Mardröm

I morse vaknade jag före halvsex alldeles skakig ur en dröm. Mitt garnlager hade svällt ut till 120 kilo! Hurra, fantastiskt skulle kanske vara den rätta reaktionen? I synnerhet som allt det ulliga gulliga var snyggt sorterat i härliga hyllor i ett stort ljust och rymligt rum. Vem skulle inte vilja ha sådana möjligheter, istället för de där plastlådorna som lite vilset seglar omkring lite varstans?

MEN, men... det fanns för mycket att välja på. Jag drabbades av stickkramp. Visste absolut inte vad jag skulle börja med eller vilket garn jag skulle välja. Kan det bli värre?

Jo, det kunde det ju förstås, eftersom förnuftets röst trängde sig fram mellan drömsjoken. Hur skulle jag hinna sticka upp 120 kilo? Jag fick sådan skrämselhicka att min sömn förstördes och jag var tvungen att gå upp ett varv och lugna ner mig innan jag återvände till min varma sköna säng. :)

Och hur lång tid skulle det då ta för mig att sticka 120 kilo? Om jag ser till de senaste två årens garnåtgång på runt fem kilo/år, så vänta nu.... 24 år.... Milda makter, ni förstår att kallsvetten rann. :)
Måste nog ge mor min helt rätt och hela tiden rabbla: "inte mera garn, inte mera garn, inte mera garn..."

Förra söndagen gick det dock på tok och de här två nystanen hoppade i kärran.

Visserligen är det här ju riktigt sådana där bra-att-ha-nystan, men de borde redan ha varit uppstickade (eller heter det slutstickade?) för att hinna med i julklappssäcken. Suck.

Väl bäst att jag helt och hållet struntar i kaoset i dag och sätter mig ner och bara stickar och stickar och stickar... :)