Ingen bra början på veckan

Det började inte bra i morse. Min trogne springare, Adam plåtlådan, betedde sig konstigt. Redan i lördags gnisslade bromsarna å det förskräckligaste. Men i morse högg de till oförhappandes när jag skulle köra iväg för att hålla kurs i grannkommunen. Jag fick backa tillbaka och rusa in, hojta åt morfar i huset att komma fort för nu... nu vågade jag minsann inte köra iväg med en så opålitlig plåtlåda.

Till all tur lydde han mej och så satte han sig i min bil och... ja, jag hade ju förklarat redan att det går inte att köra med den, men se karlar! Icke att han litade på mitt ord i den här bilfrågan. Morr!
Fort in med min tunga väska full av datautrustning i fransyskan, lånebil, och så iväg. Puuuh, jag hann! 

Och så var jag igång med jobbet och det är njutningsfullt, så härligt. 
Till all tur visste jag då inte ett smack om den stora katastrofen i grannkommunen. Ett vansinnesdåd, som gör att hjärtat blöder och ens små förtretligheter verkar totalt harmlösa. Det som inte borde få hända har tyvärr hänt, än en gång.

Mitt eget veckoslut var däremot fyllt av kultur och umgänge.
Fredagskvällen firade jag i den östra grannkommunen. 

Där firades Svenska festen. Här en kul flaggidé att ta efter inför stundande 100-års jubileum.

En vacker blomuppsats gör susen i en stor måhända lite opersonlig gympasal.

Kvällens konferencierer: Rune Drockila och Pierina Järventaus. De skötte sitt uppdrag med glans.

Kommundirektör Olli Nuuttila höll hälsningstalet och betonade hur viktigt det är med svenska språket. Han tog faktiskt alla i hand och önskade välkommen då gästerna anlände till Huutjärvi skola. Lite så där som presidentparet på slottsbalen i december eftersom han hade med sig en annan karl. Styrelseordförande? Eller kommunfullmäktigeordförande? Eller någon viceordförande? Eller... tja jag vet inte, för jag blev så till mej när den där karlen tog i hand att jag riktigt kom av mej. Sånt kan hända på fredagskvällar ifall jag är "tottrigare" än vanligt.

På festen var det både allsång och uppträdande av bland annat  elever från Pyttis svenska skola. De var duktiga och skickliga. De sjöng mycket bättre än skrålandet i finska Idols.

Klass fem och sex både sjöng och spelade. Alla som går ut sexan från den skolan ska kunna traktera åtminstone ett instrument behjälpligt. Och nu kunde de både spela och sjunga alltid.

Trädgårdsrådet Heikki Laaksonen höll själva festtalet, så nu vet jag hur man anlägger ett arboretum! Hur lång tid det tar för de olika träden och buskarna att växa osv. Undrar hur stor yta jag behöver för att komma igång? Kanske jag kunde hålla mej till midsommarrosor och syren? Så där till att börja med liksom...

Kotka damkör uppträdde med tre visor under ledning av sin dirigent Marjo Kaijansinkko

Lotta & the Boys spelade tre låtar. När de drog i med Get on rockade både elever och lärare loss. Härligt! Hoppas att bandet på stans julfest också kan spela dansant musik, så jag själv kommer ut på dansgolvet. Tre av fyra från den här orkestern har faktiskt gått i Pyttis svenska skola och se sådana musiker det blev av dem! Eller nåja, se och se, framförallt hör!

Och när det är fest, så ska det ju vara festpolonäs enligt tradition i Pyttis svenska skola. Själv minns jag inget annat än ringlekar i folkskolan, så kanske vi aldrig dansade festpolonäs på den tiden?

Det var många turer i långdansen, men både stora och små klarade sig med den äran. För skoleleverna var det här deras julfest, en fest att minnas.
Svenska festen avslutades självklart med Modersmålets sång och då stod alla upp minsann och sjöng.
En riktigt fin och hemtrevlig fest, som jag är tacksam över att ha fått ta del av.

I lördags anlände den äldsta och den yngsta. Jag hann träffa dem i dörren innan jag körde iväg till stan för att lyssna på självaste Staffan Bruun.

Han gästade bokcaféet och berättade om sin senaste bok, Bergsrådet som inte ville betala skatt. Bruun jobbar nuförtiden, som frilans. I 35 års tid jobbade han på Husis. Boken är för övrigt högaktuell med tanke på Paradisdokumenten.

Han har skrivit 13 deckare, så den här nya boken, en pikaresk, är någonting helt annat. Han är också känd från radioprogrammet Fritt fram. Ett samhällssatiriskt humorprogram med härlig musik från förr då när musiken var musik!

Efter besöket i bokcaféet var jag iväg till mataffären där jag råkade på de två yngsta sönerna och den äldres sambo. Hon var så snäll och hjälpte mej att packa allting som skulle in i kassarna. Jag var ju tvungen att bunkra upp lite inför farsdagen.

Väl hemkommen var det diskussion från och till om jag skulle följa med eller stanna hemma. Eftersom äldsta sonen bad så snällt så följde jag med till grannkommunen och på hemvägen kurvade vi via min hulda moder. Hon sov när vi kom och vi lät henne sova i 45 minuters tid innan vi till sist väckte henne så hon skulle få träffa barnbarnet. Hon hade feber så hon meddelade att hon inte kunde komma på farsdagsmiddagen på söndagen.

Senare på lördagskvällen fastnade jag framför tv:n och såg på Rebecka Martinsson. Så jag kom sent i säng, men det oaktat var jag först av alla uppe och bakade scones på söndagsmorgonen. Lite måste man ju skämma bort morfar i huset, inte sant?

Vi lyckades faktiskt med konststycket att samla alla barn runt matbordet i söndags. Härligt! Vi var nio stycken, för lilla M äter ju inte ännu sådan mat, som serverades här, tex mex. Dottern hade lagat en himmelskt god tiramisu till efterrätt. Dagen gick fort och samvaron tog slut. Huset tystnade igen när alla åkte hem till sitt. Jag fyllde diskmaskinen och satte mej sedan en stund i gungstolen och riktigt kände efter hur bra jag har det.

Och min plåtlåda då? Jo, morfar i huset mekade med den, svor och divlade här utanför garaget när det inte riktigt gick som  på Strömsö. Han blev ivrigt påhejad av sin kompis från ungdomen, som bor en bit härifrån.
- Och du som sa att Opel är en så bra bil, retades han. 
Morfar i huset spottade och fräste någonting oskrivbart tillbaka.

När han efter ett akut sjukbesök sent omsider hämtade upp mej från kursplatsen blev jag ju glad över att se min egen plåtlåda istället för fransyskan. Dock var inte allting ännu fixat på min plåtlåda. Det luktade bränt om bromsarna när vi anlände till min hulda moder. Hon kände sig lite bättre idag och bjöd morfar i huset på kaffe och mej på kakao (choklad).
Ikväll var sedan morfar i huset iväg till hallen i grannbyn och fixade på min plåtlåda, så nu är den i körskick imorgon. Och bra så, för jag skall iväg till grannstaden på jobb. Vilken tur att jag har en så händig karl. Hur i vida världen skulle jag klara mej utan honom?

Och nu mina vänner, var rädda om varandra, kramas och sprid all möjlig glädje runt er.

Ja, och förlåt att inlägget blev överlångt. Det var nog inte meningen, men...

Två tidningar

I måndags när vi var till Lembois, så var vi ju tvungna att sköta om vårt eget intag på hemvägen. På ditvägen tankade vi Adam plåtlådan och nu var det då dags för oss människor att få oss nånting till livs. 

Morfar i huset stannade förstås vid en av dessa orangegulfärgade minareter. För ser ni där får han åtminstone wienerschnitzel. Dessvärre var den nu inte riktigt så god, som han mindes, så...

Vi gick in i mataffären för vi behövde bröd och till tröst för att jag inte fick handla nånting spännande alls i Ideapark, så fick jag nu hela två tidningar!

Den här tyckte morfar i huset att jag bara måste ha.
- Aj, för den där röda Porschens skull?
- Nej, nej, ser du inte...

... dom har ju testat den nya Insignian, sa han och lät ivrig som en femåring på julafton.
Hmmm, säger jag. Jo visst är det en läcker bil, men... priset och framförallt bensinförbrukningen. Brrrr! Kanske jag hellre skulle ta den där röda Porschen?

Till all tur hann jag nappa den här tidningen åt mej själv. Hur skulle det annars ha slutat?
Har inte hunnit fördjupa mej i den ännu. Kanske det får bero till senare ikväll.

Ha nu en riktigt skön fredagskväll. Jag ska hasta iväg österut och gå på svenska festen. Ska ta med mej Astrid, så jag inte kör vilse i novembermörkret.

Lembois

I morse skulle jag ha kunnat sjunga som Jill Johnson: "Här i den stilla gryningen..." för jag steg upp tillika med solen då månen ännu sken på fönsterblecket. Det var alltså min sovmorgon det. I morgon får jag göra ett nytt försök att sova lite längre. Få se hur det går.

Apropå fönsterblecket, enligt Niklas Strömstedt bor månen  där! Och nu tycker morfar i huset att jag ska sluta spela kärlekssånger på hög volym och jag måste kanske lyda? Är väl nog bäst så fastän musik är bra både för knoppen och kroppen.

Dagarna har flutit på här med jobb och i måndags till och med lite fritid! Då startade jag först upp en ny kurs i den bästa av byar och sedan susade jag direkt hem. Här hann jag fixa två korvmackor åt mej och grabba tag i surfplattan innan Adam plåtlådans kylare vändes mot Lembois. Där är det vackert med mycket vatten och det verkar vara en riktigt livlig ort. Men min utsikt bestod igen av en byggarbetsplats, vad annat?

Den här mannen sade ifrån på skarpen att man ska ha hjälm på huvudet när man rör sig på bygget. Och självklart skall man det, i synnerhet som han viftade hejvilt med den där långa slangen. Jag vågade inte alls gå ur bilen, men morfar i huset stegade tufft förbi karlen och betongbilen. Och sen skulle ni ha sett skorna! Morfar i huset var lerig ända upp till fotknölarna.

Här byggs ett nytt våningshus och visst får invånarna vacker utsikt. Kanske man borde flytta till Birkaland? Det är både naturskönt och verkar driftigt, för här byggs en hel del. Efter att byggjärnen till mellanväggen levererats var det dags att styra hemåt. Men först skulle vi göra ett nedslag i Ideapark. Det hade morfar i huset lovat. Jag var lite skeptisk, för jag vet vad han tycker om stora köpcentra. Men vi skulle ha en gåva åt lilla M och då kan morfar i huset göra vad som helst. Så där vandrade vi omkring i en stoooor leksaksaffär. Och till all tur hittade vi det som morfar skulle ha åt den lilla. Sedan började han förstås gnälla. Nej, inte fick jag gå in i Clas Ohlson, inte i Sinelli, inte i KappAhl, osv. 
Nej, alltså inte i en enda spännande affär fick jag gå. Suck! Man ska inte ha morfar i huset med sig.
- Men du fick ju se på kläder, sa morfar i huset högeligen förvånad då jag klagade min nöd. Jo, precis genom skyltfönstren då vi hastade förbi. Och nej, vi kunde inte heller äta i Ideapark, för det fanns inget, som morfar i huset gillade. Morr! Om det inte var fel på priset så saknades hans evinnerliga wienerschnitzel. Suck!

När vi kom ut från köpcentret så började jag gå åt ett håll och morfar i huset åt ett annat.
- Nu går du åt fel håll.
- Nää, bilen är dit, sa han och viftade söderut.
- Men ser du inte att lekparken med båtar är där och det betyder att vi ska dit, muttrade jag och viftade norrut.
- Nä, vi ska dit.
- Nå, om du behöver extra motion, så...

Och jo, så travade vi på åt fel håll och jag började alltmera likna en surgurka. Till sist fick ju morfar i huset ge sig. Jag hade haft rätt hela tiden. Och av detta lärde vi oss att lita aldrig på honom då han kommer ut från ett stort köpcentra!

Ha nu en riktigt bra dag. Jag måste iväg på jobb. Vi ska ha möte med chefens chef och sedan blir det undervisning dagen lång.

Döstädning

Under veckan som gick, kom jag varje dag hem med andan i halsen. Vad månne morfar i huset nu hade grävt fram? Och felet var förstås helt mitt eget. Jag försökte nämligen introducera döstädning för honom. Han är inte mycket för nymodigheter, så han konstaterade lite spetsigt att:
- Ja, alltså ska vi då blir kvar med en omgång kläder och så mycket mat i kylskåpet att vi får frukost imorgon.
- Nej, nej, inte är det så, utan...

Så han har nu i veckan roat sig med att dels gräva i högar som både den äldsta och den yngsta lämnat efter sig då de tillfälligt bott här mellan två bostadsorter, innan de hittat ny hyresbostad åt sig. Och allt var bra så länge han höll på med sönernas saker. Men en dag då jag kom hem var han så upprörd att han knappt fick fram rösten:
- Vet du vad jag hittade idag? Jo, en stor låda full med väskor.
- Stöööön.
- Hur kan du ha så många väskor?
- Ärhm...
- Det fanns ännu prislappen kvar på några.
- Åååh, men...
- Ja, jag radade dem nu i ordning så de inte far illa.
- Tack, sa jag med min ynkligaste lilla röst.

Nu vet jag inte om jag vågar åka till jobbet längre och göra långa dagar. Under veckoslutet har jag nu funderat febrilt om jag har några gömmor någonstans ännu. I fredags hade morfar i huset i varje fall hittat en låda full med "mystiska" kläder. Han trodde att de var mina, men jag såg ju direkt att så inte var fallet, förutom en blå- och vitprickig blus, som verkligen var min och som var på tok för liten och inte riktigt min färg heller.
- Men det där är ju lådan, som skulle till Samaria, stönade jag svagt.
- Är du säker på det, frågade han misstänksamt.
- Jo, ser du inte att där är killarnas gamla jeans, en safarijacka osv.
- Är det inte dina kläder då?
- Nej, absolut inte alla de där, svarade jag och viftade lite obestämt i luften.
Nu ligger kläderna på soffryggen i väntan på en bättre låda och noggrann genomgång. Dock inte av mej. Det får nog morfar i huset sköta helt själv, så det så.
Och han är strängt förbjuden att gå in i hobbyrummet. där har han absolut inget att göra och där ska då INTE döstädas. Så det så!

En positiv sak har dock kommit fram ur den här döstädningen. Nu ska det väl äntligen gå att få upp den där garderoben i sovrummet. Vi har ju bara bott här i tre och ett halvt år, så...

Igår kväll var iväg till gravgårdarna, men eftersom det duggregnade vägrade jag ta ut min "stora" kamera ur bilen. Morfar i huset var inte riktigt nöjd.

Jag fotograferade månen här hemma istället!

Hur jag riktigt mixtrade för att få den här häftiga bilden vet jag tyvärr inte riktigt säkert. Men en fin månskenskväll var det igår.

Jag var för övrigt jätteduktig igår och tog till en UFO istället för att börja virka på någonting nytt. Visst dunkar ni mej nu i ryggen och säger: Hurra va bra!?

För övrigt, så vaknade jag igen klockan fem i morse, men den här gången var jag snäll och vände mej enbart i sängen innan jag somnade om. Det är inte mitt fel att klockan flyttas fram och tillbaka och min sömnrytm far åt pipsvängen. Att vakna klockan sex är riktigt bra, men inte direkt att vakna klockan fem.

Önskar er alla en riktigt fin start på inkommande vecka.

Inte riktigt klok

- Ska vi stiga upp nu, frågade jag förväntansfullt i morse klockan fem.
- E du inte riktigt klok, morrade morfar i huset från sängbottnen, stönade och vände ryggen till.
Höh, jag var ju pigg, som en mört och vrålhungrig. Men snällt gav jag mej till tåls och slumrade till på nytt och drömde superkonstiga drömmar innan jag strax före klockan åtta slog upp mina gråblå igen. Och då var det minsann hög tid att stiga upp ur bädden. Jag var pigg, som en mört och full av energi.

Men riktigt klok är jag nog inte och det borde ju morfar i huset ha koll på.
Igår kurvade jag via stora varuhuset mellan grannstaden och hemstaden, då jag var på hemväg från jobbet. Jag pinnade på med god fart och höll stadigt i kundvagnen. Stirrade stint på min handlingslista och försökte att inte alls se vare sig till höger eller vänster, men...

 ... det är lättare sagt än gjort! Plötsligt hade jag kommit jämsides med stora förmånliga garnkorgen och mina fötter började släpa på ett konstigt sätt. I högra ögonvrån såg jag nånting rosa och tvärnitade förstås. Och det skulle jag nog inte ha gjort, för helt plötsligt hoppade det här nystanet i min kundvagn! 100 g, tur att det fanns endast ett med den här färgen.

Självklart måste jag ju bara gräva lite, pytte lite i den där garnkorgen och hittade då de här fem övergivna nystanen med Kajo-garn, 500 g.

Och dom här två Nalle garden-nystanen såg så ensamma ut, så de fick också åka hem till mej, 200 g! Och nej, alltså, jag är inte riktigt klok! Jag håller helhjärtat med morfar i huset. Jag skulle ju bara ha gravljus, kattmat och toapapper...

Så vad lär vi oss av detta? Jo, släpp inte iväg mej och handla efter jobbet på tom mage, för då vet man aldrig vad jag hittar på att köpa!

Dagens energiskov har jag kanaliserat i tvätt och ifyllande av vårterminens kalender.

Kreativt arbete, som tog lite tid, då jag kollade och dubbelkollade. Men nu borde allting vara rätt. Tror ni att jag lyckas klämma in åtminstone tre kurser och en föreläsning till i kalendern?

Jag har också äntligen fått alla trådändar fästade i koftan samt fem knappar isydda. Inte illa! Och nu, nu skulle jag vilja virka nån liten grej innan jag tar itu med en UFO, alternativt stickar en tröja till.

I natt var det fullmåne. Kanske det var den som påverkade min tidiga väckning i morse?

Månen lyste ikapp med vägbelysningen.

Idag har vi istället haft solregn. Häftigt, men vet inte om det syns så bra på det här fotot.

Till kvällens program hör ett besök på kyrkogården för att tända gravljus. Jag känner mej inte riktigt hågad att ge mej ut i snålblåsten och regnet. Morfar i huset påstår att det går nog bra med en sydväst på huvudet. Dock kan han inte precis säga vart den gula skyddande huvudbonaden har försvunnit.

Ha nu en riktigt skön lördagskväll!

Från vårt västra grannland...

... kom lillasyster i söndags tillsammans med hela sin familj. Idag återvände de, för nu är deras höstlov slut. Vi hann träffas redan i söndags till all tur, för resten av veckans dagar har flutit på med mycket jobb och lite fritid. Veckodagarna ilar förbi med sådan fart att jag ibland undrar om stormvarning har utfärdats.

Från vårt västra grannland fick jag ett paket i söndags:

Från Torfolk gård vid Klarälvens strand...

Ljuuuuvligt, ljuuuvligt! I morgon ska jag sitta lääääääääänge vid frukostbordet och äta cream cracker med marmelad på. Nu är då frågan: Ska jag öppna alla marmeladburkar på en gång eller göra slut på en åt gången? Och ska jag alls dela med mej av godsakerna?
Stort tack till lillsyrran, som vet vad storasyster behöver!

Ja, det var alltså inte enbart inne i lådan det var fint paketerat med blommor och blader. Nej, det var redan utanpå med det här skojiga omslagspapiret. Det skall garanteras återanvändas.

Det var inte enbart från grannlandet i väster vi fick ätbart i söndags. Nej, de här granna och smaskiga godsakerna fick vi av morfar i husets lillsyrra i söndags. Nu märker ni att det är superduper bra med lillsyrror, inte sant?
Tack för de goda äpplena!

Och nu, nu ska jag iväg och hälsa på min hulda moder och se hur hon klarar av det när huset är tyst och tomt igen.

En riktigt skön helg till er allihopa!

Ett bokfynd

- Vad är det där, frågade morfar i huset med upprörd röst i morse och pekade på boken som jag slarvigt nog hade lämnat på matbordet.
- Det är en bok, ser du väl, svarade jag med skratt i rösten.
- Varifrån kommer den?
- Från bokhandeln förstås!
- Ja, men när, frågade han med kisande ögon och misstänksam stämma.
Oj, här erbjöds jag en bra chans att slingra mej ur mitt dilemma att behöva förklara. Jag kunde ju ha svarat att: "Ååh, den där är ett gammalt fynd, som jag köpte för en femma för några år sedan".
Men på något sätt ligger det där inte riktigt för mej och ärlighet varar längst, visst är det så?
- Jag köpte den i fredags.
- När hann du med det, frågade morfar i huset helt ställd.
- Såg du inte? Du var ju själv med in!

Ja, alltså jag var snabb som en vessla när jag väl fick syn på den här boken.

En femma kunde jag ju ha råd med. Däremot hade jag inte tid att bläddra ordentligt i boken. Det gällde ju att vara blixtsnabb.

Det här uppslaget hann jag se och då var saken avgjord. En femma kunde jag allt ha råd att satsa.

Jag tycker att sjalen är vacker. Nu borde då nån bara börja sticka...

När jag bläddrade ordentligt i boken igår så blev jag också förtjust i den här. Ja, alltså västen menar jag. Inte för att den där karlen ser så illa ut, han heller...

Men det lär nog dröja innan jag ger mej i kast med sådan här mönsterstickning.
Och jo, jag vet, jag ska INTE ha mera mönsterböcker. Och framförallt, jag ska INTE köpa böcker översatta från engelska till finska, men... ibland kan jag väl få göra ett litet undantag, inte sant?

Igår var jag ledig med stort L, så idag har jag fått ta hand om tvätt och inkommande veckas  kursförberedelser. I natt lyckades jag med konststycket att slå foten i sängkanten så pass hårt att det har värkt hela dagen. Morfar i huset tycker att jag borde lugna ner mej lite på nätterna och inte svänga runt så förfärligt. Men jag kan ju inte rå för mina livliga drömmar, eller hur? Och det kunde ju vara värre, tänk om jag skulle börja gå i sömnen?

Snöblandat regn har kommit ner här, så snön ligger fortfarande kvar här på framsidan av huset. Snart ska vi iväg igen med morfar i huset. Vi hade svägerskorna på besök här på eftermiddagen och det var riktigt trevligt. Har inte sett dem på flera månader. Hur kan det bli så trots att vi alla bor i samma kommun?

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka. Själv har jag sovmorgon på måndag. Mmmm, skönt!

Vinterlandskap

Så har tiden igen rusat iväg och jag har inte hunnit med, som vanligt. Jag har avslutat kurser och börjat med nya kurser och rört mej runt om i östra Nyland.

Onsdag kväll var jag som sagt iväg till den bästa av byar. Och det var riktigt trevligt att igen träffa alla ivriga kursdeltagare. Många av dem har jag ju nog hunnit träffa redan tidigare under sommaren och hösten. Kvällen tog slut alldeles för fort, för vi skulle ha haft mycket ännu att öva på. Vi kanske borde ordna ett sånt där nattligt LAN-party med lärande istället för spelande? Hur skulle det låta?

Ungdomsföreningen i byn fick diplom för någon vecka sedan. Bra jobbat och grattis till utmärkelsen!

Nu just har vi vinterlandskap här för det började snöa i torsdags. Snön gjorde hela världen ljus och vacker som ett julkort. MEN torsdagen förmörkades av den tragiska olyckan i Skogby. Sorgen och förstämningen är stor och alla vill ha svar på frågan: Hur kunde detta hända?
Att söka efter skyldiga hjälper föga. Däremot att förhindra att detta kan hända igen.

Själv höll jag på att avsluta en kurs i stan då jag hastigt såg de första nattsvarta nyhetsrubrikerna och fick hjärtat i halsgropen. Men det kunde inte hjälpas, jag måste fokusera på jobbet och få det slutfört innan jag kunde kontakta den nästäldsta. I det läget visste jag inte ännu om dödsfallen och lika så bra det. Och tack och lov för morfar i huset, som tog kontakt med sonen och kunde meddela att han är okej. Så okej de nu kan vara på hans jobb efter detta.

Mina kursdeltagare var supersnälla och gav mej den här flaskan med rosévin och Fazers blå. Tack för de goda gåvorna! Få se vad morfar i huset fixar för mat idag, så kanske vi kan öppna flaskan? Vinet passar väl till biffar, eller hur?

I det snö(o)väder som rådde i torsdags vägrade jag att åka ner till Sarfsalö utan nabbdäck, så morfar i huset fick snällt rycka ut och se till att jag tryggt nådde kursplatsen med min Adam plåtlåda, som endast har friktionsdäck. 

Medan jag undervisade begav sig morfar i huset ut på fotojakt och här är resultatet:

På en gårdsplan fick han syn på de här hjortarna, som stod och mumsade på äpplen. Att bilden är lite "suddig" beror på snöfallet.

Mitt i skogen hittade han den här gungan!

På ön finns också ett kapell...

... en klockstapel...

... och förstås en begravningsplats.

Kapellet ligger vackert inbäddat bland trädstammarna.

Och apropå träd, här ett av naturens påfund.

Ännu på sextiotalet gick det en färja över här istället för bron. Betydligt lättare alltså att ta sig till ön numera. Men vägen är så kurvig att det inte precis är ett nöje att köra, i synnerhet inte på vintern.

 Det vackert med vatten oberoende av årstiden.

Morfar i huset lyckades också få syn på fåglar. Det här är väl två gäss på väg nånstans, eller?

Och här sitter två skarvar. Dom väntar säkert på fisk.

Och vad är det här för fågel då? Kricka? And? Nån sorts höna? En sjöfågel helt visst, men hur ska morfar i huset nu få den uppskriven på sin fågellista då han inte kan identifiera den?

Det var inte enbart fåglar som trivdes i sjön. en liten motorbåt dök upp med hiskelig fart för att kolla morfar i husets förehavanden.

När båtföraren såg kameran försvann han i rödaste rappet. Brrrr! Tänk att vara ute på sjön i snövädret!

Igår var det jobb i grannstaden, som gällde. Morfar i huset hade ärende dit så jag fick både skjuts till och från jobbet. Förstås kunde vi inte så där direkt åka hemåt utan vi måste ju bara få säga hej åt lilla M också. Hon sov då vi kom, men vaknade ganska snart och då blev det fart på minsann. Hon är förstås det ljuvligaste som finns och får en att glömma allting annat.

Vi var hem ett supersnabbt varv för att se till katterna innan vi styrde kylaren mot grannkommunen och morfar i huset fick uträttat det han skulle. På hemvägen kurvade vi via min hulda moder där vi sammanstrålade med den yngsta, den nästyngsta och hans sambo. En riktigt mysig fredagskväll i trevligt sällskap blev det så där ex tempore. När vi sent omsider var hemma vid 20.30-tiden, så hade jag varit på språng ända sedan klockan 8.30 på morgonen. Håhåjaaa, och jag som inte är någon ungdom längre!

Väl hemma efter att ha vinkat av den yngsta, som återvände till sitt i huvudstadsregionen, så damp jag ner i fåtöljen och drog fram min tröjstickning. Oket blev nästan färdigt, endast sju varv fattas nu. Men dem orkade jag inte börja på igår sent på kvällen, för jag var inte på humör att räkna ut hur jag skulle minska på sista aviga varvet för att få ner maskantalet till det stipulerade 75. Jag skulle garanterat ha räknat fel och inte fått minskningarna snyggt och jämnt gjorda.

MEN det var inte bra att lämna stickningen ifrån sig så där nästan klar, för jag kunde inte sova i natt då jag bara låg och drömde om YA och jag visste ju att det var fel. Det skulle ju vara YO = Yarn Over = Omslag. Men hur jag än försökte så blev det bara YA och det är ju nånting helt annat och har inte så mycket med stickning att göra det inte.
Nu ska jag väl få ordning på tröjan snart, så jag inte behöver drömma stickiga mardrömmar igen i natt. Men innan jag börjar sticka, så är det dags för middag. Och så måste jag kolla än en gång på vilken sida knapparna skall sitta om det är ett flickplagg. På vänster sida, kanske?

Ha nu alla en riktigt fin lördagskväll!