Garnåtgång i oktober 2010

Uj, märker att jag ligger lite efter i rapporteringen så nu är det bäst att sätta fart innan året byter. :)

I oktober hann jag inte med något annat än att sticka en basker, som barnens kusin I ville ha. En likadan som den här, men lite större den här gången eftersom hon växt ur den förra.
Tyvärr har jag inget foto av årets basker, för hon tog den genast och jag har inte sett till den sedan dess.

Hur som helst, kalla fakta ser ut så här:

Modellen jag använde som underlag är nummer 2 från Moda 5/2008
Garn: Rose mohair av Novita, lila och rött
Åtgång: 40 g av vardera färgen
Strumpstickor nr 6
och
virknål nr 4

Före jul

Ja, alltså dan för dan före dan.... närmare bestämt den 21.12, i sista valetet, fick jag den här julklappshalsduken färdig. Vet inte i skrivande stund vad mottagaren av paketet tyckte om gåvan...

Modell: Tät halsduk i slätstickning

Garn: Big Ball Funny  från Schoeller+Stahl

Åtgång: 200g (1 nystan)

Stickor: 3½

Yess, ehdin saada tämän kaulaliinan valmiiksi ennen joulua.

Malli: Neuloin sileä

Lanka: Big Ball Funny, Schoeller+Stahl

Menekki: 200 g (1 kerä)

Puikot: No 3½

Håller på

På självaste juldagen lade jag upp maskor till ett nytt projekt. Visste inte riktigt vad jag skulle börja med, men visste att jag behövde nåt för händer medan min sjalstickning får vila lite. Så blev det då ett par sockor. Borde ju gå relativt fort med fyrans stickor och 7-bröders garn. Bara jag kommer över den andra sockan så... :)

Figuren utanpå sockan hittade jag från nätet, var annars? I övrigt följer jag mitt standard sockmönster, som har visat sig vara bra. 

 Funderar på om jag ändå borde ha broderat figuren på istället för att sticka den. Kanske socka nummer två får bli helt blå?
Den första sockan är förresten redan färdig och nu skall det läggas upp för nummer två om det nu inte kommer nåt i vägen före det! :)

Oj, Oj, Oj

Julfrid har det varit här på bloggen, vilket kanske märkts? Har helt enkelt inte haft tid för inlägg. Nu vill jag då för det första önska er alla en god fortsättning. Snart blir det ju helg igen. Jag hoppas innerligt att ni har haft en skön och fin jul. Veckoslutet var ju kort och intensivt.
För det andra vill jag tacka för alla trevliga kommentarer i mitt förra inlägg. Härligt med kommentarer för då orkar jag ju skriva lite till! :) 

Och nu raskt över till det som har varit. På självaste dopparedan (visst är det så dagen före julafton kallas i Sverige?) fick jag min vinst av 4U2. Härliga grejer, som jag inte alls är säker på att jag vet hur jag skall våga använda. Måste kanske gå kurs? :)

Dopparedagen var för övrigt bakdag här i huset. Ett måste eftersom det plötsligt fanns tre liter vassla att göra något med. Jag kokade alltså en bondost (äggost eller hemost, vad den nu heter i er landsända). Råddade sedan ihop en deg på två liter, som nästyngsta sonen till alla tur tog sig an, medan jag bakade tårtbotten. Själv hade jag nog aldrig orkat knåda det här...

Men han med armmuskler knådade ihop det hela och visst var det en vacker syn efter jäsningen.

Sedan blev det både semlor och bröd, här lite huller om buller. Gräddat och ogräddat.

Lägg märke till det härliga bakbordet. Utan det skulle vi nog stå oss slätt här i huset. Själv hade jag inlett torsdagen med att baka jultårtor av färdig bladdeg.

Minns ni mitt bord?

Så här snyggt blev det efter lite röjning. :)

Däremot fylldes skrivbordet ganska snabbt igen. Den här gången tröstar jag mig dock med att det mesta kommer att vara uppätet och borta senast tjugondag knut. :)

Julen är alltså förbi och det är rätt skönt. Redan på juldagen kliade det i fingrarna att få göra nåt annat än städa, baka och diska. Hör och häpna, jag satte upp en strumpstickning. :) Skall återkomma med bild i ett senare skede. Två julklappar har jag lyckats tappa bort totalt utan att hitta dem. Misstänker att de dyker upp till midsommar. Om jag ids städa då vill säga. :)

Svärsonen och dottern gillade sina hemstickade sockor, som de fick i julklapp, och det var ju bra. Borde kanske ha stickat flera par för att ge bort?

Kaos!

Åh, jag har vunnit superfina stickmarkörer hos Annikas Allehanda. Vilken turgumma jag blivit, för i går damp vinsten från 4U2 ner i brevlådan.

Tusen tack.

Mitt i kaoset passar jag nu på att önska er alla 

EN RIKTIGT SKÖN OCH FRIDFULL JUL!

Alder meir

Ja, nu drog jag till med lite dialekt här. Alder meir betyder förstås aldrig mera och det har varit mitt mantra de senaste dagarna. Dyrt och heligt har jag lovat mig själv att bli en bättre människa (läs ordningsam) för så här kan det ju inte få se ut?

Här är ändå mina mönstertidningar snyggt sorterade i rätt hög. Ni skulle sett högarna innan. Men nu borde de ännu försvinna som genom ett trollslag. Det vill säga, de borde hamna i pysselhyllan där de hör hemma. Här vill jag ha en julduk och en amaryllis. En skål med godis skulle ju inte vara helt fel heller...

Två på en gång

I måndags dök mina fina tröstepriser upp i postlådan.

Så glad jag blev. Tack än en gång.

Det fina korset fick jag av Rosor och Spetsar.

Och den här rara tjejen kommer från Maria med bloggen Distressed Desserts. Ska bli spännande att använda henne. Har lite idéer, men inte rätt utrustning.
Nästan som för tidig julafton hos mig, inte sant?

Efter

Hinner egentligen inte med nånting alls längre. I dag stod det på vår att-göra-lista, att jag skulle baka en sherrykaka och börja paketera julklapparna. Inget av det är gjort. Dottern kom på besök så det blev lite annat program.
Fick dock en halsduk färdigstickad nu i kväll.

Och så här snyggt såg faktiskt mitt skrivbord ut i dag:

Om ni tror att jag gillar Nalle Puh, så tror ni faktiskt rätt. :)
Mina anförvanter tycker därför att det är lätt att glädja mig.
Bry er inte om plastkassarna under skrivbordet. Så fort jag tar itu med att paketera julklapparna försvinner kassarna. Hoppas att det blir före julafton. :)

En sån tur

Åh, jag måste gnugga ögonen flera gånger, nypa mig i armen för att kolla att jag var riktigt vaken och sträcka mig långt över tangentbordet för att få näsan fast i skärmen. Allt detta för att inte ha tagit miste. Länken kollade jag minst sju gånger, för tänk om det var någon annan Inge.
Men gott folk, jag vann i 4U2:s lotteri. Och den här gången är det inget tröstepris. Tänk att jag hade en sån tur. TACK!

Och tur var det att jag har något att glädja mig åt, för pinsamt nog har jag lyckats förlägga min julklappsstickning. Nej, nej, det är inte avsiktligt, men jag har ju röjt upp på skrivbordet och satte den halvfärdiga stickningen på en säker plats. Sådant är alltid farligt. Ja, städning över huvudtaget är farligt skulle jag vilja påstå. Inte nog med att man får fullt av damm i näsan, sträcker sig längre än armarna räcker till, får sendrag eller trillar ner från kökspallen (stegen,. högstolen eller vad ni nu kallar den där tingesten som behövs när man klättrar längs med väggarna och försöker skura) så förlägger man alltså viktiga saker. Och värst av allt, man har inte tid att vare sig sticka eller blogga.

Snopet fick jag lägga upp en ny stickning, men att det harmar. ½ socka skulle varit mycket trevligare att sticka än ett helt nytt projekt. Halsduken jag lade upp får bli en nödlösning. Inge bra alltså. :)

Mardröm

I morse vaknade jag före halvsex alldeles skakig ur en dröm. Mitt garnlager hade svällt ut till 120 kilo! Hurra, fantastiskt skulle kanske vara den rätta reaktionen? I synnerhet som allt det ulliga gulliga var snyggt sorterat i härliga hyllor i ett stort ljust och rymligt rum. Vem skulle inte vilja ha sådana möjligheter, istället för de där plastlådorna som lite vilset seglar omkring lite varstans?

MEN, men... det fanns för mycket att välja på. Jag drabbades av stickkramp. Visste absolut inte vad jag skulle börja med eller vilket garn jag skulle välja. Kan det bli värre?

Jo, det kunde det ju förstås, eftersom förnuftets röst trängde sig fram mellan drömsjoken. Hur skulle jag hinna sticka upp 120 kilo? Jag fick sådan skrämselhicka att min sömn förstördes och jag var tvungen att gå upp ett varv och lugna ner mig innan jag återvände till min varma sköna säng. :)

Och hur lång tid skulle det då ta för mig att sticka 120 kilo? Om jag ser till de senaste två årens garnåtgång på runt fem kilo/år, så vänta nu.... 24 år.... Milda makter, ni förstår att kallsvetten rann. :)
Måste nog ge mor min helt rätt och hela tiden rabbla: "inte mera garn, inte mera garn, inte mera garn..."

Förra söndagen gick det dock på tok och de här två nystanen hoppade i kärran.

Visserligen är det här ju riktigt sådana där bra-att-ha-nystan, men de borde redan ha varit uppstickade (eller heter det slutstickade?) för att hinna med i julklappssäcken. Suck.

Väl bäst att jag helt och hållet struntar i kaoset i dag och sätter mig ner och bara stickar och stickar och stickar... :)

Och vad pågår här?

Ja, det kan man fråga sig och samtidigt konstatera att här är det kaos. Det är det här som kallas städning. :) 

När ett ställe är tomt, i det här fallet mitt skrivbord, passar det ju bra att ösa på med grejer igen. Vad tröstar det mig att databordet är snyggt och tomt?
 

Vem vill komma hit och ta itu med de här högarna, medan jag är i simhallen?

Ei voi olla totta

Oi, oi, oi, ei voi olla totta. Tänään sain viimeinen SNY-paketin ja paljastuskirjeen. Ajatella että paketti oli lähtenyt eilen klo 16.38 Varsinais-Suomesta ja oli jo tänään täällää. Kyllä posti kulkee...
Vaikka olo on vähän haikea olen tietysti ikionnelinen paketin sisällöstä. 

Lämpimät kiitokset Helmille. Olen aivan otettu. Olet osannut lähettää todella ihania lähetyksiä.

Marimekon kauniissa laatikossa oli 2 kerää Austermannin Kid Silkiä. Kaunis punainen väri ja niin pehmoinen. Kauniit servetit, Pentikin, ja yhtä kaunis tulitikkurasia. Kaunis joulukortti. Ja candypussissa minun suosikkinamusia, vadelmaveneitä. Nam, nam. Muutama on vielä jäljellä. :)
Ja sitten siellä oli minulle uusi tuttavuus, mihin sitä käytetään? En ole ennen nähnyt.

Idag fick jag ett underbart paket av min hemliga finska stickvän.
- Det kan inte vara sant, utropade jag då jag granskade poststämpeln. Skickat i går 14.12 kl. 16.38 från Egentliga Finland och redan framme idag. Visst har vi bra postservice?
Det var sista paketet i den här bytesomgången så det är lite vemodigt. Helmi, var min hemlis, och hon lyckades verkligen glädja mig med alla fina paket. Ett stort och varmt TACK till dig Helmi.

I Marimekkos röda postpaket hittade jag: 2 nystan av Austermanns Kid Silk. Så mjukt och i en vacker röd nyans, som jag haft svårt att fånga med kameran. Vackra servietter från Pentik och likaså en vacker tändsticksask. Nåt som verkligen behövs nu i ljuständartider. Ett vackert julkort och ett brev med avslöjande av hemligheten. En Candy-king påse full av mitt favoritgodis; hallonbåtar. Smaskens. Det finns faktiskt några kvar ännu, tro det eller ej. Nästa år skall jag igen bli en bättre människa och då ska jag gå i godisstrejk, tror jag. :)
Och sen en lite mystisk grej som jag inte har sett förut och som jag genant nog måste erkänna att jag inte vet vad är. Nån som kan hjälpa mig?

Extrapris

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lyckats knipa ett vackert extrapris hos Rosor och spetsar. Tänk att jag kan ha en sån tur. Tusen tack för vinsten.

Tröstepris

Tjohooo, jag har vunnit ett tröstepris i utlottningen hos Distressed Desserts. TACK!
Kan Luciadagen bli bättre?

En viss sorts människor

Ja, alltså bliven icke förskräckta (nu lät jag nästan som ängeln i julevangeliet, inte sant?), jag är inte rasist, men...

Under höstens lopp har en livssanning blivit alltmer tydlig för mig:
Skapande människor är godhjärtade och givmilda.

I höst och vinter har jag haft förmånen att dels få vara med i två stickcaféer; det ena i den reella världen på Café Vaherkylä, det andra virtuellt på Facebook, och dels har jag haft glädjen att ingå i en vävkurs. I alla tre grupper är alla medlemmar vänliga, hjälpsamma, uppmuntrande, givmilda och godhjärtade.

Visst känner ni igen er?

För mig är den här samvaron viktig, dels som inspiration och kunskapskälla, men framförallt som ett MEGASTORT bevis på att det finns godhet i världen. Jag kunde ge er hur många exempel på det här som helst, men skall hålla mig till några.

I vävkursen fick jag som nybörjare väva först. Medan andra hjälptes åt med revning, bomning och vad allt det nu heter, fick jag sätta mig vid vävstolen och genast börja. Alla deltagare i kursen har varit hjälpsamma och villigt förklarat allt jag undrat över, även saker som är självklara för dem, som har hållit på länge. Och förstås har jag fått många uppmuntrande ord på vägen.

I stickcaféet råder samma anda. Alla delar med sig, visar nya garn, böcker, tidningar eller mönster vi har hittat. Ingen behöver vara rädd att köra fast för, förutom vår ledare finns det alltid nån på plats som uppmuntrande visar hur man kunde gå vidare. Trevligt nog går vårt stickande på tre språk: svenska, finska och engelska. Det sistnämnda för att vi har med en kvinna hemma från Spanien. Hennes uppläggning är sevärd.

Och så då ni/vi alla som stickar/virkar/mm. för andra och ger bort som gåvor eller till välgörande ändamål. I vårt stickcafé fanns det inom loppet av en vecka över 20 par sockor till en okänd soldat. Det är soldathemssystrarna i Finland, som firar sin 90-åriga verksamhet genom att skänka alla soldater hemstickade sockor. De som hemförlovas efter värnplikten får ta sockparet med sig hem.

Och i det virtuella stickcaféet råder samma vänlighet och uppmuntran. Även där delar människor med sig och det fungerar förvånansvärt bra fastän alla sitter hemma för sig och stickar.

Givmildheten hos kreativa människor kan ni ju kolla in här i högra sidkolumnen i min blogg. Så många som lottar ut gåvor av varierande slag. Tack, tack.

Så till något helt annat, det vill säga det som är på allas läppar. SNÖ. Inte mera av den varan nu, tack. Jag vill ha tillbaks far i huset i min säng och inte ute med traktor och snöslunga dag och natt.

Men vackert snöinbäddat står vårt gamla knotiga äppelträd.

En award

Har fått en award av Bettan. Tack. 

Och nu borde jag nämna tre egenskaper, nånting om mig själv alltså. Huu, så svårt. Får göra som andra damer gjort före mig, dvs fråga far i huset. Han påstår att jag är:

• intelligent
• godhjärtad
• envis

Vete sjutton om det stämmer, men måste väl lita på honom.

Jag låter awarden gå vidare till:

Bondmooran

Anelia

och

4U2

Garnåtgång i september

Suck! Bondmooran säger att hon är endast en dag efter i tidtabellen. Själv ligger jag hästlängder efter. Jobbet har tagit sin tribut med intensiv undervisning, kvällsarbete och extra uppdrag under ledigheten. Därför ligger jag både rejält efter och får inget ur händerna.

I september lyckades jag med den stora bedriften att sticka ett par sockor och fick hela 84 gram garn att gå åt. Inte mycket att hänga i julgran, men bättre än inget i varje fall.

Ännu en mässa

I lördags susade jag iväg till huvudstan för där pågick ELMA- och hantverksmässan. Uj, uj, jag skulle ju inte... Men jag hade ett uppdrag att utföra så det var ju bara att offra sig, eller hur?

Det mesta gick snabbt och behändigt, om man bortser från att min stackars plåtlåda fick parkeras på nästan två kilometers avstånd från ingången. Och vinden blåste kall genom märg och ben. Stressade föräldrar drog iväg med barn som protesterade i högan sky eller skallrade tänder så det lät som mopedknatter.

Mässor är mässor och mycket trevligt och intressant fanns det att se på. Tyvärr ringde min mammas ord i öronen: "Du behöver inte mera garn, du behöver inte mera garn, du behöver inte mera garn.... "
Idiotiskt nog fick det mig att helt strunta i Rose Mohair-nystanen för 1,50 euro/50 g på Novitas avdelning.
Och stönande tråna hos LankaMaailma, som hade åtminstone två stora korgar fulla med härliga garner för samma 1,50 euro/nystan. IIIK! Jag får ännu knip i magen bara jag tänker på det...

Men jag var ståndaktig som en tennsoldat. Hoppas mamma blir nöjd nu? :)
Fast ingalunda kunde jag nu komma tomhänt hem från Helsingfors. Hur skulle det ha sett ut? Jag hade fått skämmas ögonen ur mig.

En så här vacker påse med Ellus kontaktuppgifter måste jag ju bara ha. Och inte kunde jag ju tigga till mig en tom påse heller, så det var nog inte helt fel med lite engelskt tweedgarn. Det är ju bara 375 gram och kan användas till... hmm...ja till....
Eh, det får nog tiden utvisa.
Men en riktigt trevlig idé för julpåsar. Nu ska jag bege mig iväg på jakt efter bruna påsar och så tova lite trevliga grejer och förse påsarna med paketkort. Men vad sjutton skall jag lägga i dem när inget har blivit färdigt stickat?

Sedan gick det tyvärr så tokigt att jag föll för hans bruna varma ögon och vips hade jag blivit ägare till de här tre nystanen med alpackagarn från Peru. Det var rena rama trolleriet, ska jag säga.

Och förstås ångrar jag mig djupt... Nu vill jag ha mera fina knappar från Sinelli. Har kommit på en massa jag kunde använda dem till...