Tillbaka till rötterna

I lördags var jag iväg till Strömfors Bruk för första gången den här sommaren. Det var verkligen på tiden. Förra sommaren besökte jag denna östnyländska pärla hur många gånger som helst, men i år har det liksom inte blivit av. 

Jag deltog i Roots'n Boots och är fortfarande helt tagen, så imponerad och så tacksam för att sådant här ordnas i lilla Strömfors i Lovisa. Tänk att det finns så många frivilliga som ställer upp, tänk att nån ids arrangera och jösses vet ni vad bra band och vilka förmågor det ändå finns i Finland. Hur har jag kunnat missa det så totalt? Kanske jag alltid har rört mej på fel ställen?

Det här bandet kände jag ändå igen, Jussi Syren & The Groundbreakers. De är ledande inom bluegrassmusiken i Finland och dem lyssnade jag på förra året på bluegrassfestivalen i Strömfors. Då hade Jussi sin son Aarne med sig. Far och son har varit flitiga gäster på Stallbacken i Bruket. Jag gillar det där med kontrabas, banjo och mandolin. Ja, alltså bluegrass det är ju inte alltför långt från våra visor även om det är mera fart på.

Eftersom jag var på bluegrassfestivalen förra året, så visste jag vad som gällde. Ta med egen picknick och ta med ditt handarbete.

Jag såg en virkning...

...och en stickning.

Så jag förberedde mej på morgonen innan jag åkte iväg och lade upp en ny stickning.

Och vad passar väl bättre än en sockstickning? Så här långt hann jag under dagens lopp och det är riktigt bra med tanke på hur mycket jag klappade, sprang omkring på pauserna och däremellan skuttade till den medryckande musiken.

- Oho, sa jag ytterst förvånat då jag drog ut det inre från det här garnnystanet. Blå färg i det gröna nystanet! Hmmm...

De här killarna i Rusty Shovel, från Jyväskylä, blev jag stormförtjust i. De spelade superbra countrymusik. Rusty Shovel beskriver sin musik som outlaw country. De framförde många fina låtar bland annat Mama tried, Kris Kristoffersons Me and Bobby McGee och Jack Daniels if you please. Mikko Ahlfors' röst passar perfekt till country. Om jag skulle ha hört detta på radio skulle jag aldrig ha kunnat tro att bandet är finländskt. Basisten Ilkka Kettunen träffade jag faktiskt backstage senare på eftermiddagen. En trevlig man. Och så här lät det live i lördags när de sjöng Branded Man.
Oh, yeah jag diggar faktiskt country. Mera sådant tack!

Nå, det fanns ju en hel del annat på Stallbacken än handarbetande publik och härliga band.

Här fanns försäljare med grejer. Vad som fanns i lådorna vågade jag aldrig undersöka närmare.

Till all tur hade jag inte mera kontanter än en tio euros sedel på mej, så det blev inga grejer och tyvärr inga skivköp heller. Men visst skulle en skiva med Rusty Shovel ha suttit riktigt bra.

Gruppen 20th Flight Rockers framförde rockabillymusik. Det är en blandning av country och soul och är egentligen rockens ursprung. De framförde bland annat Home, Rockabilly Guys och One Night Stand. Det här är snabb musik, som gör det omöjligt att sitta still.

Trummisen hade försett sig med både extra dricka och extra trumpinnar.

Harry Fontana Rockabilly Trio fortsatte på samma tema. De framförde bland annat gamla klassiker av Buddy Holly som Peggy Sue och en del Johnny Burnette låtar. När de drog igång med Richie Valens låtar Come on Let's Go och La Bamba var det många som började dansa.

Från rockabilly var ju steget inte långt till rock. Trion Texas Oil hade ett häftigt trumset. De framförde både egna och andras låtar. Det är ju onekligen lite annat gung i Leaving Las Vegas än i de tidigare rockabillylåtarna.

Ännu häftigare gung bjöd The Crossfyre på. De framförde såväl gamla rockklassiker som egna låtar, bland annat Outlaw Brand. Den skarpsynte märker kanske att de fick låna det röda trumsetet av Texas Oil. På det sättet gick roudandet snabbare.

Och så tillbaka till rötterna då Wentus Blues Band från Österbotten äntrade scenen. Bra band och bra musik och Niko Riippa på gitarr är en verklig virtous. De spelade bland annat Country Love och Facebook Blues.

Och sist, men ingalunda minst intog de äntligen scenen, Dr. Feelgood. Och nu rockade precis alla loss. Ingen kunde sitta stilla längre. Killarna drog i med både egna och andras klassiker. DE GAV JÄRNET TILL 100%. Och gitarristen Steve Walvyn går inte av för hackor. De bjöd på flera extra nummer och avslutade hela tillställningen tillsammans med Wentus Blues Band.

Och det här var trevliga män från Storbritannien.  Jag hade det stora nöjet och privilegiet att få träffa dem backstage. De tyckte att Strömfors är idylliskt och visste att det finns finlandssvenskar här i vårt avlånga land och samer. Det är allmänbildning det.

Tänk, sådant här kan vi njuta av i vår lilla hemstad. Oh yeah!
Reservera redan nu lördagen den 30.7.2016 i din kalender för då kommer Roots'n Boots nummer två i ordningen att gå av stapeln. Ska bli spännande att se hur arrangörerna tänker toppa den fina upplevelsen från i lördags.