Den stora knappjakten

Egentligen hade jag idag tänkt skriva om böcker som jag läste förra sommaren, men mitt huvud är nu just fyllt av knappar! Ja, du läste rätt, knappar! Jag vill ha fyra stycken vita knappar i rätt storlek. Det kan väl inte vara så svårt? Här i vårt hus finns ju knappar i parti och minut.

Jakten inleddes igår. Jag drog ut en låda från min mormors arvegods. Vita knappar, jo, men...

... varför finns det endast tre när jag behöver fyra? Och de här är väl inte riktigt vita?

Igår gav jag sen helt enkelt upp.

I morse tog jag så ut den svarta lådan från min byrålåda, som finns i hobbyrummet. I den här svarta lådan har allt möjligt samlats under årens lopp och här finns mina egna knappar. Ja, och så mycket annat med förstås.

Jag tömde svarta lådan och började sortera. Banden hamnade i en plåtlåda och sytrådsrullar i en glaslåda.

Jag gjorde fina fynd, min samling med Nalle Puh klisterbilder! De hamnade nu i skrivbordslådan, så jag hittar dem när jag behöver dem.

Och de här! Visste ni att det finns såna här handdukshängargrejer? Tänk, nu slipper man sy i hängare. Tjohooo! Jag hittade faktiskt två såna här förpackningar.

Och vilken lycka! Äntligen, äntligen hittade jag min riktiga tygsax! Nu kan jag börja klippa. Vågar dock inte dra fram tyg och mönster, för bisin min kommer hit på kaffe med sin vedhuggarkompis. Och då ser det kanske inte så bra ut om matbordet är fullt med tyg, mönster och en symaskin.

Nu blev det bättre ordning i min svarta låda. Och det lönade sig att ordna upp, för nu vet jag vad som finns och jag gjorde ju verkligt fina fynd.

Men knappar hittade jag inte, så jag fortsatte leta bland knapparna jag ärvt av mormor.

Och jag blir nostalgisk. Den röda elefantknappen längst till vänster är från en kofta jag hade när jag var liten. Synd att de inte passar i mitt projekt. Inte säkert att det finns fyra stycken kvar av de knapparna heller. Suck!

Så synd att vi inte har handarbetsaffären kvar här i stan. Det är för dyrt att köra till Knapp-boden i västra grannstaden för att köpa fyra knappar. Och inte går det att beställa via nätet heller, för dels vet jag inte hur stora eller små knappar jag ska ha och dels hinner knapparna inte fram i tid. Jag vill ha mitt projekt färdigt nu och därmed basta!

Igår kväll satt jag och virkade ivrigt ända tills dagsljuset tog slut. I natt kom jag på att jag nog skippar de där virkade "tofflorna" och river upp allting igen. Bäst att sticka sockor istället.

Önskar er alla en fin fortsättning på tisdagen!

Ett bokpaket

Vilken besvikelse igår kväll framför tv:n, ingen snooker! Nej, istället valde kanalen att visa basket. Som om vi nu skulle vara intresserade av sånt. Suck!
En annan besvikelse var att bisin min prompt insisterade på att vi skulle lägga oss redan klockan 22:30. Inte klokt. Jag hann endast sticka ynka 9 varv på ankelsockan. Dubbelsuck! Jag borde kanske inte ha tagit hand om disken igår kväll, för det blev så lite sticktid över. Men det var skönt i morse att komma till ett rent och tomt diskbord (ja, eller heter det det diskbänk?).

Idag inleds läsveckan. Därför sa jag åt bisin min i morse att han skulle läsa nyheterna från text-tv istället för att se på dem. Till det fnyste han förstås. Verkar som om han har övergett text-tv helt och hållet.

Jag hoppas att ni har laddat upp rejält med böcker nu inför den här veckan. Jag har laddat upp med hela två stycken. I tisdags för en vecka sedan kunde jag fiska upp ett bokpaket ur postlådan. Jag beställde de här:

Ska bli spännande att läsa, i synnerhet novellerna, för det är en tid sedan jag har läst sådana. Jag fick ett presentkort till Suomalainen av min väninna T till vändagen. Jag passade på att använda kortet då man kunde beställa fraktfritt. Stort TACK för gåvan.

Idag har jag inte lust att göra nånting alls och det trots att jag har en rätt lång att-göra-lista. Lillemans mamma hämtade hit ett stort paket igår, som ska paketeras.
Mitt lilla vita sommarprojekt borde få knappar isydda och alla garnändar fästade.
Städning i köket skulle vara av nöden. Där har också samlats en hel massa konstiga grejer och skåpdörrarna ser helt eländiga ut. Suck!
Och så borde jag tvätta kläder, vara ute osv. osv. Kanske bäst att jag sätter mej i gungstolen och tar det riktigt lugnt. Visst får jag sitta och läsa mitt på dagen?

Önskar er alla en fin fortsättning på måndagen!

Fastlagsbullar i april

Söndagskväll och jag har gnott på, nästan lika flitigt som den lilla gumman. Få se om jag alls orkar handarbeta i kväll. Igår kväll blev det faktiskt lite småstressigt framför tv:n, för på en kanal visades dart och på en annan snooker, våra två favoritsporter. Blev hektiskt zappande där, så jag koncentrerade mej på virkningen och räknade noggrant varenda maska, för jag vill inte riva upp allting ännu en gång.

Varför blir det alltid så här råddigt på vårt matbord? Hur kommer det sig att allting samlas där på bordsändan? Både stora och mindre grejer, viktiga och oviktiga. Och när jag städade undan, så fanns där en massa små papperslappar och vad ska jag göra med dem? Är de viktiga? Kan jag bara slänga dem? Jag har ju till exempel datum för A:s kalas sparat i telefonen. Det räcker väl?

Nå, jag fick bordsändan uppstädad, diskbordet tömt och alla skäggstrån bisin min lämnat efter sig i lavoaren bortstädade. Puuuh!

Och jag hann duka fram diverse godsaker innan Lilleman med familj anlände.

Och vet ni vad? Jo, vi festade på fastlagsbullar (nej, det heter inte semlor här i Finland!) i april. Jättegott med nybakta bullar, jordgubbssylt och vispgrädde. Som sagt, nästyngsta sonen är en baddare på att baka! Vi hade en trevlig eftermiddag med huset fullt av liv. Lite sur var Lilleman då han inte fick godis från karamellskålen. Inte ens fast han försökte med famo!

Nu får det nog bli en avkopplande sockstickning istället för virkningen.

Önskar er alla en ny fin vecka!

I den statliga monopolbutiken

Igår orkade jag inte åka med till mataffären. Jag hade inte minsta lilla idé vad vi skulle ha för mat nu på veckoslutet. Äldsta sonen körde snällt iväg och handlade. Jag skickade ett stort kuvert med honom att posta. Jag hade nämligen löst både A-krysset och Allersnöten samt några korsord till. Riktigt på skoj skickade jag in lösningarna med hopp om att de kommer fram i tid.

Jag har en riktigt bra kurir, för han köpte Kuriren åt mej. Tjohoo!
Lite smått funderade jag på om jag borde prenumerera på den här tidningen. Men jag litar inte riktigt på posten, så jag håller mej till slumpvisa lösnummer istället. Bra så. Här på pärmen ser ni den talangfulla sånggruppen Lovisette.

På eftermiddagen då jag satt i allsköns ro vid matbordet och grubblade på Novokrysset i ovannämnda tidning, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Vi diskuterade en stund och så sa han plötsligt:
– Jag är på väg till Borgå, jag ska till Motonet. Vill du följa med?
Nå, jovisst ville jag det och så var jag iväg västerut. Jag var inte alls in i Motonet, för jag hade inget ärende dit. Efteråt ångrade jag mej lite, för jag kunde ju ha försökt hitta en födelsedagspresent till morgondagens jubilar. Men det är svårt, ack så svårt med presenter till män, som säger att de inte ska ha nånting.

Yngsta sonen hade dock planen klar, vi skulle iväg till det statliga monopolet. Nåja, statligt och statligt, det är kanske bolagiserat? Vad vet jag? Jag har i varje fall inte besökt den butiken på flera herrans år, så utan sonen skulle jag ha yrat runt som en huvudlös höna och gapat stort av förundran. Men sonen, han navigerade snabbt och vant genom att läsa på informationsskyltarna och så stod vi där framför whiskeyflaskorna snabbare än kvickt. Allt från det stora galna landet i väst ratades. Nej, sånt blask skulle vi minsann inte köpa. De irländska flaskorna skippade vi också, för ska det vara whiskey så ska det vara skotskt. Åtminstone om man får tro yngsta sonen, som vet mer om den ädla drycken än undertecknad. Den sorten han hade tänkt ut fanns dessvärre inte där på hyllan, så nu blev det till att fundera. Jag tittade mer på hur flaskorna och förpackningarna såg ut medan sonen koncentrerade sig på innehållet, lagringstid osv. Som sagt, det är han som är experten inte jag!

Efter vårt promilleaktiga inköp tog vi en snabb runda i den stora mataffären. Helt plötsligt fick jag för mej att imorgon bjuder vi på ostbricka, nån sorts. Jag handlade alltså ostar och lämpliga kex lite så där planlöst. Få se nu vad det blir till.

Bisin min var också iväg västerut igår tillsammans med sin vedklyvarkompis. Den grillade korven, som Puuilo bjöd på var inte god enligt karlarna, så bisin min körde iväg till Mäntsälä på mat. Mest för att visa vedklyvarkompisen vad som finns inte alltför långt härifrån. Ja, och förstås njuta av grisfilén.
Både bisin min och undertecknad tyckte att det var riktigt bra att komma ut lite istället för att sitta hemma i gungstolarna!

På kvällen började jag på ett litet virkprojekt. Jag sprättade redan en gång. I natt kom jag på hur det skulle virkas, så nu blir det att sprätta på nytt och göra rätt. Det är på grund av det här, som mitt garn aldrig tar slut! Ja, och som dessutom gör att alla små projekt tar mycket längre tid än vad jag beräknat.

Kvällen avslutade vi med att titta och framförallt lyssna på Bryan Adams i Albert Hall. På torsdagskvällen såg vi på ett program om Kate Bush. Så det har varit mycket musik nu på kvällarna. Men ikväll blir det lite annat, för då ska vi se på dart. Det vill säga om jag kan slita mej från den stora älgvandringen.

Önskar er alla en skön söndag!

Litet påskpyssel

För andra natten i följd har jag drömt om bastu. Tyvärr har det under båda nätterna inte gått att komma in i drömbastuna. I natt var det så mycket bråte framför den bastanta bastudörren, så bastubadandet förblev just precis en dröm. Varför jag har drömt om bastu är en gåta. Bägge nätterna har också döda människor figurerat i mina drömmar. Om man drömmer om de döda blir det illväder, sa alltid min svärmor, salig i åminnelse. Mycket riktigt, så regnade det faktiskt lite igår kväll, men inget oväder, tack och lov. Bisin min hann få våra 27 första potatisar i jorden. I ena odlingslådan hittade han en stor fin tuva med gräslök. Tjohooo!

Det där med att spå väder gjordes ju förr med bondepraktikan och inte drömmar om döda. Men frågan är om nånting alls stämmer nuförtiden då miljön inte längre är vad den har varit. Vagt minns jag från barndomen att 40 stenar skulle plockas in och sedan kastas ut för varje frostnatt som kom före midsommaren. Men från vilken dag man skulle börja med stenarna minns jag inte. Få se nu då om potatisarna klarar sig.

Ibland är det tur att det finns internet, för nu fick jag reda på att de fyrtio frostnätterna hänger samman med vårfrudagen 25 mars. Om den natten är kall får vi 40 frostnätter. Minns ni hur det var den 25 mars?

Under påsken gjorde jag inga gula alster. Nej, jag stickade de här små sockorna istället:

Lise-Lottes små sockor

Start: 02.04.2026

Färdig: 06.04.2026

Garn: Baby Merino från DROPS

Åtgång: 22 g
Stickor: 2½ 
Mönster: Kardemummantalo

Designer: Piiku Pikkuinen

Tyvärr glömde jag mäta lilla T:s fot då vi träffades på påsklördagen. Så ni må tro att jag var lite orolig, för jag tyckte att sockorna såg så oerhört små ut. För säkerhets skull skickade jag iväg dem per post. De små växer med sådan raketfart att det är svårt att beräkna storlekar. Och jo, jag vet, jag borde ha stickat tågsockor. Då skulle sockan ha vuxit med babyns fot, men... ja, jag blev så förtjust i de här sockorna. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att sticka dem. När de blir för små kan ju dockan eller nån annan baby få dem, eller hur? Alternativt kan de sparas som ett minne, en påminnelse om hur liten man en gång har varit.

Nu ska jag leta efter fyra knappar, så jag får mitt vita sommarprojekt färdigt. Det blev till att sticka lite bakåt igår igen då jag inte alls var säker på var knapphålen skulle placeras. Hoppas att det nu blev rätt. Om inte, så får jag väl hitta på någonting.

Önskar er alla en mysig fredagskväll. 

Slö

Idag har jag varit rejält slö och det tackar min nagellösa stortå för. Jag har nämligen suttit med den i fria luften framför tv:n. Jag stickade på det vita sommarprojektet, som nu, glädjande nog, börjar komma till slutet. Några varv ännu på en framaxel, sedan halslinningen och leta efter knappar att sy i. Och kanske ett virkat litet hjärta som extra dekoration? Men frågan är om hjärtat ska vara vitt, rosa eller ljuslila? Hmmm...

När jag satt där i allsköns ro och vickade på min tå, knäppte förstås bisin min på tv:n. På skärmen dök de mest fantastiska tyger upp och plötsligt började jag se på en dokumentär om Maija Isola. Och det mitt på dagen!!! Det var så intressant att jag inte kunde slita mej därifrån. Ändå skulle jag ju ha kunnat titta på den från Arenan istället för att offra dagstid på tv-tittandet. Men som sagt, jag är slö!

Igår kväll studerade jag äntligen de där sockorna i senaste numret av Kotiliesi, lite närmare. Till min stora glädje såg jag att de där vackra blommorna inte alls är broderade. Nej, det handlar om en estnisk stickteknik, Rosminie. Det är alltså frågan om ett inplocksmönster. Tjohooo, här finns chans för mej att lära mej något nytt!

I onsdags för en vecka sedan fiskade bisin min upp den här tidningen ur postlådan. Den fick mej nog inte att gå igång på alla cylindrar på samma sätt, som Kotiliesi gjorde. Ungefär det enda genomförbara, som jag hittade i den här var trekantssjalen. Men såna mönster finns ju lite varstans. Påminn mej om att jag helt enkelt måste säga upp den här prenumerationen, tack!

Det doftar gott här i vårt kök och jag väntar ivrigt på att hasselbackspotatisarna ska bli färdiga. Ja, alltså lite har jag ändå åstadkommit här idag, trots min slöhet! Ja, och så har jag hunnit med att badda min tå också. Sånt gör den glad.
Nu dags för middag och sedan disken.

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Kunde inte låta bli

Oj, oj, oj, det tar på att vara en ledig pensionär! I morse var jag ur sängen redan klockan sju. Före halvnio var jag i grannbyn och tog han om Lilleman. Katten Pricken fick blodvittring från min skadade stortå, så jag hade fullt sjå att hålla undan foten. Jag har inget behov av vare sig klösmärken eller kattandmärken i den sjuka tån.

Igår kväll när jag satt och stickade intensivt på det vita sommarprojektet, började bisin min smågnälla:
– Vi behöver inte ha lamporna tända när vi ser på tv.
– Men jag ser ju inte på tv. Jag stickar.
– Det ska du sluta med, för nu blir det sommar och du ska vara ute.
– Jo, jag kan nog sitta ute och sticka bara det blir lite varmare.
– Men du ska nog sluta sticka när det är sommar. Du ska kratta och sköta trädgården.
– Nä, nu kan jag inte kratta för min tå är sjuk. Och nu stickar jag, för jag vill ha det här projektet färdigt.

Bisin min grumsade lite, lade sig på soffan och somnade. Jag fick bakstycket färdigt och hann börja med framstycket. Inte mycket kvar nu på mitt enkla lilla projekt, som på grund av allt mitt råddande har behövts ta om en och annan gång.

Igår när jag var i mataffären, så hände det igen!

Jag kunde inte låta bli den här tidningen! Ni ser ju, det är min färgskala och de där sockorna är så oerhört vackra. Men, men... jag är ingen brodös, tyvärr. Får väl efterlysa nån som broderar om jag stickar sockorna.

Nu ska jag gräva lite i mina garngömmor och se om jag hittar något tilltalande, för visst får jag väl börja ett nytt litet projekt, som fort blir färdigt?
Ja, och sen ska jag iväg till stan igen. Den här gången är det C, som är värdinna för stickcaféet.

Önskar er alla en fin fortsättning på onsdagen!