Varning utfärdas: Detta är ett lååååångt och förskräckligt inlägg!
Har dragit mig för att bekänna mina garnförsyndelser i juni, men ärlighet varar längst eller hur? Dessutom kan jag ju fungera som varnande exempel för andra. Och det är väl bra eller hur?
Alltnog, det hela började lite smått oskyldigt med att jag inför min mor klagade min nöd över mitt garnlager, som aldrig tycks innehålla just det garn jag skulle behöva till planerade projekt. Känns det igen? Dessutom hade jag missat en rea på -20% på just det spanska garn jag ville testa att virka en väska av. Bu-ääääh.
- Du behöver inte mera garn, utropade min mor förskräckt.
Nå, min mor är ju ändå världens snällaste, hjälpsammaste och vänligaste människa, så hon rev upp sitt eget stickprojekt och gav mig fem nystan med Novitas flip-flop-garn.
Sedan var jag plötsligt tillbaka i mataffären och där fanns korgen med förmånliga spanska garner. Caféet skulle upphöra. Och klart jag måste hjälpa till med att tömma hyllorna, lite medmänsklighet behöver jag väl ändå visa? :) Resultatet av min godhet såg ut så här:
Här de spanska garnerna från Katia.
Och eftersom jag ju ändå mest verkar använda Novita-garner fick en del nystan av den sorten också följa med. Alla de här nystanen var -20%. Vackert så.
Men nu hade jag ju fått upp garnvittringen så jag skenade iväg till stadens ena lopptorg. Och nej, jag skulle absolut INTE ha nånting, inte köpa något över huvudtaget (korsade fingrar bakom ryggen). Men det var ju inte mitt fel att det fanns så mycket intressant på loppiset. Tur att jag redan från början tog en kärra, för en liten korg på armen skulle inte alls ha räckt till. :)
Nån som kan förklara varför andras restgarner är så mycket intressantare än ens egna? Den här påsen med garn kostade 5,- euro och det ena bomullsgarnet kom genast i användning.
I samma bås hittade jag de här gula nystanen med mattrasetrikå. Hela 2,8 kg. Måste ju bara ha den där plastpåsen. Och lugn bara lugn, lämnade kvar påsen med vita likadana nystan. Och attans att jag ångrar mig nu. :(
Det här hittade jag också i samma loppisbås. Vet inte riktigt till vad jag skall ha det, men alltid kan det ju vara bra till nånting, kanske i vävsalen?
Det fanns ju förstås massor av annat intressant i loppisbåsen:
Bland annat de här tidningarna för 20 cent/styck.
Och i dem fanns mycket intressant:
Nu är jag illa ute, som börjar titta på sådana här evighetsprojekt. Tycker att det räcker riktigt bra med
Karhutröjan.
Men visst skulle det vara härligt att försöka sig på en sån här mönsterstickning.
Här en rolig idé: Virka runda trafikmärken för att lappa byxorna. Det var då det, men varför inte helt gångbart ännu idag?
Den här pärmen innehöll åtta tidningar från år 1992 och gick lös på 1,50 euro. Självklart hamnade den i min kärra. :)
Lyckligtvis fanns det endast en dubblett = jag har tidningen från förut. Ibland är det bra med gott minne ska jag säga.
I de gamla tidningarna finns faktiskt allt möjligt matnyttigt. Undrar om jag borde dra fram symaskinen? :)
I juni hann mamma och jag också med att avnjuta fiskbordet i
Bruket tillsammans med andra glada damer.
Efter lunchen åkte vi iväg till lilla garnaffären i Pyttis. Min mamma gav mig hela 100 euro för inköp av garn. Detta utan att alls fundera över vilka faror och frestelser hon utsatte mig för. Huuu!
Vet inte om mamma blev besviken, men jag nöjde mig med de här två härvorna med mattrasetrikå på 1,8 kg. Tänkte att de går bra ihop med de gula som jag hade fyndat på loppis.
Att det sedan dagen före midsommar fortfarande fanns kvar garn i en korg utanför caféet i mataffären och nu -50% är en helt annan historia, som jag inte ska gå in på här...
Har inte ens vågat räkna hur mycket jag nu har ökat på garnlagret. Kanske jag själv borde öppna affär? :)
