Knapplös

- Vad vill du göra idag, frågade minstingen igår då jag satt vid köksbordet i allsköns ro och löste korsord.
- Jag vet inte, men jag måste iväg till jobbet och kopiera måndagens kursmaterial. Ja, och så kan jag ju kopiera onsdagens med detsamma när jag nu en gång är där.
Själv hade han en del ärenden att uträtta så vi begav oss iväg in till stan. Första ärendet gick vi bet på. Finns inte sådan service i stan. Vi hänvisades till grannstaden. Hur ska man då kunna handla och stöda lokalt?

I och med minstingens återflytt har vi fått märka hur mycket service som egentligen har försvunnit från stan under årens lopp. Även om en del går att utföra via nätet så finns det ändå saker som måste göras handgripligt på diverse kontor. Tur dock att FPA fortfarande finns kvar i stan. Nå, minstingen är van. I Sverige fick han åka långa sträckor enbart för att kunna öppna ett bankkonto åt sig. Dock var svenska Skatteverket blixtsnabba. I fredags fick han meddelande om att han inte längre är folkbokförd i vårt västra grannland. I Finland ringde Magistraten och ville ha bevis på att han faktiskt har varit i Sverige och inte ute på andra farliga vägar. Det dokumentet gick till all tur att scanna in och skicka per e-post.

Hur som helst, vi körde vidare till grannstaden. Jag var klädd i min numera knapplösa vårrock och mina sköna urgamla Ecco promenadskor. Det är ju vår, inte sant? Men ack, snöslask och kyliga vindar mötte oss på motorvägen och gjorde att vi inte alls hade lust att vandra på stan. Så vi rusade dit vi skulle, passade på att handla mat när vi nu en gång hade parkeringstid kvar. Och så strosade jag in till City-Sokos. Där var det reaprocenter på det ena och det andra. Jag fick syn på en låda med väskor. Dit styrde jag stegen och där, åh där var den ljuvaste väska i rosa. Så fin och så praktisk och -50% och vill ha, vill ha... och hade den redan i handen när mitt dumma förnuft började tala med mig i ytterst strängt tonläge:
- Du behöver ingen ny handväska...
- Men den är så fin, se nu...
- Nej, minns du att du redan donerade massor med väskor till Samaria?
- Jo, men just därför kan jag ju köpa en ny nu.
- Nej, då var det ju ingen mening med att ge bort och göra sig av med.
- Men visst skulle den här vara bra? Och se här är fina handtag, så behöver jag inte alltid ha väskan på axeln.
- Du vill ha den bara för att den är rosa. Minns du när M-L hade med en massa fina svarta handväskor till stickcaféet, handväskor som hon gav bort? Du skulle ha tagit en då om du verkligen behöver en ny.
- Jo, men...
- Inga men, lägg bort den där genast.

Suck, alltid det där förnuftet. Jag orkade inte argumentera med mitt bättre jag, så jag lämnade väskan efter mig. Och förstås ångrade jag mig hela vägen hem och hela kvällen igår. Buäääh!

Någon som skulle vilja sy i knappen som tappades? Jag har ingen lust, nä och knappast handlag heller... ska jag försöka ta med den till stickcafé och se om någon förbarmar sig över min knapplösa rock?