fredag, april 17, 2026

Litet påskpyssel

För andra natten i följd har jag drömt om bastu. Tyvärr har det under båda nätterna inte gått att komma in i drömbastuna. I natt var det så mycket bråte framför den bastanta bastudörren, så bastubadandet förblev just precis en dröm. Varför jag har drömt om bastu är en gåta. Bägge nätterna har också döda människor figurerat i mina drömmar. Om man drömmer om de döda blir det illväder, sa alltid min svärmor, salig i åminnelse. Mycket riktigt, så regnade det faktiskt lite igår kväll, men inget oväder, tack och lov. Bisin min hann få våra 27 första potatisar i jorden. I ena odlingslådan hittade han en stor fin tuva med gräslök. Tjohooo!

Det där med att spå väder gjordes ju förr med bondepraktikan och inte drömmar om döda. Men frågan är om nånting alls stämmer nuförtiden då miljön inte längre är vad den har varit. Vagt minns jag från barndomen att 40 stenar skulle plockas in och sedan kastas ut för varje frostnatt som kom före midsommaren. Men från vilken dag man skulle börja med stenarna minns jag inte. Få se nu då om potatisarna klarar sig.

Ibland är det tur att det finns internet, för nu fick jag reda på att de fyrtio frostnätterna hänger samman med vårfrudagen 25 mars. Om den natten är kall får vi 40 frostnätter. Minns ni hur det var den 25 mars?

Under påsken gjorde jag inga gula alster. Nej, jag stickade de här små sockorna istället:

Lise-Lottes små sockor
Start: 02.04.2026
Färdig: 06.04.2026
Garn: Baby Merino från DROPS
Åtgång: 22 g
Stickor: 2½ 
Mönster: Kardemummantalo
Designer: Piiku Pikkuinen

Tyvärr glömde jag mäta lilla T:s fot då vi träffades på påsklördagen. Så ni må tro att jag var lite orolig, för jag tyckte att sockorna såg så oerhört små ut. För säkerhets skull skickade jag iväg dem per post. De små växer med sådan raketfart att det är svårt att beräkna storlekar. Och jo, jag vet, jag borde ha stickat tågsockor. Då skulle sockan ha vuxit med babyns fot, men... ja, jag blev så förtjust i de här sockorna. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att sticka dem. När de blir för små kan ju dockan eller nån annan baby få dem, eller hur? Alternativt kan de sparas som ett minne, en påminnelse om hur liten man en gång har varit.

Nu ska jag leta efter fyra knappar, så jag får mitt vita sommarprojekt färdigt. Det blev till att sticka lite bakåt igår igen då jag inte alls var säker på var knapphålen skulle placeras. Hoppas att det nu blev rätt. Om inte, så får jag väl hitta på någonting.

Önskar er alla en mysig fredagskväll. 

Inga kommentarer: