Sluta sticka!!!

 – Nu ska du sluta sticka, sa bisin min plötsligt igår kväll när vi satt sida vid sida i var sin gungstol.
Jag hajade förvånat till, vad hade han nu retat upp sig på? Han sade ju att bildelarna jag hämtade från Motonet var de rätta.
– Varför ska jag sluta sticka, frågade jag mycket långsamt med betoning på varenda stavelse.
– Nå, för att det blir sommar och ingen vill ha eller behöver vantar och sockor längre.
Åhå, här låg allt en hund begraven och jag anade ugglor i mossen och frågade frostigt:
– Och vad tycker du att jag ska göra istället då?
– Städa, förstås.
Nu levde bisin min farligt. Tur att jag hade min stickning i händerna och sakta hann räkna till 37 innan jag öppnade munnen:
– Nä, jag kan sticka sockor och vantar färdigt till i vinter.
Bisin min sa inte så mycket mera annat än muttrade lite. Och det var ju bra. Men jag har kommit på en ljuvlig hämnd. Nästa gång han ser på guldgrävarna eller sport i TV, då drar jag fram dammsugaren och städar vardagsrummet. Efter det vill han knappast att jag städar, för det är nog lugnare när jag sitter bredvid honom och stickar! Man får ju inte vara dum, eller hur? En kvinnas list övergår mannens förstånd. Stickning är en verkligt oskyldig hobby, inte sant?

Igår for det här paketet iväg västerut. Det innehöll prästkragesockorna och det var riktigt roligt att få överraska Lillan och Lillemans mommo med lite hemlagat. Ja, ni ser att själva paketet också är lite hemlagat! Jag återanvände en låda från Fazer och prydde den med lite klisterbilder och ett garnsnöre från restgarnsburken. Mottagaren gillade sockorna direkt och tackade tusenfalt. Som sagt, riktigt roligt att få ge.
Där fick bisin min se, att visst finns det människor som vill ha sockor också så här på våren! Så jag tänker inte alls sluta sticka. Han får säga vad han vill om den saken.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckans första dag!

Alldeles frivilligt

Igår kväll var vi iväg söderut och bjöds på god skinkpaj, grönkålssallad, delikata bullar, godis, morotskaka, ost och kex. Ja, matbordet var alldeles fullt av läckerheter. Det var riktigt trevligt att träffa svägerskorna, den enas man och dotter. Det blir alltför sällan, trots att avstånden inte är stora. Vi bor ju faktiskt i samma stad!
Äldsta sonen fick agera tech support, så nu borde åtminstone en dator vara uppdaterad och redo för nya utmaningar.
Bisin min är alldeles salig. Han kom hem med en för honom ny gammal knapptelefon, en likadan som han använder. Nu behöver han inte byta till modernare rackerier!
Vi kom hem mitt i natten, för tiden gick så fort och mitt i allt visade klockan 23.30.

I morse vaknade jag lite före åtta. Jag hann inte ens börja med frukosten då det knackade på dörren. Där stod yngsta sonen, som vänligt nog kom och hälsade på sina föräldrar. Yngsta sonen var ursprungligen på väg till stan och handla mat. Mitt i alltihopa innan jag ens fått i mej frukosten blev det bestämt att vi åker iväg österut till Kotka. Och kan ni tänka er, alldeles frivilligt gick jag in till Motonet och alldeles frivilligt tog jag kölapp till reservdelsdisken. Det ni! Nu hoppas jag innerligt att jag fick rätt rem och rätt kork. Jag hade ordentligt på en lapp skrivit upp allting bisin min behövde. Men det innebär inte att det automatiskt blir rätt ändå, för hur ska vi veta exakt vad det heter på finska?

– Ta det lite lugnt nu, sa yngsta sonen när jag tänkte rusa iväg till kassan.
– Vi ska titta lite omkring oss först ifall vi behöver nånting, fortsatte han.
Hmmm, lätt för honom att säga. Men lite knepigt när man inte alls vet vad de där konstiga grejerna överhuvudtaget ska användas till.

Men tjolahopp! De här känner jag i varje fall igen och nu passade jag på att förse mej, så jag klarar mej över sommaren. Förstås beroende på hur många korsord jag orkar lösa.

Såna här återanvändbara plastpåsar hittade yngsta sonen och dem nappade jag direkt. I de här kan jag ha lite nystan!

Från Motonet återvände vi västerut och stannade vid Prisma. Egentligen skulle jag inte ha så mycket annat än yoghurt, mjölk och lite bröd. Men, jag köpte lite påskpyssel och den här:

En virktidning! Garnhyllan besökte jag inte alls, så jag var riktigt duktig, inte sant? Sedan stod jag nog och höll i ett par rödlappade stickade babysockor. Funderade på att köpa dem, men tänkte att det är nog bättre om jag stickar själv...

När vi var färdiga med uppköpen och skulle iväg till kassan blev yngsta sonen lite orolig. Vi hade nämligen kommit in på barnklädesavdelningen. Han vet hur gärna jag handlar kläder åt barnbarnen och han ville inte bli och vänta på mej när vi ju redan hade allt nödvändigt i kundvagnen. Och nej, jag köpte inget den här gången. Så visst kan jag vara lite ordentlig ibland. 

På hemvägen ringde stickväninnan U och frågade om hon skulle köpa tidningen Kuriren åt mej. Jag hade telefonen i min väska i baksätet, men talade i min smartklocka i framsätet. Verkligt bra påfund med smartklockan kopplad till telefonen. Jag tackade U för att hon tänkte på mej. Som jag alltid har sagt, stickare är snälla!

Det blev en oplanerad snabb utfärd idag. Småningom börjar jag lära mej var allting finns där i Prisma i Kotka. Antagligen kommer de att ändra ordningen på varorna nu så fort jag lärt mej i vilka gångar jag ska gå.

Det blev en snabb och trevlig liten utfärd österut. Nu får ni hålla tummarna att bildelarna passar!

Önskar er alla en skön söndagskväll. Hoppas att ni hunnit njuta av det vackra vårvädret. Vi har haft vårens första bofink vid fågelbrädet!

Jyjy-26 – 12

 Keskiviikkona valmistui jyjy-26 – 12.

12 Päivänkakkarasukat

Aloitus: 22.02.2026

Valmis: 11.03.2026

Langan menekki: 110 g

Lanka: Sportsragg, Viking Garn
Puikot: 3 ja 3½

Ohje: Malli s. 6,  Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

12 Prästkragesockor

Start: 22.02.2026

Färdig: 11.003.2026

Garn: Sportsragg från Viking Garn

Åtgång: 110 g
Stickor: 3 och 3½
Mönster: Sidan 6 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

De här blev färdiga i onsdags och väntar nu på lite vatten och sedan får de torka.

Det blev en hel del att fästa. Det är en av nackdelarna med många olika färger i sockorna. Å andra sidan går det snabbare att sticka när man har ett mönster. En bra sak är nu det att jag verkar ha kommit över det där med att andra sockan blir ostickad. Tjohoo!! Det tar sig alltså på sockfronten.

Nu önskar jag er alla en skön lördagskväll.

Hönsdag

Idag är det fredag den trettonde. Enligt vissa en olycksdag. Jag hoppas att ni har klarat er utan missöden. Min hulda moder, frid över hennes minne, sa alltid att 13 var hennes lyckonummer. Så olika kan det vara. Har ni något lyckonummer?

I morse när jag satt och åt frukost ringde min telefon. Nästyngsta sonen ville veta om jag hade något för mej.
– Ska du göra nånting idag?
– Nej, svarade jag som vanligt, för jag hade inga bestämda planer inför dagen. Förstås finns det alltid saker att ta itu med, tråkigt hushållsarbete, men...
– Kan du komma hit till halvtre?
– Jo, jag kommer om trappan är isfri.
Självklart lämnar jag allt hushållsarbete när Lilleman behöver mej.

Nästyngsta sonen hade städat och leksakerna var ordentligt plockade i lådor. När vi hade lekt färdigt med Lilleman, fanns det både pussel, traktorer, bilar, bollar och lite andra prylar lite här och där. Det blir ju så när man leker, grejerna breder ut sig på ett mystiskt sätt. Det var inget Lilleman och famo kunde rå för, eller hur? Han är alldeles ljuvlig, bortsett från att han inte riktigt ännu förstått att han ska vara försiktig med katten, Pricken.
När jag är där, så pratar jag hela tiden med Lilleman och emellanåt sjunger jag för honom. Då stannar han upp och tittar på mej med stora ögon. Jag kanske sjunger falskt? 😊

Det är både underhållande och lärorikt att umgås med barnbarnen. Idag fick jag stifta bekantskap med Alien TV, som råkar vara Lillans favoritprogram just nu. Underhållande och roligt, men jag vet inte hur mycket hon uppfattar.
På hemvägen från grannbyn lyssnade jag i bilen på radion. Då fick jag veta att 16 miljoner män i världen går omkring med en Y-kromosom som härstammar från Djingis khan. Verkligen intressant att han sådde sin vildhavre överallt. Ni ser, man lär så länge man lever! Och det är väl bra?

Nästyngsta sonen bjöd mej snällt på middag, höna och ris. Men jag avböjde, för jag visste att vi har mat här hemma. När jag kom hem bjöd äldsta sonen på... ja, gissa vad?

Jo, höna och ris! Alltså en riktig hönsdag idag!  

Nu drar jag mej mot gungstolen och sätter upp maskor för vante nummer två med hjärtmönster. Måste bara komma ihåg att den här ska ha tumhålet till vänster, annars blir det till att sticka två vantar till. Eftersom jag använder restgarner så kan det bli verkligt knepigt.

Önskar er alla en fin lördag med mycket sol och mycket värme.

Lite ruggigt

Brrr! Här sitter jag och småfryser framför skärmen. Bisin min har skruvat ner värmen i huset, för han tror att våren har kommit med värmande sol och fågelkvitter. Men hej vad han bedrar sig. Här har det varit regngrått hela dagen och snålblåst. Att det regnar är ju bra, för då försvinner den sista snön, men särskilt varmt är det inte.

Igår åkte jag iväg till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att äntligen träffas, för vi har inte setts sedan december förra året. Ååh, vad jag har saknat hennes sällskap. ❤️
Igår var det G-M, som höll stickträffen och hon bjöd som vanligt på idel läckerheter, räkpaj, kentucky kaka, som hennes barnbarn hade bakat, chokokex och ännu hembakad rulltårta. Vi rullade nästan från kaffebordet med våra proppfulla magar.

Från stickcaféet kom jag hem med två böcker:

De här fick jag av U, som försöker minska på sitt bokförråd. Jag ser verkligen fram emot att läsa dem, men det har varit lite si och så med mitt läsande på sista tiden. Det har mest varit stickande på kvällen och sen i säng.

På stickcaféet satt jag och fäste garnändarna på mitt senaste sockpar. Och kan ni tänka, fästandet löpte på bra medan jag satt och både lyssnade och pratade. När jag kom hem hade jag endast tre garnändar kvar att fästa och dem tog jag hand om senare på kvällen. Tjohoo, nu har jag ännu ett sockpar färdigt!
Tack till B för skjutsen och U för böckerna!

När jag kom hem igår låg den här på matbordet och väntade på mej:

Novitas sommartidning. Och nej, jag är inte direkt överförtjust i just det här numret, för här fanns inget, som jag direkt kände att det där vill jag sticka.

Igår var jag iväg till stan på nytt tillsammans med äldsta sonen. Vi landade söderut i grillen vid hamnen.

Jag valde, min vana trogen, pita kebab. Men trots att den var god, så fick jag lämna kvar en tredjedel, för jag var ännu så full av räkpaj och kakor.

På hemvägen handlade vi lite, men endast det allra nödvändigaste.
Jag fick en sån energikick av stickcaféet att jag förutom fästandet i sockorna också tog itu med disken. Och det var riktigt skönt i morse att starta med äggkokning utan odiskade kärl.

Idag har jag för övrigt varit till stan igen på förmiddagen och den här gången som en riktig pensionär brukar. Jag var alltså iväg till stora varuhuset samtidigt som alla andra pensionärer. Vi var alla på jakt efter två kaffepaket och det fort innan kaffet tog slut. Det var ett erbjudande, som minsann fick fart på kunderna. Nu borde vi då ha kaffe till påskhelgen, för äldsta sonen var också efter två paket. Inte för att jag riktigt har koll på hur många paket det går åt här i huset.
– Är det inte fusk att det aldrig finns te på erbjudande, frågade jag av bisin min.
Han bara fnyste till svar och konstaterade:
– Vi har ett helt skåp fullt med ditt te.
Äsch, nu överdrev han allt. Det var ju inte det jag menade, utan jag tänkte på alla tedrickare, som måste betala fullt pris för sina påsar. Och jodå, jag har nog te så det räcker och blir över. Här finns både julte och till och med två flaskor glögg kvar ifall man riktigt vill värma sig och mysa!

Nu måste jag bestämma mej för om jag ska ägna mej åt tvätten eller åt vantstickningen. Alla dessa svåra beslut...

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

På fästhumör?

Kära vänner, igår blev ni dessvärre utan mitt dagliga inlägg. Beklagar, men jag var så uppslukad av min sockstickning att jag glömde både tid och rum.

Och om jag nu själv vågar säga det, så var jag faktiskt riktigt duktig, för socka nummer två är färdigstickad. Nu undrar jag om nån av er är på fästhumör? Mitt eget fästande släpar tyvärr efter. Traktorvantarna är till exempel färdiga, så när som på just fästandet. Bäst att ta med de här sockorna till dagens stickcafé, så kanske jag får jobbet gjort.

Apropå vantar ännu, så tog jag itu med följande par vantar igår kväll. Måste ju få dem färdiga innan snön helt smälter bort. Tur förresten att jag inte behövde gissa väskinnehållet, för i den där gröna Normalkassen hittade jag förutom vanprojektet också två sockprojekt. Jag skulle alltså ha gissat helt fel! 🙈

Småningom ska jag sticka iväg till stan till G-M.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

Vad har du i väskorna?

I morse vaknade jag halvåtta, en riktigt bra tid så här på måndag morgon. Jag var full av energi och hade en del saker jag tänkte ta itu med. Men sen, ja sen drog frukosten ut på tiden, för jag fastnade i svåra korsord. Och det blev förmiddag och tiden gick. Plötsligt drog jag fram min sockstickning...

... och sen var det förkylt, ingenting blev gjort! Ja, annat än stickning. Det är just det som är det farliga med att vara pensionär, det finns liksom tid i morgon också. Då kan jag göra allt det där jag inte gjorde idag, för jag är ledig då också!
Men jag måste nog skärpa mej, för min nuvarande lättja är inte hälsosam!

– Ska jag ta fram dina väskor och så får du gissa vad det finns i dem, frågade bisin min igår då vi satt sida vid sida i var sin gungstol. Han glodde på TV och jag på min stickning.
– Öh, varför det?
– Nå för att du har de där väskorna överallt.
– Nå, det har jag nu int heller! Jag har bara den här med sockstickningen.
– Nähä, vad är det i den där där i stolen då, frågade bisin min och pekade på en proppfull fåtölj.
– Öh, där är nu några rader med hjärtan. Men alla andra väskor har jag städat undan. De finns i hobbyrummet.
– Jag hämtar dem och så får du gissa.
– Va får jag om jag gissar rätt?
– Du får fulla poäng.
– Nä, jag vill ha 2,50 €/50 gram garn, svarade jag segervisst.
Till all tur vågade bisin min inte utmana ödet. Han är rädd för mitt minne! Jag var rätt självsäker, i den där lila väskan finns ett blått stickprojekt, en sorts Robin Hood huva, i den rosa väskan med lilla My finns bomullsgarn och en virkad påbörjad åttkant, i Normalkassen finns ett påbörjat vantprojekt, i uggleväskan finns åtminstone ett sockprojekt osv. Plötsligt kom jag ihåg att i vissa fall har jag placerat flera projekt i samma väska. Det var då jag insåg att jag kanske inte ändå skulle förtjäna 2,50 €/50 gram på mitt minne. Tur alltså att bisin min avstod från att utmana ödet.

I morse spelade bisin min en låt för mej, Don't Stop Me Now. Han ville att jag skulle gissa vem som framförde den och vilket år den gavs ut. Queen prickade jag rätt, men årtalet trodde jag var 1977. Så var det inte, för låten kom ut ett år senare, 1978. Men hur skulle jag nu minnas sådant? Jag lyssnade inte på Queen på den tiden vad jag minns. Det var först när jag hörde Bohemian Rhapsody, som jag blev medveten om deras musik.

Nu är det dags för lite mera stickning.

Önskar er alla en fin tisdag!