- Du vet ju sen att jag inte vet något om det här, sade han försiktigt igår och gav mig...
... två nystan med Novitagarner. Från Sverige.
Jag tackade alltmedan far i huset stönade. Han vågade dock inte grumla återseendets glädje. Minstingen flyttade hem igår. Från Sverige. En sån fröjd. Vi har inte sett honom sen den 25.7.2014 då han avreste från sin superkorta semester i Finland. Ni må tro att det tagit på ett modershjärta. Längtan har varit stor på bägge håll och kontakten sporadisk med telefon och chatt. Men nu, nu är han tillbaka och snart kommer vi väl in i nån sorts vardagslunk. Nu just måste jag mellan stickvarven bara sitta och titta på honom, njuta av hans kvickheter, humor och filosofi, våra samtal om livet, teknik, litteratur, scifi, världen och människorna i den.
Han stannade på vägen till färjan i Stockholm...
... och besökte Arsenalen. Därifrån fick jag den här Terrängblandningen med te, som doftar så gott, så gott. Snart ska jag smaka på den också, men först ska jag dricka slut mitt citronte.
Och så känner han till min svaghet...
... så jag fick två påsar hallonbåtar. Mums! Ja, ja, jag vet. De är jätte, jätte ohälsosamma (förresten, vilket godis är nu inte det?), men jag kan inte motstå dem. Till all tur är det så sällan som jag äter dem. De finns visserligen i lösgodisdiskarna här i landet, men då är de uppblandade med lakritsbåtar. Blääää! Jag vill bara ha röda hallonbåtar. Och skulle jag ha blivit utan den här gången så skulle det inte ha gjort någonting för huvudsaken är att yngsta sonen är hemma igen. Från Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar