Luukku 20-24 lucka 20-24

Keskiviikkona saapui viimeinen SNY-paketti. Siinä oli luukkujen 20 - 24 mahtavat paketit. Nyt on kyllä haikea olo sillä tämä kierros on nyt ohi. Neuleystäväni on ollut Inno, ja hän on todella onnistunut valintojensa kanssa. Kaikkien pakettien sisältö on mennyt nappiin. Tuhannet kiitokset Sinulle mahtavasta kierroksesta.
Ja paketin sisältö?

Kahvia, karkkeja, kaunis pieni peltirasia, pienet post-it laput (3 kpl), silmukkamerkit ja kahdet napit, Natusan käsivoide (tarvitaan!), neliskulmaiset sukkapuikot (Magnolia, redwood), kolme koristeruusuja, joulukortin ja tietysti lanka!!! Käsinvärjätty Mohair-Sukka-Puffa, 75% villa, 20%bambu, 5% mohair. Niin ihana että se pääse kyllä jonkinlaiseen huiviin. Eihän sukkia raaski neuloa tästä. :)

Aijoo, siihen lankapalloon oli kätketty peltirasian, silmukkamerkit, napit, post-it, karkit ja ruusut. Mutta olin tietysti niin utelias että en ehtinyt kuvata ennen kun avasin sen.

I onsdags fick jag ett alldeles underbart paket av min stickvän Inno. Det här är innehållet i luckorna 20 - 24. Häftigt, inte sant? Vemodigt nu när sista paketet i den här omgången är mottaget.
Innehållet:
Specialkaffe från El Salvador, fyrkantiga strumpstickor av trä (Magnolia), en tub med Natusan handkräm (som verkligen behövs nu när händerna är torra som fnöske), en jättefin plåtask med knappar på locket, tre post-it lappar, stickmarkörer, två härliga knappar, karameller, rosor, ett supergulligt julkort och ett fantastiskt garn; handfärgat Mohair-Sukka-Puffa (Sukka=socka) består av 75% ull, 20% bambu och 5% mohair. Ett så fint garn att det nog kommer att gå åt i ett sjalprojekt snarare än i en sockstickning.
I garnbollen hade Inno packat in plåtasken, karamellerna, stickmarkörerna och knapparna, post-it-lapparna och rosorna. Tyvärr var jag så nyfiken att jag aldrig hann ta en bild först av den mäktiga garnbollen innan jag nystade upp den.

Och vad dolde sig då i plåtasken?

 Jo, härliga färgpennor. Nu går det minsann att planera alster.
Peltirasiasta löysin värikynät. Nyt vaan suunnittelemaan tekeleitä.

Lähikuva silmukkamerkeistä ja napeista.
Här en närbild av stickmarkörerna och knapparna. Visst är de fina?

Herttainen joulukortti. Urgulligt julkort.
Tack, tusen och åter tusen tack Inno för att du glatt mig under höstens mörka månader. Mycket ljus och värme samt kreativa stunder önskar jag dig.

Imorgon måste jag uppoffra mig och åka till garnaffären i grannstaden. Och då hade jag minsann inte tänkt att köpa garn mera det här året. Men, men, nu har det hunnit gå ett halvår sen min födelsedag då jag fick ett presentkort till farliga stället. Och visst ska jag ju utnyttja det. Skam vore det annars.
Hmmm, undrar om de har garnrea redan? :)

Luukku 7-19 Lucka 7-19

Inte för att jag vill göra er avundsjuka, men kolla så fina saker jag har fått i min julkalender:

Jättegoda karameller, härlig näsduksförpackning (tror inte att jag kan använda den just därför) två härliga mönster (har redan börjat leta garn till sjalen), ett jättefint Nalle Puh-häfte (kommer att användas för mina projekt så jag inte glömmer bort dem) ett jättefint pepparkaksmått i form av en katt (precis vad som behövs när den nästyngsta ska baka pepparkakor på julaftonsdagen), karameller och doftvärmeljus, nålar (behövs för att göra tråkjobbet, dvs sy ihop alstren), en vackert målad tändsticksask full av pärlor (att sticka eller virka med pärlor står ju på min to-do-lista), en påse rooiboste med smakerna: äpple, chili och kanel (har inte smakat än, men doftar jättegott), en förpackning med härliga lappar (som med fördel kan användas till att märka olika projekt i diverse mönstertidningar) och så ett helt ljuuuvligt nystan med sockgarn.

Inno, tusen och åter tusen tack för alla härliga paket, som glatt mig nu i december. Jag uppskattar verkligen den tid och omtanke du lagt ner på mig. Kunde inte ha fått en bättre stickvän.

Tässä on luukkujen 7-19 sisältö. Eikös on ihana? Inno on mahtava SNY. Suurkiitokset sinulle. Olet tehnyt minut niin onnelliseksi.

Kreativt kaos

Här händer inte mycket och ändå en massa. Julklappar jag inte kan blogga om. Går inte att fota utomhus heller på grund av allt regnande. I dag har varit en dag med halvfart, då jag mest suttit i telefon utan att få tag på folk, men till min stora lessenhet har jag också lyckats få luren slängd i örat. Suck!
Nån borde göra en massa saker hos oss, men i ärlighetens namn vet jag inte riktigt var jag borde börja. Städa, paketera in julklappar eller baka?
 

Idag blev det dock klart att dottern inte kommer att delta i julmiddagen här, så far i huset tycker att vi kan skippa skinkan då. Men pytt heller, skinkan är ett måste. Men eftersom vi endast är fyra vid julbordet behövs det inga megastora kastruller. Tjohooo.

Nån julstämning att tala om har jag inte precis. Men förra veckan ockuperade jag köksbordet både på måndagen och onsdagen då jag höll på till kl. 03.00! Kul med lite nattjobb och visst var det roligt med alla "heimlaga" (=hemgjorda) julkort. Många varma tankar sände jag med, trots att jag var kortfattad i skriverierna.

Men karlfolket här i huset var ju inte särskilt glada över mitt tilltag och vi har fortfarande glitter på köksgolvet.

Från Irland

Nu har han, det äldsta barnet, igen lämnat den fosterländska marken. Snart är han i Schiphol där planet mellanlandar innan det är dags att borda ett nytt med destination Dublin. Sörjt har jag gjort ända sedan 11-tiden då han åkte iväg med far i huset. Har inte fått nånting ur händerna. Har försökt sticka, ta hand om disken, jobba lite på datorn, läsa, lösa korsord, sorterat tvätt, t o m släpat fram elvispen och funderat på kakbak, men...
Tänk att två veckor kan försvinna så snabbt.

Kvar här hemma har jag hans fina gåva från Irland:

Han visste ju att det enda jag ville ha var att få hem honom och så förstås lite garn! :)
Han hämtade två nystan irländskt tweedgarn och hade också köpt den den här underbara virkboken. Vilket är lite kul, för jag köpte ju Knitting In No Time av samma författare när jag var på mässa i Tammerfors i november. Sonen har bra och säker smak, han också!

Från Stockholm

I torsdags och fredags förra veckan var jag i den kungliga huvudstaden i grannlandet. Som finlandssvensk är det alltid något särskilt när man beträder svensk mark och plötsligt är omgiven av sitt modersmål vart än man vänder sig.

Tiden var knapp, för det var en studie(arbets)resa, så jag hade klokt nog förberett mig redan hemma. På nätet slog jag upp alla garn- och bokaffärer på Södermalm. Ett besök i Litet Nystan stod högst på min önskelista, men dit hann jag aldrig. Till Sallys garn tog jag mig i lätt språngmarsch i fredags, men kom ut därifrån utan garn. Hade ju kvällen innan laborerat i Akademibokhandeln och kabinväskan verkade redan proppfull och tung. I flyget får man ju inte ha övervikt, så det gällde att vara förståndig. Dessutom var jag så trött på fredagseftermiddagen att hjärnan hade gått i dvala.  Och bra så, för far i huset har lagt hårda villkor: Först måste ett nystan användas bort (stickas, virkas, tovas, vävas...) innan jag får köpa ett nytt. Hur stort det nya nystanet får vara har han inte reflekterat över. Tur att han inte har sett mina 400 grams nystan.

Lite besviken var jag allt över att inte hitta stickmagasin i parti och minut. I Coop fanns det endast de vanliga veckotidningarna som vi också får här, men inte en endaste sticktidning. Till pressbyråkiosken hann jag aldrig, så kan inte uttala mig om deras utbud. Men Arlandas "tidningsbod" blev min räddning. Där hittade jag engelska sticktidningar, som jag inte sett här i Finland och så då Stickmagasinet, som jag tror att finns här?

Med tidningarna The Knitter och Let's Knit följde det med varsitt extra litet häfte och visst fick jag ju nu också med mig hem två nystan garn. En gåva från tidningen Let's Knit.
Blev jätteinspirerad av modellerna i The Knitter och Knitscene. Nån som har lite extra tid till salu?

Igår, på självständighetsdagen, hade vi gäster. Och då ville I ha nya vantar till julklapp. Först förstod jag inte riktigt vad hon pratade om då hon konstaterade att de förra är för små. Men idag mindes jag att jag faktiskt stickat vantar åt henne tidigare.

Hennes lillebror såg vädjande mig i ögonen och bad om att få ett par svarta vantar till julklapp. Hur ska jag kunna motstå en sån begäran? I somras fick han ju mig att sticka sockor i 30 graders värme.
Men... ja..., jag kommer inte att hinna, julaftonen lurar redan bakom dörren.

Aivan mahtavaa - Alldeles underbart

Viime viikko meni stressin merkeissä enkä ehtinyt tehdä muuta kuin aivan pakolliset tehtävät. Torstaina ja perjantaina olin Tukholmassa. Sillä välin pakettikortti saapui. Vasta eilen ehdin käydä postissa ja siellä odotti jymy-yllätys! SNY lähetti minulle niin kauniin paketin että kaikki ihmiset postikonttorissa halusivat katsella ja ihastuivat siihen heti paikalla.

Käteni ihan vapisivat kun avasin paketin. Mitä siinä mahtaa olla? Ja sisältö on niin mahtavaa että olen aivan otettu.

Joulukalenteri!!!! Niin monta salaperäisiä paketteja avattavana. Miten voin ikinä kiittää tästä? Joulukuuni on pelastettu, nyt jaksan eteenpäin vaikka päivät ovat täynnä työtä, työtä ja taas työtä. Mutta pikkuhiljaa joululoma lähestyy.
Vähän kylllä aavistin jotain, marraskuun lähetyksen ansiosta. Mutta en ikinä voinut kuvitella että näin iso joulukalenteri oli tulossa. Ja tämä on vain ensimmäinen osa! :)

Oi rakas SNY:ni, KIITOS on liian vaisu sana, mutta en keksi muutakaan, niin että megakokoinen KIITOS! Tämä oli juuri se ilonpilkku mitä tarvitsen. En ymmärrä miten sinä olet ehtinyt tehdä kaikki nämä ihanat pienet paketit. 

Kuusi pakettia olen jo ehtinyt avata ja sisältö on aivan ihanaa.

Stress, stress och mera stress har präglat de senaste två veckorna av mitt liv. Verkar som om jag inte hinner med något alls. Senaste torsdag och fredag var jag över till Stockholm och under den tiden fick jag en paketavi hemskickad. Ingen av manfolket i huset hade tagit ut paketet och själv hann jag till posten först igår.
Paketet är från min finländska hemliga stickvän. Och så vackert. På postkontoret skockades alla runt mitt paket och beundrade det. Tror visst att de var lite avundsjuka.
Med darrande händer öppnade jag paketet och hittade den mest underbara adventskalendern jag nånsin fått. En hel låda full med intressanta paket med siffror på.

Och innehållet i de små paketen är alldeles fantastiskt. I det första hittade jag två band, det blå och vita och ser ni riktigt noga på det vita ser ni att det är en bild av två händer som stickar. I det andra paketet fanns punschkarameller. Mumsfilibabba. Annat jag hann packa upp igår var en ljuvligt skön disktrasa (jag tror alltså att det är en trasa för den verkar för liten som pannlapp), en burk med knappar, mera karameller och idag Havis blåvita förpackning med värmeljus. Det är ju Finlands självständighetsdag idag.

Jag är alldeles tagen av min väns förmåga att skapa vackra paket och härliga överraskningar åt mig. Med en sådan här kalender kommer jag galant att överleva december månad. Visst anade jag lite på basis av förra månadens försändelse, men inte kunde jag ens i mina vildaste fantasier drömma om ett så här fantastiskt paket. Och det här är bara första delen av kalendern.
Måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar och har varje år gett en/knopp åt barnen. I år lät jag för första gången bli att köpa en endaste julkalender åt dem och det kändes inte särskilt bra ska jag säga. Själv köpte jag en kalender man kan vinna på medan man samtidigt understöder den lokala idrottsföreningen på orten.

Min hemliga stickvän är en fena på att fixa fina paket av varierande slag och jag märker att jag har ett och annat att lära mig. Måste nog nu börja spara en del förpackningar istället för att genast bränna upp dem.

Men sedan det svåraste av allt, hur ska jag nånsin kunna tacka för all den omtanke och vänlighet de här paketen signalerar? Mitt hjärta fylls av värme och glädje. Ett enkelt TACK verkar så futtigt, men det finns ju inte andra bra alternativa ord, så ett MEGASTORT TACK!!!