Herkkules

Idag när jag satt i allsköns ro framför datorn och jobbade, störtade bisin min in.
– Nå, e du färdig nu, flämtade han.
– Vad då, färdig?
– Ja, om fem minuter far vi.
– Sakta i backarna. Vart ska vi? Jag kommer inte med till Motonet.
– Nå, vi far åtminstone till Herkkules och äta.

I det här skedet suckade jag lite uppgivet, för Herkkules är ett riktigt "äijä" ställe, alltså ett sånt ställe där karlakarlar stannar och klämmer i sig diverse grillrätter.
Jag skulle ha haft femtioelva andra saker, som jag skulle ha velat göra, men jag var snäll och följde med bisin min till västra grannstaden. Det visade sig att han skulle ha remmar till vedkaparen (eller är det en klyvare?) så den enda affär vi besökte var Mikrokulma. Och innan ni nu börjar gorma om att man ska handla lokalt, så fanns inte det bisin min skulle ha, här i stan. Så är det ofta och då får man ta bilen och bege sig iväg västerut eller österut. Tyvärr blir det hela sedan en ond cirkel, för när ingen handlar i stan, finns det ännu mindre. Och när det finns mindre, så kan man inte handla i stan och så får vi en snabbt nedåtgående spiral, som tömmer affärerna. Tyvärr. Företagarna kan ju inte idka välgörenhet och finns det inga kunder, så finns det ingen kommers heller.

Lunchen idag blev alltså en ananasschnitzel med klyftpotatis och sallad. Schnitzeln var jättestarkt kryddad och portionen så stark att jag lämnade kvar ganska mycket. Bisin min tyckte att jag skulle ha begärt en låda och tagit med hem. Men vem skulle ha velat äta det här i morgon? Inte jag i varje fall.

Nu är frågan, ska jag sortera tidningar eller sätta mej i gungstolen och sticka? Hmmm... det är ju ändå fredagskväll, så...

Önskar er en fin lördag.