Hux flux mitt i allt och plötsligt

Igår när jag bänkat mej på balkongen (den som far i huset envisas med att kalla terrass) i akt och mening att njuta av sol och sockstickning dök far i huset upp i dörröppningen:
- Jag ska på möte, kommer du med till Hesa?
- Ööh... njaaa, jag vet nu int. Jag borde baka...

Sedan gick sms-trafiken het mellan Esbo och Lovisa och hux flux, mitt i allt och plötsligt bestämdes det att jag skulle iväg till Itis i östra Helsingfors. 17 minuter senare stod jag nyduschad och fräsch som en nyponros med oredigt hår som ett kråkbo och väntade på far i huset. Han var förstummad.
- Hur lyckas du axa från 0 till 370 på 0,7 sekunder, undrade han.
Tja, det får förbli min hemlighet, men visst vinner en liten tripp tillsammans med honom och på hemvägen tillsammans med minstingen över köksarbete.

Så en helt vanlig tisdagskväll i augusti vimsade jag omkring ett litet varv i ett stoooort köpcentrum. Det började med att jag gick vilse och hamnade på Stockmanns delikatessavdelning. Ack och ve, fort bort därifrån och så snabbt in till Esprit istället. Kollade in den där fyrkantiga väskan, som jag suktade över redan i juli då jag var ute på önskeresan med minstingen. Men, men, den kostade nästan 25 € med röd lapp och min telefon, plånbok, näsdukar och läppglans skulle inte rymmas i den väskan. Så jag ångade vidare till Anttila, som hade nån kampanj på gång med -20% på alla redan nedsatta varor.

Och se, där, där var den ju, aftonväskan med stort A. Precis min färg och romantisk så man kan smälta. Förstås måste jag ju ha just precis den här, inte sant? Och vilken lycka, den kostade endast lite på nio euro. Vad sa ni nu då?
Nu gäller det förstås att hitta många anledningar att använda den. Säg fest och jag är där med väskan i högsta hugg.

Sen rusade jag in ett varv på KappAhl. Och ja, trenderna är murriga höst/vinterfärger och fransar, fransar, fransar. Jag köpte ett par piratbyxor med röd lapp och lite underkläder. Sedan rusade jag vidare och undrens tid är inte ännu förbi för plötsligt stod minstingen livs levande bakom mej och i handen höll han kassen med den nya kostymen. Puuuuh, nu är det endast far i husets kläder kvar att kolla. Han kommer att garanterat göra det i sista minuten nästa vecka. Ack, ack...

Snyft, sen fick jag inte alls gå till Indiska.
- Du köper ändå aldrig nånting därifrån och jag är trött och vill hem nu, sa minstingen.
Nä, nä, inte köper jag så värst mycket, men jag vill ju titta för sjutton. Jag vågade inte protestera utan lommade snällt efter honom. 

På vägen till bilparkeringen började hans samvete ömma.
- Du får gå in i en affär ännu. Du får välja Sinelli eller Eurokangas.

Åååh, svårt val, men det fick bli Sinelli den här gången. Där fick jag syn på en virkad väska.

Så förstås måste jag köpa papperssnöre jag också, inte sant? Men... hmmm... nääe kanske ändå inte en väska...

Och så fick jag den här mot att jag anmälde mej som mottagare till deras nyhetsbrev.
- Men, men, jag får ju det redan, stammade jag smått förvirrat.
- Det kan ju inte jag veta, svarade expediten obekymrat.

Och jag tackade förstås och tog emot för med tidningen följde så här fina gåvor. Nu är det bara min fantasi och tid som fattas för att jag ska kunna göra finfina kort.

Eftermiddagsplanen för idag var att efter utfört arbete ta det lugnt och bläddra i det här provexemplaret som dök ner i vår postlåda idag.

Men hux flux mitt i allt och plötsligt hamnade jag iväg till stan och hälsa på lillsyrran, som hade problem med tv-textningen och dit for den kvällen. Nu ska jag dock ta tidningen med mej och sitta och bläddra en stund innan jag tar itu med middagsdisken. Middagsgästerna som dök upp hux flux mitt i allt och plötsligt stod själva för matlagningen och nu är vi alla mätta och belåtna.