Nersmorda glasögon

En sån dag! Det har varit fullt upp och här sitter jag nu mitt i natten fastän jag borde ligga i min säng!

Tidig väckning i morse och så iväg till grannbyn. Lillemans far hade varnat mej och sagt att Lilleman inte hålls i famnen längre. Han trivs bäst nere på golvet. Pyttsan heller. Där satt han i min famn och vi hade hur trevligt som helst. Jag var lite orolig för att han skulle vara blyg eller rädd för mej, men det var glädjeskrik han utstötte och inget annat till all tur. Med jämna mellanrum vände han sig om och tittade på mej. Han undrade säkert vad jag var för en figur eftersom vi inte har setts på länge. Han viftade och sprattlade glatt omkring då husets katt kom och ville ha lite uppmärksamhet och kärlek. Lilleman svängde hejvilt med armarna och och plötsligt fick han in en fullträff med handen på mina glasögon. Jag hade glömt att ta av dem! Nu var de nersmorda.

Det är tröttsamt med famo, så efter en liten stund på lekmattan var det dags för Lilleman att sova. Tänk, han är redan ett halvt år gammal. Vart har tiden tagit vägen?

Jag hann vara hemma en liten stund innan bisin min kom och sa att nu ska vi iväg till västra grannstaden, för nu måste nog den där remmen ha kommit. Iväg for vi och hamnade igen i Mikrokulma. Den här gången travade jag direkt iväg till leksaksavdelningen på jakt efter invånare till det nya huset. Ingen anmälde sig som frivillig och det mesta som fanns var konstiga figurer och filurer. Jag är inte säker på att jag vill ha dem i huset.

Men hurra! Jag fyndade en stadig pusselmatta. Gissa vad jag tänker använda den här till? Men schhh, säg inget åt bisin min, för han tror att den här är åt barnbarnen!

Bisin min fick sin rem och han var lite purken över att ingen ringt och meddelat, som de hade lovat. Dålig kundservice är aldrig bra. Från Mikrokulma till Tarmolan Lasi där bisin min hade en liten skuld sen han senast var och köpte fönsterkitt. Nu var det klarerat. Därifrån till Blomsterhuset. Bisin min var helt chockad då han såg mängden kunder, som alla köpte blommor i olika sorters uppsättningar med hjärtan instuckna. Han tycker att det är lite fjolligt och framförallt amerikanskt kommersiellt med vändagen.
– Man är ju vän varje dag om det är på riktigt, sa han. Och jo, där har han nog en poäng. Vändagen borde firas varje dag, eller hur?
Och nu ber jag igen om ursäkt för att jag inte utnyttjade någon av de lokala blomsterhandlarna här i stan, men det var en speciell krukväxt vi var ute efter, så...

Från Blomsterhuset hamnade jag förstås här, alltså Motonet. Men vet ni vad? Jo, jag behövde inte alls gå med in. Skönt!

Hungern gjorde sig påmind, så vi tog en sväng via Herkkules på hemvägen. Luncherbjudandet var grisschnitzel med pepparsås och pommes fritt eller gräddpotatis. Till portionen hörde sockerfri Fanta 0,5 dl och vändagen till ära fick man ännu en borgåpuss från Brunbergs. Inte alls illa och den här gången var portionen mycket godare än förra gången. Jag var så hungrig att den här gången lämnade jag inget kvar. Men erkännas bör att bisin min fick ta en och annan potatis, för att jag skulle orka!

Till kvällsteet här i huset vankades det Geisha chokladkex, vilket uppskattades av både bisin min och äldsta sonen.

Ikväll har jag kämpat med en stor tofs till den rosa mössan. Riktigt nöjd blev jag inte, för jag tycker att tofsen vippar lite hit och dit efter det att jag försökt fästa den på mössan enligt konstens alla regler. Få se nu vad M säger. Hon kanske inte alls vill ha mössan.

Nu är det god natt för min del.
Hoppas att ni alla får en fin lördag!