Lyckan finns i en påse

I morse knackade det på dörren då jag just satt mej ner med mitt frukostte och mitt korsord. Där stod yngsta sonen. Nu var det dags för oss att ge oss av österut, ända bort till östra grannstaden. Där spatserade vi i det stora gröna varuhuset i den tidiga morgontimmen.

Genast när jag steg innanför dörren fanns det till vänster garnlådor fylla med nystan till rabatterat pris. Sånt är inte alls hälsosamt för mej. Nu är det förstås så att mitt garnlager är mycket konstigt. Varje gång jag behöver grundfärger, som till exempel svart, vit, blå och grå då hittar jag enbart pastellfärger och lila garn. Nu när jag skulle behöva puderrosa garn hittar jag enbart garn i grundfärgerna! Det är ju helt enkelt inte klokt. Tyvärr är det så att bisin min städade på sitt vis när han ville ha bort allting, som störde honom. Det innebär att han skuffade in allting huller om buller i mitt hobbyrum medan jag var på sjukhuset och inte ens kunde protestera. Det är därför jag inte hittar någonting längre. Suck!

Jag besökte alltså ytterst tveksamt Kangas Keidas där i Prisma. Yngsta sonen hade lämnat mej ensam i en ytterst farlig situation. Jag hoppades förstås att jag skulle hitta rätt rosa nyans där i handarbetsaffären.

Jag kom ut med den här lilla papperspåsen där det står att Lyckan finns i den här påsen.

Och det är nog riktigt sant, för inne i påsen finns det här ljuvligt mjuka merinogarnet. Ett helt nystan på 100 gram, ett nystan som jag nu i eftertankens kranka blekhet inte alls vet vad jag ska göra med. Och inte vet jag heller vad jag ska göra om jag inte hittar den där puderrosa nyansen jag är ute efter. Suck! Det är farligt att få idéer i huvudet och precis veta vad man vill ha och hur det ska se ut.

Jag hann ännu nappa med mej hem den här tidningen. Knappast kommer jag nånsin att sticka de där fina sockorna, men vem vet.

Idag har vi kunnat njuta av ett bedårande vinterlandskap i solens sken. Det är så vackert med snövitpudrade granar och andra träd. Om inte yngsta sonen skulle vara helallergisk för julsånger skulle jag lyriskt ha brutit ut i sången Hej mitt vinterland. Men jag avhöll mej från den utgjutelsen. Det är bäst att inte fresta på hans nerver. Han är ingen julmänniska även om han varje år har sett till att ge julklappar åt oss alla. Jag är tacksam redan att få följa med honom till stora gröna varuhuset där i öst. Sur är jag däremot på beslutsfattarna i västra grannstaden, som vägrar ge bygglov åt Varuboden i Tarmola. Det är inte klokt. Argumentet att små affärerna försvinner från centrum är delvis sant, men ingen lanttis vill åka in till stadens centrum och råka ut för de ökända lapplisorna. Det går liksom inte att parkera där i centrum. Dessutom är det verkligen fusk att K får bygga en stor affär på västra åstranden. Visst är det konstigt?

Nu ska jag på nytt försöka hitta rosa garn till mitt nästa projekt. Håll tummarna för att det lyckas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Hemmafynd

I måndags gjorde jag ett superfint fynd här hemma.

Jag hittade nämligen min Muudväska! Och kan ni tänka er, jag har inte ens hunnit sakna den!

Inne i Muudväskan hittade jag en liten projektväska och strumpstickor. Tjohoo!

Den här lilla fina projektväska har jag hunnit sakna en och annan gång redan.

Inne i projektväskan hittade jag den här påbörjade stickningen i Nallegarn. Vad månne det är tänkt att bli? Och varför är den övergiven och bortglömd? Är det så att jag gjort något fel i mönstret och inte har orkat riva upp? Ingenstans hittar jag nån anteckning om vad detta ska bli. Inte i mitt rutiga häfte och inte i min Exceltabell heller. I den sistnämnda brukar jag försöka hålla nån sorts ordning på mina projekt. Nog bäst att jag river upp det här och börjar på nytt med någonting annat, eller har ni andra förslag?

Lite ordentlig har jag i alla fall varit, för i projektkassen hittade jag både flätstickan och en varvräknare, som står på 3. Men det hjälper dessvärre inte så mycket när jag inte ens vet vilket mönster det är fråga om. Jag vet ju inte heller om det är tänkt som sockor, vantar eller handledsvärmare. Hmmm...

Trevligt att kunna göra fynd här hemma utan att besöka loppis och falla för andra frestelser! Själva Muudväskan är faktiskt ett loppisfynd. Jag skulle aldrig ha råd att köpa den till fullt pris. Då t duger det riktigt bra med Muminkassarna från mataffären för mej!

Nu är det dags för mej att försöka få färdigt de lilaglittrande benvärmarna och sen sätta upp maskor för ytterligare ett par benvärmare. Visserligen har bisin min gett order åt mej om att jag måste vara ute en stund, att han vill ha köttbullar av älgfärs och att jag ska baka jultårtor. Höh, jag är pensionär och tar order endast av barnbarnen! Så det så! 😊

Önskar er alla en mysig fredagskväll.

Apropå tidningar ännu

I torsdags för en vecka sedan var jag iväg med äldsta sonen till mataffären. Just då var min korsordsnöd så stor att jag beslöt mej för att inhandla en svensk veckotidning. Den här gången föll valet på Året Runt, för omväxlingens skull.

Sen gick det lite på tok, för ni ser ju att det står Handarbetsextra där på Hemmets Journal. Förstås måste jag ju ha den tidningen också. När korsorden är lösta, de svårare alltså, och handarbetsbilagan utriven åker tidningarna vidare söderut. Kul att de ännu kommer till glädje och nytta hos svägerskan.

Jag drabbades av akut dåligt samvete över det svenska inköpet, så jag var tvungen att köpa två inhemska tidningar också. Rosettsockorna där i Kotiliesi är riktigt söta och mönstret verkar vara ett, som jag nog skulle klara av.
På Kurirens pärm hittar ni Ann-Britt, som bor här i stan.

När jag kom hem i torsdags för en vecka sedan, hade bisin min plockat in den här från postlådan.

Igår lyckades äldsta sonen, som hämtade mej från stickcaféet, övertala mej att igen besöka mataffären.

Den här gången nappade jag gratistidningen Samarbete med mej hem.

I den tidningen hittade jag det här fina sockmönstret. Ljuvligheters ljuvlighet. Men, men knappast någonting för mej att satsa på.

I morse hade vi snö på marken och snöade gjorde det då bisin min skjutsade mej till stan. Jag besökte labbet och den här gången tog de hela sju rör med blod från mej. Lite försiktigt frågade jag om det här provet nu skulle räcka för det som Borgå också vill ha. Men se nej, efter två veckor ska jag till labbet igen och på nytt vara oäten i 12 timmars tid. Suck! 
Men på riktigt är jag nog tacksam för att jag får vård, fastän laboratorieproverna alltid skrämmer mej lite grann. Vem vet vad som hittas i mitt blod.

– Du är galen, sa bisin min när han fick syn på flickornas julkalendrar med påsar i olika storlek och mönster.
Ja, kanske jag är galen, men det här har varit rena rama glädjeinjektionen för mej. Det har varit riktigt roligt att samla på alla grejer under året som gått och nu försökt göra ett så bra innehåll i påsarna som möjligt. Jag hoppas verkligen att de blir glatt överraskade och inte alltför besvikna. Det här är inte precis någon chokokalender! Snart växer de sig så stora att det antagligen blir omöjligt för mej att hitta på 24 små grejer för varje barnbarn. I år har jag packat 72 påsar och två lillajulsklappar, ni ser de där stora karamelllådorna överst i kalenderkassarna. Nu återstår för mej att ännu paketera en lillajulsklapp åt Lillan och en åt Lilleman. Vad Lillan ska få har jag redan färdigt, men med Lilleman är det lite knepigare för mej att hitta på. Hmm...

Nu tror jag att jag ska försöka tömma bordet från alla paketeringsgrejer eller vänta nu, kanske jag först värmer mej med lite eftermiddagste medan jag läser dagens tidning.

Ha det riktigt bra och njut av torsdagskvällen.

Två små provlappar

Idag har vi haft minusgrader hela dagen. Brrr! Och jo, jag fryser faktiskt lite. Sol har vi också haft och det var riktigt härligt.

Härligt var det också på stickcaféet idag hos C. Hon bjöd på jättegod skinkpaj och god tårta. Pratet flöt bra på och stickorna glödde. Fyra av oss stickade sockor, en stickade inte alls och själv stickade jag på ett par benvärmare. Och vilken glädje, jag blev av med lite garn. Tjohooo!

På stickcaféet får man alltid goda råd, så jag tog med mej två små provlappar.

Jag ville veta om jag skulle satsa på den jätteglittriga kombinationen till vänster eller den lite mindre glittriga till höger. C sa att jag ska sticka den till höger och så får det bli, för hon har bra öga för färger. Den till höger blir alldeles för guldglittrig. Jag borde förstås ha stickat större provlappar, men jag hade så bråttom här på förmiddagen så jag hann dessvärre inte.

Den här hämtade bisin min in från postlådan idag. Nu är julen räddad, tror jag! Tänk om jag löser kryssen redan före jul! 🫣Hur ska jag då göra när jag smuttar på den alkoholfria glöggen och mumsar på pepparkakor om jag inte har kluriga kryss att lösa? Skippa både glögg och pepparkakor?

Apropå kryss, så hörde jag häromdagen hur bisin min förklarade i telefon för sin äldre syster:
– Inge löser bara svåra kryss. Hon tappar intresset om det är lättare kryss.
Heh, bisin min tycks känna sin fru. Svägerskan var så glad när hon hade hittat en tom ruta i ett korsord i Allers-tidningen från oktober, en ruta som hon kunde fylla i. Tidningen som äldsta sonen tog med då han senast var och hälsade på sin faster. Bisin min påstod att jag nog skulle ha kunnat fylla i rutan, men korsordet hade inte tillräckligt många ugglor. Och det var ju riktigt sant.
Tänk så många vi är som hade glädje av den tidningen och av korsorden.

Nu ska jag paketera de sista påsarna till flickornas adventskalendrar så att jag kan tömma bordet. Hoppas att vi kan leverera dem snart också, för de tar ju lite rum. Och det utrymmet behövs nog för mitt garn och mina projekt. Ja, och så ska jag ju börja paketera julklapparna också. I år blir det endast några få, så det borde gå snabbt. Det kan förstås haka upp sig på rimmen...

Önskar er alla en fin torsdag! 

Tre kassar

I en veckas tid har jag nu funderat från och till. Ska jag vara ärlig och verkligen berätta hur galen jag är? Eller ska jag vara  riktigt tyst och inte säga ett knyst om min galenskap? Avgörandet har inte varit lätt, men redan som sjuåring i söndagsskolan fick jag lära mej att ärlighet varar längst, så här kommer nu den oförskönade sanningen.
Men först en liten varning, det här är ingenting för såna med svaga nerver! Det är heller ingenting för såna som tänker skvallra för bisin min! Det är bäst att han får sväva i ovisshet om mina garntillkortakommanden, annars kommer han bara att börja gnälla om att han ska ha en 70 tums TV. Suck!

I tisdags för en vecka sedan träffade jag en dam i garnnöd. Innan vi träffades hade hon skickat bilder på nystan och härvor via WhatsApp och frågat om jag var intresserad att rädda henne från en katastrof. Efter ett kort övervägande svarade jag jakande på frågan. Hur skulle jag kunna annat? Hon behövde få mera plats i sin garderob, för hon skulle iväg till Tammerfors på hantverksmässan. Allt garn som hon erbjöd ville jag förstås inte ta emot. Och det som jag direkt visste att jag aldrig kommer att använda tackade jag genast nej till.

Hem kom jag den här gången med tre kassar fulla med garn, istället för två, som förra gången! Och vad hittade jag i kassarna?

Ljuvligt mjukt mohairgarn blandat med lin i 25 grams nystan. 425 gram
Färgerna är kanske inte riktigt de jag skulle välja, men vem vet. Ofta när jag börjar sticka med nån för mej främmande färg brukar jag börja gilla den mer och mer när jag liksom ser hur det blir på riktigt.

Tjocka mjuka garner, som eventuellt kunde bli en halsduk. Här är 200 gram, så det borde räcka. Men jag har inte kollat hur många meter, så få se nu.. 

Mjukt skönt garn utan banderoll, så här gäller det att pröva sig fram. Färdigt nystat är en lättnad. 290 gram

Det här skulle med fördel kunna bli en tröja åt bisin min om jag bara hade tillräckligt med fantasi och framförallt energi. 1 000 gram

Här är ett färdigt mösspaket, så det är enkelt att veta vad de här garnen ska användas till. Trasslet i förgrunden kan jag kanske ta med till stickcaféet och få det upprett? Min hulda moder, skulle ha varit bra på att reda ut sånt här...  150 gram

Lite allt möjligt sorts garn, som blivit över från diverse projekt. Har inte en ljusblå aning om till vad jag ska använda de här, kanske vantar eller nånting liknande?  334 gram

Gråa härvor i mängd och massor, men till vad? En väst? En sjal?  400 gram

Tjockt terapigarn från Jalovilla. Är inte allt garn rena rama terapin?  300 gram 

Tukuwool från Titityy. Färdigt nystat, så det är bara att sätta igång. 350 gram

– Finns det något garn du behöver, frågade damen.
– Jo, julrött sockgarn, svarade jag utan tvekan.
Och plötsligt ville hon bli av med alla sina Violanystan. Själv funderar jag lite smått att det här garnet kanske är för tunt för mej. Få se...
Det här garnet hette Venla förut. 634 gram

Här är alltså nu 4 083 gram allt som allt, om jag har räknat rätt. Och nu har jag totalt förstört mitt garnlager och det på endast några dagar! Det borde ju ha räckt med besöket i Vanda 8 november. 
Till mitt försvar, får jag väl säga att nu har jag ju varit Ytterst hjälpsam, eller hur?
Ja, och tekniskt sett, så har jag ju inte egentligen köpt nytt garn. Det var ju E som köpte det och lät det mogna i sitt skåp. Jag har alltså gjort en god gärning, som har räddat det här garnet!

Men lugn bara lugn, en del av garnet ovan kommer jag att ge bort. 

Med mej hem fick jag också några tunna rundstickor. Hoppas att jag får användning för dem.

Och vet ni förresten vad det värsta är?

Jo, i slutet av veckan har Tokmanni ett sånt här lockande garnerbjudande. Och nu skulle jag ju ha fått julrött sockgarn för en verkligt billig peng! Bäst att hålla sig borta från den garnhyllan!

Önskar er alla en skön tisdagskväll. 

Det månatliga cafébesöket

Nu när stickdamerna träffas hemma hos varandra har mina cafébesök nästan helt och hållet ebbat ut. Vilken tur då att jag har månatliga träffar! Verkligen bra att nån orkar dra ut mej och framförallt in mej till stan!

Idag var det alltså den dagen då det var dags för mitt månatliga cafébesök. Det ösregnade när jag kom till stan, så det passade perfekt att sitta inomhus och njuta av både sällskapet och bordets håvor.

Jag åt skinkpaj med auraost och sallad, himmelskt god citronmarängpaj och drack grönt julsancha te. Från caféet körde jag sedan raka spåret hem till min stickning. Nu är snart en lilaglittrande benvärmare färdig. Här går det undan minsann!

Önskar er alla en fin tisdag!

Pysslat och sysslat

Idag har jag hållit på intensivt, så intensivt att jag inte ens har tagit mej utanför dörren. Jag har pysslat och sysslat hela dagen lång.

Jag har knåpat ihop till tre adventskalendrar! Här bild på två av dem, den tredje rymdes tyvärr inte med. Jag har kommit fram till dag 15 och nu tog de stora påsarna slut, så jag måste ta paus. Jag får inte saker och ting att rymmas i de där pyttesmå påsarna. Håhåjaa...
Min fantasi är förresten också slut. Vad skulle vara kul att lägga i de återstående påsarna? Jag har nog grejer några dagar framåt ännu, men sedan dagarna före julafton är jag ytterst osäker på.

Jag har också sysslat i köket idag. Fått igång diskmaskinen och lagat söndagsmiddag tillsammans med äldsta sonen.

Igår gjorde jag något galet igen, för jag anmälde mej till JyJy2026. Man ska starta 20 stick- virk- eller makraméprojekt senast 28.02.2026. Starta får man på julnatten och man ska använda minst 50 gram garn/projekt. Färdig ska man vara med alla sina 20 projekt på midsommarnatten! I Facebook finns JyJy26-gruppen så man kan heja på och peppa varandra samt rapportera om sina framsteg. 
När jag var med i KyJy25 så hoppade jag helt enkelt av, för att jag inte hann på grund av min sjukhusvistelse. Få se hur JyJy26 går. Man ska inte ta det så allvarligt utan på lek, för annars är det inte kul.

Önskar er alla en rasande fin ny vecka! Ta hand om er!