Gästtofflor

Igår försvann de sista 250 grammen av julskinkan i Fina skinkpajen. Så nöjd, inget matspill där heller. Receptet har jag använt sedan år 1981, då min lillasyster gav mig det årets Köksalmanack i julklapp. Ja, hon gav den alltså julen år 1980. Fina skinkpajen är en favorit bland karlarna i familjen och far i huset blev nästan lyrisk då pajen stod på middagsbordet igår. Han önskar sig den lite oftare, men tjaaa, det finns enklare maträtter, som går snabbare att tillreda. Först ska pajdegen knipas ihop och så ska den vila 1 h i kylskåpet. Äggvitorna skall vispas skilt och sedan försiktigt vändas ner i skink- äggule- gräddfilsblandningen, som i sin tur ska i det förgräddade pajskalet. Blir alltså en del disk.

Idag ska jag glädja far i huset med fattiga riddare till efterrätt, så blir jag av med julbullaskivorna. Men då får han allt lov att vispa grädden. Nån arbetsfördelning måste vi ju ändå ha i köket.

Igår hann jag precis fästa sista garnändarna i gästtofflorna så att dottern hann pröva dem och gå in dem då hon var här på snabbvisit. Det röda garnet fick jag av en släkting till far i huset då hon tömde sin mors förråd. Och det vita mohairgarnet hittades uppe på vår gamla vind.
- Så bra att de där garnen kommer till användning, konstaterade dottern igår.

Modell: Har utgått från DROPSmönster, som fanns i årets DROPS julkalender. Har inte följt mönstret slaviskt utan virkat lite egna grejer. Hanken virkade jag för att kunna hänga upp tofflorna i väntan på nästa gäst.
Garn: Score, det röda och Sara mohair, det naturvita.
Åtgång: 90 g
Virknål: Nr 6½

Beklagar att bilden är lite suddig.

Önskar er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT OCH STICKRIKT ÅR!

Självplågare

Kan konstatera att jag är en självplågare av stora mått. Vad tror ni att jag gjorde samma dag som jag fått de blåa sockorna färdiga?
Jo, jag lade förstås upp till en ny sockstickning. Ack, ack, vet inte vad som for i mig, inte klokt alltså.

Och till råga på allt mönsterstickade skaft! Milda makter. Och inte får jag det alls lika snyggt som en av mina stickande facebook-vänner fick till det. Hennes sockor såg precis ut som på mönstret, men mina... ack, ack, ack. Får trösta mig med att övning ger färdighet.

I lördags var jag iväg med de två äldsta sönerna och den nästäldstas fästmö till vår östra grannstad på rea. Det vill säga sonen med fästmö jagade på riktigt kap, medan jag tog det lugnt och endast inhandlade det jag skulle ha. Låt vara att jag i Citymarket styrde kosan direkt till tidningshyllan och tog ett glädjeskutt över urvalet. Åååh, sticktidningar på engelska och min favorit Designer Knitting. Svärdottern log åt mig och mina tidningar. Jag får ju inte köpa garn och inte ska jag ha kläder heller, så det blir inte mycket kvar att fynda på rean. Inte mera grejer i det här huset betydde också att det var en hel drös med affärer som jag inte alls gick i.

Men jag är en snäll person. Köpte 4 nystan garn á 100 g/nystan åt mamma. Förstås hojtade äldsta sonen när vi kom hem:
- Mamma har sen köpt mycket garn.
Mummel, mutter, det hade jag minsann inte alls gjort. Endast tre små nystan åt mig själv.

Virkgarn är bra att ha i hyllan. Vem vet när det behövs en ny duk eller något annat virkat i bomullsgarn. 2 * 50 gram.

Och så köpte jag det här nystanet, som innehåller 150 gram. Det här var väl inte för mycket garn?
Tilläggas kan att jag var mycket exemplarisk i Prisma. Jag gick inte ens till garnhyllan utan höll mig till matavdelningen. Inte gick jag till garnaffären i samma byggnad heller. Så visst borde jag ju få hurrarop och tio fulla poäng, inte sant?

Och självplågeriet fortsätter. Igår lade jag upp en ny sockstickning med det där djungelgarnet. Men då med det nystanet jag fick av mamma i augusti. Det är alltid bra att ha en sockstickning på gång, inte sant?

Den röda sockan är redan förbi hälen och inne på foten. Tråkig del, sticka runt, runt, runt i väntan på att få göra tåminskningen. Mera spännande med sebragarnet och att se hur det randar sig. Spännande också att se om ett nystan räcker till ett par större sockor, ca nummer 43.

För övrigt tror jag att ett av mina nyårslöften ska bli: Ha alltid en sockstickning på gång. Kanske mitt sockstickande då skulle få ett helt nytt lyft?
Och sockor är ju alltid bra gåvor.

De blå sockorna

Och så var julfirandet över för denna gång. Gästerna från Ekenäs återvände hem idag så nu känns det lite tomt. Julen har firats med stort U som i umgänge. Det har varit en sån innerlig glädje att ha barnen på besök, att äta tillsammans och umgås samt att spela Geni och kortspel. På annandag fick jag lov att koka en ny bondost. Den tog slut i morse. Jultårtor bakade på 2 kilo bladdeg har försvunnit i hungriga magar. Dottern bakade en gudomlig chokladmoussetårta, som också gick åt som smör på heta stenar. Skinkan försvinner imorgon och lådorna är slut. Skönt, inget matspill här inte. Bra planerat. 
En hel drös med fina julklappar och härliga rim. Tack för dem. Enda smolken i glädjebägaren var minstingens frånvaro. Men man kan ju inte få allting heller.

Nu då julen är över kan jag också tryggt visa en hemstickad julklapp, som uppskattades. Själv funderade jag hur det kunde ta så lång tid att få ett par sockor färdiga. Jag började på dem den 14.11 och de var inte färdiga förrän den 17.12. Jag och sockor alltså, ingen bra kombination. Men jag fick ju den andra färdig, så det så.

Modell: Alldeles vanliga herrstrumpor/sockor. Mönster finns bl a på 7 bröders garnbanderoller, baksidan
Garn: 7 bröder Nostalgia från Novita
Åtgång: 144 g
Stickor: Nr 3

Det blev en bandhoptagning i tån. Gillar den och hittills har karlarna inte klagat över den, så...

Karamellkorgar

Igår överraskade jag mina kolleger rejält vid höstterminens sista personalmöte. Jag hade virkat fem karamellkorgar, fyllt dem med tre olika sorters chokladkarameller och packat dem fint och snyggt. Oj, ni skulle ha sett deras min då de kom till mötesbordet och såg den lilla julklappen vid sin kaffekopp. Vad det är roligt att ge och få sprida lite glädje.

- Har du faktiskt suttit och virkat dom här åt oss, frågade en kollega. Jadå, det hade jag ju gjort. Och det var så roligt att virka att jag av bara farten gjorde en sjätte korg igår. Den ska få bli julklapp åt nån den med. Vem som ska få den är hemligt. Kan ju inte avslöja allt här.
Eftersom vi på jobbet fokuserar på hållbar utveckling så gäller det förstås också min julklapp. Garnet jag använde, Novitas Hanko, består till 50% av återvunnen bomull. Påsen är en stekpåse, som med fördel kan användas när man har tagit bort korgen. Bandet med hjärta på är av bomull och kan knytas som rosett på korgen och det lilla glashjärtat kan hängas i granen och följa med som hållbart julpynt i många år. Smart och genomtänkt eller hur?

Modell: Fri virkning enligt förlaga från Tuulia Designs julkalender. Minns inte under vilken lucka det fanns, en virkad konfektask. Min blev alltså som en korg för jag hade inte tillgång till matt-trasetrikå.
Garn: Hanko från Novita
Åtgång: 182 g
Virknål: Nr 6
Strategiska måtten: Höjd 6,5 cm, omkrets 32 cm.

Igår avslutade jag också ett annat julklappsprojekt och så kände jag mig plötsligt lite rådvill. Vad ska jag börja med nu? Känns inte läge att ta itu med nån UFO, skulle vilja syssla med något lite juligare. Men det skulle inte heller få vara ett så stort projekt att det tar helt fokus från julförberedelserna. Å andra sidan, det är ganska lugnt på den fronten. Vi blir enbart sex personer runt julmiddagsbordet och svärdottern har delat ut matuppgifterna på oss allihopa. För min del gäller det att steka skinkan, koka bondost, baka jultårtor och chokladtårta. Det låter väl överkomligt? Det känns konstigt att inte ha minsta julstress. Kanske den slår till när jag ska iväg med mamma och handla i måndag? Eller om jag misslyckas totalt med bondosten?

Nå, det är nästa veckas utmaningar. Idag är det första dagen på mitt jullov. Jag sov ända till klockan tio i morse! Det är rekord för jag var i säng igår före midnatt. far i huset påstår att jag har hostat halva natten. Låte konstigt eftersom jag känner mig utsövd och pigg. Tänk om jag har smittat ner honom och det var han själv som låg och hostade?

Innan far i huset hade hunnit med annat i morse än att ta in dagstidningen från postlådan, hade jag redan fått på en tvättmaskin, strax dags för maskin nummer två, fått bokförarens papper i ordning och iväg till stan och skött undan lite e-post. Far i huset påstod mycket bestämt igår att det skall julstädas här i huset idag, men jag har inte sett skymten av någon sådan aktivitet. Idag påstår han att han skall iväg och såga upp tjocka tallkvistar som brast förra veckoslutet då vi hade storm här.
Så nu har jag själv då att välja på om jag skall baka lite, mockarutor, toscakaka, chokladmuffins? Eller slå in julpaket? Eller sätta upp en ny sticksöm?
Alternativt kan jag ju fastna någonstans i nätet på datorn. Åååh, denna frihet att göra vad man vill. Härligt!

Du är riktigt sjuk

- Nu är du riktigt sjuk, utropade min hulda mor igår kväll då jag sent omsider ringde henne. Orsaken till detta konstaterande kom när jag sa att jag inte hade deltagit i höstens sista stickcafé igår. Det gick bara inte. Den där grågröna bleka varelsen med vattniga ögon och rinnande näsa, som mötte mig i badrumsspegeln fick allt snällt lov att krypa tillbaka ner mellan lakanen.

Harmfullt, men inget som jag kunde göra något åt. I torsdags hade jag min sista undervisningsgrupp för höstterminen och som den ordentliga mi-lärare (vuxenutbildning) jag är passade jag förstås på att bli förkyld när undervisningen är över. Suck! Idag ska jag dock iväg på jobb nu på förmiddagen och sedan igen i kväll. Hinner ta igen mig mitt på dagen hoppas jag.

Men vad gör det när alla julkort är skrivna? Ja, och tillverkade med. Inget, då är en liten förkylning inget att gnälla över, eller hur?

Mycket material att välja från. Funderar allvarligt på att införskaffa en sådan där Big Shot tillsammans med svärdottern, men... ja få se nu... om vi endast gör julkort en gång per år? Eller skulle man tillverka också andra kort om man har apparatur? Hmm...

Vi är stenhårt koncentrerade. Jättebra med mycket bordsyta så man kan breda ut sig ordentligt. I morgon åker julkorten iväg och nu ber jag färdigt om ursäkt för dem som i år blev utan. Det var inte meningen, men mina krafter tog helt enkelt slut. Lovar skärpa mig till nästa år.

Tvåändsstickning

Under veckoslutet satt jag på skolbänken och lärde mig tvåändsstickning under Kaja Lindbergs ledning. Fredag kväll, lördag och halva söndagen gjorde jag inget annat än stickade för brinnkära livet. Förstås är det trevligt att lära sig en ny teknik, men... ja alltså det är en så låååååångsam teknik att jag faktiskt inte skulle ha tid med den.

Och så gjorde jag ett strategiskt misstag, jag borde ha haft grövre garn istället för Fabel från Drops. Suck! Det här verkar mera som självplågeri än sticknjutning och då gott folk är det här alltså inte ett av de svårare mönstren. Men två trådar tvinnar och trasslar och det tar sin lilla tid.

Garn och böcker i en salig blandning på bordet. Inspirerande.

Många olika spännande modeller att ta efter.

De gråa vantarna i förgrunden är exempel på lärarinnans tvåändsstickning.

Svart och rött kombinerade en av deltagarna och det är ursnyggt!

Innan vi avslutade kursen på söndagen fick vi alla julbetyg i form av en garntomte, som lärarinnan påtat ihop. Lägg märke till den fina stickade luvan, 10 m på tre tunna strumpstickor. Tror inte jag skulle ge mig i kast med sådant heller.

Kursen arrangerades av min arbetsplats, Lovisa Mi. Tack till alla trevliga, stöttande och inspirerande medstickerskor samt till en tålmodig och bra lärare.

Mera garn

- Hon har köpt garn, utropade nästyngsta sonen skadeglatt och riktade sitt anklagande pekfinger mot mej i tisdags.
Far i huset gick genast igång på alla cylindrar. Och jag försökte hjälplöst stamma fram "nå men och...". Men ingen hörde på mej längre.

Men alltså på riktigt: Jag hade ju mitt presentkort och i tisdags tyckte jag att det var dags och steg in i garnaffären i stan. Jag hade nästyngsta sonen med mig som förkläde så jag inte skulle förköpa mig.

Det hela avlöpte snabbt och lugnt och det gick ju riktigt bra, två nystan på 25 gram = 50 gram. Det är ju inte mycket garn det inte. Men vilka nystan, silke-mohair-blandning, så mjuk och skön. Tog ännu Klippans lingarn för att få det hela att gå jämnt ut.
Jag ska sticka en sjal av garnet, en lingonbladssjal. Hittade mönstret i en estnisk stickbok på stickcaféet i tisdags. Kanterna plockar jag från ett annat mönster. Spännande, men vågar inte börja på projektet förrän på nästa års sida, eller kanske ändå på jullovet. Ååååh, vad det kliar i fingrarna.

Tusen tack än en gång för den fina presenten!

Nattstick

I fredags deltog jag i den årliga nattstickningen i stan. Som vanligt hade vi hur roligt som helst. Vi skrattade faktiskt så tårarna rann. Speciellt lata var vi inte heller utan stickade så stickorna glödde. Och vi lärde oss igen massor både av Desiré Kantola, men också av varandra. Vi jämförde bland annat olika tossmönster, stickor och tåhoptagningssätt. Var och en stickade det man ville och höll på med just då. För min del en socka och så visade jag hur krokandet går till åt en som aldrig sett det förut. Jag håller alltså fortfarande på med halsduken från och till. Vi fick första snön i fredags, så kanske jag snart skulle få halsduken färdig. Hoppas kan man ju alltid.
Tyvärr hade många annat program för sig på fredagskvällen så också jag som fick gäster klockan 20.30 och därför avvek från nattstickningen redan klockan 22!!! Och eftersom vi är i Finland så gick en del av gänget tidigare så de skulle hinna med fredagsbastun medan andra igen kom direkt från bastun.
Under nattstickningen samlas det in medel till Kvinnobanken.

 

Tossor och sockor var det som stickades allra mest. Den där sockboken är helt ljuvlig. Den kom ut på 1970-talet (tror jag?) på Icakurirens förlag. Jag skulle gärna vilja ha den. Har tyvärr inte hittat den på loppisar här i Finland, måste kanske börja jaga på svenska antikvariat på nätet.

I fredags var det väckning klockan sex på far i husets begäran. Han ville ha mig med till Tammerfors. Själv var jag inte så pigg på det hela, men vad gör man inte för sin älskling? Så jag offrade min sovmorgon och följde med. Vi hade strikt tidtabell för det fanns massor att göra här hemma och jag skulle ju iväg på nattstickning. Svärdottern förundrade sig över min energi, hur skulle jag orka?

På hemvägen besökte vi storloppiset i Tavastehus.

Som vanligt började far i huset genast med förhållningsregler, inte köpa det och inte köpa det och... suck. Självklart måste man ju ha en kärra eller en korg ifall man skulle fynda något oväntat. Det betyder ju inte att man precis köper något. Och så blev det. Jag köpte ingenting, Men far i huset satsade och köpte ett par uggleörhängen och ett ugglehalssmycke, nya, och en svamp åt mig av damen som har en affär i litet hörn innan man går in till loppiset.

Sönerna funderade så vad det här kan vara. :)

Sortering pågår

Nå, nu börjar det äntligen hända lite saker i mitt blivande hobbyrum. I lördags fixade far i huset tillsammans med sonen så att jag kan rada mina tidningar och böcker i en hylla. Det var ju verkligen snällt av dem att jobba medan jag strosade omkring på mässan i Tammerfors. Idag har far i huset skruvat fast ett pyttelitet vitrinskåp under loftsängen, som jag inte alls vill ha i det där rummet. Han har också skruvat fast ett lysrör under den där förhatliga sängen, så att jag ser när jag sitter vid skrivbordet som finns under. Sängen har länge varit ett tvistefrö. Jag tycker att den tar upp en massa onödigt utrymme och dessutom slår jag huvudet i sängbottnen så jag ser stjärnor. Far i huset har lovat höja den och det hoppas jag han gör med det snaraste. Ingen kommer nånsin att sova i den där sängen, men vad kan jag göra mot en envis karl? Får väl använda sängbottnen som extra utrymme för extra stora garnsäckar! Få se vad han säger då?! :)

Ett av ledmotiven för far i huset har varit att det mesta ska kastas bort, men dock inte hans saker. Nej, nej, det är jag som ska slänga mina grejer. Så igår kavlade jag upp ärmarna och började med att slänga en vit plastbunke full med gamla strumpeband, visserligen ännu kvar i sina förpackningar, men..., gamla krokiga strumpstickor och långa stickor, sytråd o.dyl. Ve och fasa, nu kastade jag bort fel saker!!! Från far i huset hördes en lång svada om vems den där bunken varit, hans pappas gamla (frid över hennes minne) kusins. Ja, och det fick man då inte alls slänga. Suck. Men vad gör skräpet då i mitt hobbyrum om far i huset ska ha det?
Det hela slutade med att bunken hamnade ner i källaren i ett skåp och jag tog itu med en svart plastsäck som de unga tu hämtat från vinden på det gamla stället.

Innehållet i säcken var en total överraskning för mig och jag var faktiskt tvungen att sätta mig ner och dra djupt efter andan några gånger, så överraskad och smått tårögd blev jag. Innehållet fick mig att minnas lyckliga hoppfulla tider.
Här fanns bland annat en röd klänning, som min äldre lillasyster börjat sy åt vår minsta lillasyster. Hon växte ur den innan den blev färdig och jag fick den för att sy den färdig åt dottern. Men hon växte också ur klänningen innan den var färdig. Så vad ska jag göra nu med den vackra röda klänningen som saknar en sidsöm, fållen, kragen och manschetterna på ärmen? Delarna finns färdigt klippta, så vem behöver en flickklänning?

Sedan hittade jag det här bakstycket, som min mormor har stickat på 1970-talet.

Och framstycket. Varför hon slutade innan framstycket och ärmarna blev färdiga vet jag inte. Jag minns inte. Tog garnet slut? Tappade hon mönstret? Eller tappade hon inspirationen? Inte vet jag heller vad jag skall göra med det här, men fick tips på stickcaféet idag att jag kan göra ett kuddöverdrag av det. Smart för då får jag ha kvar ett minne av mormors hantverk.

Och så hittade jag mitt eget projekt, ribbstickad jumper från mönsterbilaga i Hemmets Veckotidning nr 26 år 1973. Åhå, så förvånad jag blev. Bilden från mönstret mindes jag bra, men inte att jag skulle ha börjat på en sådan jumper. Den här går nog till rivning och så får det nästan bli... hmm... ja vad då av garnet? Finns faktiskt flera nystan kvar av den här färgen. Babykläder till välgörande ändamål kanske?

Min mormor tyckte om att virka. Det var hon som lärde mig virka. De här blommorna fanns också i plastsäcken, men inget garn. Hon har virkat med dubbelt garn.

Undrar vad hon tänkte att det här skulle bli? En sjal? En duk?
Det här projektet borde jag nog virka färdigt, inte sant?

Huh, städning är inte lätt och den här tog på. Det är nog bättre när någon annan sköter vindstömningen för en. Det man inte har saknat visste man ju inte att fanns, eller hur?

Och inte var tidningssorteringen lätt att genomföra den heller. Hur ska jag kunna veta från vilka mönstertidningar jag aldrig någonsin kommer att göra något?
Och jo, jo, jag ska sluta köpa tidningar alltså mönstertidningar... tror jag... allting finns ju numera på nätet, men allt det roliga och inspirerande bläddrandet då?

HEMSKT roligt

Igår hade jag HEMSKT roligt i väldigt trevligt sällskap. Bekvämt och bra var det också för lite över fem på morgonen steg jag på bussen från busshållplatsen som finns i närheten av vårt hus. Bussen körde till Lappträsk och därefter till Den STORA hantverksmässan i Tammerfors. Förstås stannade vi vid andra busshållplatser också och klockan sju stannade vi i Linnantuuli, intog förfriskningar och besökte toan. Strax före nio var vi framme vid resmålet, Pirkkahallen och kön var enorm. Och då är det bra att ha buss. Den vinkas fram så glatt och så får man stiga av strax utanför ingången. Lyxigt värre!

Enligt reklamen är det här Europas största hantverksmässa. Tre stora hallar proppfulla med allt från handgjorda alster till ljuuuvliga garner. Och en fjärde hall full av konst. Huh, huh, synd att stegmätarn blev hemma. Mitt trevliga sällskap och undertecknad skippade den fjärde hallen helt och hållet. Vi hade fullt upp redan med de tre första. Egentligen orkar man inte ta in uttryck hela tiden heller så två av hallarna blev lite styvmoderligt genomgångna.

Och köpte jag garn? Öh, njaaa, nå, alltså... :) skrev ju att jag hade HEMSKT roligt!
Första stället vi stannade vid hittade jag genast sådant garn som jag visste att min stickväninna var på jakt efter. Jag ringde henne, lite orolig att hon ännu låg och sov vid den tiden på lördagsmorgonen, men hon var uppe vid frukostbordet redan. Och jo, hon skulle ha tre nystan av garnet, så faktiskt köpte jag garn, men inte åt mig själv! Till först alltså, men sen...

Nä, nä, ingen fara, nystan nummer två (eller egentligen var det ju redan nummer fyra eller fem) köpte jag från Lankavas avdelning och det skall en snäll dam på stickcaféet få i tisdag. Förresten så är jag ju redan van och vet hur skamlöst jag kan bete mig visavi garn så jag hade förstås med mig en lista på garn jag ansåg mig behöva. När vi besäkte Pirkanmaan Kotityö Oy:s mässavdelning halade jag alltså fram min lista och köpte faktiskt garn åt mig själv.

Det här skall bli två par rosenvantar i mönstret Ingrid. Tänk två par! Jag måtte ha drabbats av storhetsvansinne. Jag som knappt klarar av att sticka två vantar. Garnet heter Paksu Pirkka och finns i en mängd härliga nyanser.

Och jag gillar stort förpackningen, dvs, papperskassen med bilder av en massa vantar på. Inspirerande.

Från Vihreä Vyyhti skulle jag minsann inte ha någonting...

Nog för att kanske garn till en sjal skulle... men nej, köpte dock tre nystan Kaurigarn, som bland annat innehåller opossum. Det ni!
Och skulle jag ha vetat att Eiran Langat inte alls längre har det Malabrigo-garn, som fanns på min lista och som jag vill ha till en sjal, så då kanske jag skulle ha tittat lite närmare på garn i Vihreä Vyyhti istället.

Drops Fabel kan man inte ha för mycket av, eller hur? De här vackra nystanen fick följa med mig hem och nu tänker jag sockor, sjal skulle förstås också vara en möjlighet. 

Försäljaren (månne det var Tapio själv?) i Tapion Lankakauppa var skicklig. Jag skulle egentligen ha det tunnare Delight, men hur det nu var hade jag plötsligt betalt också för tre nystan med Big Delight. Hmm... garnförförd?

Det jag däremot visste med bestämdhet var att jag skulle ha lite bomullsgarn för att kunna virka dukar. Så de här fyra nystanen inhandlade jag hos Lankakissa.
Någonstans ifrån plockade jag också på mig ett rött glittrigt Anchor Freccia.

Någonstans ifrån dök också det här strumpgarnet ner i min väska.

Och så sa mitt sällskap:
- Jovisst ska du ta det där smyckesetet. Tänk nu, där är örhängen och allt.
Länge stod jag och tvekade, vände och vred på Tuuliadesigns paket. Kan jag få ihop till en Olga?

Men när både mitt sällskap och försäljaren samstämmigt lovordade paketet blev jag förstås svag och så gick det som det gick. Paketet fick följa med mig hem och ännu är det inte klart om det ska bli en julklapp eller ett projekt för mig. Hmmmm....

Det fanns ju förstås massor av andra saker än garn att köpa på mässan. Perfekta julklappar kunde man hitta. Den här tvålen skall dock få sprida ljuvlig rosendoft i vår toalett.

Det hemska med mässan är alltså alla lockande garn. Det roliga med mässan är förstås också alla lockande garn, som jag minsann klappade, klämde och kände på, möten med likasinnade, inspiration och flödande kreativitet.

En stor glädje för mig var att få ett kort möte med Mikaela. Tänk att få träffas livslevande. Hon stod och samtalade med en norrman, som gav mej...

... ett måttband så där bara. Blev så glad för det. Tack! Och ja, jag gillar ju Sandnes garn.

Jag hann också säga hej till min småkusin från Ekenäs.

Och förstås hade jag en buss-stickning med mig. Stickade dock endast på återvägen mellan Tammerfors och Hyvinge. Sedan lade jag mörkt på lampan i bussen. Man vill ju inte precis störa trötta och medtagna mässresenärer.

Trenderna då? Jo, frillagarnen finns fortfarande kvar, men halsdukarna såg man inte upphängda som lockbete. Glitter och glamour, garn med reflex eller pärlor i samt andra specialgarn är inne. Likaså är eko, rent ylle eller silke. Jag stod och dreglade över många fina mjuka och dyra garner, hittade en hel del nya garnaffärer, som jag inte ens visste att fanns. Tyvärr glömde jag vilken som hade Katiagarner och vilken som hade Bergere de France-garner, men det ordnar sig. Det går ju alltid att googla. Men jag skall ju inte ha mera garn!!

36 975 besökare hade årets mässa. Boka in redan nu nästa års mässa, som hålls den 13 - 15.11.2015.

Syndigt gott

Idag borde jag ha haft sovmorgon. Märk väl borde! Redan före klockan åtta var jag uppe. Min lediga dag har gått åt till tvätt, disk och slavarbete i firmans kontor. Nu börjar jag bli lite rastlös för jag vill ju sticka. Vad annat ska man använda sina lediga dagar till?

Igår var det farsdagslunch här hos oss med alla barn på plats utom minstingen som för tillfället bor i vårt västra grannland. Också min mamma var bjuden på mat och hon hade med sig köttfärsbiffar samt len och god potatismos.

Nästyngsta sonen tillredde Syndigt god porterstek och oj vad vi åt. Själv behövde jag endast fixa en chokladtårta till efterrätt.

Allt det där försvann och ändå var vi inte flera än åtta personer vid bordet.
Undrar var sonen har fått sina talanger ifrån. Själv är jag mera som en kratta i köket.

Dagen till ära var bordet festligt dukat. Svärdottern undrade om vi redan firade jul, men servetterna är ju gula!

Huvudet upp

Ja, ja, nu tror ni förstås att jag inte vet att det heter upp med hakan. Klart att jag vet det, men mitt senaste färdiga projekt är gjort av ett garnnystan som heter just Heads Up. så det så.
Det finns förstås annat som också heter Heads Up, bland annat en frågesportsapp.

Stickade en mössa förra veckoslutet och så tog det ända till igår innan jag fick den ihopsydd. Och det var minsann på tiden för här föll första snön igår. Lite finns kvar på marken ännu idag.

Modell: Mössa, engelsk beskrivning på garnbanderollen

Garn: Heads Up från Sirdar

Åtgång: 50 g

Stickor: Nr 4

Tänk att 50 gram garn räckte. Nu skulle jag vilja ha en halsduk i samma färg. Antar att tofsarna som följer med garnet får sys fast i var ände.
Garnet är helt ljuvligt mjukt och skönt och precis min färg.

Ingen inredare

Det är bara att erkänna: Jag är ingen inredare. Jag har inte den där tredimensionella blicken och jag springer inte runt med måttbandet för att kolla vilka skåp som skulle passa var. För att nu inte tala om lampor, gardiner, tapeter, färger. Huh, allt det där har faktiskt far i huset tagit hand om och jag har låtit honom hållas.

Det är klart att jag drömmer om riktiga bokhyllor från Boknäs, men så länge vi inte har råd med det så nöjer jag mig med det far i huset hittar på. För tillfället är de fletröttnervös på det. Han har packat upp lådor i racerfart medan jag varit på jobb. Och han fick kontoret färdigt förra veckan och allting är faktiskt helt perfekt här. Det enda som fattas är att jag packar upp min andel av viktiga papper, men det får allt anstå till nästa vecka.

Jag beundrar alla som vet hur det ska se ut i rummen för att det ska bli trivsamt och som vet vad de skall göra med olika grejer så där som X-bondmooran i stan. Sällan som jag besitter sådan förmåga.
Men så i somras, då bara visste jag att den där måste jag ha. Jag talade inte ens om någonting för far i huset utan underhandlade direkt med Janne på återvinningscentralen och betalade det begärda priset för att jag precis råkade ha den summan i plånboken. Tur att far i huset inte visste att jag inte ens försökte pruta.
Sent omsider varseblev far i huset att han skulle kånka ut en kista till min bil och då skulle ni ha hört:
- Men va ha du nu köpt? Vi har int rum för den där? Vart ska du sätta den där...
Och jag bara log milt och nynnade på Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå.

Hur skulle jag ha kunnat lämna den här dyrgripen efter mig? Nu är den full av tyg och godis som jag har gömt. Och visst hittade far i huset en plats för den här träkistan. En helt perfekt plats verkligen.

Julafton hela veckan

Det började i måndags:

Jag fick ett presentkort på 30 € till den lokala garnaffären i stan

och en vacker blombukett. Och då hade jag inte gjort någonting annat än mitt jobb. Rörd och tacksam.

I tisdags hann jag till min stora glädje delta i stickcafé i stan. Vi hade så roligt mellan stick- och virkvarven. Vi skrattade så tårarna rann. En av de snälla damerna gav mig en splitterny vit blus. Oj, tack!
I onsdags hade far i huset fixat till kontoret så att jag nu har min datahörna som jag vill ha den. Nu har han sedan jobbat på med hyllor och skåp så snart är allting på plats. Evigt tacksam är jag.

I torsdags fortsatte julafton: Fick en bukett eterneller, som doftar sommar.

Fick en flaska glögg (21%) och ett spännande Nalle Puh-paket,

som innehöll ett vackert ljus i precis mina färger. Jag uppskattar verkligen omtanken allt från valet av presentpapper till den härliga färgen på ljuset. Tack!

Och så fick jag en Lyckobok. Den står nu här på mitt databord, så om det krånglar till sig kan jag läsa några rader och riktigt känna hur lyckligt lottad jag är.

På kvällen hade vi en gäst från Tyskland. Hon gav mig en vacker pashminasjal

och sin mammas fina garner, som hon städat ur barndomshemmet. Nu blev det 378 gram till i mitt garnlager. Far i huset hickade till, men vad kunde han göra? Så rörd och tacksam för att ha fått fira julafton i en veckas tid.

Och inte nog med det. Den gångna veckan var också en kulinarisk höjdare.
I måndags började det på dagen med hembakta semlor (frallor) och bondost (äggost) i Hindersby och på kvällen bjöd nästyngsta sonen och hans sambo på köttfärsröra och spaghetti till middag.
I tisdags på stickcaféet kalasade jag på citronmarängpaj. Mums. Det syrliga som möter det söta... Så glad att de hade den i kakvitrinen i tisdags.
På kvällen dök igen nästyngsta sonen med sambo upp och bakade scones till kvällsteet och så inledde vi också glöggsäsongen.
I onsdags blev jag bjuden på hembakat surbröd (rågbröd) med ost på i Hindersby och senare på kvällen då jag kom hem bjöd far i huset på jordärtskockspuré och älgkött. En kulinarisk höjdare.
I torsdags hade vi avslutningskaffe i stan med grundkursen i data och då dukade kursdeltagarna upp idel läckerheter: Skinkpaj, nygräddade bullar, blåbärskaka och chokladkex. Oj, oj, oj, så mycket gott.

I fredags visade igen far i huset prov på sina kulinariska talanger och bjöd svärmor på middag. Vi kalasade på onsdagens rester, jordärtskockspuré och älgkött samt fräsch sallad och vackert upplagda rårivna morötter.
Igår var det min tur att laga mat och då gjorde jag makaronilåda. Mamma skickade nybakt varmt jästbröd till oss.
Ikväll har igen nästyngsta sonen med sambo varit här. De stekte plättar åt oss allihopa. Mumsfilibabba. Det är bra med sådana här matgäster som dyker upp och tillreder maten här i vårt kök. Mera sådant, tack!
Imorgon blir det väl som vanligt igen, fast vem vet vad allt som kan hända...