Gäster och utfärd

Sniff, sniff, det doftar nybakat bröd i hela huset. Bra med söner som sköter hushållet medan modern är på jobb. Nåja, nu har jag nog redan hunnit vara hemma i tre timmars tid och har inte behövt göra annat hushållsarbete än fylla diskmaskinen.

Tiden har som vanligt runnit iväg och snart är den här veckan slut och ja hela maj månad med för den delen. Förra veckoslutet var intensivt med nattgäster mellan fredag och lördag, ja och matgäster före det. Till all tur skötte de matlagningen själva så jag fick koncentrera mej på efterrätten, rabarberpaj, hela 2 stycken till och med.
- Det är svarta prickar i vaniljsåsen, har männen ropat här i kör alltmedan svärdottern och undertecknad har lett konspiratoriskt. Tydligen är våra karlar inte så bevandrade i hur riktig vanilj ser ut.

På lördagen var jag igen iväg till Kotka med minstingen. Den här gången startade vi tidigare än förra gången. Men inte heller i lördags fick vi ärendet uträttat. Det gick inte att etablera internetkontakt med försäkringsbolaget som hade någon serviceuppdatering på gång. Och utan försäkring gick det inte att få ut finska nummerplåtar. Suck. Minstingen måste åka till Kotka på nytt i lördag. Och då kan jag tyvärr inte följa med för jag ska jobba.

Förra lördagen hade vi strategin klar för oss. Vi skulle gå i små butiker, vandra på torget och inta lunch innan vi återvände hem. Inget köpcenter den här gången alltså. Den första butik vi besökte var Goodwill-affären i Kotka. Intressant utbud och hygglig prisnivå. Sedan fortsatte vi till en liten inredningsaffär. Trevligt utbud, men minstingen konstaterade att det var inget för oss och våra plånböcker när han såg att en prydnadskudde kostade 50 euro. Vi fortsatte alltså vår vandring och så hamnade vi i himmelriket, handarbetsaffären Ulrika. Jag hade egentligen endast tänkt kolla in utbudet, men... minstingen visade stort tålamod och pekade faktiskt ut många intressanta garner och plötsligt sa han de magiska orden:
- Jag kan betala.
Åååh, underbart, en så snäll och förstående son får man allt leta efter.

Nu tror ni förstås att jag köpte en hel massa, men åh nej. Jag var mycket förnuftig, så förnuftig att jag faktiskt inte känner igen mej själv.

Här har ni lite Zpagetti och som ni ser så ska det bli en väska. Handtaget är också från Ulrika.

Och så ett nystan bomullsgarn. Äntligen hittade jag rätt färg. Av det här ska jag virka åtminstone en blomma och åtminstone piffa upp en av mina blusar. Jag gick ju för snart ett år sedan med i den där "köp-inga-kläder-på-ett-år-kampanjen", så nu krävs det nog lite förnyelse på något sätt av garderoben. Virkad blomma på en gammal blus låter väl som ett bra alternativ?

Och så kunde jag förstås inte motstå de här nystanen. Darling, vem kan motarbeta ett sådant namn? Som ni ser fick jag gräva lite i billigkorgen för att få tag på rätt färgnyans för alla tre nystan. Därav alltså råddorna på nystanen. Och vad kan jag göra med 150 gram? Jo, förstås en sjal, om jag nu inte igen fastnar i letandet efter det perfekta sjalmönstret.

Ja, och nu kan ni andas ut. Jag köpte faktiskt inte mera garn. Nån måtta får det lov att vara. Stort TACK till minstingen.

Under söndagen försökte jag få lite ordning i mitt hobbyrum. Bitvis gick det trögt, tyvärr, för i måndags hade jag gäster (igen). Den här gången var det två textillärare som begett sig på utfärd och kom och hälsade på. Ni må tro att jag var nervös för hur det såg ut i hobbyrummet. Men ingen fara, jag buntade ihop alla tidningar utan att gå igenom dem eller sortera. Det fanns inte tid för det helt enkelt.
Och så glad jag blev när den ena kvinnan var imponerad över att jag har fem stickningar på gång.
- Jag orkar knappt med en, sa hon.
Så roligt att nån inte genast grälar på en utan förstår behovet av variation och av att få få byta projekt. Förstås var vi rörande överens om att det alltid behövs en sockstickning för den går bra att ta med sig överallt.  Och sedan hade vi trevligt tillsammans och njöt av skinkpaj och sallad. Förstås bjöd jag på nygräddad rabarberpaj och vaniljsås med svarta prickar i. Vad annat?

Igår hade vi igen matgäster, som själva tillredde middagen. Superbra tycker jag och mycket gott. Tack för det.

Att sticka sockor

- Jag kan inte sticka sockor för jag kan inte sticka hälen, konstaterar många. Men tack vare internet och Järbo garn är det inte längre så svårt. I deras stickskola får du lära dig att att sticka sockor.

LYCKA TILL! 

 

Hjärngymnastik

- Sitter du ner, frågade jag häromsistens då jag ringde min mor för vårt dagliga samtal.
- Jo, svarade hon något försiktigt. Hon kunde ju inte veta vilka stora hemligheter jag skulle delge henne. Alternativt kunde jag ju ha gjort något mycket chockerande eller hamnat i klorna på vem som helst allt från sheriffen till skattebjörnen.
- Vet du vad din svärson har gjort?
- Nää, svarade hon andlöst.
- Jo, han har börjat lösa korsord.
- Näääe, du skojar, utbrister min hulda mor.
- Nej, nej, det är riktigt sant.
- Nu var det allt tur att jag satt ner, fortsatte hon.

- Ni är int kloka, utbrast unga husbonden då han fann sin far och mor sittandes vid matbordet med varsitt korsord förra veckan.
Tjaa, man måste ju gymnastisera hjärnan också, inte sant?

Jag har den svarta korsordspennan och far i huset den blåa. Och nu kanske han snart vill prenumerera på Allers? Men först ska han väl lösa alla korsord i förra årets tidningar? Dem som jag fick i morsdagsgåva av dottern. Tur att jag sparade några nummer.

Om ni vill gymnastisera era hjärnor, så kan ni roa er med HBL:s eurovisionskryss. Det går att lösa digitalt och skicka in. Håll ögonen på den gula rutan, för det är där bokstaven hamnar. Lycka till!

Och nu, nu måste jag lämna korsorden därhän och baka två rabarberpajer. Men före det borde jag röja lite i sovrummet. Allt för gästernas skull.

I morgon kväll blir det spännande. Jag önskar att Måns vinner, men Australiens bidrag är också bra. Vilka är era favoriter i ESC?


Önskar er ett riktigt skönt veckoslut!

Ett ynka litet nystan

Puuuust! Så var ett intensivt veckoslut över och måndagen har grytt med regn och mörka moln på himlen. Vi har haft gäster: mat- och bastugäster på fredagskvällen och igår dök dottern upp mitt på dagen med smörgåstårta, mangocheesecake och USA-cookies. Vi bjöd förstås in unga husbonden med sambo och så var det kalas och trevligheter runt matbordet. Senare på kvällen hade vi igen matgäster och minstingen var grillmästare och så vi åt. Det fanns nånting för alla smakriktningar och det fanns mycket av allt. Själv bakade jag på nolltid en rabarbersmulpaj så nu är då den säsongen också officiellt inledd.

Apropå dottern ännu, boleron passade perfekt på henne. Hon fick den till sin kommande namnsdag och blev faktiskt riktigt glad. Puuh, en sten föll från mitt hjärta. Hon gillade också färgen. Och dessutom gillar hon disktrasorna och blev glad då hon fick en ny. Gissa om det sporrar?

I lördags var jag iväg till Kotka med minstingen efter att de andra familjemedlemmarna fick annat för sig. Eftersom det fortfarande är byråkrati kring bilen han hade med sig från Sverige så startade vi vid Kinnunens besiktningskontor. Jag har varit med om en och annan sådan färd med far i huset så jag var utrustad.

Den här sockstickningen startade jag i tisdags då jag trodde att jag skulle ha behövt den under bussfärden till Helsingfors i onsdags. Men vi hade en liten buss och det var ganska trångt och på ditresan fick jag sitta åt fel håll och mådde smått illa, så stickningen fick vila. Nu i lördags satt jag i solen på bänken utanför besiktningskontoret och njöt av stickandet.
I Finland är vi ju mästare på byråkrati så det ska ännu ett papper till innan minstingen kanske får finska nummerplåtar! :) Vi får snällt vänta och se..

Efter uträttat ärende styrde vi kosan mot köpcentret Pasaati vid Kotka torg. Vi besökte Clas Ohlson och tog en snabbtitt i bokaffären där jag köpte korsordspennor för sommarens behov. Man ska ju motionera hjärnan lite också, inte enbart armar och ben. :)
Lunchen, en sen sådan, intog vi med stor tveksamhet på Rosso. Detta trots att vi visste att a) man får vänta rätt länge b) jag orkar ändå inte äta upp hela portionen. Vi borde alltså ha valt något annat ställe med typ salladsbar. Men nu vet vi till nästa gång.
Sedan bjöd minstingen mej på glass vid torget och vi vandrade runt och fönstershoppade. Tyvärr missade jag Ulrika, som redan hade hunnit lördagsstänga. Snyft! Där fick jag stå och tråna på andra sidan skyltfönstret och förstås hittade jag mycket intressant...

På hemvägen kurvade vi ännu via Prisma.

Och här är resultatet, ett ynka litet nystan med bambugarn!!! Det här måtte vara rekord för mej? Och gissa vad jag ska ha det till? Nå, förstås en disktrasa, vad annat?
I anslutning till Prisma finns en tygaffär, Kangaskeidas, som också säljer lite garn. Men gissa vad? Just det, även den hade hunnit stänga. Nu undrar jag om far i huset och minstingen är i maskopi? De liksom motarbetar min passion? Eller kanske snarare håller min galenskap i schack.

Ett stort tack till dottern för morsdagsgåvan, som möjliggjorde detta inköp från Prisma. Många spännande modeller, varav jag ska genomföra åtminstone en från virktidningen längst ute till höger. Jag har till och med garn hemma för det projektet.

Innan vi kom hem i lördags var vi ännu till mataffären i stan och väl hemma efter att ha packat upp var det bara att sätta sig och ta igen sig. Visst är det roligt med små utfärder och gäster, men när ska man hinna göra nån nytta?

YES box

- Va ska du med den där, frågade minstingen i lördags då vi besökte Tokmanni efter att ha sett på häftiga bilar.
- Öh...
- Säg int att det har något med garn att göra.
- Ja, öh, jag behöver ju en ny låda för alla restgarner.
- Ha, ha, den där kommer inte att räcka, sade han snusförnuftigt.

Nå, kanske den inte räcker, men jag kommer åtminstone en bit på vägen. Jag har tröttnat på att gå igenom alla kassar i jakt på restgarner. Nu finns de snart samlade alla på samma ställe och då är de lättare att hitta. Hoppas jag i varje fall.
- Nu kan du sticka roliga sockor, konstaterade min mor. Kanske det ja, vem vet. Men allting här lär nog inte vara sockgarner.

Lådan rymmer endast 31 liter. Grundtanken är förstås att det inte ska bli mera restgarner än det. Få se om det lyckas. Nu borde då någon börja sortera lite, men jag har inte riktigt inspiration just nu.

Igår gjorde jag förresten ett vetenskapligt experiment. Jag har nämligen läst så mycket på så många olika ställen om hur hälsosamt det är med stickning och virkning. Så jag satte mej ner och stickade och efter en timme mätte jag mitt blodtryck. Och se på sjutton, mätaren visade 123/84. Det ni! Borde förstås ha tagit trycket före också, men det tänkte jag inte på då. Det brukar vanligtvis ligga på 130/82-84. Nästa gång ska jag kolla trycket då far i huset retar gallfeber på mej! :)

Och ifall ni nu vill veta vad min morgondag består av, så blev det färd till grannstaden österut. Och jo, jag vet att man ska handla i hemstaden, men här finns ingen Clas Ohlson...

Liten dambolero

Brrr! Igår kväll, liksom ikväll, var det så kallt att jag var tvungen att ta på mej yllesockor. Vilken tur att min snälla mamma har stickat ett par varma sköna sockor åt mej. Hur skulle jag klara mej utan henne?

Igår hade jag glädjen att få sitta i samma teatersalong som en busslast umeåbor. Vi såg på dundersuccén Mamma Mia på Svenska Teatern i Helsingfors med just superduktiga Mia Hafrén i huvudrollen som Donna. Ååååh, idag har jag bara hört Abba sånger i huvudet. Dock har jag nogsamt aktat mej för att sjunga dem högt. Karlarna här i huset är inte det minsta musikaliska! Åtminstone inte när det gäller Abba. Hmmm, tror faktiskt inte att jag nånsin har hört far i huset spela en enda Abbalåt på gitarr.
Har ni inte sett den här musikalen i Helsingfors så rekommenderar jag den varmt. Verkligt proffsiga och skickliga skådisar. Om man går på dagsföreställningen hinner man med båt över från Sverige och tillbaka igen utan hotellövernattning. Alltså skynda er att beställa biljetter både till båten och föreställningen!

I morse vaknade jag redan halv fem och det för att jag borde välja vad jag skall göra i lördag. Å ena sidan skulle jag vilja åka till västra grannstaden tillsammans med stickväninnan å andra sidan hann vi redan bestämma med familjen om en tur till östra grannstaden. Ååååh, hur ska jag kunna välja? Ska jag välja med förnuftet? Eller med hjärtat? Hjääälp! Jag vill ju faktiskt vara på båda ställena, i Borgå är det galet-billigt-garndagen och i Kotka är det främst umgänge med familjen + lite butiker.
Jag ska ju inte ha mera garn... nej, det ska jag ju inte... men en heldag med stickväninnan är trevligt och det finns nya chokladtillverkare i Borgå... fast det är ju förstås inte hälsosamt och... du milde, jag får ligga och vrida mej i sängen ytterligare en natt... suck.
Jag kanske skall lyssna till förnuftets röst den här gången? Eller låta min kloka mor avgöra dilemmat?

Men hej, nu har jag nästan glömt bort det viktiga: Jag fäste de sista trådarna i ytterligare ett UFO-projekt i morse. Jihaaa! Här går det undan, nästan! :)

Modell: En liten dambolero, modell 15 från tidningen Moda nr 4/2009

Garn: Primavera från teetee

Åtgång: 346 g

Stickor: 3,75, 4 och 6

Garnet är helt ljuvligt, så mjukt och skönt, 75% merinoull och 25% silke. Den här ljusa aprikosfärgen finns inte längre kvar i sortimentet.
Det här var alltså KYH nr 14 från år 2011. Tänk, äntligen färdig!

Så superskönt att vara färdig med ytterligare ett UFO-projekt. Nu får jag ju visst fortsätta med något nytt, inte sant? 

Dagen efter

Så är då morsdagen över för den här gången. Fort gick den undan igår och plötsligt försvann alla gäster.

Igår vaknade jag min vana trogen, redan halv sju på morgonen. Tänkte att jag skulle ge minstingen en ärlig chans att dyka upp med frukostbricka och brumma nån liten sång, så jag låg kvar i sängen. Efter en halvtimmes vridande och vändande tog jag fram min pågående bok och började läsa. I något skede tappades boken ur min hand och jag drömde mej bort och antagligen slumrade jag till ett tag. Det är inte bra att ligga och dra sig i sängen. I synnerhet inte för såna morgonpigga typer som undertecknad.
När klockan blev halv tio gav jag helt enkelt upp och kravlade mej ur sängen.

- Du kom inte och uppvakta mej, sa jag smått anklagande åt minstingen.
- Men, du sov ju. Du snarkade.
Höh, jag snarka? Nä, nä, det kan förstås hända att jag drog in luften lite häftigt ett tag, men snarka, icke då. Alternativt kan jag ha drömt om drunkningsdöden och kämpat för att få luft och det är klart att sånt låter. Eller så drömde jag att jag var intrasslad i ett UFO-projekt och drog djupt efter andan innan jag skulle börja reda ut det. Men snarka? Nä, nä...

Nå, minstingen är förstås förlåten, han stod ju för grillmiddagen igår; kyckling, kassler, gris yttre filé och till och med fyra grillkorvar. På bordet fanns det sen tre olika sorters sallader, ett otal dressingar och en del majonnäsblandningar och som pricken på i:et unga husbondens supergoda surdegsbröd.

Till efterrätt vankades det chokladtårta. Det var min mamma som hade bakat kakan som försvann i ett nafs. Hon hade också bakat god bulle med persikosylt inuti. Själv var jag lat och bjöd endast på köpekex!

I princip ska det ju inte vara gåvor. Det räcker så bra med att vara tillsammans. Ändå fick jag ett och annat. Stort TACK för det.

Nästäldsta sonen litar inte på min förmåga att sköta blommor så han förärade mig ett evighetsblomster. i glaslocket finns dessutom en ljushållare med ett värmeljus i. Att ha blomstret i burk är ju perfekt för nu går det ju i en handvändning att torka damm.

En solglad bukett hämtade svärdottern.

Fullt ös i Forsby

Med rosiga kinder och stormrufsigt hår kom jag idag hem från Forsby. Där var det fullt ös och häftiga bilar. Ja, och motorcyklar också för den delen.

Ja, ni ser allt här i livet handlar inte om stickning. :)
Men nu har jag fått sådan friskluftschock att jag gäspar i ett och än är det för tidigt att lägga sig...

Än finns det hopp

- Imorgon är jag ensam hemma, dristade jag mej att säga igår kväll vid mammas köksbord när hon bjöd på plättar.
- Då kan du storstäda, kontrade svärdottern blixtsnabbt.
Jag stirrade förbluffad på henne. Vad då storstäda? Skulle jag offra skön ensamtid på att städa huset där också andra råddar? Höh, glöm det. Det finns ju en massa annat roligt som jag kan göra när jag äntligen har huset för mig själv.

Och gissa vad jag har gjort? Om vi nu då alltså bortser från det där med disk- och tvättmaskin som ska fyllas.
Just precis, jag har stickat, stickat och stickat igen! Snart, snart har jag ännu en UFO färdig. Hurra! Ska kämpa på ikväll och fästa alla trådändar, men först några varv till innan det är dags att maska av.

Och nej, det går absolut inte att storstäda när man är inne i flowstadiet beträffande stickandet.

Apropå storstädning ännu. Senast det var en större städning här så placerade far i huset en kruka med lite vissna blad i ett hörn på golvet bakom gardinen. För några veckor sedan uppdagades äntligen krukan och jag bad honom slänga den.
Han placerade den på bordet och vattnade lite grann.
- Den kanske tar sig ännu, sa han hoppfullt. Och jag den borne optimisten fnös lite föraktfullt. Tar sig, haaa...

Men se på sjutton, än finns det hopp, spirande grönt hopp...
Tänk om det ännu blir en blomma av det här?

Nu önskar jag er alla ett roligt, trevligt, soligt och varmt veckoslut.
Själv ska jag ut på roligheter i morgon, lördag och på söndag, morsdagen, tar jag det mycket lugnt och umgås med söner och mor. Dottern var på snabbvisit redan idag så umgänget med henne är redan fixat.

Spänt var det här

Tjolahopp. Ytterligare en UFO ligger nu utspänd på matsalsbordet.

När alstret fått torka ska ärmarna sys ihop och det ska plockas upp över 200 maskor, som ska stickas i resår på rundsticka. Huh, huh, vem ska orka med det?

Men inte ge upp nu när jag är på så god väg...
Igår kväll stickade jag dock på en provlapp till ett nytt projekt, men jag vågar inte påbörja det förrän den här UFO:n är färdig. Vill inte att den ska bli och ligga igen. 

- Lär man sig nånsin att koka små mängder soppa, frågade jag min mamma i måndags då vi satt bänkade vid matbordet där min välfyllda 10 liters kastrull tronade mitt på bordet.
- Jo, det gör man. Jag kokar numera på en halvliter och det går hur bra som helst.
Visst är det bra med tröstande mammor. Själv är jag alltid lika tveksam. Hur många morötter ska jag ha i? Tänk om jag borde lägga ytterligare tre i? Räcker potatisen? Och så där går jag på och plötsligt är hela kastrullen full. HUPS!

Mamma fick med sig soppa hem och ännu igår tackade hon för den och sade att det var så gott.
- Menar du verkligen det, frågade jag klentroget.
- Javisst.
Så glad jag blev då jag fick beröm av min mamma som till skillnad från mig är duktig på matlagning.
Hon berömde förresten också min förskräckliga spräckliga tröja.
- WOW, så spännande, sa hon.

I måndags levde jag för övrigt farligt igen. Det började med att far i huset gick till postlådan. Han påstod att det var på morgonen, men frågar ni mej, så var det nog redan förmiddag. Hur det nu var så kom han inte tillbaka inom några minuter som han brukar. Efter att tag blev jag riktigt orolig. Kunde nån ha kört på honom och lämnat honom liggandes vid vägrenen? Kunde nån ha kidnappat honom och slängt in honom i bakluckan på en bil? Och hur skulle jag ha råd att lösa ut honom i sådana fall? Jag är ju inte precis stadd vid kassa.
Nå, till all tur dök han upp efter sisådär 40 minuter. Han hade träffat på grannfrun och livligt samspråk uppstod. Vilken tur att jag inte rusade ut som en annan hönsmamma och började efterlysa honom. Puuuh!

Senare på dagen fann jag mej stående i vardagsrummet med en dammvippa i handen och jag vispade runt med den så dammet yrde. Det var när jag var på väg efter en trasa för att torka av TV-skärmen, som jag insåg att jag nästan höll på att börja städa. Ve och fasa. Nu gällde det att fort sätta sig ner och låta den värsta ivern gå över! :)
Ja, och ni ser ju att mitt stickande bar frukt, inte sant?

Virdois

Igår höll det på att gå på tok för mej. Jag vaknade tidigt och rätt snart efter frukosten fann jag mig stående med en hink och en trasa i handen. Det såg faktiskt ut som om jag planerade att städa. Ve och fasa! Jag ska ju sticka och inget annat.
Hur det nu var så förde jag bort städattiraljerna och satte mej försiktigt ned. Och se på sjutton plötsligt var jag så inne i ett knepigt korsord att jag glömde alla andra dumheter.

Egentligen var det meningen att jag skulle ha nån sorts utedag, men det regnade hela dagen, så det fick bli sysslor inomhus istället. Och just när jag tänkte att nu, nu struntar jag i allting annat och sätter mig ner och stickar tills stycket är färdigt så långt att jag får börja plocka upp maskor. Ja, just precis då kommer far i huset hem från sitt genomblöta motorsågande. Och så vet ni bestämmer han och minstingen att nu ska vi åka iväg på ett litet äventyr. Huh! Så hux flux startade vi och på kvällen var vi i Virdois. Det ni!

Sånt kan man alltså göra en regnig lördagseftermiddag, sticka iväg och se sig om lite i vårt avlånga land. Och ju närmare Tammerfors vi kom desto färre moln och till sist tittade solen fram.
I Ylöjärvi stannade vi och inhandlade lite att knapra på och att dricka. Nån sorts matsäck behövs ju på färden.

Så här såg taxin i Ylöjärvi ut. Häftigt, men tyvärr, tyvärr Tappara förlorade årets finska ishockeymästerskap.

I Virdois finns för övrigt färre människor än här i min hemstad. Vi körde förbi många spännande byar och platser. Och det fanns caféer av olika slag längs med vägen. Och så vatten förstås. Så vackert med sjöar som vaknat ur vinterdvalan allt medan björken står i sin skiraste gröna skrud. Små, små mössöron som förhoppningsfullt tittar fram.

När vi uträttat vårt ärende (ja, alltså ni trodde väl inte att vi enbart var ute och finåkte för ros skull :) ?) och skulle styra kylaren mot hemmet bestämde far i huset att vi skulle köra via Jyväskylä, Heinola, Kuusankoski och grannkommunen. Önskar att vi hade haft tid att stanna lite här och där, men far i huset bestämde att vi skulle hem och så var det raka rör. Dessutom mörknade det med fart, så inget såg vi då vi åkte på Salpausselkä åsen.

Hemma var vi först efter midnatt och trots att det var tidig vår var det vackert, så vackert i vårt land. Så många fina orter, så mycket vatten...
Det var riktigt kul att vara ute på vift så där oförhappandes och totalt överraskande. Hoppas att det blir fler åkturer, men då med bättre tid.

Förskräcklig spräcklig tröja

Och så har vi vänt blad i almanackan och har hälsat årets femte månad välkommen. Vart tog april vägen?

Trägen vinner, kunde jag konstatera i går kväll då jag efter nio, oj, nu låter jag precis som ett finlandssvenskt TV-program!, tog mig i kragen och började fästa trådändar för glatta livet. Och simsalabimsala så var den eländiga tröjan äntligen färdig. Och jag sydde till och med i knappen, den enda. Det ni! Tur att jag för ett antal år sedan besökte loppiset Manhattan i Åbo och där hittade tuber fyllda med olika knappar. Tyvärr köpte jag enbart tre stycken, borde förstås ha köpt flera, men ni vet hur det är när far i huset går vid ens sida...
Men som sagt, skönt att jag hittade en knapp som passade perfekt. Skulle ha varit lite snopet att få allting annat färdigt och sen suttit knapplös där och väntat på vardagen. Undrar hur lång tid det skulle ha tagit för mej att sen få den knappen isydd. 

Och här är den nu: Den förskräckliga spräckliga (=brokiga) tröjan.

Modell: Ursprungsmodellen finns i tidningen Moda nr 5/2007, modell nr 22. Jag har gjort lite egna anpassningar, bland annat en virkad sektion.

Garn: Juniper från Sirdar, färgen Oregano

Åtgång: 474 g

Stickor: Nr 6

Virknål: Nr 6

Det blev för lång tid att spara projektet, för nu hade jag inte riktigt grepp om vad och hur jag ursprungligen hade tänkt. Tyvärr gick det inte att riva upp stickningen, så det var bara att bita ihop och fortsätta till det bittra slutet. Svärdottern var tröstande idag och sade att hon har sett värre! :)

Jag misstänker att det här alstret hamnar i Samarias loppis.  Kanske nån då får nån nytta av det här spektaklet.

Och nu kära vänner, påminn mej om att:

1) ALDRIG mer köpa garn som verkar intressant. Nej, det skall nog vara lite mera vanliga sorter och kvalitéer härefter.

2) ALDRIG lämna ett projekt åt sitt öde i fyra år = börja inte på något nytt innan det förra är färdigt. Undantaget då sockstickning ifall det behövs till någon bussresa eller dylikt.

Det positiva är att nu har jag då tömt en projektväska, men hej, vänta nu... det betyder ju att nu finns det liksom en tom väska som väntar på.... nej, nej, nej, inte börja på något nytt ännu. Nej, dags för följande UFO-projekt, också det från år 2011!

Men nu, nu är det dags för korvgrillning och lite coleslaw.