Kära vänner, här öser regnet ner efter en solig och vacker kväll. Åskan mullrar på avstånd och jag hoppas att den inte kommer närmare, för då måste jag avsluta skriverierna.
Idag har det varit en minst sagt bråd dag. Det beror på att jag steg upp ganska sent och bisin min hade lite planer. Igår då jag sent omsider lade mej vid midnatt, var jag så upprörd över hur en obehaglig människa behandlar en annan snäll människa, att jag trodde att jag aldrig i världen kommer att somna. Men vet ni vad? Jo, jag somnade och sov som en stock ända till lite över fem då det var dags att göra det obligatoriska nattkissbesöket. Att stiga upp vid femtiden var på tok för tidigt, så jag kröp ner tillbaka i sängen och sov ända till lite över nio! Sen blev det ju lite sent med frukosten innan vi kom iväg till västra grannstaden.
Jag har nämligen idag träffat en jättetrevlig hjärtskötare på sjukhuset. Men innan vi kom dit så skulle bisin min först tanka bilen och sen förstås till Motonet. Bilen äldsta sonen kör med behöver nämligen nya bromsklossar och dem håller bisin min på att byta nu i hallen i grannbyn.
Efter Motonet besökte vi dottern och passade på att gratta svärsonen. Jag steg inte ut ur bilen och jag var minst sagt nervös inför besöket på hjärtpolikliniken. Man vet ju aldrig vad laboratorieproven visar. Men tjohooo, hemoglobinet är på väg uppåt, det har stigit sen slutet av augusti, njurarna fungerar som de ska och kolesterolet är okej. Ett av de där värdena var riktigt bra, men fråga mej inte vilket, för jag vet aldrig skillnad på dem. Enligt sköterskan ska jag ännu få tid till kardiolog för att få en ultraljudskoll av hjärtat, för säkerhets skull liksom. Men det är lång kö, så lite oklart när det blir. Jag blir verkligen väl omhändertagen och är jätte, jätte tacksam. Jag hoppas innerligt att sjukvården fungerar så här bra även i framtiden. Sköterskan blev jätteglad då jag tackade för vården och sa att den har varit och fungerat så bra. Antagligen hör vårdpersonalen för det mesta klagomål? Alltid viktigt att komma ihåg att ge också bra feedback och inte alltid bara gnälla.
Idag lärde jag mej för övrigt någonting nytt: Det kan vara lika mycket salt i bröd som i chips! 🫣Härefter blir det alltså att söka efter hjärtmärkt mörkt bröd.
Och allt man äter med sked innehåller vätska! Jo, soppa, fil och yoghurt förstår jag, men inte har jag tänkt på att gröten också innehåller vätska! Måste börja hålla bättre koll på mitt vätskeintag!
Äldsta sonen var idag på eftermiddagen iväg till stan och löste ut mitt paket.
Han köpte en Daim, som tillägg till min julklapp. Tack för det!Paketet var lätt att öppna, för på baksidan stod det "Open here", alltså öppna här.
Och kan ni tänka er, innehållet i paketet var precis vad jag önskade mej! En kalender för nästa år, en stickjournal och en bok från Laine Publishing. Tänk så bra då man själv beställer sin julklapp!På det gula kortets baksida tackas man för beställningen.
Stickjournalen ser lite liknande ut som mitt nuvarande häfte, bortsett då från att jag inte skriver upp masktätheten, varifrån garnet är köpt, för det kommer jag absolut inte ihåg alla gånger och så har jag inte heller något system för att rösta eller skriva hur bra jag tycker att projektet lyckades.Jag gillar Laine Publishings böcker och tidningar. De är av verkligt hög kvalitet och ger alltid plats åt designern. Här finns många inspirerande restgarnsprojekt. Jag beställde boken på finska istället för engelska, för jag tänkte att jag har ändå enklare att förstå beskrivningen på finska.
På bokens baksida står det att man ska dyka ner i sitt garnlager och låta fantasin flöda. Och så är det ju, bara att plocka fram restgarnerna och börja experimentera. Hushållsvågen är förstås också bra att ha till hands.
Här ett litet exempel på hur restgarnssockor kan se ut. I boken finns mönster på tröjor, jumprar, sjalar, halsdukar, västar och vantar. Och här finns både stickat och virkat. Nu är alltså min jul räddad och mina anförvanter slipper fundera på vad jag vill ha i julklapp, för jag har ju den redan hemma! Bra eller hur?
Igår då bisin min bjöd på kokt rosamunda potatis och köttbullar till middag, hittade han en Rosamundamumin. Den kunde han inte koka! Allt möjligt spännande växer det i trädgårdslandet.Idag bjöd han på Pyttipanna av rester och han var så snäll, så snäll att han stekte ägget så jag fick min rinnande gula. Han gillar inte riktigt det, för han säger att jag kan få salmonella, att det är jättefarligt. Det är det förstås, men jag litar på våra inhemska producenter och livsmedelsverket.
Om ni funderar var det gröna fanns, så det hade jag på en skild tallrik och det var faktiskt orange idag, rivna morötter.
Min favoritskådespelare, den sista gentlemannen, Robert Redford, har gått bort idag. Han blev 89 år, lika gammal, som min svärfar var då han dog.
Hur många filmer med Redford har ni sett?
Min absoluta favorit är nog Blåsningen, The Sting. Sen har jag sett en hel del andra och faktiskt gillat varenda en. Men bäst att inte tråka ut er och gå in på alla de filmerna.
Nu ska jag gräva lite i en garnlåda och se om jag hittar gult garn. Sen blir det till att lägga sig tidigt, för i morgon bitti ska jag igen iväg till laboratoriet. Undrar vad det nu är för prov, som ska tas.
Önskar er alla en riktigt fin onsdag!