onsdag, september 17, 2025

Lite upp och ner dag

I morse vaknade jag lite över sex, strax före väckarklockan. Jag var rejält trött, för under natten hade jag vridit och vänt på mej och varit uppe några gånger. Det går liksom inte att gå till sängs med kurrande mage. Jag klarar åtminstone inte av det. Men eftersom jag skulle vara på laboratoriet halvåtta i morse och därför vara oäten i tolv timmars tid, så var det bara att tåla och lida.

Jag kände mej rejält knäsvag då jag stolpade iväg upp till laboratoriet. Tacksam för att bisin min ställde upp och skjutsade. Medan jag väntade sade jag ett fult ord, för trots att jag hade beställt tid, så måste jag ändå anmäla mej och ta en kölapp! Jag fattar ingenting, för förra gången behövdes det inte och inte heller i labbet i Borgå. På det här sättet, så lönar det ju sig inte alls att beställa tid. Minst sagt förvirrande.

När jag kom ut från labbet var jag darrig och andfådd och det var riktigt skönt att få sitta i bilen och äta lite, så blodsockret gick upp. Jag har lite svårt att fatta att sjuka människor ska plågas extra på det här sättet. Till all tur behöver jag inte vara oäten vid nästa blodprov, som ska tas om en månad. Jag kände mej faktiskt ganska svag ännu en lång tid på förmiddagen efter frukosten.

Men jag blev på riktigt gott humör och kände mej genast bättre då jag lyckades hitta det här gula nystanet!

Dagens stickcafé hölls hos G-M och jag fick åka med väninnan B, tack för det! Vi hade så trevligt där vi satt och stickade och pratade att mitt i allt hade klockan hunnit bli 17:30 och det var dags att återvända hem.

Jag kom hem med den här intressanta boken! Tack till G-M för gåvan.

Och så ett litet tips till alla sockstickare:

Tokmanni säljer nu 7-bröder garnet i original version, alltså 150 grams nystan och 75% ylle och 25 % polyamid, så passa på att köpa. Men nej, nej, jag ska inte ha mera garn!

Nu ber jag om ursäkt, men det här inlägget får bli lite kort, för jag vill hinna sticka lite innan jag kryper i säng.

Önskar er alla en fin torsdag!

tisdag, september 16, 2025

Min julklapp

Kära vänner, här öser regnet ner efter en solig och vacker kväll. Åskan mullrar på avstånd och jag hoppas att den inte kommer närmare, för då måste jag avsluta skriverierna. 

Idag har det varit en minst sagt bråd dag. Det beror på att jag steg upp ganska sent och bisin min hade lite planer. Igår då jag sent omsider lade mej vid midnatt, var jag så upprörd över hur en obehaglig människa behandlar en annan snäll människa, att jag trodde att jag aldrig i världen kommer att somna. Men vet ni vad? Jo, jag somnade och sov som en stock ända till lite över fem då det var dags att göra det obligatoriska nattkissbesöket. Att stiga upp vid femtiden var på tok för tidigt, så jag kröp ner tillbaka i sängen och sov ända till lite över nio! Sen blev det ju lite sent med frukosten innan vi kom iväg till västra grannstaden.

Jag har nämligen idag träffat en jättetrevlig hjärtskötare på sjukhuset. Men innan vi kom dit så skulle bisin min först tanka bilen och sen förstås till Motonet. Bilen äldsta sonen kör med behöver nämligen nya bromsklossar och dem håller bisin min på att byta nu i hallen i grannbyn.

Efter Motonet besökte vi dottern och passade på att gratta svärsonen. Jag steg inte ut ur bilen och jag var minst sagt nervös inför besöket på hjärtpolikliniken. Man vet ju aldrig vad laboratorieproven visar. Men tjohooo, hemoglobinet är på väg uppåt, det har stigit sen slutet av augusti, njurarna fungerar som de ska och kolesterolet är okej. Ett av de där värdena var riktigt bra, men fråga mej inte vilket, för jag vet aldrig skillnad på dem. Enligt sköterskan ska jag ännu få tid till kardiolog för att få en ultraljudskoll av hjärtat, för säkerhets skull liksom. Men det är lång kö, så lite oklart när det blir.  Jag blir verkligen väl omhändertagen och är jätte, jätte tacksam. Jag hoppas innerligt att sjukvården fungerar så här bra även i framtiden. Sköterskan blev jätteglad då jag tackade för vården och sa att den har varit och fungerat så bra. Antagligen hör vårdpersonalen för det mesta klagomål? Alltid viktigt att komma ihåg att ge också bra feedback och inte alltid bara gnälla.

Idag lärde jag mej för övrigt någonting nytt: Det kan vara lika mycket salt i bröd som i chips! 🫣Härefter blir det alltså att söka efter hjärtmärkt mörkt bröd.
Och allt man äter med sked innehåller vätska! Jo, soppa, fil och yoghurt förstår jag, men inte har jag tänkt på att gröten också innehåller vätska! Måste börja hålla bättre koll på mitt vätskeintag!

Äldsta sonen var idag på eftermiddagen iväg till stan och löste ut mitt paket.

Han köpte en Daim, som tillägg till min julklapp. Tack för det!

Paketet var lätt att öppna, för på baksidan stod det "Open here", alltså öppna här.

Och kan ni tänka er, innehållet i paketet var precis vad jag önskade mej! En kalender för nästa år, en stickjournal och en bok från Laine Publishing. Tänk så bra då man själv beställer sin julklapp!

På det gula kortets baksida tackas man för beställningen.

Stickjournalen ser lite liknande ut som mitt nuvarande häfte, bortsett då från att jag inte skriver upp masktätheten, varifrån garnet är köpt, för det kommer jag absolut inte ihåg alla gånger och så har jag inte heller något system för att rösta eller skriva hur bra jag tycker att projektet lyckades.

Jag gillar Laine Publishings böcker och tidningar. De är av verkligt hög kvalitet och ger alltid plats åt designern. Här finns många inspirerande restgarnsprojekt. Jag beställde boken på finska istället för engelska, för jag tänkte att jag har ändå enklare att förstå beskrivningen på finska.

På bokens baksida står det att man ska dyka ner i sitt garnlager och låta fantasin flöda. Och så är det ju, bara att plocka fram restgarnerna och börja experimentera. Hushållsvågen är förstås också bra att ha till hands.



Här ett litet exempel på hur restgarnssockor kan se ut. I boken finns mönster på tröjor, jumprar, sjalar, halsdukar, västar och vantar. Och här finns både stickat och virkat. Nu är alltså min jul räddad och mina anförvanter slipper fundera på vad jag vill ha i julklapp, för jag har ju den redan hemma! Bra eller hur?

Igår då bisin min bjöd på kokt rosamunda potatis och köttbullar till middag, hittade han en Rosamundamumin. Den kunde han inte koka! Allt möjligt spännande växer det i trädgårdslandet.

Idag bjöd han på Pyttipanna av rester och han var så snäll, så snäll att han stekte ägget så jag fick min rinnande gula. Han gillar inte riktigt det, för han säger att jag kan få salmonella, att det är jättefarligt. Det är det förstås, men jag litar på våra inhemska producenter och livsmedelsverket.
Om ni funderar var det gröna fanns, så det hade jag på en skild tallrik och det var faktiskt orange idag, rivna morötter.

Min favoritskådespelare, den sista gentlemannen, Robert Redford, har gått bort idag. Han blev 89 år, lika gammal, som min svärfar var då han dog. 
Hur många filmer med Redford har ni sett? 
Min absoluta favorit är nog Blåsningen, The Sting. Sen har jag sett en hel del andra och faktiskt gillat varenda en. Men bäst att inte tråka ut er och gå in på alla de filmerna.

Nu ska jag gräva lite i en garnlåda och se om jag hittar gult garn. Sen blir det till att lägga sig tidigt, för i morgon bitti ska jag igen iväg till laboratoriet. Undrar vad det nu är för prov, som ska tas.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

måndag, september 15, 2025

Stora gurkburken

Igår på söndagen gjorde jag som sagt ingenting, förutom att skala och skiva gurkor tunt.

Resultatet blev stora gurkburken! Det var en precis lagom stor uppgift för mej igår. Och vet ni vad? Jo, jag kände mej som en riktigt duktig martha! Och vet ni vad? Jo, idag är gurkburken endast halvfull. Tydligen är gurkorna ätbara!

Sent igår kväll blev jag tvungen att ta en nattmacka! Jag måste ju få smaka på innehållet i burken!

I morse fortsatte jag på samma linje, en gurkmacka till frukostteet. Mumsfilibabba!

Idag plockade bisin min in Novitas hösttidning från vår postlåda. Antagligen hade tidningen legat i lådan ända sedan fredag. Jag vet inte riktigt om det finns nånting i den här tidningen som jag vill sticka. Kanske för att jag inte är en prominent kvinna? De kvinnorna har ju fått en helt egen kollektion. Suck!

Bisin min hämtade också in den här från postlådan, Mästarkryss nr 5 2025. Betydligt intressantare än Novitatidningen! Nästan så jag trodde att julgubben var där på pärmen.

Idag har jag inte heller gjort så mycket annat än löst korsord, stickat färdigt pannband nummer tre...

.. och börjat på pannband nummer fyra!

Önskar er alla en fin ny vecka!

söndag, september 14, 2025

Pannband modell större

Igår blev jag färdig med ännu ett pannband. Den här gången lite större, alltså i damstorlek.


Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 
Start: 10.09.2025
Färdig: 13.09.2025
Garn: Superlana Midi från Alize
Åtgång: 36 g 
Stickor: Nr 4
Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn

Det är något så magiskt och rogivande med den här stickningen, så jag misstänker att det blir några pannband till. Jag började redan sticka på det tredje bandet igår.

Grisen var inte så glad då han fick agera fotomodell för det där lilla pannbandet. Men nöden har ingen lag. Svårast med de här pannbanden är att veta hur långt jag ska sticka innan jag syr ihop, för de töjer ju, och att veta hur breda de ska vara.

Idag har jag tagit det riktigt lugnt, dels är det söndag och dels blev det lite för mycket igår. Äldsta sonen har skött veckohandlandet och han har även stått för söndagsmiddagen. Idag blev det fiskpinnar med tillbehör och klyftpotatis. Enkelt, snabbt och bra. Lättare att fiska i frysdisken än att vänta på att få rökt sik.

Nu ska jag fortsätta sticka pannband.

Önskar er alla en skön söndagskväll.

lördag, september 13, 2025

Min dag

– Idag är det din dag, sa bisin min mitt på dagen då han hämtade in rosor åt mej, från vår buske på baksidan av huset. Den har fått spader och börjat blomma på nytt och är alldeles, alldeles full med knoppar.

– Åh, tack, svarade jag helt överväldigad, för i morse stod de här gula blommorna på frukostbordet:

Det här är blommor från jordärtskockan. Släpp inte in den i din trädgård, för du blir aldrig av med den sen. Dock vackra blommor och en god rot, den är dessvärre inget för känsliga magar.

Bisin min hittade också de här gurkorna, som hade gömt sig i ogräset. Så ännu får vi njuta av odlandets mödor.

Om det nu sen är min dag eller inte vet jag inte med säkerhet. Idag har jag varit ovanligt aktiv. Jag har stickat färdigt ett litet projekt och sytt ihop det, jag har stolpat ner till källaren och fått på tvättmaskinen och jag hoppas verkligen att jag lyckades ställa in allting rätt! Till bisin mins stora besvikelse kokade jag mannagrynsgröt:

Mumsfilibabba med smöröga! Som jag har längtat efter just den här gröten. Bisin min ville ha köttbullar och det som vi kallar för "skakagurka" (uttalas med kort a) och som andra kallar för mormors gurka. Men vi har ingen dill längre i odlingslådan och jag vill inte ha den där gurkan utan dill, så det så! Dessutom behövde vi använda en mjölkliter medan den ännu var kurant och vare sig min energi eller kunskap räckte till för att steka plättar. Det är bisin min, som sköter om plättstekningen här i vårt hus!

Och tro det eller ej, men jag fyllde också diskmaskinen och det är nog allt vad jag orkar med idag! Och vackert så, för jag ska ju ta det lugnt.

Nu ska jag mäta mitt blodtryck och sen lägga upp en ny liten stickning.

Önskar er alla en riktigt fin söndag!

fredag, september 12, 2025

Litet pannband i Blossom Glitter

Igår sydde jag ihop ett litet pannband stickat i Blossom Glitter. Äntligen fick jag alltså nånting färdigt igen. Tog det lite som en teststickning.

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 
Start: 08.09.2025
Färdig: 11.09.2025
Garn: Blossom Glitter
Åtgång: 18 g 
Stickor: Nr 3½
Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn

Roligt med små enkla projekt, som snabbt blir färdiga och att kunna använda restgarner. Nackdelen är att det går åt så lite garn. Nu blir det som bisin min säger, jag använder endast en promille från garnlagret!

Idag har jag haft karlbesök här medan bisin min var i grannbyn och kämpade med bilreparationer. Yngsta sonen tittade in för en trevlig pratstund. Vi kom bland annat överens om att det för min del inte blir någon kryssning i november. Det är alldeles för långt att gå när jag är i det här dåliga skicket. Hoppeligen kryssar vi nästa år när det är sol och varmt. I november kan man råka ut för vilka snöstormar som helst och inte vill jag vara på en båt som gungar alltför mycket!

Önskar er alla en trevlig fredagskväll med eller utan korgbollsmatchen!

torsdag, september 11, 2025

Kebab och blåbär

I morse vid fyratiden när jag gjorde mitt obligatoriska nattkissbesök på toan, höll jag på att falla baklänges. Det berodde på att jag lyckades få bort sömngruset ur ögonen så mycket att jag kunde kasta en snabb blick i spegeln. Jag stelnade till, gnuggade mej i ögonen på nytt och nu spärrade jag upp dem allt vad det gick. Min underläpp såg helt sjuk ut. Hade jag faktiskt bitit sönder den hela vägen? Och när hade jag hunnit med det? Hade jag gjort det i sömnen?

Försiktigt kände jag efter med tungan, men nej, jag hittade inga sår. Underläppen var inte heller öm på något sätt. Min hjärna var lite trög den här tiden på dygnet och jag hade inte lust att väcka den heller, men jag kände ändå att jag måste få reda på vad som hänt. Försiktigt började jag tvätta munnen. Och se på sjutton, de där lila "såren" försvann. Då mindes jag att H igår hade bjudit på delikat bärkaka, som jag åt med god aptit. När jag återvände till sängen kom jag att tänka på att jag faktiskt hela eftermiddagen igår gått med blålila underläpp! Och jag som var i mataffären! 🙈Och tänk att inte vare sig bisin min eller äldsta sonen sa nånting om mitt utseende. Vad ska jag tro om det? Att dom inte ser mej? Eller att de inte vågar kommentera mitt utseende? Eller de kanske trodde att jag var allvarligt sjuk och snart skulle föras till akuten? Det tog förstås en stund att somna om med alla de där funderingarna.

I morse då jag äntligen sedan vaknade vid niotiden hade bisin min varit flitig igen.

Sex burkar lingonsylt kokade han i morse. Nu tror han att det borde räcka ända till jul, men jag är inte alls säker på det. Ikväll har han inte varit iväg och plockat bär. Han behöver lite paus ibland. Och nej, han har inte satt igång lilla frysskåpet heller. Det skulle bara öka på elräkningen till ingen nytta.

Gissa om jag blev glad vid frukosten i morse då jag direkt kunde det ena gula ordet i Allers A-kryss nummer 37! Skönt att kunna ens nånting.

Yngsta sonen var i stan på lunch med en kompis då jag ringde. Jag bad sonen hämta en pitakebab åt mej, för i Sverige är det kebabens dag idag. Svenskarna är ju tokiga i temadagar.

Och nu passade jag då också på att fira kebabens dag. Riktigt gott med färdig mat. 

Igår när bisin min var i lingonskogen passade han på att plocka lite blåbär åt mej. Hans avsikt var att jag skulle äta lite varje dag tillsammans med filen, men...

Jag rensade blåbären och sen åt jag upp allting på tallriken på en gång. Verkligt mumsig efterrätt och hälsosam.
När jag rensade blev fingrarna på min vänstra hand blåa och jag kom ihåg att jag är en ambidexter, alltså tvåhänt. Vissa saker gör jag alltså med vänster hand, som att till exempel dela ut kort, nysta garn och äta med gaffel och kniv. Antagligen skulle jag inte behöva öva så värst mycket så skulle jag kunna sticka som en vänsterhänt, vilket innebär att jag aldrig skulle behöva sticka aviga varv. Riktigt behändigt, eller hur? Samma med skrivandet, lite övning och jag skulle kunna skriva med vänster hand. Det skulle vara bra för hjärnan, för då använder jag båda halvorna. Min pappa var vänsterhänt, men han tvingades skriva med höger i skolan och lärde sig aldrig annat än att texta. Han klarade inte av skrivstilen.

Idag har Ali namnsdag och det kan ju vara lite känsligt med tanke på vad som hände i det stora landet i väst!

Nu är det dags för kvällsmacka, så jag kan ta mina mediciner innan läggdags. Det får bli mitt favoritknäckebröd, för jag har inga grahamsskorpor!

Önskar er en riktigt skön fredag! Njut av sommarvädret så länge det varar.