Nu är det bevisat. Det bor en galning i vårt hus. Tyvärr känner jag henne mycket väl och jag slipper henne inte i första taget.
Alltså, det här är ingen matblogg och det här är inte heller ett skrytinlägg om hur duktig jag är, utan endast ett hjälplöst konstaterande: Jag är galen!
Men det visste ni ju förstås redan, eller hur?
Vid 19.30-tiden igår kväll fick jag för mig att jag skulle göra en smörgåstårta. Sagt och gjort. Fram med rostbröd och diverse fyllningsingredienser från kylskåpet och så satte jag igång.
Mitt på dagen idag anlände dottern med sambo på besök och smörgåstårtan gick minsann åt. En tredjedel försvann innan jag ens hann "persilja" den! :)
Två timmar senare, igår kväll, fortsatte jag med att, trots allt och min förståndiga inre rösts varningar, koka bondost.
Och av ostkoket blir det ju över vassla och man ska ju inte kasta bort mat, så då var jag ju tvungen att ännu baka mitt i natten. Och det blev jättestora grahams/havre semlor (frallor), som jag prydde med vallmofrön för lite extra krydda. Klockan var så mycket att jag inte orkade forma de där perfekta semlorna. Nej, det skulle gå undan. Klockan hann ändå bli 2 innan jag var i säng. Gäääsp!
I morse när jag vaknade doftade hela huset fortfarande av nybakta semlor och det var så gott med färskt bröd till frukosten.
Idag har jag hunnit laga två sorters köttgrytor och en hönsgryta till kvällens middag. Och så har jag bakat en kladdkaka helt enligt äldsta sonens önskemål. Men nu stänger jag nog köket inför påsk och koncentrerar mig på virkning istället!
EN SKÖN FORTSÄTTNING PÅ HELGEN!
- Nu hade du allt tur att du var påklädd, sa den vinterlediga äldsta sonen hemma på besök, när han trängde sig in genom köksdörren med ett stooooort paket i famnen.
- Hurså, frågade jag medan jag fortsatte jobba med att sortera fakturor till betalning.
- Nå, tänk om Post-Chrisse skulle ha kommit in. Och det skulle han ha gjort om jag inte varit ute på gårdsplanen.
- Men jag är ju alltid påklädd den här tiden på dagen.
Hrmpfff! Inte kan det ju vara mitt fel att jag en gång var helt nyduschad och bara hade på mig badrocken när Post-Chrisse knackade på? Och måste karlarna alltid påminna mig om det?
- Int har du väl beställt nånting, frågade far i huset misstänksamt när han fick syn på det stoooora paketet på köksbordet.
- Nä, inte då. Minns du inte att jag berättade att jag vunnit en stickkorg på Tildas blogglotteri?
Till det bara fnyste han och så tog han sonen med sig och körde iväg till stan. Och jag njöt av ensamheten och lugnet. Men så började jag riva upp tejpningen. Ville ju genast ha min nyvunna stickkorg.
Den är så läcker och fin. Härliga glada färger. Stabil.
Och många praktiska fickor, både på kortsidorna och långsidorna.
Både stora och små fickor. Och det bästa av allt, det är ju återvinning eftersom det är en gammal diskmedelsburk i plast, som utgör stommen. Och tyget kan tas av och tvättas när det har blivit subbigt. Jag är full av beundran inför Tildas kreativitet och skicklighet.
Den här korgen räddade min dag och antagligen livet på far i huset. Jag höll verkligen på att tappa humöret, ja ni läste rätt, jag kan göra det, tappa humöret och bli så arg att jag nästan spricker. Tack och lov är det sällan som det händer, men det är inte alltid så lätt med karlar som tycker att man på nolltid ska göra det ena och det andra färdigt åt dem medan man själv har ett helt annat program inplanerat. Nå, jag jobbade på och han fick det efterfrågade och nu har han försvunnit till grannstaden på styrelsemöte, så jag kan lyxa till det lite och börja virka korgar av matt-trikå!
ETT MEGASTORT TACK till dig Tilda för den vackra, fina och praktiska korgen! Nu när jag har ny korg får jag starta ett nytt projekt, inte sant?
Och en RIKTIGT GLAD och SOLIG PÅSK till er alla!
Hjääälp! Det känns som om jag inte alls hinner med längre. Dagarna rinner så fort förbi och det finns hela tiden någonting att göra, någonting att se, uppleva, människor att träffa osv...
Beklagar, men inlägget blir långt som en roman. Vem vet när jag hinner skriva nästa gång?
Förra veckan hade vi nästäldsta sonen med sambo på vintersemester här och programmet var fullspäckat. De anlände sent på måndagskvällen efter att på vägen från Ekenäs besökt en hel del spännande affärer i huvudstadsregionen, såsom Ikea, Motonet osv.
På tisdagen var jag på jobb i grannstaden och då följde de med och besökte bland annat Brunbergs fabriksbutik. När min undervisning var slut körde vi nästan raka vägen österut till köpcentret Veturi. Jag hade inte varit där tidigare trots att det öppnades i vintras och ligger ungefär 60 km härifrån. Jag är ju nu inte riktigt en sådan där shopgalning bortsett då från min svaghet för garn. Men lite spännande är det ju med nya platser. Både ekenäsborna och undertecknad hade noga studerat affärsutbudet redan på nätet. Det gäller ju att vara metodisk på så många kvadratmetrar och inte rusa runt som en huvudlös höna. Vi hade någorlunda klart för oss vad vi ville se och det enda jag skulle ha var en 40 cm rundsticka nr 4 och den hoppades jag finna i någon av stormarketarna.
Första affären jag gick in i var Sinelli. Ville ha lite färg till mina clear stamps ifall jag skulle få för mig att någongång göra lite egna kort. Och tyvärr vimsade jag faktiskt omkring i affären. Det fanns så mycket pysselgrejer att jag tappade orienteringen. Två gånger gick jag förbi färgerna innan sonen på skarpen sa åt mig att använda hjärnan och tålmodigt förklarade att det finns en viss logik i affären, dvs stämpelfärgen är förstås där stämplarna finns.
- Ahaaa, svarade jag som om det skulle ha varit århundradets stora upptäckt.
Nå, jag fick mina färger och köpte tyvärr inte färdiga kortförpackningar. Nån som förstår vad jag tänkte?
Den andra affären jag ramlade in i var Tiger, som är en dansk inredningskedja och en som jag aldrig hört talas om tidigare. De hade en spännande blandning med allt möjligt och många smågulliga grejs och en hel del trendiga grejs. Jag gjorde av med hela 2 euro i den affären. Jag köpte två tvålar som doftade påskliljor för en euro och en läckert färgad metallvirknål nr 6,5, som också kostade en euro. Vad jag skall göra just med en sådan virknål vet jag inte riktigt, men...
De hade också garn i Tiger, men det var 100% akryl, så...
Sedan fortsatte vi strosa lite hit och dit och faktiskt ganska planlöst. Hann med både H&M, Cubus (ny affär för mig), Seppäla och KappAhl. I Clas Ohlson laborerade vi lite längre för där finns så mycket man inte vet att man behöver eller ens skulle ha saknat. Vi besökte Glitter, också en nyhet för mig och som namnet antyder är det fråga om bling-bling. Dessvärre var jag förra veckan och klippte håret alldeles för kort för att kunna ha vare sig diadem eller snygga blomspännen i det så... Vad ekenäsborna fyndade lämnas här osagt.
Ungefär så där fortsatte vi och upptäckte att vi trots allt verkade ha hur mycket tid på oss som helst. Jag hittade rundstickan i Anttila för 5,99 € (ett typiskt Anttila-pris, varför inte ta 6 euro istället?) och såg både där och i Citymarket på garnutbudet, men hade inga besvär alls med att låta bli att köpa. Ett billigt och bra shoppingvarv blev det och vi var färdiga, till vår stora förvåning, långt före klockan 20.
Oroväckande lite folk var det i Veturi en helt vanlig tisdagskväll i mars. Det var ju skönt för oss, men värre för affärerna.
Okej, härifrån framåt är inlägget förbjudet för dottern, så läs INTE!!!!
På hemvägen hände ett och annat då sonen fortfarande hade hand om chaufförsuppdraget, bland annat körde han runt ett varv extra i rondellen efter att först ha tagit fel avtag osv.
MEN han tog mig till Novitas fabriksbutik i Koria. Och det skulle han nog aldrig ha gjort. Efter fyra månaders avhållsamhet gick det överstyr och jag kom hem med liiiiiite garn. :)
Började lite oskyldigt med de här två nystanen på 150 gram var. 7 bröders sockgarn i serien fåglar och det här är Peippo = Lärka, en sort som kommer att utgå. Kostade 5,90/150 gram. Som hittat, inte sant? Dessutom absolut nödvändiga eftersom far i huset nu har sitt sista hela par sockor i användning.
300 g
Och så fanns det förstås förmånligt garn, som det här Helmi för 2,95/50 gram. Visserligen lite över min smärtgräns (max 2,50 €/50 g), men kvaliteten är 60% bomull och 40% bambu, så ni förstår...
De här nystanen är tänkta till grytlappar eller handdukar. Vid den här korgen fanns fina modellexempel.
300 g
Men vad jag ska göra med de här nystanen vet jag däremot inte. Men färgen är ju så vacker och garnet så mjukt och skönt...
400 g
De här vet jag däremot att behövs till de två jag redan har hemma för att kunna genomföra ett halsduk/polo-projekt. Kostade 2,90/100 gram.
200 g
Likaså vet jag vad jag skall ha de här mohairgarnet till. Modellen finns i Novitatidningens vårnummer. Nu i onsdag ska sommarnumret komma. Hoppas där finns många inspirerande modeller.
Rose mohair garnet kostade endast 1,50 €/50 gram. Borde kanske ha köpt ännu mera? Nu blev det precis det 200 gram som behövs för det planerade stickprojektet.
Prismässigt var de här nog ett misstag, för de skulle ha blivit 40 cent förmånligare per nystan från Novitas nätbutik. Men jag har så länge gått och längtat efter just den här färgen så...
Kostade 3,95 €/100 gram. Drömmer om en virkad väska. Det här är en blandning av återvunnen bomull, 50% och 50% akryl. Slitstarkt och stadigt.
500 g
Uj, uj, uj nu har jag förköpt mig, för när jag räknar ihop det här lilla inköpet så har garnlagret fläskat till sig med 1 900 gram. Hjääälp, jag drunknar! Huuu. Och visst måste jag nu plundra sparbössan?
Dom här stickkablarna + ändar måste jag ju bara ha. Så läckra färger. Storleken på ändarna är 7, 8 och 10. Längden på kablarna är 60, 80 och 100 cm.
Och visst är virknålen från Tiger också läcker?
Väl hemma var jag lite sur på mig själv. Varför köpte jag inte istället 650 gram bambugarn så att jag skulle ha kunnat sticka den där tunikan åt mig själv? Modellen fanns uppstickad där i affären och såg riktigt snygg ut också på riktigt. Aaah, nu går jag och bankar huvudet i köksbordet för att få in lite förstånd!
Insåg för övrigt att jag helt tappat garngreppet, så jag tror inte alls att det är hälsosamt med avhållsamhet. Jag hade ju ingen aning om vad garn kostar och knappt koll på det som är nytt och det som är på väg ut ur sortimentet. Det är nog bäst att jag börjar skärpa mig nu, annars...
Så borta med vinden var jag att jag läste Pussilakana (=Påslakan) på en stor skylt ovanför en nätkorg. Tittade lite förvånat i korgen där det låg garnpåsar. Men hur i hela....
Konfunderad tittade jag på nytt på skylten och insåg att det stod Pussilanka (=Påsgarn) håhåjaaa, jag kan nog inte finska ändå. :)
Och tyvärr tog jag ingen garnpåse heller och det borde jag kanske ha gjort för det var grått Tennesseegarn, 100% bomull. Skulle ju ha passat till vilket projekt som helst. Suck!
Eftersom det är ca 50 km härifrån till Novitas fabriksbutik, kan man ju fråga sig varför jag nu handlade som om det varit sista gången jag någonsin skulle besöka den. Nå ni som följt med mig inser att det inte alls är någonting konstigt för jag ska ju INTE gå in i sådana där affärer. Basta!
Vad som hände resten av förra veckan tänker jag inte gå in på i detalj här. Kan bara konstatera att värst mycket stickat har det inte blivit förrän igår då jag var tillsammans med far i huset och äldsta sonen och hälsade på mamma.
Nu kan jag då också hålla med far i huset när han säger att jag har för mycket och onödigt garn. I lördags var jag på påskbasar i grannkommunen och hade turen att vinna hemstickade strumpor i Kyrkoby-Norrby marthornas lotteri.
Ja, så nu behöver jag ju strängt taget inte de där två 7 bröder nystanen jag köpte i tisdags. Åtminstone behöver jag ju inte dem genast, men kanske till julklappssockor?
Det är Inge-Maj Ollas, som har stickat de här fina sockorna.
Mitt i natten igår skrämde jag far i huset med min sjövilda lyckodans. Stackarn han vaknade upp ur sin sköna sömn och förstod ingenting. Jag är en riktig turgumma för jag har vunnit en stickkorg hos Tilda igår. Glad, så glad...
Ett jättestort tack för den fina vinsten!
Och nu är det dags för mig att göra sällskap med Lurvinge ute i solen, ska bara ta itu med lite kursplanering och e-post först.
Förra fredagen, på självaste kvinnodagen, hade jag en sådan enorm lust att sticka en liten disktrasa. Jag längtade helt enkelt efter att få börja på något nytt, som jag skulle få färdigt i ett litet nafs. Det var bara det att far i huset skulle iväg till huvudstaden och han ville prompt ha med mig. I det här fallet vet jag inte om jag skall vara smickrad eller besvärad? Jag skulle som sagt ha haft lite annat att göra än att sitta över två timmar i en bil. Dessutom blev det aldrig någon utlovad mat. Suck!
På fredagskvällen när lugnet lagt sig i huset började jag gräva efter garn. Man tycker ju att det borde finnas bomulls-, bambu-, eller lingarn lämpligt för just disktrasor i mitt stora lager. Haaa, trodde jag (och kanske ni?) alltså! Men inte hittade jag precis det garnet jag ville ha och då får man ta det som finns och försöka anpassa sig. Jag tänker nämligen inte ge mig, för när det gått några dagar till så har mitt garnköpstopp hållit i hela fyra månader!!!!! Men i nästa vecka när jag skall bege mig till Kouvola lovar jag INTE att hålla mig på den smala vägen längre. Eventuellt tillåter jag mig några nystan. Få se hur det känns om jag skulle snubbla över någonting lockande.
I tisdags besökte jag igen stickcaféet i stan. Av förekommen anledning diskuterades en hel del sjukdomar och död, men förstås mest stickrelaterade grejer. En sak som damerna vid "mitt bord" hade gemensamt var det eviga mönsterbläddrandet. Känner ni igen det? Man är bombsäker på att man i någon tidning/bok har sett det där mönstret som man vill börja sticka/virka. MEN man hittar det ingenstans. Sedan går det åt tid att bläddra och så hittar man förstås annat som lockar och som man tänker att sen-så-ska-jag... Ja, och när den tiden är inne, så har man förstås tappat också det mönstret.
Ja, hur gör man?
Det finns de där förståndiga människorna, sådana som min stickväninna, som ordentligt skriver upp kommande projekt i sitt häfte. Ibland försöker jag lite med det också för jag har ett stort svart häfte med Lilla My på.
En annan av kvinnorna försökte sortera mönstertidningarna i olika högar. Hmmm, kan kanske fungera, men själv har jag sorterat mönstertidningarna enligt årgång.
Själv kör jag med tre olika system, vilket självklart inte är särskilt fiffigt, men... Jag har alltså det där häftet att skriva i. Men jag har också en excel-tabell och därifrån brukar jag skriva ut en lista över de lite mera speciella garnerna, som vissa projekt kräver. Den listan brukar jag ha med mig i väskan när jag går på mässor. Och det är ju smart, eller hur?
Och min tredje strategi är att lägga post-it-lappar med lite anteckningar på direkt i mönstertidningen/boken. Detta då när jag är på desperat jakt efter något annat mönster, men förstås snubblar över andra intressanta grejer. Antar att min strategi inte är särskilt fiffig, men den fungerar behjälpligt. Beträffande mönster på nätet har jag lärt mig att det bästa är att direkt skriva ut dem jag är intresserad av och sedan mappa in dem. Så jag har en stor tjock mapp för allt möjligt, en tunnare för sockor och en mellantjock för sjalmönster. Låter bra, inte sant? Ända tills ni ser mitt skrivbord och en hel del lösa blad som ligger där. Inte kan det väl vara mina utskrivna mönster? :)
Vad har ni för strategi?
En pytteliten disktrasa blev det alltså sedan förra lördagen:
Modell: Roll Out the Barrels Dischcloth från Knitting 2013 Calendar
Garn: Cotton nr. 8 från Hjertegarn
Åtgång: 14 g
Stickor: Nr 3
Strategiska måtten: 16*19 cm
I sparbössan: 2 euro
Det gick ju inte åt så mycket garn så nu kommer jag undan med endast 2 euro för färdigt projekt i sparbössan. Hurra! Hur skulle jag annars ha råd att sticka eller virka?
Disktrasan blev inte så stor eftersom garnet var så tunt. Men jag ville prompt ha garn i 100% bomull. Och då fanns det inte så mycket att välja på i mitt garnlager. Virkgarn för dukar är ju ännu tunnare.
Disktrasan ska gå att tvätta i maskin i 60 grader. Och när den är utsliten ska den gå att kompostera. Så det så!
På något oförklarligt sätt verkar det som om Tilda och undertecknad gör liknande saker, om ni undantar då det att jag inte syr, inreder, lagar mat eller bakar.
Men i lördags när jag fick för mig att nu måste jag bara få virka med lite matt-trasetrikå, så vad gör Tilda då? Jo, hon sorterar förstås mattrasor!
Själv sorterade jag inget, men grävde lite. Fanns inte mycket grått, men tillräckligt och det var ju huvudsaken. I ett huj under lördagskväll och halva söndagen hade jag åstadkommit den här:
Modell: Virkad korg, mönster från Kauhavan kangasaitta. Svensk översättning hittar ni i Jaanas pyssel- och handarbetsblogg. Därifrån tog jag mitt mönster.
Garn: Matt-trastrikå
Åtgång: 1 144 g
Virknål: Nr 10
Strategiska måtten: Diameter 29 cm, höjd med handtag 28 cm och utan 24 cm. Min är alltså lite större än i beskrivningen.
Skuld till sparbössan: 23 (blir 22,88 ny, men sånt kan man ju inte räkna) nystan á 50 g * 2,50 = 57,50 € + 2,- för färdigt projekt = 59,50 €. Och så avrundar jag uppåt till 60 euro.
Korgen fick ett nytt hem redan igår. Far i huset var om möjligt ännu mera spänd på mottagandet än undertecknad. Men både födelsedagsbarnet och dottern i grannstaden verkade gilla skapelsen. Skönt!
Det hela började helt oskyldigt med att min födelsedagspresent av dottern damp ner i postlådan.
Jag hade redan trott att prenumerationen tagit slut för mina sticksystrar (och bröder) i Online stickcafé på Facebook hade redan hunnit nämna tidningen i ett par omgångar. Som vanligt är tidningen full av inspirerande modeller, tekniker och tips. Men jag ska inte sticka nånting härifrån, inte den här gången heller.
I tisdags var jag iväg till stickcaféet i vanlig ordning. Lite nervös var jag allt, för tänk om damerna inte gillade min tidningsartikel om nattstickningen?
Efter stickandet mötte jag yngsta sonen. Vi åt tillsammans och gick sedan för att handla. Förstås skulle jag iväg ett varv till tidningshyllan och förstås fastnade två tidningar i mina nypor.
Sådana här tidningar ska jag inte alls bläddra i, än mindre läsa i. Jag blir bara gråtfärdig när jag ser mig omkring i vårt nedslitna kråkbo och jämför med alla fina bilder. Nej, bort det från mig.
Men jag måste bara köpa tidningen för det var en rekommendation från ovannämnda facebookgrupp.
Jag fick bläddra rejält innan jag riktigt i slutet av tidningen kom till det eftersökta:
Sängöverkastet! Så vackert, men antar att det är färgkombinationen som är avgörande?
Kommer ni ihåg kaffepannsmössorna? Här är en huva för tekannan. Man borde kanske virka en sådan...
Den andra tidningen jag köpte var den estniska Käsityö, öersatt till finska:
Och som jag tidigare konstaterat, den här ska jag inte alls ha, men...
... men här finns en artikel om den åländska fårrasen. Kanske jag skulle börja föda upp dem på "gamla" dar?
Men det jag egentligen föll för i tidningen var de skira spetsarna från Haapsalu. Så vackra och fanns även i modernare design, men jag föredrar de här sjalarna. Nu gäller det då att hitta någon som åtar sig stickandet.
När jag kom hem på tisdagskvällen väntade min favorittidning på mig:
Där fanns, som vanligt, många fina och intressanta modeller.
Den här toppen skulle jag vilja virka, men åt vem?
I veckan fick jag också den här tidningen:
Och den borde jag nog avbeställa fort som sjutton, för jag syr ju inte.
Och från det här numret var det endast den här blomhyllan som jag omedelbart föll för. Och den får allt far i huset lov att snickra ihop. Nån arbetsfördelning måste det ändå vara.
Nu ska jag lämna er för denna gång och försöka sätta fart på tians virknål. Vad det eventuellt blir får ni se efter födelsedagskalaset i grannstaden. Om det inte blir något så tar vi med oss en blomma istället. :)
Förra fredagen var jag iväg till stan på nattstickning. Det är härligt att det ordnas och att människor deltar. Vi var 22 damer allt som allt och gjorde en massa olika saker. Mycket virkande. Själv höll jag på med min sjal och stickade bakåt, men tappade i något skede bort omslag och ihopstickade maskor. Då tänkte jag att nu river jag upp alltihop och börjar om från början. Men då kom Desiré Kantola, vår stickguru från stickcaféet, och hejdade mig. Med stor skicklighet plockade hon upp mina maskor och jag kunde fortsätta. Hur skulle jag klara mig utan den här hjälpen? Svar: Inte alls!
Det var också Desiré, som hade bakat det underbart goda jästbrödet, som bjöds på till kaffe och te. man måste ju tanka i ett sådant här stickmaraton. Brödet var bakat i vedugn och smakade så gott att om jag inte hade haft stickorna i händerna skulle jag ha ätit av det hela kvällen. Vi som deltog betalade en frivillig avgift som gick till kvinnobanken. Vi fick ihop runt 150 €. För den summan får 5 kvinnor yrkesutbildning. Hurra! Från kvinnor för kvinnor. Kvinnobanken sorterar under kyrkans utlandshjälp. Den startades år 2007 av finländska kvinnor och har spritt sig.
Jag orkade hålla på från lite över sex på kvällen till två på natten. Och då blev endast Desiré och en annan kvar. De var sedan i sin tur hemma vid tretiden på natten.
Nattstickningen var på ett sätt som ett förlängt stickcafé för det fanns så mycket att titta på och bli inspirerad av. Desiré hade ställt ut böcker och provlappar som hon mönsterstickat. Och så höll ju alla deltagare på med en massa spännande projekt. Jag vågade knappt snegla åt sidorna så jag inte skulle drabbas av den svårartade startitisen igen. Huuu!
En av de mycket flitiga damerna började sticka på en sådan här vacker rosensocka. Hon hann med 10 centimeter på sockskaftet innan hon gick hem mitt i natten. Jag skulle också vilja ha sådana där vackra sockor med rosor på, men nu just orkar jag nog inte trassla med fyra olika färger.
Det var inte bara stickningar och virkningar, som inspirerade. Min stickväninna hade med sig senaste numret av Kreativ stickning, alltså nummer 1/2013. Den bläddrade jag i och kände att den måste jag bara ha!
Så när jag i lördags var iväg med mamma till Robin Hood köpte jag ju den bums. Den där långkjolen virkad i Mandarin Petit bomullsgarn från Sandnes garn är så läcker. Gissa om det kliar i fingrarna? Men frågan är, till vem kan jag virka en sådan? Dottern skulle aldrig ta på sig en sådan. Men, hmmm, hennes kusin kanske?
Egentligen var det den här sjalen jag föll pladask för. Den står nu på min kilometerlånga to-do-list.
