Benvärmare

Så här på årets första dag skall jag för det första önska er alla ett

RIKTIGT GOTT NYTT STICK- VIRK- VÄV- OCH PYSSELÅR 2012!

Hoppas ni har avgett en massa kreativa nyårslöften. Strunt i det där löftet om att INTE köpa garn alls i år förrän det gamla är använt. Ett sådant löfte är ändå dömt att misslyckas om man är en riktig garnoman, inte sant? :)

För det andra skall jag servera er lite gammal skåpmat från förra året. Inser att jag inte alls har berättat om de tre par sockor jag stickade före julen. Inget mera upphetsande än helt vanliga herrsockor med lite restgarnsränder på skaften. De sockorna är redan ett minne blott. Tyvärr aldrig fotade och garnmängden inte uppvägd eller ens avdragen från lagret. Synd, där hade jag fått ett litet minus i alla fall. Återkommer senare till det där ökända garnlagret. Suck!

Angående sockorna ännu, så lyckades jag tillverka dem i största hemlighet.
- Aj, du har riktigt köpt stickade sockor, utropade far i huset när han öppnade sitt mjuka paket på julafton. Nästyngsta sonen, som också fått sig ett par, protesterade vilt:
- Ser du int att mamma har stickat dem själv?
Lite stillsamt försökte jag förklarar att varje gång far i huset varit borta har jag i smyg stickat på sockorna medan hushållet har fått förfalla. Yngsta sonen, som är klipsk, konstaterade genast:
- Aha, därför har du alltid haft så bråttom till stickcaféet.

Att jag hade missat lite i min sockiver insåg jag smärtsamt då vi var bjudna till svägerskan på julkaffe i tisdags. Hon drog fram ett par blå med långt skaft, som jag stickat åt henne till födelsedagen år 2009. De var för trånga redan då och har fått ligga till sig i lugn och ro. I tisdags kom hon ihåg dem och beklagade sig samtidigt över att hon inte har sockor med korta skaft. Då kom jag ihåg att hennes julklappssockor aldrig blev inpackade. Vi böt vår sedvanliga konfektask i år igen. Hon fick Fazers blå och vi fick en Aladdin. Julklappen får nog nu bli till födelsedagspresent i april istället. Kan ni vänligen påminna mig sedan, så jag inte glömmer bort det hela igen.
Och de där blå sockorna då? Jo, dem fick I och hon var jätteförtjust. Den stackaren hade ju önskat sig nya lila tovade vantar till julklapp. Men något sådant hann jag aldrig med, tyvärr. De jag hade stickat åt henne år 2009, var nu urväxta. Hu, vad fort tiden går.
I:s lillebror såg mig djupt i ögonen och bad om att få ett par stickade svarta vantar. Tyvärr hann jag inte med det heller. Men kanske det skulle kunna vara årets två första nya projekt? Garn lär ska finnas i mitt lager. :)

Men nu har jag hållit er länge nog på sträckbänken, så det är hög tid att komma fram till ämnet för det här inlägget, nämligen:

Benvärmarna

Modell: Helt vanlig ribbstickning, två aviga och två räta i 55 cm. Inspiration hittade jag här. Flickvännen D som fick dem i julklapp har både valt modell och färger.
Garn: 7 bröder från Novita i färgerna ljusgrått och orange.
Randningen är gjord på gammaldags hederligt sätt! :)

Åtgång: 244 g

Stickor: 3,75, fyrkantiga strumpstickor

 

För mig tog de här jättelång tid att sticka. Jag började på dem redan den 29.10 och den 26.12 fäste jag sista garnändan, paketerade in dem och sedan fick de åka med nästyngsta sonen västerut på tisdagen. Fick ett trevligt tackbrev i Facebook. Benvärmarna lär ska sitta perfekt, räcker över knäna och värmer skönt. Vad är bättre som det?