Virdois

Igår höll det på att gå på tok för mej. Jag vaknade tidigt och rätt snart efter frukosten fann jag mig stående med en hink och en trasa i handen. Det såg faktiskt ut som om jag planerade att städa. Ve och fasa! Jag ska ju sticka och inget annat.
Hur det nu var så förde jag bort städattiraljerna och satte mej försiktigt ned. Och se på sjutton plötsligt var jag så inne i ett knepigt korsord att jag glömde alla andra dumheter.

Egentligen var det meningen att jag skulle ha nån sorts utedag, men det regnade hela dagen, så det fick bli sysslor inomhus istället. Och just när jag tänkte att nu, nu struntar jag i allting annat och sätter mig ner och stickar tills stycket är färdigt så långt att jag får börja plocka upp maskor. Ja, just precis då kommer far i huset hem från sitt genomblöta motorsågande. Och så vet ni bestämmer han och minstingen att nu ska vi åka iväg på ett litet äventyr. Huh! Så hux flux startade vi och på kvällen var vi i Virdois. Det ni!

Sånt kan man alltså göra en regnig lördagseftermiddag, sticka iväg och se sig om lite i vårt avlånga land. Och ju närmare Tammerfors vi kom desto färre moln och till sist tittade solen fram.
I Ylöjärvi stannade vi och inhandlade lite att knapra på och att dricka. Nån sorts matsäck behövs ju på färden.

Så här såg taxin i Ylöjärvi ut. Häftigt, men tyvärr, tyvärr Tappara förlorade årets finska ishockeymästerskap.

I Virdois finns för övrigt färre människor än här i min hemstad. Vi körde förbi många spännande byar och platser. Och det fanns caféer av olika slag längs med vägen. Och så vatten förstås. Så vackert med sjöar som vaknat ur vinterdvalan allt medan björken står i sin skiraste gröna skrud. Små, små mössöron som förhoppningsfullt tittar fram.

När vi uträttat vårt ärende (ja, alltså ni trodde väl inte att vi enbart var ute och finåkte för ros skull :) ?) och skulle styra kylaren mot hemmet bestämde far i huset att vi skulle köra via Jyväskylä, Heinola, Kuusankoski och grannkommunen. Önskar att vi hade haft tid att stanna lite här och där, men far i huset bestämde att vi skulle hem och så var det raka rör. Dessutom mörknade det med fart, så inget såg vi då vi åkte på Salpausselkä åsen.

Hemma var vi först efter midnatt och trots att det var tidig vår var det vackert, så vackert i vårt land. Så många fina orter, så mycket vatten...
Det var riktigt kul att vara ute på vift så där oförhappandes och totalt överraskande. Hoppas att det blir fler åkturer, men då med bättre tid.