Gissade ni rätt?

I fredags var jag ju iväg västerut med bisin min och köpte en pusselmatta från Mikrokulma. Gissade ni vad jag skulle ha den till? Barnbarnen? Åh, nej, icke då!

Pusselmattan ska jag förstås ha för blockning och ingenting annat!

Och jag säger bara det, tack och lov för blockningskammarna! Jag har också förpackningar med de där T-nålarna, men det tar för lång tid och jag tycker att det blir ojämnt. Med de här kammarna går det snabbare. Man ska bara akta sig och framförallt stickningen, för de är verkligen vassa.

När det här är jämnt och fint utspänt är det dags att duscha alstret med vatten. Man kan förstås blötlägga hela stickningen i ett fat, men jag tycker det är besvärligt att få dit blockningskammarna när alstret är dyblött.

Efter vattnet, på med en handduk, vänta att alstret är torrt och sedan plocka bort blockningskammarna/nålarna, försiktigt, försiktigt. Det här är kanske lite fuskblockning, men räcker bra för mej just nu. Varför ska man då blocka? Jo, för alstret blir mycket jämnare. Sockor och vantar har jag inte alltid blockat, för det är så härligt när en stickning äntligen är färdig. Att då behöva ytterligare syssla med den, är inte riktigt min grej! 🙃

Vet ni vad? Jo, jag är alldeles matt! Nyheterna blir hemskare för varje dag som går och det blir allt svårare att hålla hoppet om medmänskligheten levande.
För att undvika nyheterna gräver jag ner mej i stickgrupper i Facebook. Det känns som lagom farligt och utmanande. Men, men... nu börjar också det bli lite farligt. I en av grupperna lade stickerskorna modigt upp siffror, som berättar hur stora garnlager de har. En hade 99 kilo garn, en annan 76 kilo och nån hade ynka 20 kilo. Sen finns det ju förstås alltid de här förnuftiga människorna, som stickar ett alster i gången och som köper precis så mycket garn, som behövs. De faller liksom aldrig för reagarner eller slutförsäljningar. Och kanske det är dit jag borde sträva till en sådan garnförnuftighet.

Jag började fundera på mitt eget garnlager och blev alldeles matt. Jag kom fram till att jag kan inte räkna dem alla, alla nystan, för de är alldeles för många. Så mycket vet jag att år 2017 var lagret lite på 20 kilo och jag tycker inte att det har minskat, snarare tvärtom. 🫣

I en annan stickgrupp hade en duktig handarbetsmänniska satt upp hur hon håller på att garnbanta och vilka alster hon har hunnit med, allt från sockor och vantar till sjalar, mössor och jag vet inte allt vad. Då hade hon redan använt långt över 2 kilo restgarner. Jag blir alldeles matt! Med god tur kommer jag upp till ett halvt kilo, om ens det!
Nu hade hon lagt upp ett färgglatt foto med härliga restgarner i bomull, full av iver inför nästa garnbantningsprojekt. Jag baxnar!

Häromdan sa bisin min att plasten tröttnar och murknar.
– Du kommer att få fullt med plastflis i garnet så det är bäst att du tömmer dina garnlådor, som du har i källaren!
Ve och fasa! Jag blir alldeles matt! Tror ni att det där är på riktigt? Eller skrämmer han mej för att han vill ha det där utrymmet själv, i vårt förrådsrum?

Igår kväll blev det inget stickat, för vi, äldsta sonen och undertecknad, investerade 107 € i Proton VPN. I två års tid kan vi nu surfa privat. Men framförallt kan jag låtsas att jag sitter i Sverige, Storbritannien, Tyskland osv. Det innebär att jag kan se alla program på till exempel svtplay. Och jag kan se på snooker från Storbritannien och jag kan... Jag blir alldeles matt. Bäst att hålla sig till Arenan!

Önskar er alla en fin onsdag!