Bottenleverans

Oj, så jag fick fundera, men man får ju inte vara dum. Eller ja man kanske får, men det passade åtminstone inte mej igår. Jag hade lovat baka kakbottnar till dagens födelsedagskalas, men hur skulle jag göra med mitt uppskurna finger? Jag ville ju inte ha blod i smeten. Jag är inte särskilt praktiskt lagd, inte alls på långa vägar så som bisin min är. Han behöver bara se på lite metallskrot, för att genast veta vad han kan göra av det. En gång fixade han faktiskt en strejkande tvättmaskin med en liten legobit. Om han överhuvudtaget skulle vara intresserad av datateknik, så skulle möjligheten att skriva ut reservdelar med en 3D-printer vara en stor glädje och lättnad för honom. Nu vågar jag inte ens knysta om att vi kunde ha en sådan skrivare, för jag vet precis vem som skulle få sköta den utskriften. Då försvinner både husfriden och min sticktid, för är det nånting bisin min är dålig på, så är det att förklara. Han ser ju precis hur det ska göras och hur det borde göras medan jag står med armarna raka och inte har sett ett dyft.

Jag kunde alltså ha frågat bisin min om råd för hur jag skulle hantera mitt blödande pekfinger. Men efter det där när han sa att min blåsvarta skadade och nagellösa stortå skulle amputeras, litar jag inte riktigt på hans hälsokunskaper.
Nu fick det alltså lov att bli en bra kvinna reder sig själv och i det här fallet utan bisin min. Men hur skulle jag göra?

Jo, jag klippte av ett finger på en plasthandske, som blivit kvar från yngsta sönernas grillning en sommar här hos oss. Tjohooo! Nu gick det att baka! Och vet ni vad? Jo, bisin min är riktigt imponerad av min fiffighet. Få se nu sen om det går att få bort kompressen utan att det börjar störtblöda igen. Bisin min föreslog att jag ska blöta upp kompressen försiktigt och sen dra bort den. Undrar hur länge det räcker innan såret växer ihop.

Sent igår bakade jag bottnar till Pinocchiotårta eller Brittatårta eller Britatårta eller sommartårta eller... Kär tårta har många namn.
Den här bottnen ska nästyngsta sonen fylla med det han vill ha emellan.

 

De här två bottnarna med flagad mandel på kommer sonens fru att fylla med det hon vill ha emellan. 💕

Igår morse hade jag tagit ut ett paket smör från kylskåpet. Smöret ska vara rumsvarmt för att kunna röras poröst tillsammans med sockret i sockerkaksdelen av den här marängtårtan. Smörpaketet levde farligt, för varje gång bisin min fick syn på paketet på arbetsbänken sa han:
– Sidu, nån ha glömt smöret här.
Jag hojtade att han skulle låta bli mitt smörpaket, för det skulle inte vara i kylskåpet när jag behövde det rumsvarmt.

Mitt bakande blev rätt sent, för äldsta sonen behövde köket på eftermiddagen för att fixa middagsmaten, tagliatelle med köttfärsröra. Jag lät honom förbli i den tron att mitt pekfinger inte klarade av hushållssysslor. Lite småfräckt av mej, eller hur? Men jag tog snällt hand om disken.

Strax efter 22:30 igår kväll skedde bottenleveransen till grannbyn. Då hade jag tagit ut den tredje tårtbottnen från ugnen. Bisin min var hjälpsam nog att köra mej, så jag kunde hålla den ena bottnen i famnen medan de andra två fick åka på baksätet. Han skulle kolla vad han lämnat ute när han var där på dagen och sysslade, så vi slog två flugor i en smäll. När vi vände hemåt var himlen alldeles röd i öster, som om solen redan var på väg upp.

Äldsta sonen var hjälpsam igår på eftermiddagen och körde in till stan för att komplettera lagren här hemma.

Förutom matvaror och kattmat, kom han överraskande hem med den här tidningen. Här finns mycket intressant att läsa, till och med för bisin min, som inte är intresserad av dejting, men nog av bilar.

Nu är det dags för dusch och sen småningom iväg på kalas. Ska bli spännande att se hur tårtorna ser ut.

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!