Förbi

Julen är förbi och konstigt nog så överlevde jag trots att jag stod i ett korsdrag av viljor och önskemål. I år har jag haft det kortaste jullovet på mannaminne sedan jag övergick till datalärarjobbet. Jag hann aldrig riktigt med och fortfarande känns det som om jag ligger efter och dygnets 24 timmar inte vill räcka till. Men nästa år återgår jag till 60 % jobb samt timlärarjobb däremellan och jag kommer minsann att hålla almanackan TOM om det är upp till mig att bestämma. Dock måste tilläggas redan nu att det ser dåligt ut! Nästyngsta sonen vill att jag håller dimissionskalas när han får sitt betyg från yrkeshögskolan i januari. I februari vill han att jag håller hans födelsedagskalas och så där går det på sedan längs med våren. Kan man säga nej till sina barn? Hmmm, det borde man kanske göra, men samtidigt skulle det vara riktigt trevligt med lite fest i allt det här mörka och dystra.

Julen ja, även jag tog avstamp på Haikko gård den 16.12. Jag kan ju inte vara sämre än Tilda. Det skulle bara fattas. Hade en skön eftermiddag och kväll med simning, föreläsning och avslutade det hela med middag. Sedan rusade dagarna förbi och jag försökte göra femtioelva saker på en och samma gång och var i största allmänhet okoncentrerad. Och plötsligt var det julafton. Jag hade hunnit få skinkan inhandlad och lämnat far i huset att steka den på måndagen före julafton medan jag tog äldsta sonen med mig till matbutiken.

Skinkstekningen gick bra och lådorna kunde jag ta från frysen. Men... barnen är inte väldans förtjusta i julmat så det blir alltid en hel del kvar och när man har värmt samma maträtter i tre dagar vill man inte längre ha dem. Det finns några absoluta måsten på vårt julbord; gröna ärter, bondost och till efterrätt jultårtor. De två sistnämnda lönar det sig att göra alldeles i sista minuten annars är de slut före julafton. Så på julaftonsdagen kokade jag bondosten medan äldsta sonen bakade jultårtorna. Den yngsta han stekte å sin sida runda fina köttbullar, så visst blev det jul även här. Men inte heller i år hann jag till gravarna för att tända ljus. När far och dotter åkte iväg stod jag i köket och skalade potatis. Någon måste ju ta hand om den lilla middagsdetaljen, inte sant? De fick bestämma vilken tid julmiddagen skulle ätas och sedan dök de inte upp inom utsatt tid. Morr! Där hade vi stressat och hållit på och var vrålhungriga medan far och dotter tog en liten extra tripp utan tanke på klockan och tiden.

Efter middagen och kaffet med chokladtårta, jultårtor och pepparkakor sade dottern:
- Nå, när ska vi dela ut julklapparna?
Ridå! Jag hade ju inga julklappar för vi hade ju kommit överens om att vi inte skulle ha några och jag min idiot var lydig och snäll. Kanske mest just för att jag inte hunnit med nånting.
Nåja, en mamma har ju alltid en backup-plan så det blev lite godis och så lite pengar för det är bäst att ge sådant så barnen själva får bestämma vad de vill ha och så de kan bege sig ut på rean och fynda.

På juldagen fick vi besök av nästyngsta sonen och hans sambo och det blev mera julmat. På julannandag hade vi dottern med sambo på besök samt nästäldsta sonen med sambo. De två sistnämnda hade tröttnat på julmat så det fick bli potatismos och ugnskorv i stället. De åkte hem igår morse och vi hade riktigt trevligt vid köksbordet då vi spelade bland annat Alfapet. I går kväll tittade dottern och hennes sambo in på en snabbvisit och fick sig en blick på hur jag/vi mot alla odds tömt en liten bokhylla på böcker, allt enligt far i husets order.

Idag har jag sovit länge och sedan hittade jag på att baka semlor (frallor). Gott och det gick förvånansvärt snabbt när jag väl kom igång. Bakade på vasslan från bondostkoket så det blir liksom lite godare. Eller det kanske bara är inbillning?

God åtgång har semlorna i varje fall och hembakat är ändå hembakat.

Snart är året också förbi och som sagt, nästa år...
Och nej, jag ska inte bli en bättre människa eller någonting sådant MEN jag ska virka eller sticka ett varv minst varje dag. Det lovar jag! Och ja, så ska jag komma ihåg att tvätta tänderna varje dag. Sånt är ju viktigt! :)

Hela dagen i huvudstaden

Har idag varit i huvudstaden hela dagen. Började med ett styrgruppsmöte, projektets sista, fortsatte på ett givande seminarium och avslutade dagen med ett besök i Helsingfors konstmuseum där utställningen Play pågår. Handlar om modern installationskonst där de tekniska lösningarna har stor betydelse. Många av verken var videokonst. För mycket att ta in på en gång när vi fick en guidad rundtur genom alla salar.

Stjärndockor

Ja, ja, jag vet att jag inte borde bläddra i de här gamla tidningarna utan bara sortera dem i lådor för att sedan långsamt och njutningsfullt kunna packa upp dem i pysselrummet. Men...

Ja, det är lättare sagt än gjort. Det är så roligt att bläddra och minnas hur det var då och vad man inspirerades av för länge sedan eller vad trenderna var. Jumprar hette till exempel sweater när man stickade år 1979. Det ni.

Nu tycker jag förstås att vi alla ska sy stjärndockor till julklapp, för visst är dom här dockorna från tidningen Allt om Handarbete årgång 1979 lite kul?

Miami

Det var härligt på julmarknaden i Malmgård idag. På order av far i huset köpte jag till och med en julklapp. Kan ni tänka! Tyvärr var det så proppfullt i gårdsbutiken att man fick stå som en packad sill, så det blev inget julöl till det här huset. Gårdsbutiken är väl ännu öppen på vardagar, så kanske vi skulle hinna dit före jul, vem vet? Annars får vi nöja oss med mjölk och svagdricka till julmiddagen och det är inte så illa det heller.

Köpte faktiskt lite grejer åt mig själv igen. Huuu! Ett hemsnidat ostkar så nu ska det hoppeligen bli fason på min bondost. Nästyngsta sonen som var med på marknaden muttrade lite om att sådant kan man tillverka själv. Jovisst, men har ni eller jag sett av något sådant ostkar i det här huset, fyra söner, en händig dotter och en händig far till trots. Nej, icke då. Alltså det var absolut bäst att jag helt enkelt köpte ett ostkar åt mig. Basta.
Och så köpte jag lite spännande kryddor såsom stjärnanis och chiliblandningar.

Förra lördagen var vi till Robin Hood och bunkrade upp med kattmat. Då passade jag på att köpa lite sällskap till det ensamma Miami-nystanet från Kotka.

Kostade endast 2 euro/50 g och är behagliga att både sticka och virka med.
Idag var vi och bunkrade upp en omgång med kattmat igen så vi klarar inkommande vecka. Såg att det fortfarande fanns kvar av de här vackra nystanen i billig-korgen. Men jag skall ju inte ha mera garn så... fast borde jag kanske ändå ha...

Jultidningar

Även om far i huset inte är särskilt glad när hans lillasysters barn dyker upp på hösten för att sälja produkter från jultidningsförlagen så uppskattar jag det. Enda svårigheten är att låta bli att beställa. Jag har ju tyvärr två stora förbud hemifrån, som gör livet surt och segt för mig. Inte får jag köpa böcker och inte får jag köpa garn. Vad återstår då att köpa? Broccoli? Bläääää.... vill inte...

För mig var det allt tur att jag i alla fall beställde några saker från jultidningsförlagen tidigare i höst. Hur skulle det annars ha gått på julafton när dottern meddelade att det inte ska vara julklappar i år? Jo, där skulle jag ha suttit alldeles tomhänt. Det är alltid bra med framförhållning, så jag slog faktiskt på stort och beställde hela två böcker åt mig. Paketet levererades hem i morse och ivrigt slet jag upp det.

ÅÅH! 116 läckra recept, som jag blev jätteinspirerad av. Nu skulle jag inte alls vilja göra annat än baka, baka, baka...
Boken är indelad i olika avdelningar med bland annat sommar- höst- och julrecept. Finns en hel del klassiker såsom mazariner, ambrosiatårta osv. Bra att nu ha alla de recepten samlade inom två pärmar.

Den här lilla boken var lika inspirerande. Att baka i långpanna är ju perfekt när de vuxna barnen anländer på besök.
Snällt av mig att se till så att jag själv får julklappar, inte sant? De här julklapparna kommer dessutom familjen att få njuta av när jag börjar använda recepten. Ska först se om jag får den nya utlovade ugnen eller om det bara är vaga löften som inte kommer att kunna genomföras. Få se...

Egentligen borde jag inte gnälla så mycket om julklappar för jag ska ju få ett eget pysselrum!!! Det ni. Har packat första flyttlådan som ska iväg till det utrymmet. Den lådan är full av gamla handarbetstidningar och dito böcker från min arbetsplats i västra grannstaden. De har flyttat och skolan ska tömmas. Jag räddade mönsterdyrgriparna, Suuri Käsityökerho och Allt om Handarbete, från att hamna i pappersinsamlingen. Det tog lite tid att packa ner tidningarna. Jag måste förstås bläddra liiiite grann i dem och... Ja, det var när jag hittade två album med Handarbetsextra från tidningarna året Runt och Husmodern, 1979 och 1980, som jag alldeles förlorade tidsuppfattningen. Virkade fina mönster, ack vad jag saknar den där tiden då både Året Runt och Allers hade virkbilagor i mitten. Kan vi inte få den tiden tillbaka på något sätt?

Bombning

Gissa vad det här är?

Just det!
Bombning!

Garnbombning i högstadieskolan i stan. WOW!

Blev ju genast på gott humör när jag klev uppför de här trapporna idag på väg till stans Självständighetsdags fest. Hurra för kreativa elever och lärare.

Tom kalender

Det är något magiskt, för att inte tala om jungfruligt över en ny tom kalender. Jag skulle kunna äga hur många som helst och inbilla mig att jag skulle skriva upp olika saker i olika kalendrar. Ni vet födelsedagar i en, stick- virkprojekt i en annan, jobbet i en tredje osv. Nå, vem som helst med lite aktivitet bland de små grå inser ju att det där kommer att sluta med en katastrof. Det går ju inte att kolla i sjuttioelva olika kalendrar när man till exempel ska bestämma ett möte.

Egentligen borde jag ju ha gått in för en elektronisk kalender på allvar för länge, länge sedan... Under höstterminen gjorde jag faktiskt ett försök. Det är ju mycket lättare att skriva in fakta en gång och sedan välja mellan vilka datum ifrågavarande kurs hålls. Fungerade ju riktigt skapligt ända tills verkligheten kom emot och jag skrev in ändringarna endast i papperskalendern. Då var liksom den elektroniska kalendern inte pålitlig längre. För tillfället tvekar jag om jag ska fylla i både papperskalendern och den elektroniska igen för vårterminen 2014. Eller om jag ska våga lämna bort den ena...

I morgon firar Finland sin självständighetsdag. Det brukar vara lite högtidligt och inte tjo och tjim precis. Vi fick offra en hel del för landets frihet. Offer som fortfarande känns av i många släkter och familjer. När barnen här i huset var små passade vi alltid på att baka pepparkakor den 6.12 då vi var lediga. Min mamma skulle ha kunnat fira sin 55:e bröllopsdag i morgon, men pappa dog våren 1994...
Själv har jag idag varit på en riktigt trevlig självständighetsfest. I morgon ska jag fortsätta i samma stil, men nu bland vuxna.

Apropå kalendrar ännu, med det här numret av Simply Crochet följde det faktiskt en kalender.

Undrar vad jag ska skriva i den?

Motonet

I kväll hamnade jag helt oplanerat iväg till vår östra grannstad till far i husets favoritbutik, Motonet. Nu frågar ni er förstås: Vad har en affär med motorreservdelar med min stickning eller virkning att göra. Ja, säg det, men...

För två veckor sedan hamnade jag verkligt ofrivilligt att åka med till samma Motonet. Då med yngsta sonen, som hade stränga order av fadern att ta med mig så att någon skulle betala alla delar. Hrmpf! Det enda jag ville göra efter 8 h dataundervisning var att få åka hem, slänga mig i fåtöljen, sätta upp fötterna och virka. Men se nej, icke då, iväg åkte vi efter att först ha fått någonting i våra skrikande magar. Jag hade inte stor makt att protestera eftersom jag var utan min bil. Den hade far i huset lagt beslag på. Dessutom ville jag ju inte försätta det stackars barnet i en ytterst prekär situation. Svaret på hans fråga om fadern meddelat sig med mig var förstås nej. Fadern hade inte ringt mig, antagligen för att han insåg att jag skulle ha klagat i högan sky. Så jag kunde inte göra mycket annat än snällt följa med.

Nå, ingen fara, yngsta sonen insåg ju att hans mor behöver annat än Motonet, så på hemvägen kurvade vi in via Prisma, trots att mina fötter som gått och stått i åtminstone sex timmars tid vid det laget protesterade högljutt. För sonen var det premiär i den här Prismabutiken och för mig mitt andra besök. Där strövade vi omkring i allsköns ro och himlade oss över allt jultjafs som vi såg. Visst ryckte det lite av habegär när jag såg alla trevliga julpåsar med Muminfigurer på. Jag fick riktigt hejda mig så jag inte skulle köpa några. Dotterns ord: "Det ska inte vara julklappar i år", ringde skorrande i mina öron och störde min köpfrid. Jag lät helt enkelt bli, inga julklappar, inga julklappar... hmmm...suck...

Prisma är stooooort för att inte säga enormt och man får minsann trava på. Själv navigerade jag som en exakt GPS-apparat direkt till garnhyllan. Tänk, till den hittar mitt osvikliga väderkorn omedelbart. Konstigt, inte sant?

Är fortfarande förvånansvärt avhållsam beträffande garninköp, tack och lov, så jag nöjde mej med ett ynka litet nystan på 50 gram. Det är ju inte mycket, eller hur?

Tidningshyllan fick förstås också ett besök. I det här läget var det dock snudd på katastrof för far i huset ringde till sonen och röt:
- Var är de där delarna? Jag och J ska skruva ihop bilen nu.
Oj, oj, oj, nu var det slut på det trivsamma släntrandet och jag nappade snabbt två tidningar som det stod Knitter's på. Väl hemma upptäckte jag att den till höger är på tyska. Arrgh! Att jag var sur på mig själv. Men efter att ha sovit på saken kom jag på att det måste ju gå att sticka på tyska också om det går att göra det på engelska. Det är ju liksom en algoritm i datavärlden och då skall det väl inte vara så svårt, eller hur?
Om jag kör fast kan jag ju alltid ta Ein fall für Zwei till hjälp.

Konstigt nog trodde inte far i huset på att jag hittat både garnet och sticktidningarna i Motonet. Undrar just varför?! :)

En sån julblomma

Kom hem sent ikväll från Facebook-kursen i grannstaden. Med mig hade jag ett vackert inslaget blompaket, som jag fick order om att inte packa upp i datasalen. Inte ville vi ju att blomman skulle frysa. 

Väl hemma fick jag av mig skodon och rocken, på med tevatten och fram med vasen. Varsamt, mycket varsamt packade jag upp blomman....

Och nej, den här fina "blomman" hamnade inte alls i vasen. Så glatt överraskad och rörd jag blev av den här fina "julblomman". Ett stort TACK till mina flitiga och ivriga kursdeltagare. Den här blomman kommer jag att njuta av länge, länge.

Sockskaft

Glömde alldeles bort igår att berätta om vad jag såg på mässan i Tammerfors. Det var glitter och glamour som gällde. Nästan alla garnnyheter hade glittertrådar i sig. Inget för mig, tack. Frillahalsdukarna är fortfarande populära, liksom hemstickade sockor och vantar samt sjalar. Förundrade mig en aning över att det alltid var män som stod och sålde symaskiner. Varför det? Kan de månne använda maskinerna på riktigt?

Min stickväninna ville och kunde tyvärr inte följa med på mässutflykten. Hon tyckte det blev för lång tid i bussen. Ja, det blev det ju förstås, men ingen fara. Jag hann slösticka lite och fick ihop till ett låååångt sockskaft.

Randningen har jag gjort alldeles själv. Tänkte passa på att bli av med lite restgarner. Använder förstås Novitas 7-bröder-garn. Vad annat?

Tammerfors tur-retur

Oj, oj, vad tiden går snabbt. Lika snabbt som det den här tiden blir mörkt på eftermiddagen.
November var en minst sagt arbetsdryg månad för mig och jag hann inte med så mycket fritid över huvudtaget. Mina bloggar låg i träda, min närvaro på Facebook var det lite si och så med ända tills kursen i FB började i grannstaden. Då var jag ju tvungen att lägga på ett kol och aktivera mig.

MEN nu gott folk! I'm back!!! Ja, alltså tror jag nu så här i början av månaden och inbillar mig att jag ska hinna med ett blogginlägg åtminstone varannan dag. Få se hur det går för det finns ju femtioelva andra saker som jag också ska göra. En del jätteroliga och andra handlar om jobb och projektrapporter. En någorlunda bra balans får man ju hoppas.

Lite fritid hann jag ändå med i förra månaden och åkte då iväg till Tammerfors och den stora hantverksmässan där. Jag åkte med buss från grannstaden söndagen den 17.11 och hade knappa tre timmar på mig att vandra i den stora Pirkkahallen. För mig räckte tiden riktigt bra till. Jag skulle ju inte ha någonting märkligt liksom och jag skippade både "modehallen" och "smyckeshallen".
På lördagen (16.11) hade där varit 100 000 besökare. Huhu! Tur att jag inte var där då. Skulle garanterat ha fått panik för knappast kom man åt att se eller känna på garn alls då.

I min stora handväska hade jag med mig en stor blå ikea-kasse. Jag lyckades smuggla in den till mässan utan att mina två "väktare", som skulle hålla koll på mina eventuella garnexcesser fick syn på den. Tur var ju det för jag behövde den eller nåja... jag handlade faktiskt inte så mycket, kan ni tänka. Jag smet faktiskt också från mina vakter och inom loppet av en timme hade jag handlat det garn jag dels ville ha och dels inte kunde motstå. MEN obs! Jag köpte faktiskt inget garn som jag inte visste exakt vad jag skall ha det till.

Det jag absolut skulle ha var rosa bandets sockgarn från Taito. Det hade jag bestämt mig för redan innan jag åkte hemifrån. Och det ska bli sockor åt ingen annan än mig själv. Det är på tiden att jag också får hemstickade sockor, inte sant?

Att det sedan råkade följa med ett mönsterhäfte på fina sockor för fem euro i den härliga kassen jag fick är en helt annan sak. Som det står på kassen: "Med värme för de finländska kvinnorna". Och nu hade jag då understött dem samtidigt som jag köpte garn och mönster. Ja, ja, jag har nog köpt andra rosa bandet grejer också.

Inspirerad av Tilda och hennes reflexmössor var jag ju också tvungen att gardera mig och låta lite reflexband slinka med ner i kassen.

Från Taitos stora mässmonter gick jag till en betydligt mindre och klappade om den ena silkeshärvan efter den andra. Till sist så ville den här härvan med mig hem. Och mitt löfte till trots så vet jag inte med säkerhet vad det ska bli av det här garnet. Får väl lov att ligga till sig en låååååååååååååååång tid innan jag alls vågar börja använda det. Kanske någon sorts sjal/halsduk?

De här härvorna måste jag ju bara ha när jag nu en gång fick chansen. Hellre köpa direkt än via nätet, eller hur? Ska bli en sjal.

Och så gillar jag Vihreä Vyyhti. Där hittade jag det här sockgarnet. Gissa vad jag skall göra med det?

Ett besök hos Titityy var ju bara ett måste. Därifrån köpte jag de här ljuuuuvliga små nystanen. De ska också bli en sjal, men nu har jag redan lyckats tappa mönstret som jag hade hittat på Ullaneules sida. Håhåjaa...
Summasumarum: 750 gram garn. Visst var jag realistiskt försiktig i mina anskaffningar?

En riktigt skön första advent till er alla!