Vita klockor

- Vaaa, ha pappa köpt malet kött (köttfärs i Sverige) i lösvikt, frågade äldsta sonen häromdan när han var i frysen och grävde efter obefintlig glass.
- Näää, hurså?
- Jo, här är en vit påse med konstigt innehåll.
- Aj, den... det är mitt garn.
Frustande skrattkonvulsioner:
- Du e int klok. Vet pappa om det här?
- Jovisst, svarade jag och vände fort ryggen till och fortsatte att diska för hand allt det som var för ömtåligt för maskinen. Jag har svårt att fara med osanning, min blick flackar och kinderna rodnar, så nu gällde det att hålla sig strängt upptagen och inte darra på stämman eller kasta minsta lilla blick på sonen.

Det kanske är bäst att småningom ta bort påsen och gömma garnet i nån av byrålådorna. Och nu är nog mina lådor så fyllda av garn att det ryms inte mera i dem. Hur kunde det gå så?

I lördags fick jag en ny bukett med ljuvligt doftande vita klockor, så det är bäst att far i huset inte vet nånting om lördagens synder!

Ikväll vill jag dela med mej av vad en modig ung man har att säga. Håll till godo. Han växte upp inte långt härifrån några byar längre bort och har gått i samma skolor som våra barn. Han är alltid lika trevlig då man möter honom på besök här i stan.


Blogg 100/92

En flaska

- Vart ska du, frågade far i huset kl 23.45 igår. 
Jaa, vart månne en förståndig kvinna tar sig den tiden på dygnet?
- Till sängen förstås, svarade jag verkligt förvånat.
- Men du är ju ledig imorgon...

Jo, nästan ledig har jag varit idag, men det betyder ju inte att jag behöver vara uppe efter midnatt ändå. Som sagt, förståndiga människor lägger sig i tid och sover inte bort halva dagen sedan, så det så. Om man får tro den där hälsofreaken Jutta Gustafsberg ska man vara i säng redan före klockan 23. Det betyder ju att jag var rätt försenad igår.

Annat som skulle oroa Gustafsberg är att det har varit mycket flaskor här på senare tid. 

I fredags var det dags igen, då fick vi den här flaskan av unga husbondens sambo. Rabarbersaft. Gottigotti. Tack!


Blogg 100/91

En grönklädd man

Telefonen ringde mitt på dagen. En karl ringde och så glad jag blev. Lite prat hit och dit och så fick jag frågan om jag ville träffa honom. Nu blev jag riktigt lycklig. En träff på söndag! Inte alls illa och jag som hade tänkt sitta hemma och uggla hela dagen. Vad far i huset riktigt hade tänkt vet jag inte. Åtminstone har han inte varit till stor hjälp här hemma, nu just,  tyvärr. Och inte har jag sett av honom så mycket heller. Han har slitit som dräng i grannbyn och kommer inte hem förrän långt efter mörkrets inbrott.

Karlen i telefon lovade ringa när han hunnit till Gammelby, så att vi kunde ses på Neste i stan. Så gjorde han och jag drog på mej byxor och sandaler, grabbade tag i väskan och bilnycklarna och körde iväg. När jag närmade mej Neste körde karlen precis upp för motorvägsrampen. Det tog en stund innan han, den grönklädda mannen, kom mej till mötes. Först måste han vänta på bil nummer två, som anlände strax efter.

Det är en tid sedan jag sett honom i grönt. Han känner mej och visste att jag kommer att bli alldeles till mej, så han förbjöd mej att ta med kameran, tyvärr.
På hans vänstra ärm var den finska flaggan fastsydd. Frampå de gröna kläderna hade han en namnskylt i tyg där hans efternamn stod.
Han var lite hemlighetsfull. Han skulle österut iväg på ett läger. Första anhalt var en hamn i Kotka.

Jag fick bjuda honom på kaffe och smörgås. Vi talade lite om ditt och datt. Tiden gick så fort.
Jag hade med den grönklädda mannens storebror.

Olydig som jag är tog jag ändå ett foto i smyg! Hoppas att jag inte nu avslöjar militära hemligheter. Vår nästäldsta son hade med sig tre beväringar. En stannade alltid kvar på vakt vid bilarna medan de andra var inne på rast innan det var dags att köra vidare. En pappa från grannkommunen träffade också sin son (beväring) på Neste. Kul.

Ajjo, på den grönklädda mannens vänstra ärm finns också märket från hans brigad.  En brigad med 390-åriga anor. Och hans militärgrad? Ingen aning, bägge sönerna spexade med mej och vägrade säga ett knyst, som om Finlands hela säkerhet skulle ha stått och fallit med det. Och nej, jag bryr mej inte om den graden heller, huvudsaken är att han trivs med sitt jobb och är frisk. Så det så!

Om ni alltså här i nejden har sett många militärfordon så beror det på en övning längre österut. Tyvärr hade jag inte kameran med så jag missade två ekipage som stod parkerade på St 1:ans gårdsplan. Sjutton ändå... man ska ju alltid ha kameran med sig i bilen vart än man kör iväg.

Nu borde jag fortsätta på det gröna temat och försöka räkna ut var sidorna finns på en rundstickning. Det strandade igår på att hur jag än räknade maskor fick jag alltid fel resultat. Måste väl räkna alla nästan 200 maskor på nytt ikväll för att kolla det totala antalet maskor, som hemskt nog inte verkar stämma med hur det borde vara enligt beskrivningen. Varför i hela fridens dar skriver jag aldrig upp hur det är tänkt när jag inte följer mönstret. Och jag som hade tänkt få det här färdigt för att kunna börja på en ny grön sjal... Om jag inte klarar av matematiken så tror jag att jag bara börjar ändå! Jag vet nog att mamma kommer att protestera för hon vill att jag skall laga den där svarta sjalen färdig först. För min egen skull borde jag sticka den gråa sjalen färdig, men....
Det är inte lätt att lida av startitis ska ni veta.

Blogg 100/90

Tjohoo!! Tio dagar kvar, så är jag framme vid målet, då har jag skrivit blogg varje dag i 100 dagars tid. Duktigt, inte sant? Men sen är det väl bäst att jag hejdar mej, eller hur?

Tagen på bar gärning

- Nä, men Inge, behöver du verkligen mera garn, frågade en bloggläsare idag då jag glatt stod och viftade med mitt fynd.  
HUPS! Tagen på bar gärning! Svärdottern hade redan försökt avråda mej från mitt köp. Hon tittade lite tvivlande på färgen. Den är ju inte min, men...

... åtta nystan Duett, som består av bomull och merinoull, för åtta euro. Hur skulle jag ha kunnat låta bli det? Rena rama fyndet. Och far i huset var ju så snäll och gav mej tio euro i morse, så det räckte ju precis! Ja, och dessutom så vet jag till vad de här nystanen ska användas. Nu just väntar de dock i frysen. Här tas inga onödiga risker för jag vill verkligen inte ha nåt otyg in i hobbyrummet.

Jag var alltså igen idag iväg till grannkommunen, det börjar nästan bli en vana med tanke på förra veckan. Jag hade igen trevligt sällskap av min svärdotter.

Idag är det den nationella städdagen och vem som helst fick ställa upp försäljningsbord i kyrkbyn. Det blev riktigt marknadsstämning och givande var det igen att träffa en massa bekanta och att träffa en bloggläsare så där i verkliga livet. Kul.

Nästa veckoslut tror jag att det är bäst att jag håller mej hemma, så det inte blir flera inköp! :)


Blogg 100/89

Vemod och bomull

Idag var det vemodsfullt när det var dags att säga hejdå till de invandrare jag haft förmånen och glädjen att hålla data för under maj månad. Det var fest med massor av god mat från Syrien, Afrika osv. Gott med grönsaker och rotsaker i olika tappning.

På hemvägen hade jag tänkt kurva via garnaffären i grannstaden och utnyttja mitt presentkort. Men det blev nu inte så. 

Dock behövde jag garn! Ja, riktigt på riktigt vet ni, för äldsta sonen lurade mej in i ett internationellt garnbyte och idag var det shipping day, alltså dags att skicka iväg paketet, och jag hade ju inte alls sånt garn, som efterfrågades.

Jag stegade således in i den lokala garnaffären och tyvärr, tyvärr har utbudet minskat i och med flytten. Men jag köpte några nystan och hoppas att mottagaren blir glad.

Och tyvärr, tyvärr kom jag hem med 8 nystan bomullsgarn! Och nej, jag behöver förstås inte de här även om jag vet till vilket projekt de passar perfekt! Men alltså, håll mej borta från garnaffärer, i synnerhet när jag är så där vemodsfull och behöver lite tröst...


Blogg 100/88

En regnig torsdagskväll

Vad kan man göra en regnig torsdagskväll?
Jo, man kan sitta och slösurfa framför datorn. Varför? Jo, för att jag helt enkelt inte orkar sticka. 
Lite vemodigt idag för jag hade sista datalektionerna för den här vårterminen. Snart stundar alltså sommarlovet. Ser verkligen fram emot att få ta dagen som den kommer...

Och slösurfandet då? Jo, jag hittar allt möjligt kul...

Nån av er, som har hört talas om The Ross Sisters? 
Tja, jag visste inget om dem förrän jag ikväll av en slump råkade ramla över dem på Youtube! Sen var jag ju tvungen att googla och kolla lite mera.

Och när jag var på tuben mindes jag också André och Stan i Detta om detta. I avsnitt 4 inleder de med att förundra sig över ordet samarbetsförhandlingar. Ett verkligt konstigt ord när det handlar om att säga upp människor, så som Microsoft gjorde igår. När ledningen väl har bestämt sig finns det ju inget att förhandla om. Arbetstagarna ska ha lön och det kostar, bort med dem så blir vinsten större.

Att sådant en regnig torsdagskväll i maj i nådens år 2016...

Blogg 100/87

En underbar doft

I morse möttes jag av en underbar doft i köket...

Den följde mej senare när jag tog mej till busshållplatsen för att vänta på min avtalade skjuts. Jag stannade en stund vid grannarna och tog några djupa andetag. Så underbar doft...

Far i huset hade snällt nog igår plockat in några kvistar från grannbyn.

Sa, jag inte att han är en romantiker? Förresten, plockar era män blommor åt er?


Blogg 100/86

Upptaget

Har alldeles glömt bort att berätta: Utrymmet är upptaget! Det går inte att flytta in där längre. Det har det faktiskt inte gjort på en tid.

Vi är så glada över att ha de här som våra närmaste grannar. De sjunger så vackert. Sen ska vi inte gå in på deras något komplicerade familjeliv. Det räcker med att konstatera att han inte är monogam!


Blogg 100/85

När ska du hinna?

- Oj, när ska du hinna läsa alla de där, frågade unga husbondens sambo förskräckt i lördags då hon såg min lilla hög med böcker.

Men det är ju bara tolv böcker, de flesta deckare, så visst ska jag hinna läsa dem under sommarlovet, inte sant? 
Dessutom, när jag stod och tvekade med Anne Holt-böckerna så uppmuntrade min svärdotter mej:
- Äsch, det gör inget om du redan har läst dem. De kostar ju bara 50 cent!
Tja, så jo, jag tog dem, ni vet ju hur lättövertalad jag är. Den ena boken fick jag gratis från bokbytarskåpet. Fast nu började jag undra om jag har läst den också tidigare, hmm... mitt minne är inte vad det borde vara, tydligen! :)

Nå, när svärdottern fick klart för sig att jag skulle satsa på läsning i sommar blev hon lite betänksam:
- När ska du hinna sticka då?
Tja, det får väl bli sen i augusti kanske? Nu just ser det absolut inte bra ut på den fronten, dessvärre. Vet ni på tre dagar har jag endast kommit 4½ varv på socka nummer två. Ack, ack!

Idag har jag på fritiden roat mej med hjärngymnastik på högsta nivå och till min stora förvåning klarade jag av Mästarprovet i tidningen Lyckokrysset. Kors i taket säger jag bara. Men jag har då använt mej av alla uppslagsverk jag nånsin hittat. SAOB är rena rama guldgruvan i det här fallet. Puuuh! Och milda makter vad mycket jag har lärt mej, skulle det nu bara hållas på plats i hjärnvindlingarna...
Jag hade glömt hur roligt det är att riktigt kämpa med korsordet och inte ge upp förrän det är färdigt. Jihaaa!


Blogg 100/84

Naturbilder

- Nu har jag nånting åt dej, ropade far i huset glatt häromsistens då han kom hem.
Oj, vad kul, kanske jag skulle få nya liljekonvaljer? Jag skuttade glatt upp från datastolen och rusade honom till mötes.
Men vad nu då? Inga blommor, inget annat heller.

- Här ska du få, sa far i huset och räckte sin gamla Nikon-kamera åt mej.
- Nu har jag bilder åt dej, fortsatte han glatt.

Så jag pluggade i kameran och överförde fotona och....

Nej, nej, usch och fy, såna här bilder bryr jag mej inte om.

Nej, bevare mej väl. Den här vill jag inte möta.

Tacka vet jag fågelbilder, här samsas fiskmåsen, storspoven och tofsvipan på samma åker.

Och här har staren hittat en fet daggmask, som minsann kommer att mätta ungarna i holken i grannbyn.

Hector orkar inte bry sig om staren utan rullar runt i sanden och njuter av värmen. Katten är en hon, men fick namnet Hector för att svägerskan var tvärsäker på att det var en han! Men så var det nu inte. Vi lämnade henne kvar åt unga husbonden för hon är en fenomenalt bra jägare. Och hon har dödat huggormar. Huuu! Modigt gjort.

Alla foton på den här sidan är tagna av far i huset och han gav mej lov att sätta ut dem. Så det så!



Blogg 100/83

Vilt och odlat

Idag har jag varit iväg tillsammans med unga husbondens sambo till grannkommunen där Marthaförbundet ställt upp en Svinnkampens pop-up-restaurang. Vi åt en riktigt god lunch gjord på bland annat, daggkåpa, rallarros, kirskål, maskrosblad osv. samt baguette bakad med nässlor i degen, mums!

Och till efterrätt: Saftig och god morotskaka med läskande syrlig rabarberdricka. Oj, så gott och förvånande nog mättande.
Och Tarja har helt rätt. Det behövs efterrätt.

Här är receptet på morotskakan. Om ni bakar den, så ring när den är färdig. Jag kommer omedelbums på besök!

Alla som åt lunch fick också en sån här liten grej. Den ska man ha i kundvagnen istället för pengar. Kul med present och en nyttig sådan.

Efter maten visade värden oss runt i sina växthus. Grönt och frodigt, inte sant? Sallad så långt ögat når. Förstås strävar jag alltid till att köpa närproducerat och blir så glad när jag hittar produkter just från Robbes lilla trädgård i mataffären.

På hemvägen kurvade vi ännu via ett loppis, men det är en helt annan historia.  Mitt sällskap och undertecknad konstaterade att vi borde oftare göra såna här små utfärder, för det är riktigt trevligt. Få se nu om vi kommer att bli aktivare...

I dagarna två har jag nu vandrat omkring med min stickväska, satt mej ner än här och än där, utan att sticka en endaste maska. Det ska bli ändring på det nu ikväll, så det så.


Blogg 100/82

Potatisfredag - Pottuperjantai

Idag har jag varit iväg med min mamma. Vi började på Café Vaherkylä i stan. De har nånting som de kallar för Pottuperjantai - Potatisfredag. Så på fredagarna serveras stora mumsiga ugnspotatisar med olika fyllning, istället för den sedvanliga lunchsoppan.

Och fastän vi var proppmätta efter den här portionen där både sallader och bröd ingår i priset, liksom te och kaffe, så var vi ju tvungna att också äta efterrätt. Den hann jag dessvärre inte fota för den försvann i ett nafs. Vem kan motstå rabarberkaka med maräng och vaniljsås?

Eftersom det är min mammas namnsdag idag, så tog jag henne på en extra rundtur vid Lovisaviken. Jag höll vet ni faktiskt på att tappa bort mej själv!

Synd att vi inte hade någon båt. Vi skulle gärna också ha åkt ut till havs...

Det var faktiskt nu tredje dagen på raken, som jag är ute och äter lunch. Gissa vad jag skall göra i morgon? 
 Nå, förstås äta lunch ute för det är ju restaurangdagen!
Jag håller visst på att börja utveckla en ovana...


Blogg 100/81

Försvunnen i biblioteket

Idag har det varit en härlig dag. Har ätit lunch i det bästa av sällskap. Klarat av ett möte på rekordtid, så kanske VM i ishockey ändå för något gott med sig? Alla hade bråttom hem till matchen och då är effektiviteten på topp!

Själv hann jag iväg till biblioteket på hemvägen och återlämnade boken jag lånat. Jag frågade en annan bibliofil om tips på vad jag skulle läsa härnäst.
- Du ska läsa om Oblomov, fick jag höra.
Så jag frågade efter boken vid disken.
- Ett ögonblick så ska jag se. Jo, den finns på finska.
- Men jag vill ha den på svenska. Det är ju en klassiker.
- Vänta nu. Den är försvunnen.
- Men...
- Ja, år 2013 har den försvunnit enligt det här, men jag ska gå till magasinet och kolla.

Så där stod jag mäkta snopen. Ingen rysk klassiker. Jag fick ta två nya böcker för säkerhets skull liksom. Bibliotekarien återvände tomhänt.
Oblomov hade försvunnit, fanns ingenstans.
- Men hur är det möjligt, undrade kollegan.
- Den kan ju inte försvinna från magasinet, sa hon och böjde sig fram för att kolla på dataskärmen.

I det läget tog jag mina två låneböcker under armen, tackade och försvann. Men i bilen på hemvägen var jag betänksam. Var skall jag nu hitta Oblomov? Antikvariatet i grannstaden finns inte mer och inte kan jag väl åka ända till huvudstaden för att jag vill läsa en rysk klassiker? Eller borde jag ha slagit 5 € i biblioteksdisken och fjärrlånat?

Igår berättade jag ju om far i husets missar med att inte ha med kameran trots motiv precis framför näsan.

Förra veckan råkade han faktiskt ha med sig sin lilla kamera. Men det tog en god stund innan han insåg att han hade motivet rakt framför näsan igen. Ser ni vilken fågel det är?
Den har han försökt fånga många gånger, men den har alltid varit för snabb för honom.


Blogg 100/80

I tryggt sällskap

Brrr! Nu fryser jag, har varit ute i tunn sommarklänning och det är inte riktigt väder för det nu, även om solen lyser så blir det kyligt i skuggan. Måste leta reda på yllesockorna och en sjal att vira in mej i. Eller borde jag kanske satsa på en stor varm kopp te istället?

Idag har jag varit ute på lunch tillsammans med två av mina kolleger. Vi var i tryggt sällskap, för i grannbordet åt 14 poliser. Det ni i vår lilla stad. Vi funderade lite smått om vi fort som sjutton borde ha kört iväg till grannstaden och ställt till med något då alla poliser var där på ett och samma ställe. Men vi hade lite stram tidtabell med möten, texter till kursbroschyren osv. på eftermiddagen, så vi uppförde oss exemplariskt. Oj, vad gott det var och oj, så mycket med chokladmousse till efterrätt och snålsoppa till förrätt. Den hoppade jag över för jag vågade inte riskera att jag inte skulle ha orkat med efterrätten! :) . 
Tur att det var nerförsbacke tillbaka till Mi-huset. Där borde vi strängt taget inte ha fått vara eftersom en karl tvättade taket och det fanns inga garantier för vad som skulle ramla ner i nacken på oss om vi gick ut och in i huset. Men ingen hade ju sagt nånting åt oss förrän vi redan var där så...

Apropå mat ännu, igår visade jag framfötterna i köket och nästan överträffade mej själv i duktighet då jag såg till att fixa godsaker av blivande matsvinn!
Jag gjorde helt enkelt varma smörgåsar på havrebröd, som höll på att torka. Skivade tunt med smör på brödskivorna, lade på lite gurksallad, skinkskivor, tomatskivor, gräslök och toppade det hela med riven cheddarost, som möjligtvis skulle ha åkt ut annars. Gott blev det tillsammans med sallad. Alla tråkiga torra brödskivor försvann i ett litet nafs! Bra så.

Nu har jag förresten äntligen blivit av med den efterhängsna låten Sound of Silence från min inre jukebox. Ni vet den där, som Dami Im sjöng i ESC i lördags. Nu går jag istället och gnolar på den här: Paratiisi. Den låter så här på svenska: Paradiset. Och nu måste jag nog erkänna att jag nynnar den på finska för jag gillar den versionen bättre. Jag vet inte riktigt var Frida Andersson och Bo Sundström tappar bort det där som jag gillar i ursprungsversionen? Om jag aldrig hade hört den finska versionen skulle jag nog gilla den svenska mera. Så det så. 
Få se nu hur länge den här låten ska ljuda i mitt huvud, innan jag börjar gnola på något annat. Hur skulle det vara om jag skulle riva i med lite rock kanske? :)

Apropå sällskap ännu, far i huset har haft sällskap av ett helt annat slag idag:

Ser ni av vem? Den är listig och har en rödaktig päls.

Själv ser jag framemot härligt lunchsällskap i morgon på ett nytt matställe. Ska bli så trevligt att träffas. Varför går det så lång tid innan jag träffar mina vänner? Hur ska vi lyckas få kalendrarna att stämma?


Blogg 100/79

Som det brukar gå

Bara att erkänna, jag är en idiot! Inte nog med att jag fumlade med min telefon i kassan i fredags i mataffären. Jag gick förstås förbi tidningshyllan också!!

Och det ska jag ju inte alls göra. I fredags var jag ju lite nere då jag bestämt mej för att skippa galet-billigt-garn-lördagen, så jag tyckte ju att jag behövde lite tröst liksom. Och så var de helt plötsligt i min kundvagn, de där två tidningarna, som jag ju inte heller skall köpa. Suck!

Simply Crochet och Simply Knitting. Med virktidningen följde ett litet extra häfte med amigurumi-mönster och med sticktidningen följde de där gula clipsen och ett extra blad med mönster till kuddöverdrag. Nu borde jag då sticka nånting, som ska sys ihop för att få testa clipsen. Men... ja, strängt taget gillar jag ju inte det där att sy ihop så...

Och gissa vad som hände när jag kom hem och grävde i postlådan?

 Jo, det gick som det brukar. Den här tidningen väntade på mej. Och hur jag nu än funderar skulle det nog nu vara dags att säga upp prenumerationen. Det blir liksom för mycket. Suck!

Visst finns här inspiration i överflöd, men... tjaaa, först skall nog det ofärdiga bli färdigt, annars slutar det i nån bortglömd kasse som ett UFO. Ack, ack...

Och apropå min idioti ännu, häromsistens hade jag ett missat samtal i min arbetstelefon. Jag hann inte ringa tillbaka förrän efter klockan 16 och hamnade då hos en av grannstadens hälsoservicepunkter. Jag fattade inget och började jaga upp mej. Nån hade säkert nånstans hittat något fel på mej och nu hade jag drabbats av något dödsallvarligt, så allvarligt att de tog kontakt via telefon!
Ack, mitt galopperande hjärta och mitt totala oförstånd!

Nå, vilken klok person som helst skulle ju ha kunnat lugna ner mej. För det första, när har jag själv senast varit i hälsovårdens rullor i grannstaden? Hmmm... få se nu... 1991 kanske då minstingen föddes, eller, nej vänta nu... jag var ju på arbetsplatshälsoundersökning också i något skede i början av 2000-talet. Men det var nog ett privat bolag, tror jag?? Hmm...

Och för det andra, varför skulle nån från hälsovården ringa i min arbetstelefon istället för den privata?

Nå, det hela redde upp sig och hade faktiskt med mitt jobb att göra.
Alltså ni ser, jag är en idiot! :)

Apropå jobb ännu, den här månaden har jag verkligen överträffat mej själv och undervisat in english. Och det har gått bra, tack vare den underbara tolken, som har översatt allting till arabiska. Om nån skulle ha sagt för ett år sedan att jag skulle undervisa på engelska hade jag skrattat och sagt på klingande finlandssvenska: Höpö, höpö! (= nonsens, nonsens).
Och igår vet ni, så fixade jag till och med kursmaterial på engelska. Det ni!


Blogg 100/78

Det var en gång...

... och den var sandad! :)

Skämt åsido, det var en gång, närmare bestämt så var det igår, som det fanns en rabarberpaj...

...sedan kom far i huset...

... och det fanns inget mer...

Tack till unga husbondens sambo, som bakade och frikostigt delade med sig av den goda pajen! Den försvann i ett litet nafs.

Blogg 100/77

En romantiker

Det bor alldeles tydligt en romantiker i far i husets bröst, för se vad han kom hem med i torsdags:

Årets första liljekonvaljer! Nu kommer han på förhand att vara förlåten om han glömmer vår 36-åriga bröllopsdag nästa månad! :)
Ja, alltså jag hade liljekonvaljer i brudbuketten, endast liljekonvaljer, så att sån är jag!


Blogg 100/76

Från båtar till bilar

Igår var det ju båtar och gamla sådana som gällde. Idag var det bilar, men inte riktigt lika gamla, som gällde. Fast med tanke på ösregnet kunde det ha varit bra med båt.

Jag har alltså varit i Forsby och kollat in körsäsongens öppnande. Alltså inte kör med k utan kör med tj-ljud sådär som i köra bil!

Och se här, en "katt" smög sig in bland hermelinerna!

Och tyvärr, jag vågade inte. Snyft!

Visst skulle det ha varit roligt att åka i Sisunasu! Nu när den äntligen körde runt där på åkern. Varje heltimme fick man åka helt gratis. WOW!

Nå, jag lät både de stora och de små pojkarna få företräde och sedan skyndade jag hem för att hinna umgås med minstingen, som var på besök från Esbo idag. Vi tog mamma med oss till grannkommunen för en mycket sen lunch eller tidig middag. Det var gott och trevligt med så kärt umgänge.

Och nu hör ni, nu är det dags att ladda upp inför den stora finalen ikväll. Ni har väl laddat ner den officiella ESC-appen? Den behöver ni när ni ska rösta och må rätt låt vinna! :) Appen finns också för iPad och iPhone, kolla i Appstore.

Och vem ska vinna då? Oj, se det är betydligt svårare. Det finns så många bra låtar att jag åtminstone inte riktigt vet vem jag skall rösta på, Australien, Österrike... Eller tjaa, varför inte rösta på Frans?

Bäst att ha bubblet på is, eller hur? 

Hoppas nu bara att jag hålls vaken...

Blogg 100/75

I salongen

Idag har jag suttit i salongen.

Ser ni mej där till vänster?

Kaptenen var tyvärr utflugen, endast uniformen hängde kvar, så nu vet jag inte om han var ung och snygg eller om jag hade fått segla hela sommaren med honom på böljan den blå. 

Salongen är dessvärre stadigt förankrad i Lovisa sjöfartsmuseum, som jag besökte idag inför öppnandet i morgon. Salongen är från s/s Virgo II och rutten verkar ju helt okej, från Hangö till Hull, i England. Men fartyget är skrotat för många år sedan.
Om du aldrig har besökt sjöfartsmuseet i stan, så tycker jag att du ska göra det i sommar. Nu har de öppet från 14.5 - 4.9 tisdag - söndag kl. 11 - 18. Där finns hela Lovisa spännande sjöfartshistoria bevarad. Och inträdet är endast 3 € och 5 € för familjer. Eftersom jag var på uppdrag behövde jag inte betala, men det är inte fel att understöda stiftelsen som upprätthåller museet.

Förutom dagens museala besök så stod jag i kassan i mataffären och fumlade med min telefon. Kassafrun ville prompt se min förmånskupong, men min smarttelefon vägrade samarbeta och jag höll på att få spader för den ryade om inloggningsfel och att jag måste tillåta det ena och det andra. Till sist måste jag med skammens röda kinder ge mej och betala. Det blev hela 2 € dyrare än om jag hade lyckats trolla fram den där förmånen i min app. Attans!

Äldsta sonen, som väntade snällt vid min plåtlåda, frågade otåligt var jag blev av. Han hade bråttom och kunde inte vänta hela dagen på sin mor.
Så jag berättade hur snöpligt det hade gått för mej. Han vek sig dubbel av skratt.
- Såg du inte, frågade han.
- Nä, vad skulle jag se?
- Där fanns ju en QR-kod, som du skulle scanna in med din telefon, hickade han fram mellan skrattanfallen.
- Öööh? Var fanns den?
Jo, det visade sig att den stod där vid den stora reklamskylten, som jag helt ignorerade. Suck! Nu kommer jag att få höra om detta bland mina anförvanter för sådana här historier har en konstig förmåga att sprida sig.
- Och du ska vara datalärare, kommenterade sonen och fortsatte skratta. 

Javisst, vet jag ju vad en QR-kod är för något och javisst har jag en sådan app i min telefon som scannar koden. Det var ju bara det att jag inte såg det där. Jag tog bara det jag skulle ha från hyllan. Och jag trodde faktiskt att det var nån av de där förmånskupongerna, som dyker upp en gång i veckan, som jag skulle visa upp. Suck! Tacka vet jag ändå K-förmånskortet (Plussa), som genast drar bort förmånen från priserna utan att man behöver använda appar och telefon. Det börjar verka lite väl tillkrånglat det här systemet.
Nå, jag har åtminstone glatt en person idag!

Själv är jag gladast över att ha fått långa strumpan nummer ett färdig idag. Nu funderar jag om jag skall lägga upp för den andra ännu ikväll. Tänk om jag drabbas av stickfeber och sitter uppe halva natten med skaftet?


Blogg 100/74

En obstinat rackare

Ack dessa olydiga herremän. Den här rackaren är obstinat.

Han sprättar fortfarande omkring på marken, trots att jag varnat för blodtörstiga rovdjur, som smyger omkring här på vår gårdsplan. Och hur vet jag att det är en han? Nå, förstås för att han är obstinat! :)

Nå, nej, det är förstås för att han är så grön och färggrann, vad annat?

Puuh, nu fick jag honom äntligen att ta reson och sätta sig i trädet på betryggande avstånd från de fyrfotade långsvansarna!


Blogg 100/73

Den svarta grisen

Nej, hör ni sakta i backarna nu. Det här är ingen anspelning på far i huset, långt därifrån. 

Förra månaden flyttade det faktiskt in en svart gris hos oss. Den kom ända från Portugal.

Den bosatte sig på kylskåpsdörren och har levt där i allsköns ro. Inte grymtar den eller bökar heller. Rätt söt är den ju, inte sant?


Blogg 100/72

Smulor

Snyft, snörvel, söndag kväll var det endast smulor kvar av den goda rabarberkakan.

Far i huset påstår att han vet varifrån han skulle kunna "låna" lite rabarber så jag själv skulle kunna baka en ny kaka, men... nääe, ursäkta nu bara, jag hinner inte för nu hittade jag ett så roligt mönster till en sommardisktrasa. Visst är den fin?

Och sen kan ju en sådan här stackars garnoman bli galen, för vet ni vad som händer i grannstaden inkommande lördag? Jo, det är galet billigt garn-dagen! Huu jedamej! Ända upp till -70%. Ska jag kunna motstå det? Förra året var jag faktiskt så förståndig att jag gjorde det. Men i år... åååh, vad jag skulle vilja iväg och klappa lite garn och kanske köpa lite grann. Men alla mina anförvanter säger att jag INTE behöver mera garn. Har ni hört nåt tokigare? Näääe, inte jag heller.

Men, men... tänk om jag borde vara förståndig i år igen? Ja, för vem skall betala garnkalaset? Men hej, ska vi ändå åka iväg till grannstaden tillsammans? Vi börjar ute i lagret, armbågar oss fram och dyker ner i billighetslådorna och roffar åt oss garnförpackningarna. Vi borde förstås ha män med oss som skulle bära våra inköp. Borde jag ha nappat någon av de halvnakna, som speedat förbi här på landsvägen på cykel medan jag jobbat på datorn?

Ja och sen så tar vi oss in till stan och går lös i själva garnbutiken och står i en halvtimmes kö innan vi kommer till kassan. Affärens alla korgar, kommer att vara upptagna, så glöm inte att ta med egen extra kasse att slänga alla garn i. Bäst fungerar utan vidare de där stora ikeakassarna. Tyvärr har far i huset norpat mina och bär bastuved i dem!!! Ack, ack, ack! Jag misstänker att han gör det med flit så att jag inte kommer åt att använda kassarna till nyttigheter, som garnuppköp! Vad tror ni?

Oj, nu kommer det att vara svåra samvetsbetänkligheter och kval hela veckan och nu börjar jag förstå vissa av mina släktingar, som aldrig kan bestämma sig. Frågan är om jag skall göra det som är förståndigt? Eller om jag ska göra det som är galet och roligt?
Oj, nej denna vånda... verkliga i-landsproblem...


Blogg 100/71

I grannkommunen

Idag har jag lite luftat på mej och tog mej 15 kilometer norrut och hamnade i grannkommunen.

Gissa vilken? I huset här bakom finns mycket intressant, bland annat en fin utställning.


Och vet ni vad? Jo, nu har jag bloggat i hela 70 dagar dagligen! Hipp hurra vad jag är bra! :)
Nu är det bara 30 dagar kvar till 100. Det ska jag väl klara av?


Blogg 100/70

Vilken härlig dag

Så har det hunnit bli morsdagsafton och jag har fått njuta av fyra söners och min moders sällskap idag. Härligt. Dottern var på besök redan igår och gav sig inte tid att åka hit på nytt idag.

Och vet ni vad? Jag klarade det, matlagningen alltså. Det blev rostbiff med ugnsrostade grönsaker, sallad och pepparrotsgrädde. Unga husbonden kokade dessutom fullkornsris eftersom han inte litade på min förmåga att ugnsrosta. Ja och dessutom var han mycket misstänksam mot bataten. Jag får tacka den yngsta för att han förra våren fick mej att köpa en elektronisk stekmätare från Clas Ohlson. Osäkert om jag skulle ha klarat av steken annars. Den hade kanske blivit för rosa eller alldeles på tok för torr. Vem vet?

Egentligen skulle jag inte ha behövt gåvor alls. För mej räcker det bra att få ha nära och kära runt mej. Tack för att ni tog er tid! Och tack också för de fina gåvorna jag fick.

En flaska öl från Svartå slott! Skall bli spännande att smaka på och jämföra med Malmgårds.

Och titta, ett bondbröd från Backers Bageri! Mums! Ser ni i västra delen av landskapet Nyland vet de minsann vad vi östnylänningar längtar efter.

Och inte nog med det:

Den nästäldsta sonen hämtade också med sig årets första rabarberkaka. Hembakad och jättegod, som ni ser för nu är fatet nästan tomt och snart finns inte en endaste bit kvar. Så gott! Stort tack till svärdottern, som nu kunde gratulera svärmor första gången riktigt officiellt!

Det blå arabiafatet är arvegods, som vi har fått redan tidigare.

Jag fick också en ask med gröna kulor (någon vet alldeles tydligt vad jag är svag för!), en låda med grönt kinesiskt ginsengte från Singapore (tur att någon också tänker på min hälsa!), en påse med hallon- och lakritsbåtar.

Och så en flaska till! Irländsk whisky, len och fin i smaken. Som ni ser måste ju mamma och undertecknad genast ta oss en liten stänkare. Perfekt medicin för nästa förkylningsomgång och nu behöver far i huset inte oroa sig för att hans flaska ska ta slut. Och är han riktigt, riktigt snäll kan han nog få smaka från min med! :)
Sa jag inte att det är bra att ha försänkningar i det statliga monopolbolaget?

Och sist, men absolut inte minst, gåvan jag fick redan igår, gåvan som jag fick öppna först i morse:

Ett presentkort, och gissa vart? Jo, jo, minsann! Till teeteeshop! Och gissa vad där finns? Just precis, garn! :)
Far i huset fick konstigt nog något vilt i ögonen när jag glädjestrålande tjöt, hoppade och skuttade i morse när jag öppnat gåvan. Sedan muttrade han sitt vanliga:
- Du behöver inte mera garn.
Nä, nä, vem har talat om att behöva? Fast jo, nu skulle jag faktiskt behöva endera extra tjockt bomullsgarn, alternativt extra tjockt yllegarn för stickor nr 9. Så det så!

Tur att far i huset inte vet att man kan få annat också från affären. Här finns inredningsgrejer och annat speciellt. Men jag ska ju nog satsa på garn, inte sant? Frågan är nu om jag skall satsa på extra dyrt och exklusivt garn? Då blir det liksom endast lite till i garnlagret. Eller ska jag satsa på förmånligt och mycket och på det sättet få ut det mesta möjliga av presentkortet? Huuu, så svåra val.

Ett stort tack till alla mina raringar!


Blogg 100/69