onsdag, januari 22, 2025

Med ett brak

I går kväll var jag så trött efter matlagningen och middagen att jag satt mej ner i gungstolen och stickade. Då och då slumrade jag till, utan att tappa maskor från stickningen, tack och lov. Bisin min lade sig på soffan och drog täcket över öronen. Det tog förstås inte lång stund innan han snarkade. Återstod inget annat för mej att göra än att dra till sovrummet och lägga mej i sängen.

Men, jag fick inte tag på John Blund. Nu var jag plötsligt klarvaken med en massa "dåliga" tankar snurrande i huvudet. Jag knäppte på nattlampan och började läsa. Det är alltid lite riskabelt, för plötsligt är jag så inne i boken att jag inte alls vill släcka lampan och sluta läsa. Nå, det klarade sig i natt. Mina ögon gick i kors och jag somnade. Skönt!

I morse vaknade jag till ett häftigt brak. Jag kämpade för att komma mej upp och se att bisin min inte hade ramlat ur soffan. Jag trasslade in mej i täcket och höll själv på att falla med ett brak, innan jag fick ordning på både ben, fötter och täcke. Jag rusade ut ur sovrummet samtidigt som jag tampades med min morgonrock och försökte få på den.
– Vad var det, flämtade jag när jag fick syn på bisin min i köket.
– Det var din (och så ett fult ord här) vatuflaska som föll från kylskåpsdörren, morrade bisin min.

Jag retirerade försiktigt ut ur köket och tog min tillflykt till vessan. Jo, alltså jag har två halvliters flaskor i vårt kylskåp, för jag vill hålla koll på om jag dricker tillräckligt mycket vatten. Och jo, jag vet att man helst inte ska dricka kylskåpskallt vatten, men det är något av det godaste jag vet. Allt skulle ha gått bra i morse, men bisin min slängde upp kylskåpsdörren med sån fart att det är ett under att ingenting annat ramlade ut.

Idag har jag äntligen, äntligen besökt stickcafé i stan.

Och vet ni, jag var så ordentlig att jag valde grönsaksbiffar till lunch där på Bistro Kronan, veckans vegerätt. Det är allt bra att vara lite ordentlig när man väljer sin lunch.

Och när jag var så ordentlig visavi varmrätten, så kunde jag allt satsa på efterrätten, tjinuskipaj med äpplen. Tjinuski = kola.

Jag hade med mej lite grejer till stickcaféet, som jag delade ut till höger och vänster. Skönt att de kommer till nytta i ett nytt hem. Och det är härligt att kunna ge.

Trevligt att äntligen träffas på stickcaféet. Jag har saknat "stickflickorna".

Nu måste jag småningom börja tänka på refrängen, för i morgon väntar ett nytt uppdrag.

Önskar er alla en fin torsdag.

tisdag, januari 21, 2025

Iväg igen

Idag har jag varit iväg igen med bisin min. Österut körde han och vi hamnade i den stora flaggans stad.

Idag var flaggan till och med hissad där borta i Fredrikshamn.

Jag var inne i Jysk och fyndade medan bisin min uträttade sina ärenden. En fin korg för några euro. Kan vara bra att ha i december.

Det fanns endast en sån här bordstablett. Den köpte jag för att ha en modell att utgå från när jag själv ska börja virka egna.

Från Fredrikshamn till Kotka. Där hamnade jag att sitta och vänta och vänta medan en dam blandade bilfärg, den exakta, till en av våra Adam plåtlådor. Jag grämde mej å det grövsta att jag inte hade tagit med min stickning. Men bisin min stressade på mej så innan vi skulle köra iväg, att det var bra att jag ens kom ihåg mej själv och alla ytterkläder.

Vi besökte också Puuilo i Kotka, för bisin min skulle ha ett och annat därifrån. Jag var i sanningens namn först lite ovillig att överhuvudtaget gå in i själva affären.

Men vilken tur att jag gjorde det!!! Här ska det virkas åtminstone en korg av Lilli tubgarn.

Och kolla, kolla, Hygge Wool i precis min färg. Här ska det stickas en mössa åt mej och ingen annann.

Eftersom jag är lite osäker på om jag vill ha en sån där stor garntofs passade jag på att handla tofsar också. Att det just blev två till antalet beror på att jag inte kunde bestämma mej för om jag skulle ha den vita eller den gråa.

Inte en så dålig utflykt, eller hur? Men bäst att inte göra om den alltför snart, för nu har köpt ytterligare 2 kilo 300 gram garn. Det betyder att jag nu har skaffat 5 kilo 450 gram garn och då är inte ens månaden slut än! Det positiva med dagens anskaffningar är att jag vet exakt vad jag ska göra med dem och att det är nummer åttans stickor och likaså åttans virknål, som gäller här.
Ja, och så har jag nu äntligen lärt mej att ontelokude är tubgarn på svenska! Ni ser, man lär så länge man lever!

Nu ska jag göra makaronilåda tillsammans med äldsta sonen, för det blev inte till att äta lunch ute idag, trots utflykten. Bisin min var så stressad och ville bara hem, hem, hem.

Hoppas att ni alla får en skön tisdagskväll.

måndag, januari 20, 2025

Måndag igen

Jösses vet ni, så var det måndag igen! Till och med arbetsdag för mej, visserligen ett riktigt trevligt uppdrag, men jag kunde inte ta hand om Lilleman. Snyft! När hans mamma ringde var jag redan på väg till kyrkobyn.

Före det hade jag skjutsat bisin min till grannbyn. Han skulle dit och cirkla ved, för idag var det bra väder för just den sysselsättningen. Hemskt nog satt jag bakom ratten och det var nog inte så bra, för på något sätt lyckades jag göra det mesta fel, i synnerhet då när jag inte kunde läsa hans tankar och fick ytterst vaga och knapphändiga instruktioner.

Det började redan här hemma på gårdsplanen:
– Du ska int vända på ratten förrän hjulen rullar. Här är servostyrning.
– Ja, ja, mummel, mutter.
– Ha int din pappa lärt dej?
– Nä, han lärde mej köra traktor och då fick man ta i med alla krafter för att svänga på ratten.
– Men vem lärde dej köra bil då?
– Du och en medelålders gubbe i Helsingfors där jag gick i bilskolan, som du kanske minns?

Nå, nu blev han tyst minsann, bisin min. Allt gick nästan bra, tills vi var framme i grannbyn, bortsett då från att jag gasade för mycket.
– Ska jag köra bakom lagårn eller in på gården?
– Nå, du kan nog...
Nä, jag fick inget ordentligt svar, så jag körde in via gården.
– Nu kan du kurva runt där längre fram, instruerade bisin min.
Jag började köra mot torken, när han protesterade vilt.
Jag tvärnitade och backade och kurvade runt lastbilen istället alltmedan han grälade på mej.

Sen kom följande utmaning, var skulle han bli av?
– Jag kan stiga av där vid tallriksharven, sa bisin min.
Och vad händer? Jo, jag rullar framåt mot harven och plötsligt skriker han stopp! Jag tvärnitar och stannar framför tallriksharven!
– Nu fick grannarna  något att fundera på, muttrade bisin min då han steg ur bilen. Själv drar jag en djup suck av lättnad och får äntligen köra vidare i lugn och ro.
Snart, vet ni, snart, så borde jag ha tillgång till "egen" bil igen. Vart tycker ni att jag ska åka iväg? Vart vill jag ens åka?

Igår kunde jag konstatera i mataffären att det inte är hälsosamt att det finns tidningsställ framför kassorna. I synnerhet inte om det endast finns en öppen kassa och kön är lång.

Se nu, den här lyckades hoppa i min kundvagn när jag stod och väntade och väntade. Säkert bra för mej att öva lite finska och här finns ju riktigt fina vantmönster. Ja, och så var den ju till specialpris, så kanske inte så tokigt ändå?

Önskar er alla en riktigt fin tisdag.

söndag, januari 19, 2025

För mej själv med mej själv

Nä, nä, lugn bara lugn, jag har inte blivit självisk och jag tänker inte heller börja använda ordet själv sådär som våra grannar i väst gör...

... men igår kväll gjorde jag en liten ostbricka åt mej själv!

Bisin min äter inte ost överhuvudtaget, så jag fick ha en av mina favoriter Aura Gold, alldeles för mej själv. Eftersom jag var ensam med ostbrickan, så räckte det riktigt bra för mej med endast en bit ost.
 

Förstås räckte också de här goda kexen, som vi fick i julklapp, till åt mej. Vindruvorna tog jag sedan med mej till gungstolen, där jag satt och smaskade på dem medan Kyren Wilson och Judd Trump gjorde upp om vem som skulle få spela i dagens final i Masters i snooker. Det blev en lång och intressant lördagskväll/natt. I morse var jag inte precis världens piggaste. Snooker är farligt, det stör nattsömnen.

Idag hade jag träff med två unga män ett stenkast härifrån. Jag fick intressant information, som jag ska omvandla till text för torsdagens tidning. Men kanske nu inte längre i kväll/natt. Tror inte att jag orkar med det. Det är ju en dag i morgon också.

På eftermiddagen var jag iväg till stan med äldsta sonen och jag hamnade här:

Spännande...

Ingen borstning, tack!

Ja, ja, nu är det bara torkandet kvar och så har äldsta sonen en lite renare bil att ta till jobbet i morgon. Andra gången någonsin, som jag sitter i en biltvätt. Jag får lite obehagliga rysningar när jag minns scenen i Bondfilmen A View To A Kill. Där kryper May Day upp bakom Sir Tibbit (hette han så?) och ja, resten är historia.

Vi var också iväg till stora varuhuset, för vi behövde kattmat och toapapper. Tyvärr, så hade alla förmånliga plastboxar, som Mr Tokmanni hämtat från Mr Smartstore, tagit slut. Och jag som hade tänkt börja boxa på allvar och ordna upp i kaoset. Suck!

Önskar er alla en bra ny vecka!

lördag, januari 18, 2025

Den stora utställningen

I augusti förra året, köpte jag tidningen Femina för att det följde med en bok. Jag hade både tidningen och boken Den stora utställningen, med som reserv på kryssningen till Stockholm då i augusti. Boken hann jag aldrig börja på då, men läste den sedan senare på hösten. Författaren, Marie Hermanson, har jag läst förut, då var det boken Mannen under trappan. Jag har inga tydliga minnen av den boken annat än att den var annorlunda och spännande.

Den stora utställningen, handling:
Det är 1923 och i Göteborg pågår den stora jubileumsutställningen. Staden står på tröskeln till den moderna tiden och sväller av optimism och stolthet.
Nittonåriga Ellen Grönblad har fått ett journalistjobb på utställningens egen tidning. Hon blir vittne till en hemlig sammankomst och vänder sig till Nils Gunnarsson, en ung detektivkonstapel, för hjälp.
Nere i Berlin sitter Albert Einstein i sitt tornrum. Hans privatliv är tilltrasslat och ekonomin dålig. Han är mordhotad av högerextremister och måste åka till Göteborg för att hålla sitt Nobeltal, annars får han inte ut sina prispengar.

______

I boken vävs fakta och fiktion, ibland verkar inte mycket ha hänt under historiens gång fram till idag. Män med makt tafsar fortfarande på unga flickor, pengar styr fortfarande i världen och den politiska undfallenheten är stor. Det är bäst att hålla sig väl med dem som är starkare och bestämmer. Osannolikt nog, får en åsna nästan huvudrollen!

Hermanson har fått bra kritik för sin bok. Mej lyckas hon dock inte dra in i handlingen så att jag skulle glömma tid och rum. Boken inleds med att Otto minns 2002 hur det var när det begav sig 1923. Vi får följa med de olika personerna kapitelvis, vilket å ena sidan gör boken lätt att läsa. Men å andra sidan blir det lite hoppigt och förvirrande ibland. Vänta nu, är jag i Göteborg eller Berlin?

Språket flyter lätt och ledigt. Vissa av personerna i boken är autentiska och har alltså funnits på riktigt, bland annat Kurt Johansson/Hamilton. Andra såsom Paul Weyland befann sig i Stockholm och inte i Göteborg.
Hermanson har gett ut två böcker till om Ellen Grönblad och Nils Gunnarsson, men de får nog vara olästa för min del om de inte råkar komma emot mej i någon bokbytarhylla.
________

Idag har här stormat hela dagen. Solen har lyst så lockande, men väl utomhus har det varit rejält kallt. Inte ens katterna har velat vara ute.
Jag har lagat mat tillsammans med äldsta sonen, mos och ugnskorv. Och jodå, mosen är gjord på potatis, inte utblandad från en påse. Jag minns ännu hur förvånad mr J blev en gång då han såg hur vi kockade:
– Gör ni riktig mos?
– Jo, förstås.
Sen åt han med god aptit, för hemma hos honom är det mospulver, som gäller.

Nu ska jag tömma kameran, för den behöver jag i morgon, ta hand om disken och därefter sätta mej och sticka. Igår upptäckte jag att min rektangel är två centimeter för liten på bredden, så få se nu hur det går, töja ut den eller se om nån av flickorna vill ha den?

Önskar er alla en fin söndag.

fredag, januari 17, 2025

Hattifnatten om natten

– Va var det, frågade bisin min i morse då det klingade till på vårt köksgolv.
– Det var en kylskåpsmagnet.
– Varifrån kom den?
HUPS! Nu var jag illa ute. Skulle jag säga sanningen, så som vi fick lära oss i söndagsskolan? Ni vet, "tala sanning den består, sommar, höst, vinter och vår". (Ja, eller det kanske var i folkskolan, som vi rabblade den där ramsan?) Eller skulle jag försöka ringa till Finlands Förklaring?
– Den föll säkert från kylskåpsdörren, svarade jag smått svävande.

Och det var en helt oskyldig nödlögn, för kylskåpsmagneten ramlade faktiskt ur min nattsocka! Saken var den att jag hade sånt sendrag i vänstra foten igår kväll då jag skulle gå och lägga mej. Jag hade försökt vrida och vända på foten på alla sätt och vis, men helt utan resultat. Jag hade tuggat på min magnesiumtablett, så som jag gör varje kväll. Men kramperna ville inte släppa. Ett saltkorn under tungan kändes inte riktigt som svaret på att slippa sendraget. I min nöd tog jag till en värktablett, burana. Men också det med klent resultat. Att kunna lägga sig verkade mer och mer avlägset.

Plötsligt mindes jag ett knep jag läst om i gruppen Niksi-Pirkot i Facebook. Jag avfärdade det hela då som humbug, men nu var jag desperat och beslöt att prova. Jag hade ju inget att förlora. Tipset gick ut på att man skulle ta en kylskåpsmagnet och sätta den mot det ställe, oftast ben, som man hade sendrag i. Heh, månntro det där hjälper?

Som sagt, i det här läget var jag desperat, så jag tog hattifnattarna från kylskåpsdörren, placerade dem utanpå vänstra foten inne i nattsockan och lade mej att sova. Trots sendraget somnade jag i något skede och kan därför inte med säkerhet säga om detta trick fungerar eller ej. Ni får testa själva!

Önskar er alla en skön fredagskväll utan sendrag!

torsdag, januari 16, 2025

Garn, garn, garn

Det var så härligt igår då svärdottern ringde och frågade om vi skulle åka till teeteeshop. Jag hade tänkt skippa ett besök där, för jag blir så lessen. Ännu en garnaffär, som slutar och ännu ett härligt ställe som försvinner från västra grannstaden.

Hyllorna gapade tomma där i affären och jag utgick från att det endast var det där rosa bomullsgarnet jag skulle ha och ingenting annat.

Men jag hann inte ta många steg in i affären, så gick det på tok. Jag föll pladask för det här mjuka garnet och för säkerhets skull köpte jag ett helt kilo med Helmi Baby Wool. När teeteeshop upphör går det ju inte att få tag på detta längre, så bäst att ta i rejält. Nedsatt med -50%. 

Sen snubblade jag nästan över den här påsen, som låg alldeles ensam i en hylla. Jag kunde förstås inte lämna de där tre nystanen som fanns utanför påsen alldeles ensamma kvar. Vem skulle ha förbarmat sig över dem? 650 gram Limone bomullsgarn.

Hyllan där Lassegarnen fanns var också nästan tom. Jag hann rädda sex nystan, alltså 600 gram av det här sockgarnet. Vet inte om jag lyckas kombinera de här färgerna, men det var de enda som fanns kvar. 75% ull och 25% polyamid. Kostade 2,28 €/nystan. Ett riktigt kap för vilken sockstickare som helst.

Det var de här bomullsgarnen, som egentligen var de enda jag skulle ha. Hoppas att 500 gram räcker till virkprojektet. De här var turligt nog -70%.

De här ljuvliga bomullsgarnen fick följa med av bara farten. 400 gram, så de borde åtminstone räcka till en sjal. Här är nu 3 kilo150 gram garn. Det borde räcka för i år, eller hur?
Det är bara ett litet, litet men, jag köpte inget gult bomullsgarn! Hur ska jag nu kunna virka påskgula kycklingar?

Det fanns många olika mönstertidningar och böcker, till rejält nedsatta priser -50%. Jag nöjde mej med de här två, för jag håller helt med bisin min om att jag har för många mönstertidningar. Men lugn, bara lugn, jag lovar börja göra mej av med dem. Ska bara sortera lite först.
Den uppmärksamma läsaren ser ju att mönsterboken till vänster är för det där rosa garnet DMC Eco Vita.

Strumpstickorna var förstås också slut, åtminstone de storlekar, som man vanligtvis stickar med. Så jag fick ta vad som fanns, till vänster fyrkantiga i trä nummer 4½ och till höger Karbonz också de nummer 4½.

Rundstickor behövs alltid, tror jag...

Har inte den blekaste aning om de här specialstickorna alls går att använda. Till vänster nr 3,75 och till höger nummer 2,75.

Det här var rena rama impulsköpet. Redan färgen tilltalar mej, men vete fåglarna om jag nånsin kommer att använda det här sticksetet. Kan förstås vara bra att ha med i stickväskan då här är olika grovleks stickändar. Få se om det där tyska clicksystemet fungerar.

Förstås kunde jag inte låta bli de här söta sock blocken.

Lite dåligt utsatt med priserna, så man visste inte om det kom -50% på det utsatta priset eller om det utsatta priset redan var uträknat med -50%. Det är väl full panik att få allting tömt till sista januari.

Vet ni vad jag glömde titta efter, förutom påskgult bomullsgarn, jo, skyltdockor! De skulle också vara till salu, men jag blev ju så ifrån mej av allt garn att jag glömde dockorna. Det skulle vara häftigt att ha en ståendes här i korridoren.

På kvällen nappade jag ännu den här tidningen från mataffären och det fastän jag inte borde...

Idag har jag lyckats fylla min kalender så att jag har uppdrag både i söndag och måndag, i torsdag om en vecka och i nästa lördag. Håhåjaa, så var det ju nu inte mening att det skulle bli.

Förresten det här inläggets rubrik påminner mej om Girls, girls, girls.

Hoppas att ni alla får en fin fredag.
Här hos oss har det i alla fall varit sol idag, fastän det var riktigt mörkt och regntunga moln i morse.