Nytt igen

Idag har jag gjort det! Lämnat in en garnbeställning till Lankamaailma! 🙈 Det är till all tur en sambeställning och jag bantade ner mina projektplaner rejält. Till all tur var det garn som jag ville ha till lite mössor och vantar nedsatt med 30%. Det enda nystanet jag verkligen behövde var det som gör att jag äntligen, äntligen skulle få min lilla rosa rätstickade sjal färdig.

Igår uppdaterade jag min dator, idag är den inte så glad, tror jag. Det gick nämligen trögt med min beställning. Nu vet jag förstås inte om det var min dator, min nätkontakt eller Lankamaailmas webbplats som var trög. Chatbotten på deras webb var verkligen irriterande och hoppade upp varje gång jag sökte på nya garnsorter. Minst sagt jobbigt. Men alla garner fanns i lager och till min e-post fick jag bekräftelse, så nu gäller det bara att ge sig till tåls och vänta på garnpaketet.

I tisdags startade jag ett nytt sockprojekt. Jag hittade nämligen två svarta garnnystan i sockgarnslådan och ett gult nystan bland restgarnerna. Bäst att utnyttja dem. Ska försöka mej på gula maskstygn på sockskaftet. Kan vara bra att öva lite.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Svindleri

Visste ni att både Lankamaailma och Lankava har blivit utsatta för svindleri? Eller egentligen är det inte garnföretagen, som råkar illa ut, utan kunderna. Skurkar försöker locka dig att gå in på deras webbplats och köpa billigt garn.

Lankamaailma har gått ut och varnat sina kunder för detta fenomen. Den här bilden är en skärmdump från meddelandet jag fick. Lankava har också varnat sina kunder. Bägge företagen gör allt för att få bort de här skurkarna, men det är tyvärr inte så lätt. Bovarna är sluga för de inser ju att garngalningar direkt nappar på erbjudanden, som är för bra för att vara sanna. Alla vill ju ha garn förmånligt.

Hur kan du då känna igen skumma webbplatser och såna här svindlerier? Jo:

1. Alla produkter i webbaffären är nedsatta.
2. Rabatterna är stora.
3. Webbadressen är konstig, i vissa fall liknar adressen den äkta.
4. Språket på webbplatsen är konstigt (Det här kan vara lite svårt att avgöra om man själv är dålig på finska).
5. Företagets kontaktuppgifter och besöksadress är oklara och svåra att hitta om de överhuvudtaget finns utsatta.
6. Betalningssätten är konstiga eller endast förhandsbetalningar godkänns.

De där punkterna är bra att ha i bakhuvudet när man gör beställningar på nätet.

 

Så här ska webbadresserna se ut. Bäst att själv skriva in dem i webbläsarens adressfält. Exemplen ovan är från Firefox.

Vad ska du göra om du drabbats?
Om du har matat in bankkortets uppgifter på bluffsidan ska du omedelbart stänga kortet och kontakta din bank. Och så ska du självklart göra en polisanmälan. Det är ingenting att skämmas för. Det är inte ditt fel att skurkarna luras. 

Så där, där var dagens IT-lektion! Nu känns det nästan som om jag är tillbaka i mitt gamla jobb! 😊

Igår på stickcaféet hade vi ju reportern på plats, så det blev mycket prat om stickning och förstås om vår grupp. Stickväninnan V konstaterade att det vi stickerskor inte gillar är knut på garnet.

Och det är riktigt sant. Just nu tycks jag vara förföljd av knutar, för det här är redan min andra i det här fluffiga nystanet. V sa också att man alltid är tvungen att klippa och skarva, för det är omöjligt att veta om den där garnknuten håller i längden. Det är också riktigt sant.

Idag har jag försiktigt frågat om yngsta sonen kunde tänka sig att besöka Lankamaailma och hämta det felande nystanet åt mej. Han fnyste och gav mej kalla handen.
– Du kan beställa från nätet, konstaterade han lakoniskt utan att inse vilken fara han utsätter mej för!
Nåja, jag får väl göra som han vill och lämna in en beställning, men där pågår vinterrea som bäst... 🙈

Önskar er alla en bra fortsättning på torsdagen!

Intervjuade

Idag startade stickcaféet efter juluppehållet. Så härligt att igen få träffa alla stickglada damer. Vi var hemma hos G-M som bjöd på en jättegod broiler-svamppaj och en blåbärspaj med vaniljsås. Mums!
Och vet ni vad? Jo, vi blev intervjuade! Vi kommer att figurera i den finlandssvenska "veckotidningen" Kuriren, så håll ögonen öppna. Ni kanske får syn på vårt gäng! 😊 Två av oss kunde tyvärr inte närvara idag.
Och jag säger bara det, tur att jag har min blogg, för nu kunde jag lätt kolla när jag första gången deltog i stickcaféet. Det var den 18.8.2009. Inte alls dumt med den här bloggen alltså, för den fungerar som en dagbok jag kan bläddra i. Men det är farligt, för det finns en viss risk för att jag blir alldeles nostalgisk och nipprig!

Igår på eftermiddagen var jag iväg till grannbyn på en snabbvisit hos barnbarnen. Lillan blev glad över de kläder jag köpte åt henne på rea i lördags. Själv blev jag glad över att träffa henne och resten av familjen samt för att kläderna passade. Visserligen hade jag kollat med föräldrarna i lördags per telefon, men man vet ju aldrig ändå. Lilleman fick äntligen sin julklapp, som jag hade gömt så att jag inte hittade den!

Idag har vi firat Topelius med en runebergstårta! Jag har faktiskt som tonåring besökt både Kuddnäs och Juthbacka. Av Topelius' sagor minns jag bäst Bullerbasius, Sampo Lappelill och Hallonmasken. Åtminstone den sistnämnda har vi som bok i vår hylla. Självklart har vi förstås också Fältskärns berättelser. Jag misstänker att de gamla sagorna knappast skulle locka dagens småttingar. Vad tror ni?

Nu är det dags för mej att sticka vidare så jag nån gång får nånting färdigt också.

Ha det bra och njut av torsdagen!

Tjugondag Knut

Idag körs julen ut enligt gammal tradition.

Idag får våra härliga tomtar, som vi fick i julklapp förra året, gå i sommarvila. Om en sisådär elva månader får de komma fram igen, hoppeligen.

När jag var barn fattade jag aldrig riktigt hur tjugondag kunde vara den trettonde januari och trettondagen den sjätte januari. Det verkade lite skumt. Jag kom aldrig att fråga någon vuxen om svaret på den gåtan, men så småningom lärde jag mej att det handlade om hur många dagar det var efter julafton, som gav både trettondagen och tjugondagen. När våra barn var små var det julgransplundring på trettondagen och granen kördes ut. Sen fanns det granbarr i hela huset åtminstone fram till midsommar. Idag blir det nog ingen plundring här i vårt hus, fastän vi har både julgodis och glögg kvar att festa på.

Säg den glädje som varar! Jag var ju så förtjust i den här stickningen, som löpte så bra. Men se nu! Idag på förmiddagen hittade jag ett mystiskt hål i min stickning. Suck och dubbelsuck!
Det ser ut som om jag har plockat upp en totalt onödig maska. Nu blir det att sticka bakåt och få bort hålet. Tydligen trodde jag att jag hade tappat en maska. Som sagt, jag ska inte titta på TV och sticka tillika, för då blir det bra dumt och extra jobb för mej. Jag borde kanske syssla med nåt annat än stickning?

Önskar er alla en fin fortsättning på tjugondag Knut.

Roligare än jag trodde

Vet ni vad? Jo, mina förutfattade meningar om mohairgarnet kom på skam. Det verkar inte alls så besvärligt som jag befarade.

Men när jag igår kväll satt och stickade på mitt nya projekt så kom jag till den här knuten. Tänkte att det är bäst att avsluta här och skarva först idag när jag är pigg och utsövd.

Jag satt och såg på en vilda västern film, 7 vågade livet igår. En film, som bygger på Akira Kurosawas De sju samurajer. Det gick riktigt bra att sticka till västernfilmen utan att tappa bort sig. Äldre filmer är härligt långsamma och passar mej mycket bättre än moderna filmer med sekundsnabba klipp, som körs om och om igen. Och bra om filmen inte är alltför berörande, för då tappar jag lätt bort mej bland maskorna.

För övrigt så är mitt huvud mer eller mindre konstigt. Tankarna snurrar på med både stickfrågor som ska jag träna på maskstygn? Men vilket mönster skulle då vara bra? Är det tillräckligt ljust nu redan så jag skulle kunna sticka svarta sockor? Var finns det där sockmönstret med svart och gult garn? Det skulle kanske passa? Hur lång tid tar det för mej att sticka ett par herrsockor? För lång tid? Borde jag kanske sticka vantar istället? Ska jag verkligen anstränga mej med Jyjy-26 eller bara skippa det? Hinner jag faktiskt med 20 projekt fram till midsommarnatten? Har jag tillräckligt med strumpstickor för att starta alla projekt och sen lämna dem, för att sticka dem färdigt senare? Hur ska jag göra med den där rosa sjalen, som behöver mera garn? Vågar jag fråga yngsta sonen om han kan åka till Lankamaailmas lager efter ett ynka litet nystan? Kommer han att bli jättestressad eller nervös på mej då? Eller kommer han att be mej beställa på nätet? Borde jag kanske sticka ett par yllebyxor istället?
Och mitt i alla de här stickfunderingarna, tränger sig Dr. Hook & The Medicine Show in i mina hjärnvindlingar och sjunger Sylvia's Mother. Och de spelar så pass ljudligt att jag själv börjar sjunga på sången med den påföljd att bisin min börjar vissla låten. Han minns nämligen inte orden!

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!

Ibland så...

... ja, så blir jag så jätteglad över livets små saker, som igår då jag tog fram Allers A-korsord nummer 3 2026.

Helt otroligt, så kunde jag direkt ett av de gula orden! Tjohooo! Det sker ibland, men oftast behöver jag några hjälpbokstäver för att komma på svaret. Men den här gången var det ju lätt som en plätt. Ibland så...

I morse fäste jag garnändarna i mitt senaste projekt och började genast på ett nytt:

Jag är inte alls säker på att det här blir bra. Det känns som att jag nog inte borde sticka i mohair. Jag har totalt glömt bort hur trassligt det är med allt det där fluffet. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning!

Igår kväll roade vi oss här i huset med att titta på Hengaillaan (översatt till Häng med) i tv, alltså den finska versionen av På spåret. Jag trodde att vi inte skulle klara finskan, för att förstå alla klurigheter när det frågas: "Vart är vi på väg". Och jag hade rätt, men till saken hör att jag inte heller klarar de svenska ledtrådarna. Ofta är de så krystade och mystiska, antagligen för att jag vet för lite om vårt västra grannland.
Igår var en av frågorna vad Turkiets högsta berg heter. Det skulle jag inte ha vetat, men det jag däremot visste var att Noaks ark strandade på Ararat. Men vet ni, det kunde inte de tävlande! Domaren Matti Rönkä var verkligt förvånad över att ingen av de tävlande kunde sin bibel. Låt vara att det är lite fuskigt från min sida eftersom Ararat då och då förekommer i korsord, men ändå...
I Hengaillaan har de med sig en kock, som ställer en matfråga och de tävlande får smaka på matportionerna. I TV ser vi aldrig att de skulle bli uppätna, så jag funderar förstås om det blir matsvinn efter varje program. Tycker ni att vi borde kontakta Yle och fråga?

Småningom ska här bli söndagsmiddag, mos och fiskpinnar! Jag har längtat så efter fiskpinnar så alla andra kombinationer, så som till exempel köttbullar eller ugnskorv, med moset fick ge vika.

Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!  

Ett litet varv

Idag har jag varit iväg på ett litet varv tillsammans med yngsta sonen. Han körde västerut till Gammelby, för han behövde lite bilgrejer från Tokmanni. Själv behövde jag inte så mycket annat än bröd, mjölk och kattmat. Men sen så händer det saker helt spontant där i affären, så jag handlade bland annat också gurka och tomater, malet kött (köttfärs) och höna (kyckling). Jag tycker om att ha olika matalternativ i kylskåpet. Vem vet om jag får inspiration?

Jag köpte också mina favorittidningar! Nytt år och nya idéer! Och förstås ska vi sticka varmt till minstingen. Ja, och så vill jag  lösa A-korsordet i Allers. Tjohoo! 

Jag köpte också de här, som jag behöver, en bättre adapter och rundsticka nummer fyra, 80 centimeter lång. Den saknades i min samling. Troligtvis stickar jag ändå nästa projekt med femmans stickor.

Och så köpte jag en 32 liters smartstore box, alltså en genomskinlig plastlåda. Bisin min höll på att få ett värre anfall när jag kom innanför dörren med boxen i högsta hugg.
– Du sku ju int köpa nya plastlådor, grälade han.
– Men jag behöver en låda för alla färdiga projekt.
– Du ska tömma dom lådor du har först.
– Men hur ska jag kunna göra det? De lådorna är ju mycket större och proppfulla med garn. Vart ska jag då lägga det som blir färdigt?
Det hade han förstås inget vettigt svar på. Förstås skulle jag kunna tömma en låda till hälften och sen blanda så att både garn och färdiga projekt skulle vara i samma låda, men... tja, det verkar nog inte som en särskilt bra idé om ni frågar mej. Jag vill ha alla färdiga projekt samlade på ett ställe, så jag hittar dem då jag behöver dem. Det kan förstås hända att en 32 liters box är alldeles för liten, men jag hann ju endast med ynka 29 projekt förra året, så jag är inte precis överoptimistisk. Ja, och så går det ju alltid att vid behov köpa en större box! 😊

– Bilen är sönder, sa äldsta sonen då han stormade in i köket idag på eftermiddagen.
– Jag måst ta din till jobbet på måndan, fortsatte han.
– Men va, hur, hur vet ni att den är sönder? Har ni varit ute och kört med den, frågade jag medan jag inombords svor tyst för mej själv. Senast igår hade vi diskuterat med bisin min om vi alls behöver så många bilar, som vi har i trafik nu. Själv är jag villig att avstå från min bil om bisin min skjutsar mej dit jag vill och när jag vill, framförallt till laboratoriet, hälsocentralen, sjukhuset och förstås till stickcaféet.

Allt medan jag oroade mej och funderade över när bilen skulle besiktigas och hur mycket reparationen kommer att kosta, så flinade sonen brett. Småningom kröp det fram att det var fråga om ett läckande däck och inget värre. Det borde ju vara lätt att åtgärda. Pengar kostar det förstås, men inte mycket att göra åt det, bara bita i det sura äpplet och se glad ut.

När bisin min såg på skidskytte i tv idag på eftermiddagen hörde jag hur de spelade Sweet Caroline med Neil Diamond. I damernas stafett kom Finland på fjärde plats. Bra jobbat alltså. Tävlingen gick av stapeln i Tyskland, så jag förstår ännu inte varför de spelade Sweet Caroline. Heter nån av damerna Caroline? Har Neil Diamond sponsrat nån skidskyttedam? Vem kan svara på så här svåra frågor?

Apropå Sweet Caroline ännu, så gav Lynyrd Skynyrd svar på Diamonds kritik i sin låt Sweet Home Alabama. Gruppen tog illa upp när Diamond kritiserade deras landsända och så fick de en stor hit på köpet. Smart gjort av dem, eller hur?

Nu är det dags för lite stickning med stort hopp om att ikväll få börja på ett nytt projekt.

Sköt om er och ha en riktigt fin söndag!