måndag, juli 28, 2014

Nya Novitagarner

I det förra inlägget berättade jag ju om vår lilla juliutflykt, men glömde att berätta om det roligaste av allt. Vi kom hem via Orimattila och handlade lite mat i det splitternya fina och svala S-market där. Jag var mycket koncentrerad och rusade iväg för far i huset väntade otåligt utanför i bilen. Jag slängde fort diverse matvaror i kärran och ångade på till kassan.
- Men sidu garn, utropade svägerskan och fick mig omedelbums på avvägar. Så där stod jag och muttrade mitt sedvanliga mantra: Jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn... och så kisade jag med vänstra ögat lite och vips hade jag två 200 grams nystan i kärran. Det var det nya Onni-garnet som precis hade dykt upp i affären.

I kassan hamnade jag i glatt samspråk med damen på andra sidan apparaten. Svägerskan var förvånad, tänk att det finns så mycket att orda om garn och stickningar. Damen i kassan hade samma utmaning som undertecknad: Hur smuggla in garnet förbi den äkta hälften?
Nu just har jag inget sådant problem för som far i huset krasst konstaterade:
- Det är så råddigt i ditt hobbyrum att jag kan inte säga om du har hämtat till mera garn.

Ingen fara jag är nästan oskyldig.

Far i husets uppsyn var inte nådig då jag kom ut med garnnystanen i högsta hugg. Han fnyste bara åt min förklaring att nystanen var inhandlade med tanke på min mor, som stickar halsdukar på löpande band och nu hade tänkt övergå till en babyfilt. Lugn, bara lugn jag är totalt oskyldig och ska inte bli vare sig farmor eller mormor. Det är en annan liten höstbaby som ska bli ihågkommen av min mor. För säkerhets skull körde far i huset hem via svärmor. Han ville med egna ögon se att garnnystanen verkligen kom i hennes ömma händer.


Det är roligt att ha kunnat smitta ner sin mor med både stick- och garniver. Torsdagen den 17.7 var vi iväg på det månatliga matuppköpet med min mamma. Och förstås styrde hon ivrigt stegen till garnhyllan. Hon ville se de nya garnen. Hon föll inte för 7 bröders djungelgarn, men nappade ett nystan Onni till.
Inspirerad av min stickväninna som dagen innan sänt mig ett sms om de nya garnen, (ja, alltså vi har ett liknande system som fågelskådarna som sänder runt meddelanden om sällsynta fågelarter, fast vi är ju på hugget visavi garn och mönstertidningar) så köpte jag det sebrarandiga sockgarnet och från billiga korgen öste jag på med julrött och påskgult bomullsgarn. Kanske bäst att börja virka julduken redan nu? 

2 kommentarer:

Lammas sa...

Allt det där låter så bekant! Jag måste också alltid kolla garnhyllorna och oftast finns det något som man absolut måste kopa.

Inge sa...

Så är det och vad vore väl livet utan garn?