- Vad håller du på med nu, frågade hon, när hon i torsdags sprang på mig i affären utan garn. Kände mig genast skyldig där jag stod och grunnade över en purjolök. Tänk om man inte fick ta den? Kanske jag omedvetet sabbade ekosystemet?
- Ja, alltså, vad stickar du nu menar jag.
- Nu just, ingenting, men jag ska börja på ett par benvärmare, tror jag.
- Ja, alltså, vad stickar du nu menar jag.
- Nu just, ingenting, men jag ska börja på ett par benvärmare, tror jag.
Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha vågat erkänna att jag fortfarande höll på med sockskaften som jag hade med till stickcaféet för två veckor sedan. Men, men... nu just slukar arbetet all fritid, nästan, för resten av tiden får familjen och så är den slut. Själv får jag ingenting i den vägen, alltså fritid. Men vänta bara, snart blir det andra bullar av, tror jag...
Ena sockskaftet är förresten färdigt och det andra nästan, men tyvärr måste jag sticka lite bakåt, för det blev fnurr på mönstertråden. Suck.
Vet inte om de här sockorna blir färdiga, för i lördags började jag faktiskt på ett par benvärmare. Ack ja, ack ja...
Vet inte om de här sockorna blir färdiga, för i lördags började jag faktiskt på ett par benvärmare. Ack ja, ack ja...
Passar också nu på att allra ödmjukast be om ursäkt för att jag varit så slarvig med att kommentera alla era fina bloggar. Jag läser aktivt, men sen vill det liksom inte bli tid över för meningsfulla kommentarer.
4 kommentarer:
Sånt händer! Ibland måste man byta arbete för att få inspiration till det man höll på med. Lycka till! =o)
Tack! Det är sant. Huvudsaken är ju att det inte blir mycket ogjort liggande. Efter några års paus på ett sånt arbete kan det vara svårt att återgå till projektet.
Hon som sprang på dig i affären utan garn kände igen sig när hon läste ditt inlägg - så: hälsningar! Ja, min fråga var väl en aning konstig där du stod och valde purjolök, men jag hade stickning i tankarna just då och var bara lite nyfiken på vad du hade hittat på att sticka sedan vi senast sågs på stickcaféet. Men: så tokigt det kan bli...
Ingen fara, det är härligt att människor är intresserade av det man håller på med. Själv är jag ju likadan. Prima blev det ju när jag stod och funderade på nåt helt annat. Och inte är det ju nåt att skämmas för heller att jag börjat på nytt projekt. Ofta måste man ju ha flera för att orka med de där som blir "tråkiga". En riktigt trevlig helg till dig och hoppas vi ses snart igen.
Skicka en kommentar