Ingen kavel!

Snart är det mitt i natten och jag borde för länge sedan legat i min säng. Nu sent omsider fick jag fina skinkpajen i ugnen, så den måste jag vakta på. Det blev lite knepigt med pajdegen, för jag hittade inte min kavel. Snyft!

Jag höll nästan, men bara nästan på att få ett hysteriskt anfall. Paj hade jag ju lovat laga, så det var bara att dra på de där blåa handskarna, ni vet de där engångshandskarna, och sen försöka klämma ut pajdegen på plåten. När jag letade efter annat i stora råddiga lådan, hittade jag barnkaveln, så remsorna, som ska vara utanpå pajen fick jag i varje fall fixade. Få se nu sen om det blev bra. Håll tummarna.

Idag på förmiddagen var jag ett blött varv till stan. Bisin min var chaufför och han var så gnällig att jag tänkte att jag beställer nog taxi nästa gång. Men, men, det där med taxi fungerar inte så värst bra här på landet...

Bisin min gnällde att vi inte ska ha det ena och inte det andra och det behövs ingen julmat och varför ska jag nu till mataffären igen och... Nå, nu har jag i varje fall smör i kylskåpet, däremot har vi inte alls prickig korv, alltså medwurst. Men det behövs säkert inte. Ändå blir jag lite nostalgisk och saknar den där medwursten från Kasténs. Den hörde till julbordet hemma hos oss. Massor av ostar har jag inte heller i år, tyvärr. Men vem skulle nu heller orka med ostbricka efter julmaten?

Idag har jag fått rada om julklapparna, för Lillan och Lilleman med familj är förkylda och kan därför inte delta i festligheterna i västra grannstaden i morgon. Snyft!
Får väl hitta på någonting till nyåret i stället.

Så där ja, nu är pajen färdiggräddad och det är dags för mej att ännu ta hand om disken, innan jag kan stupa i säng. 

Nu önskar jag er alla en riktigt GOD OCH FRIDFULL JUL!

Här i bloggen blir det julfrid. Jag återkommer efter helgen!

Yrat runt

Idag har jag yrat runt i mataffären. Verkligen synd att jag inte har haft tillräckligt med krafter att ta mej till stan tidigare, för nu blev det lite väl mycket på en gång. Affärerna är ju nog öppna ännu i morgon, men då har jag inte riktigt tid att fnatta runt, för nån gång måste ju matbordet städas och jultårtorna bakas.

Jag halkade alltså iväg till stan mitt på dagen i regnvädret, tillsammans med äldsta och yngsta sonen. Det var massor av människor överallt, så vi började med att skippa stora varuhuset. Sen slog vi oss ner i en pizzeria och intog lunch. Halva min pizza finns nu i kylskåpet i en låda, så välkommen om det skulle smaka!

Jag skulle gärna ha besökt några småaffärer, som höll öppet idag, men vädret och isgatorna lade effektivt stopp för mina besök. Ja, och så då yngsta sonen, som tyckte att jag inte skulle shoppa mera nu. Iväg till matbutiken och yra runt där bland bekanta och obekanta.
Rödkål, var fanns rödkålen? Tog nån redan potatisen? Hur mycket bröd behövs? Räcker tre liter mjölk? Pålägg behöver vi väl inte? "Hej, hej, God Jul", vänta nu var var jag nu igen? Så där höll jag på, trots att jag hade en bra butikslista i ena handen och försökte styra kundvagnen med den andra. Jag ville ju inte köra på någon i trängseln.
Yngsta sonen blev otåligare och otåligare. Han hade inte riktigt tid med storhandlandet.

När jag stod vid kassan och yngsta sonen lastade varorna på bandet, medan den äldsta stod i andra änden och packade varorna i kassar, så insåg jag att jag hade glömt äggen! Jag haltade iväg så snabbt jag bara kunde och fick tag på en äggask. Genomsvettig och generad banade jag mej väg tillbaka till kassan där alla väntade på mej och äggen. Jag betalade snabbt som en vessla och rusade iväg från affären, men först köpte jag Lions Clubs jultidning, för att understöda lokalt.

När jag äntligen lyckats krångla mej in tillbaka i bilen med mitt onda knä, blev jag gråtfärdig:
– Tårtdegen, jag glömde tårtdegen, nästan snyftade jag.
Yngsta sonen frågade flera gånger hurudan deg jag var ute efter och äldsta sonen, som var chaufför, undrade om vi skulle fara iväg till den andra mataffären. Till sist bestämdes det att vi åker till lilla butiken. Yngsta sonen var inte riktigt nöjd över det beslutet:
– Jag skulle ju ha kunnat gå in i mataffären på nytt om ni bara hade sagt hurudan tårtdeg det ska vara.

Nå, det blev nu som det blev och tårtdeg har jag nu både i frysen och kylskåpet. Jag var nämligen så pass medtagen då jag kom hem att jag inte orkade göra någonting annat än packa fyra "vuxen" julklappspåsar och sedan se på en svensk julfilm på TV tillsammans med bisin min.

 

De här tre tidningarna hann jag i varje fall nappa åt mej från mataffären. Nu är alltså hjärngymnastiken räddad. Under helgen kan jag nu välja om jag vill lösa korsord, läsa böcker, sticka eller virka. Lyxigt, verkligen lyxigt.

Men, men, nu ikväll upptäckte jag att jag har glömt att köpa smör! Alltså riktigt smör, som behövs till bland annat kakor, smörja formar osv. Suck!
Och ändå hade jag en lista! Men jag var kanske för yr i bollen ännu, efterdyningar av förkylningen? Men det är ju en dag i morgon också!

Önskar er en bra start på julveckan. Bäst att ta det lugnt och inte yra på så som jag gjorde idag!

Lite garnterapi

I natt levde jag farligt! Jag gjorde det som absolut är förbjudet, jag laddade min telefon på nattduksbordet bredvid sängen! Nöden har ingen lag, telefonbatteriet höll på att dö ut, så jag var tvungen att ladda det. Hjälps inte.

I morse, nåja morse och morse, klockan var ju strax före halvtio, vaknade jag av ett jättebrak. Mitt hjärta bultade hårt och jag låg och lyssnade intensivt. Jag var övertygad om att nu, nu hade de kommit, julklappstjuvarna! Varför de skulle föra oljud när de tvärtom borde smyga tyst och försiktigt, det talade min omtöcknade hjärna inte om för mej.                                                                                                                                               Från köket hördes plötsligt mortelstötar och bisin min, som visslade högt och ljudligt. Det var också han, som hade skrämt mej, genom att smälla i ytterdörren. Jag var inte precis på mitt bästa humör då jag kravlade mej ur sängen. Varför, ack varför kunde jag inte få sova när det var så skönt och vila är precis det jag behöver allra mest just nu?
– Vad du är aggressiv, konstaterade bisin min när jag kom med min rättmätiga fråga. Jag fick förstås inget svar. Enligt bisin min var jag bara en aggressiv surpuppa. Till all tur försvann han till grannbyn med väldig fart. Vem vet hur det skulle ha slutat annars.

Jag misstänker skarpt att han var gramse på mej, för gårdagen. Han hade nämligen redan gått och lagt sig.  Allting var tyst och stilla när jag plötsligt med ett ryck rusar iväg till köket, öppnar kylskåpsdörren, tar fram älgfärsen, skramlar i grytskåpet, för att få tag på stekpannan, på med spisfläkten, ytterligare skrammel med besticklådan för att få tag på stekspaden. Och sedan ett fräsande ackompanjerat till spisfläktens brummande. Jag hade helt enkelt glömt bort att jag skulle steka köttet, som jag tagit ur frysen ett dygn tidigare. Jag ville ju inte att det skulle fara illa, så självklart tog jag hand om det. Till mitt försvar ska dessutom sägas att jag var klar redan vid 23-tiden. Det var alltså inte precis mitt i natten, eller hur?

Idag hade jag storartade planer på minst femtioelva olika saker jag minsann skulle uträtta. Och vad gör jag då när allting verkar gröta ihop sig?

Joo, jag sorterar förstås garn! Här är nu mina Merinogarn samlade i i samma plastlåda. Som ni ser finns det utrymme för några nystan till, men jag kanske ska städa annat än garnlådor nu? Vad tror ni? Julgubben kommer hit och granskar om jag har kaos i garnlagret? Njaa, nääe, han kommer nog inte hit alls och bäst så, för inte vill jag smitta ner honom!

Äldsta sonen skalade potatis idag till vår älgfärssoppa. Han tömde också kylskåpet på alla tomma burkar med en tesked innehåll kvar på botten. Jag fattar inte riktigt hur det blir så. Borde man inte bara tömma förpackningen/burken, istället för att lämna den där lilla slurken kvar?
Men nu vet ni, nu finns det plötsligt utrymme i kylskåpet, ja det är nästan tomt. Och det är ju bra med tanke på allt som ska lassas in där nu inför julhelgen. Bisin min muttrar och stönar.
– Vi behöver int köpa så myky. Affärerna är ju öppna varje dag, gormar han.
Joo, det är förstås alldeles sant, men ingen av oss vill åka in till stan och handla när det är helg. Låt vara att stora mataffären har öppet till klockan 00:00 både på juldagen och julannandag, men...

Idag hade bisin min för övrigt tur, för då han kom hem frusen och trött från grannbyn kunde han njuta frukterna av mitt nattliga stekande! Han var glad och tacksam över den värmande soppan, som stod på spisen. Så någonting bra har jag åtminstone gjort idag!

Önskar er alla en skön söndag.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

Halt och farligt

Hör ni, bastubadet igår kväll öppnade upp luftrören, så det hjälpte faktiskt lite. Skönt. Strunt nu i att jag fick en så rejäl hostattack vid femtiden i morse, att jag till slut inte visste hur jag skulle få luft in i lungorna. Men nu har då snoret slutat rinna i ett och hostan har lättat.

Karlarna här i huset är minsann rara. Äldsta sonen, som försåg mej med apelsinklyftor igår kväll och bisin min, som eldade bastun. Hur skulle jag klara mej utan dem?
För övrigt så har de haft två helt olika diagnoser på min influensa:
– Du borde ta ett covid-test, sa äldsta sonen.
– Men varför det?
– Nå, ifall du har corona.
– Men vad hjälper ett test mot det?
– Nå, så att du åtminstone vet.
– Men det spelar ju ingen roll nuförtiden. Det är är ju flunssa ändå, suckade jag.

Bisin min är å sin sida sida säker på att jag har mykoplasma. Ännu mera suckar från min sida. Jag vet inte hur mykoplasma beter sig och nej, jag tänker inte googla symptomen heller.

– Nå, har du plan B klar, frågade äldsta sonen igår kväll.
– Öh, nä, vad då?
– Nå, för julen förstås, vad gör du om du är sjuk?
– Ligger i sängen och gråter.
Vid det här laget såg äldsta sonen så förskräckt ut att jag skyndade mej att säga:
– Nä, nä, jag sitter hemma och stickar och smaskar på allt julgodis.

Det är ju så att det är många dagar kvar till julafton ännu och vad som helst hinner hända, i synnerhet när det är fråga om småbarn. Plötsligt kanske hela julafton är inhiberad just på grund av sjukdom, som de små liven fått ihop med sig. Och det får man ta sen. Ingen idé att ta ut det i förskott. Det blir som det blir.

– Kan du föra ut rosket, frågade bisin min idag på förmiddagen.
– Okej, sa jag till hans stora förvåning och började klä på rock och vinterstövlar. Jag försöker vara lite snäll så här några dar inför julen.
– Nä, nä, vänta nu lite, sa bisin min förskräckt och fortsatte: Du kan int gå ut.
– Varför int?
– Ha du sett hur det ser ut?
– Nä, svarade jag och öppnade ytterdörren.

Och nej, på vår gårdsplan går jag inte när det ser ut så här! Ingen idé att ta onödiga risker. Brrr!

Nu ska jag ta och skriva min lååååånga butikslista: Frukt, rödkål, smör, ägg, mjölk, gräddfil, grädde, tårtdeg...

Önskar er alla en fin lördag!

Sugit och sugit

Kära vänner, nu håller mina metoder för att bli frisk, snart på att nå katastrofens brant. Jag har sugit på code tabs, hosttabletter, jag har sugit på Mielikki hosttabletter och jag har sugit på posivil nån sorts flunssatabletter. Alla tre inhandlade på Apotek. Jag har svalt skedvis med halsmix och jag har pimplat Jack Daniels, från äldsta sonens flaska.

Alldeles nyss hämtade äldsta sonen egenhändigt skalade apelsinklyftor åt mej och ett glas av den där starka vätskan. Brr!
Och bisin min eldar i bastun, så i morgon är jag väl frisk som en nötkärna eller vad tror ni?

Det enda jag inte har prövat är varm mjölk med vitlök i. Nä, det vänder sig redan i min mage vid blotta tanken på en sådan blandning.
Igår kväll blev det inget vare sig virkat eller stickat. Jag var alldeles för trött, så jag satt i gungstolen och halvsov, orkade knappt släpa mej till sängen.

Min näsa är röd som ett stopplyse och sårig. Så det att lambi toapapper skulle vara särskilt mjukt och skönt, kan ni glömma. Jag undrar om jag borde göra en reklamation, för det där pappret är inte alls så mjukt, som dom påstår i reklamen.

Nå, det gäller att se framåt med tillförsikt. I morgon är jag nog frisk, eller hur? Inte har jag tid att slöa och gå för halv maskin dag efter dag.

Äldsta sonen var idag iväg till stora varuhuset i stan, för bisin min skulle ha olja. Och inte vilken olja som helst, utan motorolja, för nu ska det bytas i alla bilar igen. Antagligen i alla andra, utom den jag skulle få sen nån gång.

Äldsta sonen har köpt en vit julstjärna åt mej.

Och julhyacinter. Hoppas att de slår ut till julen och sprider sin ljuvliga doft.

Önskar er alla en skön fredag!

Snorig, men glad ändå

Före klockan 23 igår kväll var jag klar.

Här är de nu, årets julklappar. Jag har försökt mitt bästa, mer än så kan jag ju inte göra. Det är så härligt att få ge och att kunna ge. En sån glädje. Nu får vi hoppas att barnbarnen inte blir alltför besvikna och deras föräldrar upprörda. Det är skönt att ha varit ute i så här god tid. Paketerandet fungerar ju nu när man inte behöver smyga med det för barnens skull. Annat var det förr när de var små och hemma och man fick hålla på med inslagningen av julklappar mitt i natten. Och då var jag tyvärr nästan alltid ute i sista minuten och nån hjälp av  barnens far hade jag sällan. Han är ingen julmänniska, tyvärr. Vissa år har han dock varit riktigt engagerad och vi har haft hur roligt som helst när vi har paketerat och rimmat. Men i år suckar han bara och säger:
– Sku det nu vara 29:e redan.

Nå, jag tar det lugnt, julen kommer ändå utan hans medverkan. Så jag trallade glatt på igår kväll, Raska fötter...

Det blev en riktigt stor låda med klappar, trots allt. Undrar om vi kan frakta den till västra grannstaden?

Om inte, så får jag väl dela upp klapparna och lägga en del i den här mindre lådan. Hit hade jag tänkt sätta de vuxnas klappar, men de påsarna är inte riktigt färdiga än. De ska plockas ihop, men det borde gå i ett huj.

Igår medan jag paketerade satt bisin min och glodde på TV.
– Din hjärna ruttnar, sa han plötsligt.
– Öh, undrade jag som ju hade använt hjärnan, så den nästan kokade. Ja, och ändå blev rimmen inte särdeles bra. Det skulle nog ha varit lättare med lite hjälp.
– Ja, när du använder din telefon och ser på de där videosnuttarna. Det är inte bra för din hjärna.
– Men jag ser ju bara på Mr Bean och Sunes Jul då jag behöver få skratta mellan varven.
– Ja, och det är därför din hjärna ruttnar.
– Jo, nej om jag ser ett kort avsnitt då och då, så hinner den inte ruttna. Värre är det nog med dig, som sitter fastklistrad framför TV-skärmen och zappar mellan olika program, så du inte ens hinner se vad dom handlar om.
Jag fick en fnysning till svar och insåg att det var nog bäst att inte föra diskussionen om min ruttnande hjärna till en högre nivå. Vem vet hur det skulle ha slutat.

– Har du Pegasus i din telefon, frågar bisin min plötsligt oroligt.
– Inte vad jag vet, inget i min telefon tyder på någonting sånt hittills.
– Vet du vad det är, frågar han förvånat.
– Jo, ett spionprogram. Vad sir du riktigt på nu?
– En dokumentär om hur smarttelefoner läcker information.
– Använder du Apple Music?
– Nej, förstås inte. Jag spelar inte musik med min telefon.
– Använder du Tiktok?
– Nej, aldrig i livet. Den appen läcker som ett såll.
– Det är ju hemskt med det här spionaget. Hur får det vara så här?
– Minns du Snowden? Han avslöjade ju amerikanska underrättelsetjänsten 2013 och ingenting har blivit bättre sen dess.
Bisin min fortsätter himla sig och muttrar om hur bra det är att ha en vanlig hederlig knapptelefon. Jag vågar inte säga ett knyst om att israelerna nog lyckas spionera på en sådan telefon också.

Idag mitt på dagen knackade det på vår dörr.
– Stig in, ropade jag glatt, men inget hände, så jag gick och öppnade ytterdörren. Utanför stod en mager ung kille och ville sälja energilösningar. Lite oklart om det var solpaneler eller någonting annat. Han sade att han hade sin kompis i bilen och undrade om de får komma in. Jag fann mej snabbt och sade att jag är hyresgäst här i huset och kan inte bestämma nånting. Jag såg inte hur bilen såg ut, tyvärr. Den kanske hade nån logo? Killen hade i varje fall någon sorts ID-kort. Tänk om de var ute och rekognoserade? Det lär ju vara inbrottsvåg på gång där skurkarna far iväg med julklapparna. Huuu! Från vårt hus lönar det sig inte att stjäla, för vi har endast barngrejer. Inga dyra TV:n eller speleverk.
Jag var glad att bisin min var hemma, men besviken över att det var försäljningskillar och inte yngsta sonen. Å andra sidan vill jag ju inte smitta ner honom nu så här inför jul. Bäst alltså att han håller sig på avstånd från mej.

Det skulle ha varit kul att kunna åka in till stickcaféet i stan idag. Men det gick ju inte på grund av min förkylning och på grund av att jag fortfarande är utan bil på vardagarna. Visserligen fyndade bisin min tillsammans med Mr J en begnagad Adam plåtlåda för 300 €, som skulle bli min. Den är besiktigad och allt. Det har jag minsann fått höra om. Det är bara att köra på direkten. Men så var det bara en rem som skulle bytas. Helt plötsligt kom en annan bilreparation i vägen och så skulle "min nya" ha lite mera än rembytet. Jag tror inte ens att de bildelarna är beställda ännu! Nå, nu blir det helger och lugnt, så jag klarar mej väl utan bil ännu ett tag.

Glad är jag också över att julmaten är beställd, till och med skinkan! Den kommer i år färdigt stekt och uppskivad. Och jo, vi ska ha skinka, struntar i rekommendationerna. Får nu bara hoppas att bisin min godkänner skinkan. Skönt att inte behöva stressa med maten. Det skulle vara gott med fisk, men i år tar vi det så enkelt som möjligt. Och det vi inte äter nu, kan vi alltid spara till nyåret. Fast då vill jag helst ha texmex, för det är nu ett av mina bravurnummer i köket. På något sätt borde jag hitta nån sorts glädje i att laga mat. Jag vet bara inte hur? Har ni några förslag?

Nu ska jag gräva i lite garnlådor och se om jag skulle råka hitta julrött bomullsgarn och kanske virka nånting litet.
Hoppas innerligt att förkylningen ger med sig i morgon, senast i övermorgon, för det finns ju annat här i världen än att snyta näsan varannan minut. Tror jag ska trösta mej med lite varm kakao (choklad). Det kan aldrig vara fel.
Ja, och så måste jag väl nog gömma undan julklapparna, så inte skurkarna hittar paketen.

Önskar er alla en skön onsdagskväll.

Två virkade bokmärken

Här sitter jag och nyser och fryser. Bisin min försvann till grannbyn, så jag är ensam med katterna. Jag ska inte vara länge här på datorn, för julklappspaketeringen pågår fortfarande. Egentligen ska jag enbart skriva ut lite flera julklappsrim, så borde jag få nästan allt klappat och klart. Puuuh! Och säga vad man vill, då tycker jag att jag har varit ganska duktig. Det är till all tur betydligt mindre julklappar i år. Alla smågrejer fanns ju i adventskalendrarna. Hoppas att flickorna inte blir alltför besvikna. Lilleman har knappast någon skillnad.

För en vecka sedan blev de här två filurerna färdiga:

Modell: Forest Friends Bookmark

Start: 02.12.2024

Färdig: 10.12.2024

Garn: Nalle från Novita, Fabel från Drops och restgarn

Åtgång: 6 g 

Virknål: Nr 3

 

Bisin min skakar medlidsamt på huvudet och är lite småsur. Han tycker att jag inte ska hålla på med sånt här småpetande när jag nog har annat att göra. Och då menar han förstås städa. Själv är jag nöjd över att bli av med restgarner. Tyvärr måste jag ge honom rätt i att det där småpetandet inte är för mej. Det tar alldeles för lång tid. Och hur jag än vände och vred på min virknål, så blev  björnens vänstra öra, mera som ett apöra än björn- dito. Benen lyckades jag inte heller virka så som i beskrivningen. Jag fattade aldrig det där med två trådar. Ena garnändan inifrån och den andra utifrån, jo så där långt hängde jag ännu med. Men sen när de där garnen skulle ligga på pekfingret på ett visst sätt och jag skulle dra en ögla underifrån och en ovanifrån, och ja, jag skippade det hela och virkade helt vanliga luftmaskor. Därför ser renens fötter och björnens svans lite konstiga ut.

Nu ska jag se om jag lyckas få mitt krånglande Excel att räkna summor. Håll tummarna, tack!

Önskar er alla en riktigt skön onsdag.