måndag, januari 23, 2012

Förra årets julklapp

Nu har jag äntligen tagit mod till mig och vågar visa upp en del av förra årets julklapp(ar). Som vanligt är det Tilda som inspirerat mig. För om hon fick visa upp sina julklappar så kan jag väl också visa mina?

Men jag ska börja med min födelsedagspresent, för det var den som satte fart på det hela. Alla mina barn, ingen nämnd och ingen glömd, är förstås underbara och vill mig väl. De må le i mjugg och skaka på huvudet åt mina passioner, men samtidigt inser de ju att jag liksom hålls lugn och nöjd med en stickning eller virkning i händerna.
Så till min födelsedag i somras fick jag ett presentkort till farliga stället av dottern. Förstås säljer de annat än garn också, men...

När året började närma sig sitt slut, blev det bråttom för mig att inlösa presentkortet. Det gäller bara i ett halvår.
På årets sista skälvande dag tog jag alltså med mig min lillasyster, hemma på besök från västra grannlandet. Vi åkte till garnaffären i grannstaden. Till saken hör att hon inte har sett en garnoman in action. Hon hade alltså ingen aning om hur riskabelt företag hon gett sig in på trots att min yngsta son och min hulda moder försökte varna lillsyrran.

Nå, ingen fara, början gick ju riktigt bra.
Länge, länge gick jag lyckligt omkring med de här ljuvliga härvorna med Manos Lace-garn. En så fin födelsedagspresent, som jag tänker förvandla till en sjal, så fort jag kan bestämma mig för vilket mönster jag skall börja på. Sånt tar tid ska jag säga, för i o m nätet finns det hur mycket mönster som helst och det blir svårare och svårare att välja. Tänk de där avlägsna tiderna då man gick till garnaffären och sade att man ville sticka en sjal och det fanns tre max fyra alternativ. Det var då det.

Medan jag gick omkring och ömt klappade mina härvor (50 g/härva), såg sig lillsyrran storögt omkring. Det här var okänd mark för henne. Hon förundrade sig över alla möjliga olika garnkvaliteter och färger och...
Hur det nu gick så hamnade vi plötsligt bland erbjudande-korgarna.
Åh! Där fanns massor med garn som jag ville ha och absolut måste få, jag bara måste.
Inga problem, för mamma hade ju gett mig pengar i julklapp och ja så gav det ena det andra och plötsligt hade jag plockat en hel korg full med Sirdars Escape-garn.

Chunky hade jag ju läst om i många bloggar, mönster och sticktidningar, så sådant garn måste jag ju bara ha, inte sant? De där lite udda färgerna till höger är lite extra, men vi tyckte bara om dem med syrran och det var väl en bra orsak för inköp?

Nu hade jag alltså lyckats fylla en hel korg med 850 g garn och kastade redan trånande blickar på Sandnes' Duett-garn, men hur skulle jag få det att rymmas i den lilla kundkorgen?

Vet ni vad min lillsyrra gör då? Jo, hon skuttar iväg efter en ny korg!!! Elände, hon känner alltså inte till yngsta sonens grundregel: Inte ta mera än du kan bära i famnen! :)
Men självklart behöver jag det här garnet till sommarens projekt. Tänk att jag tog vitt garn istället för rosa. Håller jag på att bli vuxen?
Här har jag nu 600 g garn i bomullsblandning. Skulle gärna ha det till en sommartröja, men tror att jag vill ha en lång tröja och då borde ha mera garn, hmm...

Nu hade jag alldeles tillräckligt med garn och gick med bestämda steg till kassan utan att se vare sig till höger eller vänster i garnhyllorna. Det hade kunnat sluta med en katastrof.
Men ack, ack, ack. Vid kassan blev jag alldeles knäsvag. En stor nätkorg full av Sandnes' Smart-garn i sådana färger som skall läggas ner. Suck. Varför skall allt tas bort, så man inte får tag på det längre. År 2006 stickade jag en tröja av Smart. Den där snygga blå färgen hör till dem som kommer att sluta tillverkas.
Och där i korgen hittade jag den här färgen:

Och jag föll förstås pladask och plockade på mig alla nystan som fanns där i korgen. Till saken hör att i det här skedet använde jag redan far i husets julklappspengar. Men shhhh, inte ett knyst om saken till honom. Jag kan mata honom med julchoklad istället. :)
650 g blev det och vad jag skall göra av det har jag inte den blekaste aning om. 

Superduper dåligt samvete hade jag över mina garninköp, som ju blev lite väl mycket, isynnerhet med tanke på att jag före julen investerade i tre nystan Puro, som jag hade tänkt hinna sticka en halsduk av. Men den tiden kom liksom aldrig, så det får väl bli årets julklappsprojekt? Jag trodde att nu hade jag nog sprängt garnlagret i december, men ingen fara, jag har ju gjort av med en hel del garn också.
TACK till dottern och mamma!

Nu just är jag för övrigt inne i nån sorts dödperiod. Vet inte riktigt vad det beror på? Alla mina färdiga projekt saknar enbart den där sista lilla finishen. Den stickade filten saknar de fyra stora tofsarna i var sitt hörn, capen saknar de sista varven och avmaskningen, löparen och tabletten från vävsalen saknar fållarna osv., osv.
I stället för att slutföra nånting stickar jag lite här och virkar lite där på förra sommarens alla KYH-projekt. Det betyder ju att ingenting blir färdigt. Suck! Ge mig nu lite inspiration, tack!

9 kommentarer:

Iréne JB sa...

Åhhh, Manos :) Det skulle jag också vilja klämma på hemma, långe för precis som du säger är det omöjligt att välja sjalmönster. Underbar färg var det du köpte också.
Chunky-garnet ser väldigt fint ut också.
Vit bomullsblandning till sommaren kan väl inte heller vara fel. Ser en virkad topp framför mej i det.
Fina julklappar, och jag måste ju säga att de vet vad som passar dej :)

Inge Ekholm sa...

Ja, de är lika underbara som garnen! Mina anförvanter, alltså! :)

tilda sa...

Ha ha.. jag har suttit i min sköna stol och fnissat åt dina bravader i farliga butiken. Det va riktigt som en deckare...eller boken Hur gick det sen.Måste nog säga att det är fräckt att dom har garn bredvid kassan ännu:)

Inge Ekholm sa...

Jo, det är farligt. Och verkligt fräckt att ha garn vid kassan. Dom har inte alls tänkt på såna svagsinta garntyper som mej! :)
Men jag jobbar på det, går alltid förbi garnhyllorna i snabbköpen utan att plocka på mig ett endaste nystan. Snart är jag så stark att inget nystan alls kan rubba mig längre (håller två fingrar i kors bakom ryggen)

Sandra Rönningen sa...

Manos var ju superfint! Jag kör tyvärr bara med det garn jag har använt mig av länge och det fungerar liksom bäst, men det kan vara bra att trotsa sig själv lite och köpa något annat :-P

Jag har förresten startat en ny blogg som nästan bara handlar om virkning och de alster jag gör (min stora passion). Titta gärna in om du vill!

http://hackmorasandrasvirkning.blogspot.com

Virk, virk!

tilda sa...

Jaha , Inge man kan ju säga "Toivossa on hyvä elää sanoi lapamato"

Inge Ekholm sa...

Sandra -> Vilken härlig virksida du har. Nu blev jag inspirerad till max! Tack för det!

Tilda -> Hoppet är det sista som överger mej! Inte är det väl dumt att försöka i alla fall? :)

kajsastina sa...

Underbara garner! Nu får du fullt upp. Själv har jag i dagarna börjat på en sommarkofta i naturfärgad Alpaca Bouclé. Ett enkelt mönster, skulle först ta ett svårre men ändrade mig. jag stickar ju annars mest små saker som raggsockar, sjalar, benvärmare och pulsvärmare. Den här koftan ska jag ha själv.
Lycka till med alla fina garner. Hoppas vi får se vad det blev.
:)

Black Iris sa...

Haha,, den där shoppingrundan hade jag velat vara med på..
Jag har en stor tendens att förköpa mig men jag tänker alltid att "det kan vara bra att ha"..
Det är inte bara du som har en massa ofärdiga projekt. Konstigt att själva slutfinishen aldrig lockar direkt. Roligare är det då att starta på nåt nytt..

Kram Maidi