förstärkt häl istället för den som står i mönstret. 🙈
Och blev det inte lite tokigt när jag randar och garrnbytet blir mitt under foten? Skulle det inte ha varit bättre att ha det i ena sidan? Och är inte skaftet lite smalt? Suck!
Ibland så känns det som om jag inte ens kan sticka sockor. Nå, om ingen vill ha dem, så... ja, så vad då? Jag river inte upp dem och återanvänder garnet. Nä, jag har på tok för mycket garn, för att det skulle vara ett alternativ.

Önskar er alla en skön fredag! Ut med er och njut av vårsolen, så får ni D-vitamin. Om ni behöver penicillin, glöm inte att äta mögelost!

En box

I morse ringde väckarklockan mitt i min dröm. Det tog tid innan jag fick klockan avstängd, för jag skulle så ha velat veta varifrån de där vita duvorna kom och slog sig ner på en snödriva. Det att en del av duvorna såg ut som vita kakaduor kan jag inte rå för. I en släde satt en av mina kolleger från 1980-talet tillsammans med en äldre herreman, som jag inte kunde identifiera. Med mej ut till den här snöscenen hade jag kolleger från min senaste arbetsplats före pensionen. Så jag ber nu om ursäkt av alla dem jag har stört nattsömnen för. Det sägs nämligen att om man inte kan sova på natten, så förekommer man i nåns dröm. Vet inte om det är sant eller om det är månen som ställer till det. Hur som helst så hade jag en hel del människor med i min dröm i morse.

Frukosten intog jag på stående fot innan jag begav mej iväg till grannbyn. Marken var frusen, så det gällde att försöka hålla sig till de partier där sanden tittade fram. Redan igår kväll funderade jag på hur jag skulle klara trappan utan att falla och bryta armar och ben. Det märks att jag håller på att bli rejält gammal när jag funderar på såna orosmoment på förhand. Men jag vet ju att precis där framför trappan i grannbyn faller snön ner från taket och vi har haft vårliga plusgrader här. Jag vet också att nästyngsta sonen knappast har tagit bort den snön, för ungdomarna rör sig obehindrat upp och ner för trappan. I den där frysta ishögen går det inte att ta sig fram som en pingvin för högen sluttar neråt och jag ska uppåt. Nå, den rara sonen hjälpte mej upp och sandade sedan så när jag skulle hem klarade jag mej också nedför trappan utan vidare missöden. Nu hoppas jag verkligen att sonen tar bort isen och snön idag medan vi har värmegrader.

Jag har alltså tillbringat morgontimmarna i grannbyn tillsammans med Lilleman. Vi hade riktigt trevligt. Fadern hade byggt en lååång bilbana med både backar och kurvor och där skuffade vi bilarna framåt. Ibland körde de ut i kurvorna och då var det bara att börja om från början. Katten Pricken var också ivrigt med och lekte.

När jag kom hem efter dryga tre timmar hade jag med mej varmbröd, som sonen bakade.

Jag hade också med mej en box!

Och inte vilken box som helst, utan en stickbox! 300 gram sockgarn, 7 bröder, strumpstickor och mönster.

Som socker på bottnen, godis!

Och nu kan påsken komma, för kolla vad jag också har! Den här förpackningen måste gömmas, annars har vi inga mignonägg kvar sen när det gäller. Undrar förresten om det blir många påskmarknader i år. På Pellinge vet jag att det blir en, lördag 4 april, men hur är det här lite närmare månntro?

Vet ni förresten att det är ostbågens dag idag? Jag kan dessvärre inte fira med ostbågar, för såna har vi inte här i huset och jag åker inte iväg till stan för en påse ostbågar!

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på torsdagen. Njut av vårsolen om ni har möjlighet.

Jyjy-26 – 11

Eilen valmisatui uusi myssy!

11 Pipo

Aloitus: 21.02.2026

Valmis: 03.03.2026

Langan menekki: 80 g

Lanka: 7-veljestä Nummi, Novita
Puikot: 3½

Ohje: Malli nro 18, Suuri Käsityö nro 8/2023
Suunnittelija: Ronja Hakalehto

11 Flätstickad mössa

Start: 21.02.2026

Färdig: 03.003.2026

Garn: 7-bröder Nummi från Novita

Åtgång: 80 g
Stickor: 3½
Mönster: Modell nr 18 i Suuri Käsityö nr 8/2023

Designer: Ronja Hakalehto

Igår fick jag den här mössan färdig. Skönt att igen få ett av Jyjy-26 projekten rott i hamn. Det finns liksom för många påbörjade projekt här hos mej just nu. Mot slutet på mössan tappade jag lite maskor och hade ett sjå att få minskningarna att stämma. Men till all tur märks det inte där uppe på skulten! Bisin min tröstade mej med att det inte är hemstickat om det inte finns lite fel.
Det här var ett sånt där ett-nystan-projekt, så jag var verkligt orolig att garnet inte skulle räcka till.

Men till all tur gjorde det det, räckte till och blev till och med lite över! Jag hade nog planen klar, ifall garnet skulle ha tagit slut, så skulle jag helt enkelt ha skarvat i med rosa 7-bröder sockgarn. Ingen mening med att stressa upp sig över garn, eller hur? Nog för att mina stickpaket där garnet tog slut, inte alls var roligt. Man vill ju genast fortsätta att sticka och få det färdigt, när man nu en gång håller på, eller hur?

Idag blir det tyvärr inget stickcafé för min del. Jag har hostat en hel del och hoppas förstås att det inte ska utveckla sig till nånting värre. Men jag tar inga risker och vill inte smitta ner de andra deltagarna. Bisin min tycker att jag ju kan sticka här hemma på eftermiddagen. Jo, det kan jag ju förstås, men det är inte samma trevliga sticksällskap. Bäst att inte säga någonting om hans sällskap, så han inte blir sårad! Men ja, inte kan jag precis fråga om maskor och annat stickrelaterat av honom.

Nu ska jag äntligen ta i bruk årets kalender. Vill ju inte rådda flera gånger med viktiga tider.

Ha en riktigt skön fortsättning på onsdagen.

Morgonlyx

I morse fick jag ett WhatsApp-meddelande: "Nu e era baguetter i ugnen".

Efter en stund fick jag den här bilden:

Jag kunde riktigt känna hur det doftade av nybakat bröd. Och jag kände smaken av smält smör på det varma brödet. Men vem skulle köra iväg till grannbyn och hämta vårt lyxiga frukostbröd? Bisin min låg ännu och snarkade. Ingen idé att väcka honom om vi skulle få varmbröd. Bäst att själv rusta iväg sig. Jag körde iväg till grannbyn utan missöden och kom hem med...

... en papperspåse fylld med varma baguetter...

... insvepta i en kökshandduk. En sådan lyxig frukost vi fick. Så lyxigt och gott! Stort TACK till nästyngsta sonen, som bakade.
Översta fotot har förresten han tagit.

Så i morse var jag igen ut och iväg. Det blir inte mycket med mitt stugusittande!

Småningom blir det väl påsk? Men jag tänker tjuvstarta med memman och äta den redan nu!

Igår hade vi ändå glassbåtar till efterrätt. Mums! De är från Sia i Slöinge! Och Slöinge passar bra som namn på mej just nu, för jag är så lat, så lat. Jag får liksom inget gjort, bortsett då från att jag stickade färdigt en mössa idag. Nu ska jag leta reda på en trevlig liten sockstickning till kvällen.

Önskar er alla en skön tisdagsafton!

Stadsfärd

Brrr! I morse tog mitt duschande knappa två minuter. Vattnet var iskallt, för ingen hade eldat här i huset. Visserligen mumlade bisin från sängbottnen nånting om att jag skulle kolla om det fanns varmvatten. Men då var jag redan i tvättrummet. Och jo, någon sekund kom det faktiskt varmvatten. Nå, nu är jag ren i varje fall och sparat vatten gjorde jag då det blev till att ta en ytterst snabb kalldusch! Lite frusen har jag allt känt mej hela dagen, så nu skulle det vara riktigt bra att få krypa under filtar eller täcket. Men, men, det är ju inte precis läggdags ännu.

Mitt på dagen var jag iväg till stan, träffade "min" hälsovårdare. Hon berättade att resultatet på mina labbprov var bra. Skönt, nu kanske jag kan andas ut och koncentrera mej på annat. Visserligen skulle en läkare ännu behöva se på proven och säga sitt, ifall nån medicinering nu ska ändras. Jag fick min B-12 injektion, som planerat och nu är det tre månader till nästa.

Eftersom jag var så duktig och tog sprutan kunde jag belöna mej själv med lunch tillsammans med äldsta sonen. Vi hamnade på en pizzeria i omedelbar närhet av hälsocentralen.

Jag valde Alexin pita, som jag förstås inte orkade äta upp helt och hållet. Det är fortfarande lite si och så med min matlust. Å andra sidan, så orkade inte heller sonen äta upp sin pizza. Det kan alltså hända att portionerna är för stora, eller hur?

Från pizzerian till blomsteraffären.

– Hur ska den där pelargonen skötas, frågade jag och pekade på den här fina blomman.
– Det är en fönsterviva, fick jag till svar.
Eh, jag såg enbart på bladen och tänkte att bisin min gillar ju pelargoner, så...

Nu fick han då en fönsterviva istället. Inte säker på att han uppskattade mitt inköp. Han tror nog att jag kommer att vanvårda den stackars växten. Men det är ju hans, så...
Jag köpte faktiskt en likadan åt Lillan, som är förkyld och kan behöva lite uppmuntran. Hoppas att en blomma är bättre än godis eller leksaker. Få se vad hon säger så fort fafa har skött hemleveransen till grannbyn.

Från blomsteraffären iväg till apoteket och sen en runda i mataffären, fastän vi inget skulle ha!

Men korsord behövs alltid, eller hur?

När jag stod i kassakön fick jag syn på den här tidningen, som fick följa med mej hem. Neulojan lankaopas, alltså stickarens garnguide är ju nånting, som jag absolut behöver, eller hur?

Min stugusittarperiod varade alltså inte längre än två dagar. Det gick bra att röra sig ute idag på de ställen där marken var bar. Nogsamt undvek jag alla isfläckar, för jag såg hur både en dam och en hund åkte kana på en av parkeringsplatserna. Farligt att ånga på i full fart och inte kolla var man sätter fötterna.

Nu tänker jag ta det lugnt resten av kvällen och försöka få ett stickprojekt färdigt.

Önskar er alla en finfin ny vecka!

En röd bukett

Dimmigt och fuktigt ute, barmark, is och vattenpölar om vartannat. Söndagsmiddagen, tagliatelle och köttfärsröra, avklarad. Tack till äldsta sonen, som skötte kockandet. Nu återstår disken för min del.

Vasaloppet är också avklarat och vad kan man göra medan det pågår? Jo, jag stickade förstås. Bisin min drog fram massvis med gamla foton, gick igenom dem. MEN han sorterade dem inte!!!
Vårt liv flimrade förbi, skolan, studieresor, jobb, familj, många fina minnen från en hoppfull och glad tid. Men också foton på många som fattas oss nu. En hel del urgamla foton där vi inte har en aning om vem som finns med. Dessvärre var bisin min för lat för att gå efter en penna och skriva namn bak på fotot för de personer vi lyckades identifiera. Antagligen skulle hans pappa ha vetat en del, men det verkade liksom aldrig finnas tid att fråga medan han levde.
Den stora frågan nu är förstås om vi ska börja göra oss av med fotona, för att underlätta för våra barn. Knappast vill de ha foton på personer de aldrig har träffat? Men, tänk om de vill börja forska i släkten? Då kanske de vill se det där svartvita fotot på en bister gammal dam? Det förställer bisin mins farmors mamma!

Bisin hittade också en påbörjad klippbok från tiden då jag skrev för tidningen Östra Nyland. I ett skede lovade han att när han blir pensionär, så ska han klistra in resten av mina texter. Tydligen har han inte kommit till pensionärsstadiet ännu! 😁

Just nu bläddrar bisin min i gamla tidningar, bland annat Hufvudstadsbladet, Östra Nyland och Dagens Nyheter från 1950-talet. Han hittade också veckotidningar från 1960-talet, bland annat Allers och Hemmets Veckotidning. Vi suckade nostalgiskt över hur många serier det fanns på den tiden i HV. Där hittade bisin min dessutom en klippdocka av självaste Jerry Williams! Men vet ni vad? Jo, jag får inte klippa ut den! Höh! Tänk så kul jag skulle ha haft med att designa nya kläder åt Jerry. Lite omväxling till disken och stickandet!

Igår kväll såg vi på semifinalen i snooker. Det var riktigt spännande, så det blev inte mycket stickat. Jag missade KAJ:s senaste, så idag har jag fått kolla det hela på Youtube. Humoristiskt så det förslår. Själva ESC bryr jag mej inte alls om i år. Nej, det evenemanget bojkottar jag den här gången.

Igår hämtade äldsta sonen en bukett med röda tulpaner. Den lyser upp tillvaron här.

Nu dags för disk och sedan lite stickning.

Ha det bra och njut av söndagskvällen!