Mycket stolt

I lördags var jag på Elmamässan i Helsingfors. Intryck från den kan ni läsa i min andra blogg, för där uppdaterade jag igår.
Men mycket stolt, ja, för att inte säga oerhört stolt kan jag konstatera att endast 2 nystan garn följde med hem! Vad sa ni nu då? Det trodde ni inte om mig!! :)

Visst är garnet vackert? 200 g blev det av det här fina garnet. Min kollega övertygade mig om att detta är rätta färgen när jag tvekade en aning. Det ska inte bli till sockor. Nej, det är för tunt till det, men precis lagom för en sjal. Ser framför mig en stickad sak med ökningar i sidan och mitten. börja vid spetsen med 5 maskor på femmans stickor och sedan sticka så länge tills jag är nöjd. Låter det som ett bra förslag?
De fyrkantiga strumpstickorna i trä, nr 4, är rena rama impulsköpet. Men kanske inte så illa?
Två fina böcker hittade jag också. Den med virkade rutor kostade 15,- och den fina boken om pärlstickning och -virkning hittade kollegan i en tio euros låda. Och det var ju som hittat för mig. I stiockcaféet skall ju ett av årets tema vara pärlstickning. Jag har bara inte kommit så långt, för jag jobbar alltid när det är café.

Mycket bra med kolleger. Isynnerhet som hon också lånade mig fem euro, när jag plötsligt kom ihåg vad det var jag egentligen skulle spana in där på mässan: Papperssnöre.

Vid det laget hade jag alltså gjort av med mina kontanter och i det här ståndet gick det inte att betala med kort. Men jag fick mitt snöre med guldglitter i. Nu behöver jag inte oroa mig för att det skall ta slut under vävningen. Och blir det över vet jag redan till vad det skall användas. Så det så!
Kollegan hade laborerat på outlet-avdelningen tidigare och visste att vi bör gå dit. Fick Lumene kroppssmörja, duschkräm och handkräm till det facila priset av tio euro. Skulle också ha fått läppstift för en euro, men när har ni sett mig använda sånt? Precis, det hör inte till det jag smetar på mig. Jippii, alltså nu hade jag sparat en hel euro.
Ajjo, lite julklappar hittade jag också och ännu fler skulle det kanske ha blivit, men vi ska ju inte ha julklappar i år heller...

Reflektioner från igår: Bussen hade konstiga ljud varje gång den stannade in. När jag skulle stiga av i Helsingfors upptäckte jag att jag glömt lägga på säkerhetsbältet. Ooops. Jag drabbades av akut dåligt samvete. Tänk om det var därför ljuden hördes?
Nåja, på hemvägen fanns ljuden kvar trots att jag hade på säkerhetsbältet, så...

Sedan börjar jag känna mig lite konstig. Nästan alla kom i par till bussen igår. Och jag var som vanligt ensam. Hur kommer det sig att ingen av mina vänner är intresserade av hantverk? Fast nu gjorde det ju inget, jag fick ju sällskap av min kollega efter att jag virrat omkring ett tag på egen hand. Hon höll bra uppsikt över mig, men även utan henne hade jag nog inte köpt mera garn. Det bästa av allt är ändå att hon uppmanade mig att ta med en stor väska, typ Ikea när jag skall till Tammerfors i fredag. Och ja så ska vi göra ett gemensamt lokalt garninköp, så...
Säger bara det, hur skulle jag klara mig utan mina kolleger?
Eller utan mina bloggisar för den delen? Skulle vara jätteensamt att sitta och pyssla för sig själv utan feedback och ivriga tillrop. Tack för att ni finns!

Det goda hade mässbesöket ändå med sig, att jag igår satt och stickade envist på benvärmarna. Tror att den ena snart är lagom lång, ska kolla lite på nästyngsta sonen imorgon. Han borde vara i samma storlek, som mottagaren, så han får agera provdocka.