På Fylla(n) igen

Igår på förmiddagen ringde yngsta sonen och frågade vad vi hade för planer med H.
– Vi har inga planer just nu, svarade jag.
– Nå, bra ska vi fara till stan på lunch?
– Jo, passar det om en timme?
– Jo, kommer ni efter mej?
– Jo, det kan vi göra.

Iväg for vi alltså till stan och efter att ha bläddrat genom diverse lunchlistor, där sådana fanns, så fastnade H till sist för Fylla. Lunchlistan där såg läcker ut, men, men...

När vi väl var där, så fanns det ingen lunchlista!
– Nej, det har vi inte på sommaren, fick vi till vår stora förvåning höra, tillika med en smått enfaldig fråga:
– Kom ni för att äta eller dricka?
Ja, vad månne, när vi just hade häpnat över den uteblivna lunchserveringen. Nå, väluppfostrade som vi är svarade vi alla tre nästan unisont: "Äta".

H och undertecknad valde Chicken Sandwich från a la carte-listan. Den var riktigt god och för mej en lagom stor portion. Och igen bra service på svenska. Det uppskattas. Vi såg också att de har en terrass inne på gården. Där kan man sitta om det blir för hett inomhus.

Alla tre efterlyser vi nu en vettig webbplats där stans alla lunchställen finns samlade och det med uppdaterade uppgifter, tack. 

Vi ville ge H en ny upplevelse i stan, så vi åt efterrätten på Tuhannen Tuskan kahvila. Första besöket för H:s del, men hoppeligen inte sista.

Yngsta sonen valde jordgubbstårta och den såg verkligen läcker ut.

H och undertecknad valde rabarbertoscakaka och den var riktigt god den med. Jag valde äppeliste att dricka. Men borde nog ha valt "riktigt" te enbart för de där vackra rosenblommiga tekopparnas skull.
Om ni har vägarna förbi stan, så gör gärna ett besök på det här caféet. Ni kommer garanterat inte att ångra er. 
Ja, också här fick vi förresten service på svenska.

På kvällen grillade H, för yngsta sonen syntes inte till. Han dök upp precis lagom tills vi hade fått in allting på bordet. Och jodå, vi åt inomhus, för det var lite si och så med vädret igår kväll. Några droppar regn hann det komma, just så mycket att det skrämde oss!

Senare på kvällen tog diskussionen om hurudan pensionär mina anförvanter tror att jag ska bli. Bisin min och äldsta sonen håller hårt på att jag kommer att börja jobba igen. Oj, vad jag skrattar åt det. Nej, nej och nej, igen. Jag har nu hunnit bli så bortskämd med ledighet och frihet, så inget jobb för mej, inte.
Yngsta sonen undrade om jag ska bli en pensionär som börjar vandra. Njaa, nääe. En pensionär, som börjar resa mycket, njaa nääe kanske ändå int. Det är liksom så skönt att få stanna hemma.
– Jag ska vara den lataste pensionär ni någonsin sett, svarade jag till sist för att få ett slut på spekulationerna.

Idag körde H iväg till västra grannstaden och saknaden blev stor. Här blev tyst och stilla. Äldsta sonen förstod att nu måste mamma piggas upp, så han frågade snällt:

– Ska jag ta fram symaskinen åt dig?

– Ja, tack svarade jag ivrigt.

Och där har nu den stackaren fått stå ensam nästan hela dagen medan jag har gjort helt andra saker, bland annat löst svåra korsord. Måste ta en titt i instruktionsboken igen, för att se om jag skulle kunna lära mej att trä tråden i nålen. Håll tumarna!

Önskar er alla en riktigt fin söndag!